Etikett: Träkumla

Träkumla socken ligger söder om Visby på västra Gotland.
Gårdsnamn: Anglearve, Annexen, Gottskalk, Ingvards (Ängvards), Kue, Tjängdarve, Traume.

Publicerat

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 1 Januari 1890:
Hangvar socken: födda 16, döda 15, vigde 5 par, inflyttade 49, utflyttade 56; minskning 6; folkmängd 925.
Hall: födda 0, döda 7, vigda 0 par, inflyttade 7, utflyttade 19; minskning 19;|folkmängd 258.
Lärbro: födda 28, döda 24, vigda 9 par, inflyttade 75, utflyttade 96; minskning 17; folkmängd 1,93.
Helvi: föda 7, döda 9, vigda 1 par, inflyttade 22, uflyttade 33; minskning 13; folks ängd 465.
Hejnum: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), vigda 6 par, inflyttade 19 (10 m.
9 qv.) utflyttade 34 (20 m. 14 qv.); minskning 12; folkmängd 306 (143 m. 163 qv.).
Bäl: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 1 m., vigda 2 par, inflyttade 25 (13 m. 12 qv.), utflyttade 26 (14 m. 12 qv.), ökning 3; folkmängd 203 (93 m. 110 qv.).
Fole: födda 10 (8 m. 2 qv.) död 1 m., vigda 4 par, inflyttade 63 (27 m. 86 qv.), utflyttade 68 (26 m. 42 qv).; ökning 4; folkmängd 464 (218 m. 246 qv.) Lokrume: födda 12 (3 m. 9 qv.) döda 6 (3 m. 3 qv.), vigda 1 par, inflyttade 29 (14 m. 15 qv), utflyttade 35 (19 m, 16 qv.); ökning 0; folkmängd 398 (192 m. 206 qv.) Stenkumla: födda 10, döda 10, vigda 5 par, inflyttade 81, utflyttads 65; ökning 16; folkmängd 484.
Träkumla: födda 2, döda 6, vigda I par, inflyttade, 39, utflyttade 16; ökning 19; folkmängd 225.
Vesterhejde: födda 12, döda 13, vigda 2 par, inflyttade 50, utflyttade 59; minskning 10; folkmängd 466.
Dalhem: födda 5, döda 6, vigda 1 par, inflyttade 45, utflyttade 38; ökning 6; folkmängd 503.
Ganthem: födda 2, döda 3, vigda 0 par, inflyttade 14, utflyttade 22; minskning 9; folkmängd 286.
Halla: födda 4, döda 4, vigda 1 par, inflyttade 18, utflyttade 17; ökning 1; folkmängd 214.
Levide: födda, 9 (4 m. 5 qv.), döda 6 (8 m. 3 qv.), inflyttade 29 (13 m. 16 qv.), utflyttade 30 (14 m. 16 qv.); ökning 2; folkmängd 578 (267 m. 311 qv.) Gerum: födda 5 (4 m, I qv.), döda 7 (8 m. 4 qv.), inflyttade 15 (6 m. 9 qv.), utflyttade 24 (12 m. 12 qv.), minskning 11; folkmängd 182 (96 m. 86 qv.).
Roma: födda 9, döda 8, vigda 5 par, inflyttade 53, utflyttade 91; minskning 32; folkmängd 551.
Björke: födda 3, döda 0, vigda 2 par och 1 borgerligt äktenskap, inflyttade 29, utflyttade 44 minskning 12; folkmängd 194.
Barlingbo. födda 4 qv. döda 6 (3 m. 3 qv.), inflyttade 56 (26 m. 30 qv.) utflyttade 71 (38 m. 33 qv.); minskning 13; folkmängd 321.
Ekeby: födda 6 (4 m. 2 qv.), död 1 qv., inflyttade 32 (15 m. 17 qv.), utflyttade 22 (11 m. 11 qv.); ökning 15; folkmängd 285.
Follingbo: födda 13 (9 m. 4 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), vigda 1 par, inflyttade 77 (40 m. 37 qv.), utflyttade 95 (40 m. 55 qv.), minskning 11; folgmängd 474 (232 m, 242 qv.).
Akebäck: född 1, döda 2, vigda 2 par, inflyttade 10 (5 m. 5 qv.), utflyttade 14 (9 m.
5 qv.); minskning 5; folkmängd 159 (78 m. 81 qv.).
Gothem: födda 9 (4 m. 5 q7.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 17 (10 m. 7 qv), utflyttade 12 (5 m. 7 qv.); ökning 2; folkmängd 638 (304 m. 338 qv.).
Norrlanda: födda 10 [6 m. 4 qv.] döda 9 [4 m. 5 qv.], inflyttade 5 (4 m. I qv.), utflyttade 17 (10 m. 7 qv.); minskning 11; folkmängd 282 (135 m. 147 qv.).
Hörsne med Bara: födda 3 döda 6, vigda 1 par, inflyttade 18, utflyttade 29; minskning 14; folkmängd 365.
Fårö: födda 25 (14 m, 11 qv.), döda 13 [6 m. 7 qv.] vigda 3 par, inflyctada 40 [21 m. 19 qv.), utflyttade 49 [20 m. 29 qv.] ökning 3; folkmängd 1,174 [567 m. 607 qv.], Eskelhem: födda 12 [4 m, 8 qv.], döda 10 [7 m. 3 qv.] vigda 1 par, inflyttade 58 [31 m. 27 qv.] uflyttade 80 [48 m. 32 qv.]; ökning 20; folkmängd 763 [380 m. 383 qv.].
Tofta: födla 9 [2 m. 7 qv.], döda 11 [8 m. 3 qv.], vigda 2 par, inflyttade 23 [12 m.
11 qv.], utflyttade 40 [23 m. 17 qv.]; minskning 19; folkmängd 744 [376 m. 868 qv.).
Östergarn: födda 16, döda 8, vigda 4 par, inflyttade 29, utflyttada 19; minskning 2; folkmängd 691 [339 m. 352 qv.].
Gammalgarn: födda 10, döda 4, vigda 3 par, inflyttads 20; utflyttade 27; minskning 1; folkmängd 462 [223 m. 239 qv.].
Ardre: födda 10, döda 9, vigda 0 par, inflyttade 16, utflyttade 27; minskning 10; folkmängd 506 [223 m. 278 qv.]
Kräklingbo: födda 4 [3 m. 1 qv.], döda 9 [4 m. 5 qv.], vigda 8 par, inflyttade 18 [7 m. 11 qv.], utflyttade 82 [14 m, 18 qv.] minskning 19; folkmängd 407 [192 m. 215 qv.].
Ala: födda 5 [1 m, 4 qv.], döda 3 [1 m. 2 qv.], vigda 3 par, inflyttade 21 [9 m. 12 qv.], utflyttade 22 [10 m. 12 qv]; ökning 1; folkmängd 302 [138 m. 164 qv.].
Anga: födda 6 [3 m. 3 qv.], döda 4 [3 m. 1 qv.], vigda 1 par, inflyttade 10 [3 m. 7 qv.], utflyttade 12 [8 m. 4 qv.]; miskning 0; folkmängd 308 (158 m. 155 qv.).

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag ånyo före. Olof Hjalmar Larsson, Anglarfve i Träkumla, hade inkallat Olof Hagvall och Johan Hallgren som vitten, hvilka intygade att Larsson ej varit öfverlastad, hvilket deremot extra kon staplarne Enogström och Andersson ansågo att han varit. Larsson dömdes för fylleri och oljud samt motstånd mot polis att böta 50 kr. samt hans kamrat Per Karlsson 25 kronor.
— I målet mot plåtslagaren G. A. Viderström och hemmansägaresonen Albert Enogström, Anglarfve i Träkumla, rörande slagsmål, hördes två vittnen, som intygade att Engström ej varit berusad och ej heller gått anfallsvis tillväga mot någon, utan endast försvarat eig mot Viderström. Konstaplarne, som tagit dem i försvar, ansågo att de båda varit berusade. Viderström fick böta 15 och Engström 10 kronor.
— Rörande uppträdet mellan husbonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Alskog, och snickaren Adolf Jönsson Lönnroth, intygade vittnet Adolf Vestman, att Lönnroth varit den af Olsson förfördelade, såsom Lönnroth vid föregående rättegångstillfälle uppgifvit, hvadan åklagaren återtog sitt yrkande om ansvar mot Lönnroth och vände det mot Olsson, som dömdes att böta 30 kronor.

För våld mot arbetaren Dahlgren från Roma dömdes Karl Hemström att böta 20 kronor samt att ersätta målsägaren med 10 kronor.

Byggmästare Kihlberg var i dag afallmänna åklagaren instämd för det han utan vederbörligt tillstånd vid Mellangatan anlagt en bygnadssnickerifabrik med ångmaskin, hvilken inrättniog vore eldfarlig och menlig för grannarne. Aklagaren yrkade att Kihlberg måtte vid vite åläggas att borttaga åvgmaskinen. Svaranden bestred genom ombud att fabriken vore sådan eldfarlig inrättning, som omförmäles i § 54 bygnadsordningen. Bygnadsnämden, dit svaranden gjort anmälan, hade ej haft något emot ångmaskinens insättande i särskildt maskinhus samt hade för sjelfva fabrikens ordnande hänvisat svaranden till helsovårdsnämden, som emellertid ej ansett sig ha med saken att göra. Ångmaskinhuset låg föröfrigt genom gata skildt från andra bygnader, och svarandens mening hade varit att så fort sig göra låter flytta fabriken. Åklagaren begärde och erhöll 8 dagars uppskof för att styrka att fabriken i eldfarlighet vore likstäld med tändsticksfabrik.

Frikänd blef i dag på grund af bristande bevisning ogifta Johanna Rosengren från beskyllvingen för skörlefnad.

I bergningsmålet rörande finska förolyckade skonerten Kuopio afkunnades i dag utslag, hvarigenom kärandena N. Olsson, Nore i Vamlingbo m. fl. såsom bergare tilldömdes i ersättning en tredjedel utaf värdet å fartyg och last, den senare uppskattad efter besigtning till kr. 2,526: 50, hvarjämte svarandena ådömdes att utbetala rättegångskostnaderna.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset).
På rusdryckernas konto. Såsom vi för någon tid sedan omtalade införpassades till härvarande fängelse arbetskarlen Johan Olof Karlsson, hvilken 7 Oktober på aftonen med knif huggit brunnssprängaren Johan August Pettersson å Klintehamn. Rörande detta våld hölls i lördags ransakning.
Sedan polisprotokollet, som endast innehöll ett par vittnesberättelser, blifvit uppläst fick den häktade berätta, huru vid våldstillfället tillgått. Han gjorde det klart och redigt och gaf intryck af att tala fullkomlig sanning.
Den 7 Oktober hade Karlsson, hvilken en tid bortåt haft arbete med kanalgräfning vid Lilla Norrgårda i Sproge, begifvit sig derifrån till Klintehamn, bland annat för att hos en träskomakare Larsson beställa sig ett par träskor. Han hade vid tillfället en kassa af 25 kronor samt en ksppsäck, hvari låg en tredjedelsliterbutelj med bränvin, hvilket han ett par månader baft liggande orördt.
Utanför Krokstedts försäljningslokal hade Karlsson mött tvänne personer, målsägaren Pettersson samt en dräng Karlsson, hvarvid denne sistnämde till sin följeslagare yttrat, att »der går en fastländing». Tilltalade Karlsson och Pettersson hade då stanvat och börjat samtala om något känalarbete i Alfva, då Karlsson bjudit Pettersson en sup ur den medförda buteljen, hvilken tömts. Derpå hade de skilts. Karlsson hade hämtat sina träskor, köpt en fällknif och en rakknif, hvarpå han vid 1/2 4-tiden gått upp till bagare Johanssons gård, der Pettersson varit sysselsatt med något tillfälligt arbete. När P. fått betalt för detta, bjöd han den tilltalade på en flaska öl samt bad honom så följa med hem, Då de inkommit i Petterssons rum, hade Karlsson sedan det öfverenskommits att han skulle logera hos Pettereson, framtagit enliter bränvin han köpt samt Pettersson mjölk och ett bar kaffekoppar, hvarpå de båda druckit bränvin och mjölk tillsammans, till dess Karlson ej mera visste till sig. Det begångna våldet kunde han hvarken erkänna eller neka till, han mindes ingenting; han hade ej haft medvetande om att han blifvit häktad af länsmannen förrän han redan var nära staden. Så länge Karlsson var vid sina sinnens bruk, hade dock han och Pettersson varit vänner. Hur osämjan uppkommit kunde han, som sagdt, ej göra någon reda för, Han antog att det möjligen kunde haft sammanhang med att Pettersson sagt sig vara ovän med en karl, hvilken vid tillfället bjelpt ett folk flytta från ett rum i samma hus, der Pettersson bodde. Något ondt ord dem emellan hade dock ej fälts.
Petterssons uppgifter voro väsentligen olika. Han nekade för att på f.m. ha talat vid Karlsson, sade att Karlsson kommit upp till bagare Johanssons, frågat efter målsägaren samt begärt logis, hvilket han blifvit lofvad. Vidare sade han, att han under hela tiden ej varit berusad, ingen ordväxling hade heller ägt rum. mellan honom och Karlsson, utan hade denne, när Pettersson kommit in, efter att ha varit ute för att köpa kött, utan vidare huggit honom under högra ögat med ett hvasst tillbygge, då han genast förlorat sansen. Vittnena vid polisförhöret hade sedan sett Karlsson sparka Pettersson i förstugan.
T. f. domaren, v. häradshöfding Bergström, gjorde Pettersson uppmärksam på det osannolika i denna berättelse, som dessutom var mycket sväfvande och stundom motsägande. Karlsson bedyrade att han sagt sanningen. Åklagaren framstälde till Karlsson frågan, huru mycket penningar han haft med sig till Klintehamn. Karlson sade det varit något mera än 25 kronor; 6 kronor hade han köpt upp; vid häktningen innehade han blott något öfver 16 kronor. Hvart det öfriga tagit vägen kunde han ej erinra sig, och Pettersson förnekade att K. inne hos honom haft penningar framme.
Rörande sina lefnadsomständigheter berättade Karlsson att han var född 9 Januari 1866 i Ljungby församling af Kalmar län, der fadreo, som ännu lefver, är torpare under herregården Kranklösa. Vid 2 års ålder hade han intagits på socknens fattiggård, der han vistats till konfirmationen 1880. Uader fem år tjenade han sedan på flere ställen å Öland.
Ett par vintrar hade han sedan arbetat med grundläggning i Stockholm, kom våren 1888 till Gotland, der han arbetat vid Botvide i Öja, Mickels i Hablingbo och från slutet af Mars till Juli vid cementfabriken härstädes samt sist ute på vågbrytaren, innan han fick arbete hos husbonden Per Mattson, Lilla Norrgårda i Sproge. Der hade han, enligt Mattsons uppgift, uppfört sig väl, arbetsamt och nyktert.
För vidare utredning uppsköts målet till andra rättegångsdagen af rättens tredje sammanträde vid Skogs, d. v. s. till i morgon. Karlsson försattes emellertid på fri fot, enär rätten ansåg hans brott ej vara af den art att han längre derför kunda hållas häktad.

Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Oktober 1889
N:r 124

Publicerat

Vår-premiärer för orienterarna

I det härliga söndagsvädret passade en stor del av våra gotländska orienterare nå att skaka av sig vinterstielheten. Två träningsorienteringar var anordnade, en i Träkumla och en nere i Havdhem.

Stig Carlsson tog med sig sin Asta i ??? första orientering ute i Träkumla på söndagen. Kommna i mål kotrollerade banläggaren Tore Karlkvist att de besökt samtliga kontroller.

Ut till Davids hage i Träkumla hade hela 60-talet orienterare sökt sig för att pröva på någon av de tre banor som AIK-arna Tore Karlkvist och Einar Svensson hade strängat. För att våra elitmän skulle få sig en ordentlig genomkörare mätte den ena banan hela 11 km, medan de två andra var 7 resp. 4 km långa.
På den långa banan, som bjöd på en hel del knivigheter, visade Sune Andersson, AIK att han repat sig från sin skada han ådrog sig i höstas och vann klart före Evert Hellgren, Roma och klubbkompisen Hasse Lawergren.
Hela VOK-eliten ställde upp på mellanbanan, där de inte hade någon som helst svårighet att lägga beslag på de fyra första platserna, méd VOK-Pelle som triumfator. Bäste »utlänning» var Romas Gillis Bladh.

Resultat: Långa banan: 1) S. Andersson, AIK 1.25,19; 2). E. Hellgren, Roma, 128,15; 3) H. Lawergren, Roma, 1.31,20; 4) S.-E. Andersson, Bro, 138,54; 5) B. Larsson, Roma 1.39,18; 6) Bjuvhammar, AIK 1.41,17.
Mellanbanan: 1) E. Pettersson, VOK, 54.23; 2) B. Hörnell, VOK, 1.00,35; 3) B. Söderlund, VOK, :1.03,30; 4): B. Ohlsson, VOK, 1.04,37; 5) G. Bladh, Roma 1:06,45, 6) F. Magnusson, VOK, 1.07,45. Av damerna lyckades här Evy Hörnell, VOK, bäst. Hon hade tiden 1.49,30, medan Ingrid. Bjuvhammar, AIK, fick 1.50,40 och Elin Karlsson, VOK, 1.57,00.
Korta banan: 1) A, Olofsson, Tofta, 29,42; 2) S. Johansson, Tofta, 31.28; 3) B. Stenberg, Bro 38,45; 4) L.-O. Stenberg/B. Anderssen, 39,15; 5) B. Karlsson, Tofta 41,27.

Fin Havdhem-bana
Här i Visby ligger det ännu en del snö kvar i skogarna, men nere på sudret har orienterarna möjlighet att springa på torra och snöfria banor. Dock. är det inte så idealiskt som det låter, då markerna fullkomligt vrålar efter vatten.
Havdhem, Lasse Olsson, hade lagt två träningsbanor på söndagen — 7 och 4 km.

Gotlänningen
Måndagen den 28 mars 1960
Nr: 73

Publicerat

Välbesökt SLU-stämma på Borgen

Uttalande om sysselsättningen
Det låg något av klang- och jubelstämning över Borgen i Visby på söndagen när c:a 600 gotländska SLU-are samlades till års- och jubileumsstämma. Nationalkädda ungdomar paraderade med gröna SLU-fanor, förbundsordföranden, Olof Jonsson, talade och de övriga centerorganisationerna gratulerade.

Distriktsordföranden, Carl Erik Nilsson, överlämnar Gust. Jakobssons
vandringspris till Mats Hermansson, vilken mottar priset i egenskap
av ordförande i Havdhemsavdelningen, som vann verksamhetstävlingen
för andra året i rad.

Stämman inleddes med ett specialkomponerat jubileumsprogram som fick en ståtlig upptakt genom att 8 nationalklädda ungdomar tågade in med fanor. Därefter läste lantbrukare Per Andersson, Stenkyrka, Justus Elgeskogs vackra dikt ”Ungdom”.
Stämmobesökarna hälsade välkomna av distriktsordföranden, Carl-Erik Nilsson, som erinrade om vad SLU betytt under de 30 år rörelsen varit versam på Gotland. Med SLU har en mycket stor uppgift även i framtiden, rörelsen måste ta som sin främsta uppgift att tillvarata ungdomens intressen, det mest angelägna i detta sammanhang är ungdomens sysselsättningsmöjligheter. Dessa blev f. ö. Föremål för särskild behandling på stämman vilken gjorde ett uttalande i detta avseende.

Några gotländska SLU-pionjärer i samtal med förbundsordföranden.
Fr. v. Erik Forslund, Väskinde, Bertil Ericsson, Barlingbo, Olof Jonsson
och Nils Franzén, Träkumla.

Men vi har även problem utanför vårt eget lands gränser som påkallar vår uppmärksamhet, sade Carl-Erik Nilsson, med bestörtning och avsky har vi de senaste dagarna sett hur de vita i Sydafrika går fram mot den färgade befolkningen. Med denna politik kommer hela västerlandet i uppenbar fara. Olika raser och olika folk måste kunna leva sida vid sida.
Hr Nilsson hälsade ?????? välkomna till stämman. Särskilt vände han sig därvid till de f. d. Distriktsordförande som kommit tillstädes. Henric Levander, Havdhem, hade lovat att närvara, men tyvärr blivit förhindrad av sjukdom, han är den äldste nu levande som suttit i distriktets ledning. Men hans efterföljare Nils Franzén, Erik Forslund och Eric Carlsson fanns med.

SLU jämngammalt med den svenska demokratien
SLU har kommit till och utvecklats i ungefär samma takt som den svenska demokratien, sade förbundsordförande Olof Jonsson i sitt högtadstal. SLU har varit i verksamhet i 40 år, och dess tillkomst härleder sig följaktligen till samma tidsperiod som det demokratiska genombrottet. SLU:s fortbestånd är även beroende av vår demokratis fortbestånd.
Vår rörelse har gamla principer att arbeta för, men arbetsmetoderna måste anpassas efter utvecklingen, fortsatte Olof Jonsson. Vi måste ändra verksamhetsformerna i vår kamp om ungdomen.
SLU inför 60-talet har stora saker att kämpa för på det politiska området. Det är kampen mellan den enskilde och kollektivet som kommer att hårdna mer och mer. Vi måste vidare slå vakt om näringspolitiken så att den anpassas efter utvecklingen. Näringslivet i glesbygderna måste stimuleras på olika sätt. Bl. A. Genom skattepolitiken.
Jubileumsprogrammet omramades av sång av distriktskören som för dagen hade rekordartad anslutning. Dess ordinarie dirigent, kamrer Bengt Ekedahl, hade insjuknat och i hans ställe dirigerades kören av Bertil Engquist.

Stämmoförhandlingar
Efter en kort paus vidtog stämmans förhandlinar med Carl-Erik Nilsson som ordförande, Bengt Söderdahl som vice ordf och med ombudsman Arvid Andersson. Av den årsberättelse som förelades stämman framgick det som vid tidigare omnämnt att distriktet under 1959 nått den högsta medlemssiffran i sin historia, eller 3.375.
Till ordförande i distriktet omvaldes med acklamation Carl-Erik Nisson. Till övriga ledamöter i distriktsstyrelsen utsågs (suppleanter inom parentes) Nils-Torsten Falk, Hellvi (Karl-Gustav Henriksson, Stenkyrka), Berndt Norström, Ganthem (Lars-Ulle Gadefors, Norrlanda), Bengt Söderdahl, Stenkumla (Bertil Pettersson, Hejde), Folke Wedin, Etelhem (Arne Österberg, Burs), Folke Larsson, Levide (Nils Kotz, Fardhem), Börje Smitterberg, Hablingbo (Berndt Söderlund, Näs), Carin Häglund, När (Maj-Britt Mattiasson, Bara), Karl Pettersson, Klinte (Thure Larsson, Väskinde), Mats Hermansson, Havdhem (G. A. Gandå, Endre).
Ledamöter i förbundets förtroenderåd blev Carl-Erik Nilsson och Bengt Söderdahl och till ombud vid årets reksstämma valdes Barbro Johansson, Ekeby, Robert Brunsberg, Fårö, Marianne Bendelin, Väte, Arnold Melander, Etelhem, Nils Kotz, Fardhem, Birger Andersson, Fide, och Gideon Thomasson, Rone.
Till representation i cp:s distriktsstyrelse valdes Carl-Erik Nilsson och Carin Häglund fick samma funktion i SLKF-styrelsen.
Innan stämmoförhandlingarna avslutades pasade ordföranden på att framföra ett tack till de som efter dagens stämma lämnar distriktsledningen. Det var Evert Jacobsson, Linde, och Berit Williamsson, Norrlanda, vilka båda på egen begäran nu lämnade distriktsstyrelsen. Ett tack uttalades vidare till Thure Ström, Bunge, som under året lämnat posten som distriktstävlingslesare.

Uppvaktningar
Före det inledande jubileumsprogrammet avslutades blev det jubilerande SLU-distriktet föremål för en hel del uppvaktningar och lyckönskningar inför framtiden. Centerpartidistriktet gratulerade genom Erik Forslund SLKF genom Matilda Olofsson och slutligen SLS genom Ingvar Johansson. En blomsterkorg hade även kommit från Gotlandsdistrikt av Bygdegårdarnas Riksförbund.
Några telegrafiska lyckönskningar anlände även under dagens lopp, bl a från distriktets förste sekreterare Eric Larsson.

Kåseri och undrhållning
Vid 18-tiden hade man hunnit med en kaffepaus och kunde åter bänka sig i teatersalongen för att avnjuta stämmans underhållningsprogram. Dessförinnan kåserade Erik Forslund lätt och trevligt som vanligt om några minnen från distriktets tidigare år. Underhållningsprogrammet hade sammanställts av distriktets programråd, och det upptog bl a några avsnitt ur När-revyn. Livligt applåder vittnade om publikens uppskattning.
Carl-Erik Nilsson tackade de medverkande programkrafterna och meddelade samtidigt att SLU-arna i framtiden kommer att möta en av de medverkande i mera allvarliga sammanhang. Distriktsstyrelsen har nämligen beslutat utse Allan Nilsson, När till distriktets ombudsman fr o m 1 juli.

Gotlänningen
Måndagen 28 Mars 1960
N:r 73

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag föremål för rättens behandling. Så var drängen Per Karlsson, Anglarfve i Träkumle, instämd för fylleri och oljud samt hans kamrat Olof Hjalmar Larsson för fylleri samt försök att befria Karlsson från polisen, Uppskof för vittnen.
— Likaledes voro instämda plåtslagaren Gust. Ad. Viderström från Visby och hemmansägaresonen Albert Engström, Anglarfve i Träkumla, hvilka skulle ha slagits på byrummet. Viderström sade sig blott ha klappat Engström på axeln, då denne knuffat omkull honom. Engström sade sig ej heller ha gjort något vidare. Uppskof för vittnens hörande.
— Snickaren Adolf Jönsson Lönnroth skulle med något tillbygge ha klufvit läppen på huibonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Ålskog, sedan han förut blifvit ofredad af Olsson.
Lönnroth sade sig ej ha begått något våld mot Olsson, som vid en hästhandel förolämpat honom, spottat honom i ansigtet samt slitit sönder västen för honom. Olsson återtog angiivelsen att Lönnroth i det han knvffat undan honom användt något tillhygge. För öfrigt erkände han hvad som lades honom till last utom spottningen. Uppskof.
— Att han varit berusad samt fört oljud erkände drängen P. A. Pettersson, Folkedarfve i Akebäck. Böter 20 kronor.
— Likaledes erkände Karl Hemström att han med tillbygge tiildelat Anton Dablgren från Roma ett krossår i pannan. Uppskof.

För djurplågeri, begagnande af utmagradt selbrutet kreatur dömdes jordbrukaren Johan Hellgren, Ekeby i Ganthem, att böta 5 kronor.

Om äktenskapsskilnad under 1 år från sin man f. arrendatorn J. P. Pettersson anhöll hans hustru Anna Stina Pettersson på gsund af oenighet i äktenskapet, dervid yrkavde att få qvarsitta i boet, uppfostra makarnes son samt bekomma månatligt underhåll. Svaranden bestred yrkandet, enär han ej varit orsaken till oenigheten. Uppskof.

För våld hade skräddaren J. A. Malmborg instämt muraren P. A. Johansson, hvilken en dag i somras sku!le ha knuffat käranden samt beskylt honom för brott, gående på heder och ära, Käranden fick uppskot för att videre utföra käromålet.

För olaga betning var åvyoi det uppskjutna målet instämd åkaren Oskar Pettersson. Två vittnen intygade utt de sett svarandens höstar beta å byrummet nedanför Bingersqvarn. Böter 10 kronor samt 8 kr. i rättegångskostnader.

För i djurplågeri, var instämd landtbrukaren O. V. Åhlander, som antog att stämningen berodde på missförstånd, enär aldrig af hans statkarl Erik Dablström körts någon sådan häst som i stämningen omförmäldes. Ett brunt sto som Dahlström kört hade nedanför lokstaden en bar fläck, antagligen märke efter någon giftig salva, som en gång, innan han blef ägare af djuret, användts på detsamma, men som aldrig var öppet sår. Två vittnen intygade emellertid att den omstämda bästen varit behäftad med sår ilokstaden. Åhlender anhöll få bli skild från målet, som i stället borde anhängiggöras mot körsvennen, enär hen ej kunde öfvervaka alla sina hästar, hyilket åklagaren dock ansåg vara hans plikt som husbonde. Åhlender frikändes.

För uppförande af bygnadsställning utan tillstånd dömdes mutaren J. V. Nilsson att böta 5 kronor.

Att han begått våld mot Johan Nikles Garrdell erkände i dag åkaren Karl Gardelius.
Han hade i dörren till jernhandlare Lindsströms bod slagit i kull målsägaren, hvartill han förut nekat. Böter 10 kronor.

Till femtio kronors böter dömdes i dag artilleristen nr 57 A. E Holmberg för sitt uppförande under artilleristuppträdet utanför söderport och å Södertorg 14 sistlidne Juli. Öfriga deltagare frikändes på grund af bristande bevisning.

Efterskänkt straff. Ynglingen Lars Pettersson Holm, hvilken 5 Nov. 1887 af södra häradsrätten dömdes till 21/2 års straffarbete för det han lagt en sten å jernvägsspåret, i närheten af Etelhems station hvarigenom fara kunnat uppkomma, har af k. m:t fått återstoden af strafftiden efterskänkt, sedan en förut gjord nådeansökan afslagits.

En norsk femma hade hamnarbetaren K. P. Söderberg, iämte några silfvermynt, i onsdags qväl! erhållit för arbete med lastning å ångeren Lybeck, som då låg ihemn. Denna 5-krona hade Söderberg i lördags morgse växlat nere hos hembryggeren Sjöberg, dervid sedeln mottagits som en tiokrona. Då misstaget märktes gjordes anmälan hos polisen, sedan man förgätves sökt rätta misstaget hos Söderberg, som påstod att det varit en tia. Så påstod han också för stadsfiskalen. Han hade trott så. Sedan Sjöberg fått tillbaka sin femma, lät hau dervid bero. Då Söderberg fört ett oordentligt lefnadssätt fördes han inför länsstyrelsen, som likväl ej ansåg sig kunna döma honom som lösdrifvare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 14 Oktober 1889
N:r 118

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt. I målet rörande skonaren Kuopio hördes i dag å svarande sidan två nya vittnen, skepparen L. P. Veström, Stora Sindartve, Hamra, och undantagsmannen Jakob Jakobsson, L:a Sindarfve, hvilka ej hade något i hufvudsak nytt att omförmäla.
Utslag 28 Oktober.

För brott mot bygnadsstadgan, uppförandet af ett foderskjul å stadens mark, var instämd jordbrukaren J. Uppenberg, som förklarade att han af bygnadsnämden rörande detta blifvit hänvisad till länsstyrelsen, som hade saken under behandling, hvarför han ej kunde ingå i svaromål, Rätten lät tillsvidare dervid bero.

För djurplågeri var instämd husbonden Olof Engström Anglarfve, Träkumla, hvilken vid körsel 29 Aug. här i staden skulle begagnat ett par hästar som voro så ytterst utmärglade, att det väckte allmän ovilja. Intyg från länsveterinären styrkte att synnerligen den ena hästen varit ytterst mager och dålig. Han dömdes att böta 10 kronor.
För samma förseelse, begagnande af häst med öppst sår i lokstaden, stort som en 2krona, dömdes statkarlen Oskar Lundgren från Furubjers att böta 10 kronor.

För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes hustru Augnsta Classon att böta 10 kronor.

För fylleri och oljud dömdes arbetskarlen Daniel Svensson att böta 5 kronor.
För samma förseelser var instämd gelbgjutaregesällen A. R. Gullin. Han erkände fylleriet, men nekade för oljudet. Han dömdes att böta 5 kronor,

Artilleristuppträdet å söder söndagen 14 gistlidne Juli, då efter lusttågets ankomst från Etelhem, några artillerister med våld fråntogo poliskonstaplarne Boström och Nilsson en häktad kamrat, var ånyo i dag, efter ett längre uppskof, föremål för handläggniovg. Närvarande vid rätten voro artilleristen Borg, Holmberg och Strömborg, med styckjunkare Johansson som batteriombud.
Såsom vittnen hördes skräddar A. H. Enquist, handl. N. P. Tornström, vinhandl, O. G. Hellgren och guldsmeden K. A. Hammarberg. Dessa berättade, i hufvudsak samstämmigt, att de qvällen i fråga varit dels ute vid stationen, dels tillstött under gåendet till staden; att de derunder iakttagit att konstaplarne mellan sig förde en artillerist, hvilken sökte slita sig lös, dervid han fick understöd af en mängd civila kamrater som slogo och sparkade efter konstaplarne samt att i Söderport tumultet blef så stort, att först Nilsson, sedan Boström måste släppa sitt tag hvarpå kon staplarne följde etter till kasernen.

Poliskonstaplarne som efter enskild öfverläggning, förklarades oförhindrade att aflägga vittnesmål, berättade, utom hvad föregående vittnen meddelat, att det i synnerhet var artilleristen Ekström, som verit upphofvet till bråket; att de fingo slag och sparkar från alla håll, att Nilsson redt sig någorlunda, men Boström blifvit värre åtgången, I öfrigt meddelade de detsamma som öfriga vittnen.
Svarandena sade sig ha bedt konstaplarne att få taga hand om den häktade kamraten, hvarför polisen släpt honom, Föröfrigt voro de alla oskyldiga. Målet öfverlemnades till rättens pröfning. Utslag 14 Okt.

Artilleristuppträdet utanför Anderssonska gården vid Skeppsbron lördagen 13 Juli var äfven föremål för handläggnivg i dag. Här gälde det artilleristerna K. G. Pettersson, Asp och Holmberg.
Härvid bördes som vittnen studeranden Elgstrand, handl. Tornström, gelbejutaren Eklund och ölutköraren K. A. Lindblom.
Vittnet Elgstrand hade kommit gående skeppsbron framåt, då han märkt folksamling utanför Anderssons gård. Då han gått ditåt, såg han två artillerister, eom brottades med hvarandra, hvarpå poliskonstapeln Alhqvist skulle skilja dem åt. Genast hade han då omringats af flere artillerister, hvilka slogo efter honom, dervid mössan föll af och de fingo omkull honom öfver en brädstapel. Vittnet iakttog att Ahlqvist var blodig i ansigtet, när han reste sig upp. Då A. sedan skulle skynda till kasernen för att hämta hjelp, smög sig artilleristen Asp lömskt efter honom och tilldelade honom bakifrån ett slag, som antagligen träffade i hufvudet; Sedan hade: befäl kommit, Jå artilleristerna skingrats samt gömt sig bakom cellfängelset. Vidare hade vittnet sett huru artilleristerna kastat ölbuteljer efter poliserna. Öfriga vittnen hade sett delvis detsamma som Elgstrand.
Målet uppsköts för vidare bevisning till 4 November.

Vådaed aflades i dag af hemmansägaren Oskar Jacobsson, Ausarfve i Tofta rörande en derstädes 20 sistlidne Aug. timad mindre eldsolycka.
Rättens ordförande uttalade i sammanhang härmed sin förvåning öfver att södra häradets brandstodsförenings styrelse i sådana fall, der intet finnes att misstänka och då det gäller blott obetydliga ersättningsbelopp, fordrade vådaeds afläggande. Han betecknade denna gång på gång upprepade vådaedgång såsom ett missbruk af eden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 7 Oktober 1889
N:r 115

Publicerat

Vår första maltkornsutställning

har i dag öppnats här i Visby och glädjande att omtala har tillslutningen från kornodlarnes sida visat sig vara ganska stor. Ej mindre än 76 utställare äro representerade.
På grund af de kända ogynsamma väderleksförhållandena har det gotländska kornet, liksom föröfrigt fallet varit i de flesta provinser, ej i &r blifvit fullt så vackert till utseendet som det visat sig att vi under andra omständigheter kunna frambringa. Det oaktadt torde denna vår maltkornsutställning öfver Nufvud taget kunna anses vara ganska god och några prof fionas, som kunna sägas vara af ganska vacker beskaffenhet. Anmärkningsvärdt är att koroprofven från Lärbro socken visa en i ögonen fallande ljusare färg än de öfriga.
Önskligt hade varit om flare af utställarne gifvit tillkänna huru stora partier af den utstälda varan fiavas till salu. Detta har iakttagits af högst få, men är nvaturligtvis af ganska stor vigt för blifvande affärer.
Någon prisutdelning kommer, som bekant, ej nu att ske här, utan skola de prof, som af utställningens pröfningsnämd godtagas, undergå kemisk analys, hvarpå de blifva föremål för prisbedömande vid förnyad utställning. Slutligen sändas profven genom hushållningssällskapets försorg till Svenska Bryggareföreningen i Stockholm, som sedan i Januari månad utställer dem tillsammans med andra svenska kornprof.
Såsom extra utställgingsföremål vid den nu öppnade utställningen må nämnas npågra väldiga exemplar af foder- och sockerbetor från Vellarfve i Roma samt rofvor från Suderbys i Vesterhejde, äfvensom torfströ från Skäggs i Veskinde.
De i utställningen deltagande kornodlarne äro:

Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Oktober 1889
N:r 113

Publicerat

För Sveriges sparbanker

och i syfte att så vidt på lagstiftningens väg kan ske i möjligaste måtto trygga de sparpengar, som landets relativt mindre bemedlade invånare af en karg arbetsförtjenst kunna samla för att möta ålderdomens eller nödens dagar, ha på de senaste årtiondena regering och riksdag gemensamt samverkat. En frukt af detta arbete var 1875 års sparbankslag, visserligen bristfällig i mycket, men dock ett afgjordt framsteg i kontrollväg. Emellertid ha dessvärre här och der i landet beträffande skötseln af dessa sparinrättningar missförhållanden yppats, ledande till en önskan att utöfver den sedvanliga årliga granskningen af bankens egne revisorer åstadkomma en mera skärpt kontroll. Det var i sådant syfte, som fjorårets riksdag beslöt åt länsstyrelserna uppdraga att föranstalta om särskilda inspektioner genom utsedda ombud, som kunde anses förtrogna med sparbanksverksamhet i allmänhet och i besittning af den kännedom om lokala och personliga förhållanden, att de kunde bedöma värdet och halten af de förbindelser, i hvilka sparbankernas medel placerats. Till inspektörer för Gotlands län i detta syfte utsåg länsstyrelsen för södra häradet kronofogden Bokström och för det norra häradsskrifvare Nordahl. Särskildt erhöllo dessa ombud i uppdrag att undersöka, huruvida grundad anledning förekomme till befarande af det i sparbankslagen paragr. 5 omförmälda missförhållande mellan tillgåogar och insatta medel eller att de förra icke uppsinge till 95 procent af de senare, i hvilket fall lagen bestämmer, att banken skall ställas under utredning.
Rosultatet af södra häradets inspektörs verksamhet föreligger nu i form af särskildt afgifna berättelser öfver inspektion uti hvarje af häradets sparbanker nämligen Vamlingbo, Stenkumla och Träkumla, Mästerby, När, Garda, Fardhem, Burs, Eskelhem, Atlingbo, Hogrän, Sanda, Klinte, Alskog samt Lau.
Åt alla dessa sparbanker anser sig inspektören kunna gifva det vitsord, att grundad anledning till befarande af ofvan omförmälda missförhållande icke förefinnes,
Så långt är ju allt godt och väl. Men då man tager närmare kännedom om de ställningar och förhållanden, som under denna inspektion på ett och annat ställe yppats, må man väl säga, att den qvast, som härigenom satts i gång, redan vid sitt första framträdande sopat bort en hel del oegentligheter och verkat både positivt för tillfället och preventivt för framtiden.
Så befans exempelvis på ett par ställen, att för vissa förbindelser gravations: bevis alldeles saknades eller voro föråldrade. Detta har under inspektionens lopp rättats. På ett annat ställe låg som säkerhet för ett jämförelsevis större belopp endast en lifförsäkring, som nu ut: bytts mot antaglig säkerhet. Å ett tredje ställe saknades förbindelse & ett enligt anteckning utlemnadt lånebelopp o. s. v.
Rörande förhållandet i Stenkumla och Träkumla sparbank säger inspektören:
Reverserna utgjordes till största delen af förbindelser med säkerhet af borgen och till någon del af inteckningar i jordbruksfastighet. Jag har icke anledning antaga att dessa förbindelser, såvida icke en skyndsam indrifning skulle blifva af nöden, skola komma att orsaka insättarne någon afsevärd förlust, men då endast en mycket ringa del af dessa förbindelser äro så beskaffade, att de i härvarande bankinrättningar kunna belånas, och då flere insättare hafva jämförelsevis höga fordringsbelopp, det högsta utgör 2,361 kr., kan banken af denna anledning råka i förlägenhet, hvarför missförhållandet borde af styrelsen i tid uppmärksammas.
Huruvida det gagn, denna sparbank bereder, verkligen uppväger olägenheterna af ett borgensskrifveri, som banken synes hafva inom nämda socknar uppdrifvit, besväret med den obetydliga bankens förvaltning och riskerna för såväl förtroendemännen som insättarne, torde, anser inspektören, vara en sak förtjent af det allvarligaste öfvervägande.
Om Mästerby sparbank göres ungefär liknande anmärkning angående rätt stora tillgodohafvanden på vissa händer bland insättarne, hvilka medel skola efter fyra månaders uppsägning tillhandahållas, hvarigenom förlägenhet för bankei skulle kunna uppstå. Att om reversutgifvaren reser till Amerika eller gjort konkurs, skulden bör indrifvas eller ny revers anskaffas, har den bankens styrelse icke ansett nödigt.
I Atlingbo, der protokoll öfver styrelsens sammanträden icke föres, göras åtskilliga anmärkningar mot bokföringen, i hvilken önskas större reda och kontroll.
I Burs, den största bland landtsparbankerna, med en ansvarighetssumma af 193 tusen kronor, påpekas de stora insättningarne på enstaka händer — 39 personer hade att fordra tillsammans 82 tusen kr. — ett missförhållande som af styrelsen bör i tid uppmärksammas. Ty sparbanken är ju icke de stora kapitalisternas bank, utan de smås. När en insättniog i sparbank nått ett eller annat tusental, bör den göras fruktbärande på annat sätt.
En annan omständighet, som Gotlands Allehanda för sin del skulle vilja påpeka, är den onaturligt stora skilnaden mellan lån mot endast namnsäkerhet och mot inteckningar eller annan realsäkerhet. Att en sparbank har utlånat 32 tusen kr. mot säkerhet af förstnämda slag och endast 9 tusen mot inteckning, en annan 25 tusen af förra slaget mot 9 tusen af det senare, en tredje 33 tusen mot 8 o. s. v. kap, om en skyndsam realisering skulle påkallas, vålla en betydande eko nomisk omstörtning bland de »ringar» af borgensmän, som bildat sig omkring en del sparbanker såsom medelpunkt.
Emellertid är denna inspektion för södra häradet nu afslutad. Man må hoppas, att den skall leda till önskade ändrin gar i anmärkta afseenden och till ökad trygghet för de många tuseutal, som icke hafva någon annan än sparbanken att anförtro sina under svett och möda förvärfvade små besparingar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 September 1889
N:r 111

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För olaga betning å staden tillhörig mark hade drätselkammaren till i dag instämt åtskilliga åkare, hvilka, på ett par undantag när, erkände för-rtvva vuk pliktfälaes. ÅKaren Hjalmar Höglund fick sålunda böta 10 kronor, Johan Svensson 10, Karl Svensson 5 och Karl Gardelius 5 kronor. Bagare J. E. Löfgren, tilltalad för samma förseelse, frikändes och ett mål rörande åkaren Oskar Pettersson uppsköts för bevisnings förebringande.

För djurplågeri, användande till vedkörsel i staden af en halt häst, dömdes husbonden Viktor Arvidsson, Tjeogdarfvei Träkumla, att böta 10 kronor.
— För liknande förseelse var landtbrukaren O, V. Åhlander på Rosendal i Follingbo instämd. En hans statkarl Dablström skulle vid körning i staden ha användt en med öppet sår i iokstaden behäftad häst. Genom drängen Johan Andersson nekade svaranden.
Uppskof för vittnens hörande.
— Ett förut refereradt mål mot hökaren K. J. Ohlsson, likaledes för djurplågeri, blef i dag å nyo uppskjutet.

För fylleri och våld dömdes i dag tf. artilleristen Johannes Henriksson att böta samman: lagdt 30 kronor. Han hade en afton vid Skeppsbron uppträdt rusig, betett sig förargelseväckande samt tilldelat en person ett slag.
Denne förde dock ingen ansvarstalan. Henrikeson erkände skriftligen hvad som lades honom till last.

Befriad från förmyndare- och godemanskap för aflidne rättare J. Nilssons barn blef i dag K. A. Zackrisson. I hans ställe förordnade rådhusrätten sjömannen Nils Nilsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 September 1889
N:r 109

Publicerat

Stortorgdagen i onsdags

torde surt komma efter för mer än en af de marknadsbesökande.
Det är en gammal regel att man aldrig skall prisa dagen förrän solen gått ned.
Sanningen af detta ordspråk fick man erfara i onsdags. Ty lika fredliga som folkhoparnes tendenser voro under förmiddagen, lika vildsinta blefvo de när det började lida till marknadens slut.
Utanför spritbolaget stod kö af folk hela morgonen, som skulle förskaffa sig den svenska nektarn i krus och kaggar. Man ville passa på innan det stängdes, hvilket skulle ske tidigare än vanligt.
Och när man så fått fluidum, halkade det ned genom strupen fortare än lämpligt var.
Följderna uteblefvo ej. Det började inemot kl. 4 e. m. bli oroligt ute på byrummet, på vägen till Söderport och Adelsgatan framåt. Grupper af rusiga, skrålande personer blefvo allt mindre sällsynta och ordningsmakten hade fullt upp att göra med att något så när hålla reda på hoparne.
Vid detta tillfälle, likasom vid alla andra stortorgdagar, var det vissa personer som framför andra utmärkte sig för vildsiot framfart.
Bland dessa var plåtslagaren Gustat Adolf Viderström från Visby, hvilken ute på byrummet råkade i slagsmål med hemmansägaresonen Albert Engström, Auglarfve i Träkumla, Den senare skulle som anfallsvapen använda en väldig blydagg, men hindrades derifrån och blef an: hållen samt förd till vaktkontoret. Naturligtvis voro deltagarne i slagsmålet flere, men de voro mera passiva.
Drängen Per Karlsson, Anglarfve i Träkumla uppträdde mer än lofligt rusig, hoppande och dansande Adelsgatan framåt under skrik och skrål. Tillsagd af polisen att förhålla sig anständigt lydde han ej, hvarför han blef anhållen. Karlssons tjenstekamrat Olof Hjalmar Larsson, äfven berusad, kom dk till för att befria kamraten, men blef också tagen. Han stälde sig då till motvärn och betedde sig ytterst vildsint, hvarpå flere andra kommo till för att hjelpa bägge kamraterna. Bland dessa voro drängarne Edvin Jakob Niklas Jakobsson, Kysings i Vall samt Per August Johansson från prestgården i Vall.
Det blet nu en väldig kalabalik under vildt allarm. Poliserna blefvo dock slutligen öfvermäktiga och släpade de vilda sällarne till vaktkontoret. Att de dervid följdes af skränande massor torde ej behöfva sägas. De anhållne utsläptes samma qväll, sedan de nyktrat till.
Postföraren Sigurd Bergman, Unghanse i Eskelhem, var äfven en oregerlig sälle som roade sig med att på gatan sparka förbigående samt uppföra sig på ett i högsta grad oanständigt sätt.
Af den för lösdrifveri varnade Karl Hemström från Visby blef arbetskarlen Johan Anton Dahlgren från Roma öfverfallen och med hårdt tillbygge tilldelad ett krossår i pannan.
Snickaren Johan August Jönsson klöf med något hvasst tillhygge underläppen på Lars Alfred Olsson från Oleifs i Alskog. Jönsson påstod sig först ha blifvit ofredad af Olsson.
Utom dessa mera svårhandterliga bråkmakare anhöllos 4 personer för fylleri.
Smärre slagsmål och uppträden afhvarjehanda slag förekommo naturligtvis också bär och der utan att polisen kunde angripa öfverallt. Autalet rusiga personer var under aftonens lopp ovanligt stort.
Sorgligt nog tyckas slagsmål och fylleri vara stortorgdagarnas oundvikliga onda.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 September 1889
N:r 108

Om Oss Drivs med WordPress