
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juni 1875
N:r 46.
Här finns allt om vädret på Gotland.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juni 1875
N:r 46.
och det ganska försvarligt ändå både under jul- och annandagen. Men så kom tredjedagen med töväder och förvandlade det hvita täcket till en allt annat än behaglig sörja. Julen har sålunda både braskat och slaskat.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juni 1875
N:r 45.
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Norra Gotland, 8 Dec.
Iakttag nödig försigtighet vid handterandat af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjenstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbetet med hackelseskärning få venstra handen, tumma emellan vefven och lådan å maskinen med den följd, att allt skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.
Stormen. Under samtal med personer, boende vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan nämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattade vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåste gärdesgårdar och afbrutna träd bara öfverallt vittne om stormens raseri.
Drunknad. I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit sig uppe; utan att kunna lemna någon hjelp måste de ombord qvarvaranda 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.
Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen» inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.
Det minsta krypin, som funnitshär på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16-20 qv,-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till nu nämda bostad var till finnandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösand. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot denna kurra. Så olika kunna ödets lotter falla.
I ett hyble i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot — har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vinterfoder till dem, föder hon mellan 8-12 får, som om vintern instängas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppning på någon gärdesgård söka sig föda på klölvervallar och i ängarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: di olyckligä kräkän, nå ha di kummi in igän, hva ska\’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr, o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisning på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet vilkor; derför ock, om någon vill köpa något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — Genom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkärl och några få gångkläder ligga huller om buller på stolans eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godo hull. En idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boende hos sig.
På tal om elände får jag ej underlåta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskohjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn år Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hafva de tvänne söner, som af försynen blifvit å vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymrling. Dag ut och dag in sitter han på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hafvudet under ett beständigt numlande.
Den yngste af dem, omkring 27 år gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; han är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; under svängningar med kroppen och vridning med hufvudet framstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande ock qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till munnen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fält för den menskliga barmhertigheten att ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten. Då mensklig skröplighet och elände äro vilkoren för inträde på dessa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem finnes som vi se af en annons i Gotlands Allehanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner skulle detta vara ett tillfälle få en passande vård.
Biten i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.
Försäkra kreaturen! För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarna kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagifva priset på försäkringar. Men fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.
Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99
under den gångna månaden har på det hela taget varit tämligen vacker med i allmänhet högt barometerstånd. Högst var detta 14 dennes med 774,6 millim. och lägst 20 dennes med 734,7. Högsta temparaturgrdaen hade vi 22 med + 11 grader och lägsta 27 med — 3,5. I öfrigt har temperaturen hållit sig en eller ett par grader öfver frysprukten. Snö ha vi haft 3, 4, 6, 12 och 28 dennes, mest om nätterna, och regn 7, 18, 19, 22 och 23 dennes. Blåsigt har det naturligtvis varit med växlande vindar. I tisdags var vinden starkast; kl. 8 på morgonen betecknadea den med 5 (6 = orkan) och under natten skulle säkerligen, om observation gjorts, 6 fått användas.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Södra Gotland, 29 November.
Borttappadt barn. En högst ovanlig händelse tilldrog sig för någon tid sedan i Öja socken. Vid en gård skulle en nyss född verldsmedborgare, erhålla dop, hvarför slägtingar och vänner inbjödos att deltaga i akten, som skulle försiggå i kyrkan, dit man också färdades, åkande. Allt gick lyckligt och väl, tills man kom på hemvägen, då men helt plötsligt saknade ingen mer och ingen mindre, än sjelfva barnet som nyss erhållit dopet. Allmän uppståndelse, naturligtvis. Kuddar, sjalar och kläder, hvarmed den lille var ombonad, genomsöktes, men förgäfves. Dan qvinna åt hvilken var anförtrodd vården om barnet, var nära att svimma af ångest och förskräckelse ökar missödet. Ändtligen anlände en skjuts som kört efter, och nu blef det upplyst att barnet fans, friskt och oskadadt i deras ägo; de hade bokstafligen hittat den lilla på landsvägen, och sedan i sina egna kläder insvept barnet.
På tal om barndop, rann mig just i minnet en liten episod från ett sådant i Hamra socken. Gästerna voro församlade, en i huset nära beslägtad qvinna tog barnet, och så bar det i väg till kyrkan. Dopförrättaren började och kommen till det ställe der sjelfva dophandlingen skulle försiggå, frågade han qvinnan hvad barnet skulle heta? Hon framlemnade nu till presten en papperslapp hvarpå stod skrifvet ungefärligen så här: Y. — har betalt sin skuld kronor — som härmed qvittes af etc. Pastorn upplyste nu om misstaget, och framstälde ånyo sin fråga till qvinnen, som stod der slagen med häpnad. Lyckligtvis befann sig någon i sällskapet (föräldrarne till barnet voro ej närvarande) som hade hört namnet. Misstaget med namnsedeln hade uppstått derigenom att denna som varit lagd i ett öppet fönster, hade förts derifrån af vinden, och när afresan till kyrkan skulle äga rum, fick man tag i qvittot i stället.
Hastigt dödsfall. En arbetarehustru från en socken på sydöstra Gotland afled för några dagar sedan mycket hastigt. Hon satt nämligen till bords i sällskap med, — bland andra — sin broder som var på besök, och hade nyss slutat sin måltid, då hon efter att hafva tackat Gud för mat, vände sig, sittande på stolen, ifrån bordet och föll med detsamma medvetslös till golfvet. Kort derefter var hon ett lik. Den aflidnas man befinner sig i Amerika, och hon var hemma och skötte jorden, med tre små barn vid sin sida.
Hård orkanlik storm, i tisdags förorsakade åtskilliga oordningar bland fiskarebåtar o. d. som slungades flere famnar från sina platser och sönderbrötos; gärdesgårder, på hela sträckor, jämnades med marken, tegelpannor, fönsterruter m. m. susade stundtals i luften, till stor fara för dem som voro i närheten. Fartygen på sjön länsade allt hvad skoten höllo.
Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Rone, 3 Nov.
En ny folkskola
beslöt Rone församling på kyrkostämma att upprätta på Ronehamn. Der har visserligen sedan flere år funnits en skola, som förestås af en lärarinna, men enligt folkskoleinspektörena, kyrkoherden Uddins, förslag anses den alltför ofullständig. Församlingen beslöt derför att i och för byggande af nytt folkskolehus upptaga ett amorteringslån samt tillsatte en komité att inkomma med vidare förslag om plats och husets storlek m. m. Den nu varande skolan skulle fortgå till år 1892, då den nya bör taga sin början.
Under ett lass
af 8 tunnor sill kom i går qväll en person, som under färd från Ronehamn körde för nära diket. Hela bröstkorgen inklämdes hvarför mannen måste å hamnen qvarligga under natten och affördes i dag till läkare.
På kommunalstämma
beslöt Rona socknemän att kommunalnämden hos poststyrelsen skulle anhålla om ytterligare en poststation i socknen vid kyrkan. En finnes förut på hamnen.
Brefmängden har ökats och man anser att den än vidare ökar sig. Det vore ej ur vägen, enär postskjuts ändå passerar der förbi alla postdagar.
Snöskottningen
inom socknen ville några ha ändrad och ny bolagsordning faststäld. Det vardt efter lifligt meningsutbyte dock intet af, fastan man t. o. m. föreslog att sätta den blifvande snön på entreprenad. Det gamla får stå tills vidare.
Lojsta slott.
När marken är grön och milda aommarvindar fläkta, när söndagen kommit och man får andas ut efter veckans mödor, då gäller det ett tillfredsställande svar på den frågan: hvart skola vi resa? Denna gång blef svaret: jo, till Lojala slott. Efter många om och men, underhandlingar och klammerier, om hvilka som skulle se till huset hemma, kommo vi andtligan i väg. Dagen var vacker och solig. Dammet rök kring hjulen, men var artigt nog att ej stiga högre. Svartklädda herrar och damer, bonddrängar med rökpipa i man och hatten på sned samt trinda pigor i galoscher och parasoll mötte oss omväxlande under vägen. Vid Linde kyrka stiga vi af för att betrakta den s. k. klinten, ett på södra sidan kalt och på norra sidan rätt högt kalkstensberg, beväxt med tall och gran. På platån deruppe är en härlig utsigt; skada blott att man gjort så litet för resandes beqvämlighet. På östra och norra sidan är en dalsänkning som påstås i hedenhös varit segelled för skepp, hvilken kanalväg äfven leder förbi Lojsta kyrka och igenom alla träsken der fram till slottet och än vidare. Förtöjningsringar af jern påstods ännu sitta qvar i berget. Emellertid smackade vi på våra kampar och foro vidare samt öfverraskades riktigt af att finna lilla Lojsta vara en sådan vacker socken. Till höger ha vi ett långt grått berg, en bild af och ett minne från den råa vikingatiden, till veneter en grön äng full af sprittande lif, en bild af ungdomen och midt emellan detta den lilla sockenkyrkan, en bild af den allvarligt milda, medlande kristendomen. Sin spira speglade hon i träskets klara vatten, som för öfrigt är fullt af små nätta fiskar. Vi kunde dock ej stanna, här vi skulle ju till slottet. Dock nej.
I Ekängen finnes en ek, hvari ett par oxar gömt sig ock vi måste se på den. Der står hon ju tätt vid vägen, kolossalt tjock, 33 fot i omkrets, men ihålig. Skorpan är icke en qvarts aln tjock. Men vidundret är ännu grönt. Ännu 1888 bär hon gröna löf på sina sekelgamla grenar. Dess lifskraft är icke fösvunnen, dess saft har icke frusit, trots marsgisten glorvürdig i åminnelse detta år.
En beskedlig nämdeman visade oss vägen. Vägarna här böra mellertid anbefallas i den länsmans åtanke som fått distriktet här. De äro väl stenlagda, men det behöfs litet grus på stenarna. I latmarsch måste vi köra öfver åkrar och hagar ut i hajdi der vi ändtligen vid ett led funna det efterlängtade slottet. Här fans asp, ek, rönn och björk i brokig blandning med tall och gran; naturen antog här ett högst pittoreskt utseende.
Berget som hade sina väggar i träsket följde oss alltjämt. På denna sidan vattnet låg slottet, tvänne stora kullar med genoragräfda gångar liknande löpgrafvar. De vore nu beväxta aflöfskog, men allt vittnade om att här i hedenhös varit on skattkammare, väl gömd och ej heller lått att intaga. På den större kullen funna vi huggen sten. Det tycktes som denna varit något slags försvarsverk för den mindre.
A, se god dag, god dag! Jag blef störd i mina funderingar. Tackar, ni här? som du ser! Och nu blef det ett pratande och ett lif. Icke mindre än trenne skollärare, ett prestämne, några landtbrukare och ett tjugutal damer från öster och vester. När och Klinte gästade slottet i dag. Prestkandidaten gaf sig t. o. m. i båt med några damer öfvar på andra stranden, klättrade uppför berget och började der en serenad väl värd att höras. Den gaf genljud i backar och skog. Roddaren, som sade sig vara ägare till stället, tog nu båten och rodde med oss till Ramhällsgubben för att se om han smidt några sigdar i år. Vi finge emellertid se en urholkad krypta med många rum, men några sigdar sågo vi icke. Men det var ett stycke natur så olik den vanliga på Gotland, väl värd att betrakta i strålarna af en nedgående sommardags nedgående aftonsol.
Här vore ett fält för en person med företagsamhetsanda, sade vår vän. Här kunde man inrätta badanstalt, förlustelser och villor i oändlighet, blott någon lade sig ut för saken. Från landets alla hörn skulle man resa till Lojets slott.
Men neckrosor, de rara, måste vi hafva. Se så, nu är det bra, jag blef bara litet våt om foten. Och under det jag drar af stöfveln, titta fiskar nyfiket upp, liksom frågande: hvad är du för en aborre som ej tål vatten? Och derpå undra de ännu i dag. Men då man håller möten för djurskyddssakens framgång i Lojsta ängar bör man ej glömma de små undervattensdjuren som menniskor nog obarmbenigt sätta på krok.
Torr om foten, handen fall af neckrosor och blad samt öronen fulla af serenadsånger beger man sig nu hemåt. Man sjunger ännu Hvem är som ej vår broder mins och Stilla skuggor, derefter ett fyrtaldigt hurra som besvaras från små sällskap här och der i backarna. Vagnens rullande förtager det sista ekot, taflan vid kyrkan ses från motsatt sida men vacker äfven der, de små killingarne hoppa lekfullt på de branta afsatserna på sluttningen af berget, vattenytan krasas lett af vinden, under det aftonrodnan färgar det hela i ett rosenrödt skimmer och man glömmer den steniga vägen, man glömmer vedermödorna, men man minnes säkerligen Lojsta och dess s. k. slott.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 November 1888
N:r 89
hade man i torsdags i Hemse För öfrigt stod lägsta temperaturen derstädes hvarje dag i förra veckan under fryspunkten en eller annan grad.
Gotlands Allehanda
Måndagen 22 Oktober 1888
N:r 85.
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Södra Gotland, 18 Okt.
Vinterlik ter sig väderleken för närvarande. Blåst, regn och stundom stark storm; har nu stått på dagordningen en lång tid. I dag på morgonen var marken delvis betäckt med ett snölager af omkr. 1/2 tums tjocklek.
Potatisupptagningen pågår nu som bäst öfverallt. Af detta jordbruksalster lär många landtmän i år få klen skörd, ty öfverhufvud taget är potatisen småväxt och dertill på många ställen hårdt angripen af röta.
Rågbrodden ser nära nog öfverallt frodig och treflig ut, lofvande god skörd till ett kommande år. På åtskilliga åkerfält har jag dock sett den svårt angripen af sädesmasken; men detta torde få tillskrifvas jordens dåliga bearbetning före sådden, åtminstone i de flesta fall. Hvetesådden har för kort tid sedan fullständigt afslutats. Höstplöjningen är delvis börjad. — Såsom något ovanligt för årstiden kan antecknas att korn af en och annan landtman ???? dagar afmejats, detta till följd af en ?????gnad. Apropå kornskörd kan nämnas ?????d mejning häromdagen påträffades å en åker i Vamlingbo ett ax med trettioåtta fullt utbildade korn, hvilket ju är ganska vackert. Också har vid verkstäld tröskning kornet gifvit ganska väl i tunnan, som det heter, af god, och vigtig vara; och det hör ej till sällsyntheterna i år att få se korn vägande 14 lispund gammal tunna. På många kornfält stå ännu ganska respektabla stackar ute, dock torde de under närmaste dagarna hamna i ladan.
Kreatursprisen ställa sig tämligen lågt här på söder. Så ha t. ex. rätt vackra exemplar af kor sålts till det oerhörda billiga priset af 30-50 kr. och undantag härför har blott i enstaka fall gifvits, då djuren varit af särskild utmärkt beskaffenhet. På senaste torgdagen å Sandesrum i Grötlingbo vero prisen ej bättre, än ofvan nämts, på kor, För oxar betaltes omkring 80-90 kr. stycket och häster från 25 till 150 kronor. I det hela taget var tillförseln af djur stor, och afsättningen ganska klen på platsen.
På Sundrekusten i ock omkring trakten af Hoburg har i dagarne hittats en mängd — tjogtals lass — plank och brädstump från 1 till 6 fots längd, undantagsvis deröfver.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Burs, 18 Okt.
Öfverseglade af en finsk brigg blefvo trenne fiskare från Herta fiskläge natten sistl. tisdag och onsdag. Den ene af fiskrarne fick fatt i tågvirket under bogsprötet och blef upphalad på fartyget, men de andra två lyckades berga sig i den vattenfylda båten. Anledningen till olyckan var att lanternorna på fiskbåten hade slocknat, hvarför den ej kunde observeras från fartyget. Sina strömmingsgarn vore de ute och lyckades finna dagen efter.
Stor potatis. På en myrodling, tillhörig handlanden Fagerberg på Dala, har man funnit en potatis, icke amerikansk utan af den vanliga hvita sorten, som vägde 1 skålp. 15 ort.
Den första snön för vintern har fallit här i dag.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.