ehuru ganska kortvarigt, gick i går morgse fram öfver vår stad, kommande söder ifrån och dragande hän i nordostlig riktning.
Klockan 6-tiden på morgonen började ett häftigt ösregn, som inom några minuter förvandlade gatorna i stadens lägre belägna delar till formliga strömmar. Regnet kunde i häftigket fullt ut mäta sig med den strida skur, hvarmed vi hugnades i onsdags åtta dagar. I går steg nederbörden under den knappa timme regnet föll till 18,6 millimeter, så att med hvad vi förut fått af våtvaror under månaden synes Juli bli en verklig blötmånad.
Nåja, att det regnade, det hindrade ej dem, som inte hade annat att göra på morgonqvisten än sofva, att vända sig på andra sidan och slumra till igen, Men sömnen blef ej långvarig. Plötsligt väcktes man af ett förfärligt brakande. Man tyckte, att det var utanför ens egna fönster. Det lät först som ett tjogtal hvä sande raketer, så smattrade det som en gevärssalva och så kom som sluteffekt ett bedöfvande brak. Vi ha en gång hört ett femvåningshus rasa. Det lät ungefär på samma sätt, detta.
Åskan går! Man fick genast sömnen ur ögonen. Å hur regnet strömmade, bur hemskt det var. Man hade en förnimmelse af att Åskan slagit ner, ehuru detta sedan ej visade sig vara fallet.
Några ögonblicks väntan. Så blixtrar det igen och slag i slag bullrar tordönet löst, denna gång dock något svagare. Åskvädret tycks draga förbi. Men man hinner knapt tänka denna tanke, förrän ett tredje brak höres, nu värre än förut. Husen formligen ristas på sina grundvalar, fönsterrutorna darra, hängande taklampor börja gunga, en och annan småsak dansar omknil på borden. Det hela varar ett par sekunder; så hör man åskan mullra bortdöende, liksom den aflägsnat sig något.
Nej, men nu slog hon ner, det är då säkert! var nog tanken hos flere än en vid detta tredje tordönsbrak. Och den här gången hade man rätt. Åskan hade verkligen slagit ner. DÅ regnet vid 7tiden upphört och hvar man gick till dagens arbete fick man snart veta, hvar fskviggen träffat.
— Det är kruthuset — sade man.
— Å!
Och man stirrade förvånad att inte en del af staden strukit med.
— Nej, inte i det stora kruthuset, utan i handlanden Schenholms förvaringskällare uppe i Galgberget.
Vi skynda dit ut. Kosan ställes med de tre stympade stenpelarne som mål. Nedanför dessa, under sjelfva bergväggen, på andra sidan skyddadt af ett väldigt klippblock hade krutmagasinvet haft sin plats.
Hade haft. Ty nu finnes derat ej sten på sten. Vi se förvånade på förödelsens styggelse. Hvad vi kunna upp täcka är en hop tegelstensbitar, ej flere, än att man godt skulle få rum med dem i en vanlig skottkärra, några af hettan tillknycklade plåtbitar, en mängd kalkgrus — och ingenting vidare.
Och för några timmar sedan låg dock här en af tegel murad hvälfd källare med plåttak, innehållande omkring 250 kilogram till största delen bergkruat. Explosienen har bortsopat allt. Hvart har det då tagit vägen? Några karlar, som ett stycke derifrån sökt skydd mot regnet under berghällen kunna berätta det. Det stod som en sky af större och mindre stenar upp ur bergsskrefvan. Långt ut i sjön sluvgades de, ner i den vid bergets fot liggande ängen ändå bortåt St. Göran. Uppe på bergplatån hittar man också tegelbitar och krympta plåtstycken.
Bergväggarne på ömse sidor om platsen, der krutkällaren stått, äro svartoade och ett väldigt klippblock af flere meters höjd och längd har remnat både kora och tvärs.
I ett några hundra steg från platsen liggande mindre hus, bebodt af makarne Brusell, rycktes dörren upp at lufttrycket, fönsterrutorna sprungo sönder och en del tegelpannor lyftes af taket. Ena i husets enda rum varande gosse sårades i ansigtet af de inflygande glasbitarne. Äfven i några af husen inom Norderport sprungo fönstren sönder.
Just som explosionen inträffade höll en piga hos åkare Hejdenberg på att i den nedanför liggande ängen mjölka sin husbondes kor. Om det var på grund af sin sinnesnärvaro eller tillföljd af lufttrycket, det är ännu outredt — alltnog, p’gan kastade sig ögonblickligen under djuret, hvarmed hon för tillfället var sysselsatt, och undgick derigenom att skadas af stenarne som regnade kring henne.
Explosionen förorsakade sålnuda, lyck: ligt nog, inga olyckshändelser. Förlusten för ägaren af kruthuset lär belöpa sig till inalles 600 kronor.
Inom mindre än en timme var åskvädret förbi. Det drog norrpå, men hade då urladdat sig, så att åskan endast helt svagt hördes på norra delen af ön. Ej heller södernt har den farit fram med nå gon större styrka.
På eftermiddagen i går kändes luften hög och frisk efter morgonens rensning.
I dag ha vi åter haft störtregn under förmiddagen.
Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Juli 1889
N:r 84