Såsom vi förat ett par gånger omnämt har kyrkoherden O. Öfverberg hos vederbörande anhållit att styckevis få utarrendera Träkumla annexhemman jämte en del af Stenkumla pastorsboställe, tillsammans 70 tunland åker jämte annan mark.
Länsstyrelsen har i skrifvelse till k. m:t tillstyrkt detta efter en längre motivering: Enda lagliga hindret emot en ifrågasatta utarrendering utan särskildt tillstånd anser länsstyrelsen utgöra det stadgandet i bygnirgabalken att »bonde ej må före fardag fä eller foder af bolo föra.» Detta förbud har hittills ej ansetts utgöra hinder för arrendatorer af obebygda kronolägenheter, af hvilka inom Gotlands län finnas ej mindre än 43 med odlad jord, växlande i storlek mellan 1 och 41 hektar, att från egendomen under arrendetiden bortföra fä och foder. Och — sä, ger länsstyrelsen — det torde vara otvifvelaktigt, huruvida förbudet kan äga tillämpning å löningsboställen som äro obebygda, såsom i regeln är fallet med annexhemman på Gotland. Men ostridigt är, att det måste tillämpas i fråga om bebygda boställen, så framt ej undantag är särskildt medgifvet.
En annan fråga är, huruvida sagda förbud kan anses uppfylla det dermed afsedda ändamålet. Länsstyrelsen erinrar härvidlag hurusom i rikets ständers skrifvelse 28 Jan. 1863 om förslag till ecklesiastik boställsordning, den åsigt blifvit uttalad, att förbudet mot bortförande af foder från boställe vore en af de brister i lagstiftningen, som borde undanrödjas. Och i 1879 års komiterades förslag till förordning angående prestboställen har ofvan nämda förbud att föra fä eller foder från bole förklarats ej böra tillämpas på dessa boställen, då det obestridligen medförde väsentliga och känbara olägenheter vid brukningen och å andra sidan ej lemnade garanti mot boställets utarmande.
Ecklesiastikdepartementets förslag till bestämmelser i berörda hänseende ansåg 1889 års andra kammare »icke för närvarande böra bifallas», i följd hvaraf frågan för den riksdagen förföll. Förslaget innehöll, att stråfoder ej finge af boställshafvaren borttöras utan särskildt tillstånd.
Länsstyrelsen anser uppenbart, att Träkumla annexhemman, som består af 23,51 hektar åker och odlingsmark jämte mindre beteshage icke lämpligen kan fortfarande ligga i sambruk med Stenkumla pastorsboställe. För laga skiftet var annexjorden ännu mera aflägsen än nu, men olägenheten häraf var mindre känbar, då marken nyttjades som äng, Länsstyrelsen anser i likhet med domänintendenten, hvilkens yttrande infordrats, det vara i hög grad olämpligt att det till pastorsbostället hörande invid annexhemmanets jord belägna ängsskiftet om 38,47 hektar skötes i sambruk med prestgårdens öfriga ägor. Också har domkapitlet, som ansett det icke böra medgifvas boställshatvaren att få efter omständigheterna styckevis utarrendera de ifrågavarande ägorna, förklarat sig icke vilja motsätta sig deras utarrenderande såsom helt. Flertalet röstägande å församlingarnes kyrkostämma har enligt protokollet yttrat sig afstyrkande endast i fråga om utarrendering styckevis. Mindretalet har ansett aet ifrågavarande jorden skola genom en sådan utarrendering förbättras.
Då emellertid i jordarnes närhet ej är bosatt någon lämplig person som mäktar öka sitt jordbruk med 70 tnld åker, men deremot flera finnas som kunna med hopp om framgång arrendera 10 till 20 tnl. synes det länsstyrelsen böra tagas i noggrant öfvervägande, huruvida icke i detta särskilda fall ägornas utarrenderande i lotter om minst 10 tnl. må anses ändamålsenligare än sambruk med pastorsboställets hemägor.
Enligt den officiella statistiken för 1888 utgör antalet brukningsdelar i Stenkumla 57 och i Träkumla 38, deraf i Stenkumla 6 delar om högst 4 tnl. och 37 öfver 4 t. o. m. 40 tol. odlad jord samt i Träkumla 15 delar om högt 4 och 17 delar om öfver 4—40 tnl. af ägorna odlad jord. För hela länet utgöra brukningsdelarne 5,399, deraf undereget bruk 936 delar om högst 4 tnl och 3,743 öfver 4 till 40 tnl. Här har alltså jordstyckningen gått långt och den fortgår alltjämt.
Om än jordbruket pål Gotland står jämförelsevis lågt anser länsstyrelsen detta ej vara följd af jordstyckningen, utan visar erfarenheten, att jordbrukets förbättring är beroenda mera af små än stora brukningsdelar. Såsom olägenheter anföras väl ökade utgifter för bebyggande äfvensom större skogsåtgång. Men någon olägenhet häraf kan i ifrågavarande fall ej uppstå och skulle för öfrigt ej drabba bostället, enär jordarne komme att utarrenderas blott till närboende, hvilka finge sjelfva bakosta bygnader och stängsel.
Aflöningen för Gotlands kyrkoherdar är säger länsstyrelsen slutligen — ganska låg och inkomsterna af boställena på grund af mindre gynsamma jordbrukskonjunkturer lägre än som i allmänhet beräknats. Presterskapets ekonomiska ställning är derför bekymmersam och skulle antagligen ej förbättras genom boställenas framdeles möjligen blifvande utarrendering på 20 år.
Länsstyrelsens tillstyrkande till den ifrågavarande utarrenderingen har skett på följande vilkor: att sökanden, kyrkoherden Öfverberg, ej får utarrendera jorden i mindre lotter än 5 hektar; att & hvarje ägolott påföres ett parlass ladugårdsgödsel för hvarje bäck der skördad halm och tre lass för hvarje häck stråfoder; alt arrendator ej får anlita boställets skog; att sökanden blir ansvarig för jordens häfd, samt att om gödslingen försummas han äge skyldighet tillföra den gödsel som i laga ordning pröfvas nödig.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84