Etikett: Träkumla

Träkumla socken ligger söder om Visby på västra Gotland.
Gårdsnamn: Anglearve, Annexen, Gottskalk, Ingvards (Ängvards), Kue, Tjängdarve, Traume.

Publicerat

Idrottstäflingarne på Visborgs slätt.

För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken.
Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo.
När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp.
Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare.
Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand.
Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra.
Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.»
När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida\’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden.
Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar.
Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla.
Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken:
1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda:
0—3 dåligt spel
4—6 godt spel
7—8 mycket godt spel
9 utmärkt spel
10 högst berömligt spel
2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna;
3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen.
För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.

Prisdomare voro:
i bakpärk:
handl. R. Snöbohm, Klinte,
bankbokb,. A. Pettersson, Visby,
handl. C. Degerman, Visby,
fabrikör J. Ödin, Visby,
bokb. J. Eklund, Visby,
handl. J. L. Kahlquist, Visby.

i frampärk:
konsul Lars Cramér, Ronehamn,
lektor M. Klintberg, Visby,
fanj. N. Hägg, Bjerges,
kommissarie E. Svallingson, Klinte,
handl, C; Smitterborg,
handl. G. Cramér, Ronehamn.

i varpa:
doktor O. Klintberg, Visby,
skoll. J. P. Nordin, Veskinde,
handl. Robert Löfving, Visby,
handl. Josef Johansson, Visby,
garfvare T. Ödin, Visby,
fabrikör J. Stenström, Visby,
löjtnant B. Sillén, Visby,
stadskassör Kr. Ekelund, Visby,
handl. R. Vallér, Visby,
bokh. Cedergren, Visby,
styckjunkare O. Johansson, Visby,
landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.

För bedömande Vv bäste. pärkkarlen:
Kapten J. Facht, Fröjel,
handl, J. N. Myrsten, Slite,
kamrer J. Ihre, Visby.
i öfriga täflingar :
löjtnant E. Sillén,
löjtnant E. Nyberg,
löjtnant E. Fahnebjelm,
direktör A. Lindström,
L. P. Hansén Dalhem,
handl. C. Smitterberg,
löjtnant L. Sellergren,
löjtnant J. Elert.

Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö.
Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas.
Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:

I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare.
Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng.
Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva.
De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen.
I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen.
I varpan blef resultatet följande:

Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby.
Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58.
Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började

frispelen,
hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits.
Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen.
Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen.
Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden.
Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter.
Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner.
På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen.
Prisutdelningen.
Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal:
Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen.
Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle».
Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar.
Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt
Lefve Konungen !
Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma.
Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman.
I öfrigt fick prislistan följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare.
Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.

Fram- (puttpärk):
Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare.
Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare.
Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare.
Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.

Varpa:
1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim.
2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em.
3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm.
4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.

Stångstörtning:
1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo,
2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.

Höjdsprång:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Längdsprång:
1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.

Höjdsprång med staf:
1:a pris: 10 kr.: R Mätaby
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Hankdragning:
1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.

Kappspringning 150 meter:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockh. f. 17 2/5 sek.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel 17 4/5 sek.

Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid.
Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.

*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Augusti 1890
N:r 127

Publicerat

Utarrenderingen af Träkumla annexhemman.

Såsom vi förat ett par gånger omnämt har kyrkoherden O. Öfverberg hos vederbörande anhållit att styckevis få utarrendera Träkumla annexhemman jämte en del af Stenkumla pastorsboställe, tillsammans 70 tunland åker jämte annan mark.
Länsstyrelsen har i skrifvelse till k. m:t tillstyrkt detta efter en längre motivering: Enda lagliga hindret emot en ifrågasatta utarrendering utan särskildt tillstånd anser länsstyrelsen utgöra det stadgandet i bygnirgabalken att »bonde ej må före fardag fä eller foder af bolo föra.» Detta förbud har hittills ej ansetts utgöra hinder för arrendatorer af obebygda kronolägenheter, af hvilka inom Gotlands län finnas ej mindre än 43 med odlad jord, växlande i storlek mellan 1 och 41 hektar, att från egendomen under arrendetiden bortföra fä och foder. Och — sä, ger länsstyrelsen — det torde vara otvifvelaktigt, huruvida förbudet kan äga tillämpning å löningsboställen som äro obebygda, såsom i regeln är fallet med annexhemman på Gotland. Men ostridigt är, att det måste tillämpas i fråga om bebygda boställen, så framt ej undantag är särskildt medgifvet.
En annan fråga är, huruvida sagda förbud kan anses uppfylla det dermed afsedda ändamålet. Länsstyrelsen erinrar härvidlag hurusom i rikets ständers skrifvelse 28 Jan. 1863 om förslag till ecklesiastik boställsordning, den åsigt blifvit uttalad, att förbudet mot bortförande af foder från boställe vore en af de brister i lagstiftningen, som borde undanrödjas. Och i 1879 års komiterades förslag till förordning angående prestboställen har ofvan nämda förbud att föra fä eller foder från bole förklarats ej böra tillämpas på dessa boställen, då det obestridligen medförde väsentliga och känbara olägenheter vid brukningen och å andra sidan ej lemnade garanti mot boställets utarmande.
Ecklesiastikdepartementets förslag till bestämmelser i berörda hänseende ansåg 1889 års andra kammare »icke för närvarande böra bifallas», i följd hvaraf frågan för den riksdagen förföll. Förslaget innehöll, att stråfoder ej finge af boställshafvaren borttöras utan särskildt tillstånd.
Länsstyrelsen anser uppenbart, att Träkumla annexhemman, som består af 23,51 hektar åker och odlingsmark jämte mindre beteshage icke lämpligen kan fortfarande ligga i sambruk med Stenkumla pastorsboställe. För laga skiftet var annexjorden ännu mera aflägsen än nu, men olägenheten häraf var mindre känbar, då marken nyttjades som äng, Länsstyrelsen anser i likhet med domänintendenten, hvilkens yttrande infordrats, det vara i hög grad olämpligt att det till pastorsbostället hörande invid annexhemmanets jord belägna ängsskiftet om 38,47 hektar skötes i sambruk med prestgårdens öfriga ägor. Också har domkapitlet, som ansett det icke böra medgifvas boställshatvaren att få efter omständigheterna styckevis utarrendera de ifrågavarande ägorna, förklarat sig icke vilja motsätta sig deras utarrenderande såsom helt. Flertalet röstägande å församlingarnes kyrkostämma har enligt protokollet yttrat sig afstyrkande endast i fråga om utarrendering styckevis. Mindretalet har ansett aet ifrågavarande jorden skola genom en sådan utarrendering förbättras.
Då emellertid i jordarnes närhet ej är bosatt någon lämplig person som mäktar öka sitt jordbruk med 70 tnld åker, men deremot flera finnas som kunna med hopp om framgång arrendera 10 till 20 tnl. synes det länsstyrelsen böra tagas i noggrant öfvervägande, huruvida icke i detta särskilda fall ägornas utarrenderande i lotter om minst 10 tnl. må anses ändamålsenligare än sambruk med pastorsboställets hemägor.
Enligt den officiella statistiken för 1888 utgör antalet brukningsdelar i Stenkumla 57 och i Träkumla 38, deraf i Stenkumla 6 delar om högst 4 tnl. och 37 öfver 4 t. o. m. 40 tol. odlad jord samt i Träkumla 15 delar om högt 4 och 17 delar om öfver 4—40 tnl. af ägorna odlad jord. För hela länet utgöra brukningsdelarne 5,399, deraf undereget bruk 936 delar om högst 4 tnl och 3,743 öfver 4 till 40 tnl. Här har alltså jordstyckningen gått långt och den fortgår alltjämt.
Om än jordbruket pål Gotland står jämförelsevis lågt anser länsstyrelsen detta ej vara följd af jordstyckningen, utan visar erfarenheten, att jordbrukets förbättring är beroenda mera af små än stora brukningsdelar. Såsom olägenheter anföras väl ökade utgifter för bebyggande äfvensom större skogsåtgång. Men någon olägenhet häraf kan i ifrågavarande fall ej uppstå och skulle för öfrigt ej drabba bostället, enär jordarne komme att utarrenderas blott till närboende, hvilka finge sjelfva bakosta bygnader och stängsel.
Aflöningen för Gotlands kyrkoherdar är säger länsstyrelsen slutligen — ganska låg och inkomsterna af boställena på grund af mindre gynsamma jordbrukskonjunkturer lägre än som i allmänhet beräknats. Presterskapets ekonomiska ställning är derför bekymmersam och skulle antagligen ej förbättras genom boställenas framdeles möjligen blifvande utarrendering på 20 år.
Länsstyrelsens tillstyrkande till den ifrågavarande utarrenderingen har skett på följande vilkor: att sökanden, kyrkoherden Öfverberg, ej får utarrendera jorden i mindre lotter än 5 hektar; att & hvarje ägolott påföres ett parlass ladugårdsgödsel för hvarje bäck der skördad halm och tre lass för hvarje häck stråfoder; alt arrendator ej får anlita boställets skog; att sökanden blir ansvarig för jordens häfd, samt att om gödslingen försummas han äge skyldighet tillföra den gödsel som i laga ordning pröfvas nödig.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84

Publicerat

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1890
N:r 62

Publicerat

Genom öppen och frivillig auktion,

som torsdagen den 10 nästa April kl. 11 f.m. på stället förrättas, försäljes aflidne Johan Petterssons omyndiga barn tillhöriga hemmansdel 71/4096:dels mantal Tjangdarfve i Träkumla socken, belägen 1 mil från Visby.
Hemmansdelen, som är bebygd med man- och ladugårdshus, har en areal af c:a 13 tunland, deraf hälften åker och återstoden betesmark, får genast tillträdas med växande höstgröda och tillredda vårland.
Köpevilkoren, som blifva förmånliga, tillkännagifves före utropet.
Visby den 28 Mars 1890.
Efter anmodan,
A. C. STENMARK.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 3 April 1890
N:r 51

Publicerat

Auktion i Träkumla.

Genom öppen och frivillig auktion, som torsdagen den 10 nästa April kl. 11 f.m, på stället förrättas, försäljes aflidne Johan Petterssons omyndiga barn tillhöriga hemmansdel 71/4096:dels mantal Tjengdarfive i Träkumla socken, belägen 1 mil från Visby.
Hemmansdelen, som är bebygd med manoch ladugårdshus, har en areal af c:a 13 tunland, deraf hälften åker och återstoden betesmark, får genast tillträdas med växande höstgröda och tillredda vårland.
Köpevilkoren, som blifva förmånliga, till kännagifves före utropet.
Visby den 28 Mars 1890.
Efter anmodan,
A. C. STENMARK.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Mars 1890
N:r 48

Publicerat

Om tillstånd,

hade, såsom vi omtalat, kyrkoherden Öfverberg i Stenkumla anhållit att styckevis få utarrendera Träkumla obebygda annexhemmap jämte den del af Stenkumla pastorsboställe, som med sagda annexbemman är omedelbart förenad.
Domkapitlet har emellertid vid ansök: ningens öfversändande tili k. m:t på det bestämdaste afstyrkt densamma.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Mars 1890
N:r 44

Publicerat

Auktion Gottskalks i Träkumla.

Torsdagen den 20 Mars från kl. 10 f.m, kommer genom öppen och frivillig auktion, för husbonden Jacob Gaidell, Gottskalks i Träkumla, att på 10 års tid, i mindre lotter, utarrenderas omkring 20 tunnland åker. Skulle icke antagligt anbud afgilvas, hvarför ägaren förbehåller sig 1/4 timmes pröfningstid, kommer jorden att i mindre lotter försäljas, allt med tillträde den 15 April nästa år. För arrendet lemoas åt godkände inropare betalningsanstånd till 1 Oktober hvarje år, och för försäljningen blifva vilkoren vid auktionen tillkännagifna. Samlingen sker vid Träkumla skolhus.
Vesterhejde den 12 Mars 1890.
O. A. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För stöld af en yxa — två sades det till och med — hölls i dag ransakning med häktade Karl Niklas Grönström från Hundlund i Vesterhejde.
Det var en gammal, till ytterlighet skröplig man, klädd i sin gråa fängelsedrägt, som stödd på en käpp, vacklande och med hjelp af en fångknekt, träddein i domsalen. Han fick sätta sig, stå orkade han inte. Ansigtet var utmärgladt och gulblekt, ögonen, stora och blodsprängda, lågo djupt inne i hufvudet. Men det var ej att undra på, att han var skröplig.
Dagen före senaste julafton fylde han 75 år.
Och så började förhöret, som gick trögt på grund af fångens döfhet.
— När var han född?
— Ja, det visste han ej riktigt, men i December var det.
— Hvilka voro föräldrarne?
— Jo, kunglig lagman, de voro ärligt och hederligt folk.
— När gick dun till nattvarden första gången?
— Jo, det var samma år jag exercerade, i Stenkumla för en pastor som hette Fåhraeus.
— När blef du första gången straffad för stöld ?
— Jag var väl så der 21 eller 22 år.
— Hur mycket fick du då?
— Tjugofyra dygns vatten och bröd; jag satt uppe i tornet vid muren då, det ärlänge sedan.
— När blef du straffad nästa gåuvg?
— Ja, det vet kunglig lagman nog; jag mins det inte, men sex gånger har det varit.
— Och du har varit straffad på lifstid också?
— Ja, jag har varit inne på tre lifstider.
— Ånej!
— Ja, kanske det var fyra, jag har så dåligt minne nu, men första gången, det var för kronstöld på varfvet i Karlskrona.
— Du har varit straffad två gånger på lifstiden.
— Jaså, då blir det den tredje nu då, jaha,
— Hur länge var du fri mellan straflen, mins du det?
— Nej, jag har varit lös tre gånger på tio år i mitt lif.
— Och du är utfattig?
— Ja, det vet väl kunglig lagman förut det.
Anklagelsen lydde, att Grönström stulit 2 yxor, en från bvardera af arbetarne Jakob Engdahl och P. E. Larsson, Träkumla.
— Nå, har Grönström tagit de här yxorna?
(De förevisades)
— Nej, kunglig lagman; jag gick en dag förbi hos Engdahls syster, som varit gift med min svåger som döder är, och der bor Engdabl, och då såg jag hans yxa stå i vedboden, och då han bedt mig om ett yxskaft som han också fått, tyckte jag att det var pjåkigt att han inte satt på det och då tänkte jag ta yxan och sätta på ett skaft i stället för det gamba, som var trasigt. Nej, det var inte min mening att stjäla den.
Det der om yxskaftet, som E. fått, befans vid förhör med Engdahl vara öfverensstämmande med sanningen.
— Nå, men den andra yxan?
— Den har jag inte tagit. Den låg på vedbacken; jag tog och såg på den och, då kom folket ut och skrek; då släppte jag den.
— Men vid polisförhöret har ju Grönström sagt åt länsmannen, att han tagit yxan för att komma tillbaka till Landskrona och få det lugnt de återstående dagarne?
— Nej, kunglig lagman, det har jag aldrig sagt.
— Inte det?
— Nej, jag mins inte hvad jag svarade, men jag tror att kommisearien frågade om jag tagit den för nöd, men jag brydde mig inte om att jag svarade honom huru som helst, för jag tänkte, att det får ändå rättegången reda ut.
— Men Grönström har ju sagt, att han tagit yxan för att ge den åt sin systerdotter, som han bor hos?
— Nej, det har jag aldrig sagt. Åt Lovisa?
Jag skulle inte ha vågat komma hem till henne med något sådant; hon ville nog äta upp och kasta ut mig ändå.
Åklagaren yrkade också ansvar på Grönström för stöld af furuved, en qvarts kast, och grenved till ett värde af 2 kronor från Kungsladugårdens ägor.
— Nå, hur är det med detta?
— Jag har aldrig tagit någon ved, kunglig lagman, bara plockat litet ris. Och en gång då jag repade litet en kom sonen på Ladugården till mig och så\’: »Hör du, Grönström, du stjäl ved, dut» »Nej, sv jag. Det der är ett oppspunnet råd af en vid södra häradsrätten som vill mig ondt.
Häradsrätten uppsköt härefter både det gamla och det nya målet. Grönström hålles fortfarande häktad.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Publicerat

Auktion Tjengdarfve i Träkumla.

Fredagen den 21 Februari från kl. 11 f.m. kommer genom frivillig auktion, vid Olof Larsson, Tjengdarfve i Träkumla, att till den högstbjudande försäljas omkring 100 tunnor sill af samma goda sort som såldes vid Gardrungs i Stenkumla den 27 sistl. December och torde priset deova gång ställas mera till ioroparens fördel. Vid samma tillfälle försäljas 1 bäst i 4:de året, 1 ko, 1 vagno-, 1 krok- och en slätpionharf, 1 vändplog; 1 nästan ny väfstol, gångkläder efter en afliden mansperson m. m, Anstånd med betalningen lemnas för godkände inropare till den 1 Augusti; andra betale kontant eller vid anfordran.
Vesterhejde den 11 Februari 1890.
O. A. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Till ordförande

ha utsetts: i Hejde soekens fattigvårdsstyrelse Johan Thomsson, Skogs; i Visby norra landsförsamlings kommunalnämd lendtbrukaren M. F. Gahne, i Hörsne med Bara sockens kommunalnämd och fattigvårdsstyrelse P. Andersson, Bunna, i Stenkumla sockens kommunalnämd hemmansägaren Job. Gardell, Martille, samt i Träkumla sockens kommunalnämd och fattigvårdsstyrelse hemmansägaren Olof Ansin, Kue.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Januari 1890
N:r 8

Om Oss Drivs med WordPress