torde surt komma efter för mer än en af de marknadsbesökande.
Det är en gammal regel att man aldrig skall prisa dagen förrän solen gått ned.
Sanningen af detta ordspråk fick man erfara i onsdags. Ty lika fredliga som folkhoparnes tendenser voro under förmiddagen, lika vildsinta blefvo de när det började lida till marknadens slut.
Utanför spritbolaget stod kö af folk hela morgonen, som skulle förskaffa sig den svenska nektarn i krus och kaggar. Man ville passa på innan det stängdes, hvilket skulle ske tidigare än vanligt.
Och när man så fått fluidum, halkade det ned genom strupen fortare än lämpligt var.
Följderna uteblefvo ej. Det började inemot kl. 4 e. m. bli oroligt ute på byrummet, på vägen till Söderport och Adelsgatan framåt. Grupper af rusiga, skrålande personer blefvo allt mindre sällsynta och ordningsmakten hade fullt upp att göra med att något så när hålla reda på hoparne.
Vid detta tillfälle, likasom vid alla andra stortorgdagar, var det vissa personer som framför andra utmärkte sig för vildsiot framfart.
Bland dessa var plåtslagaren Gustat Adolf Viderström från Visby, hvilken ute på byrummet råkade i slagsmål med hemmansägaresonen Albert Engström, Auglarfve i Träkumla, Den senare skulle som anfallsvapen använda en väldig blydagg, men hindrades derifrån och blef an: hållen samt förd till vaktkontoret. Naturligtvis voro deltagarne i slagsmålet flere, men de voro mera passiva.
Drängen Per Karlsson, Anglarfve i Träkumla uppträdde mer än lofligt rusig, hoppande och dansande Adelsgatan framåt under skrik och skrål. Tillsagd af polisen att förhålla sig anständigt lydde han ej, hvarför han blef anhållen. Karlssons tjenstekamrat Olof Hjalmar Larsson, äfven berusad, kom dk till för att befria kamraten, men blef också tagen. Han stälde sig då till motvärn och betedde sig ytterst vildsint, hvarpå flere andra kommo till för att hjelpa bägge kamraterna. Bland dessa voro drängarne Edvin Jakob Niklas Jakobsson, Kysings i Vall samt Per August Johansson från prestgården i Vall.
Det blet nu en väldig kalabalik under vildt allarm. Poliserna blefvo dock slutligen öfvermäktiga och släpade de vilda sällarne till vaktkontoret. Att de dervid följdes af skränande massor torde ej behöfva sägas. De anhållne utsläptes samma qväll, sedan de nyktrat till.
Postföraren Sigurd Bergman, Unghanse i Eskelhem, var äfven en oregerlig sälle som roade sig med att på gatan sparka förbigående samt uppföra sig på ett i högsta grad oanständigt sätt.
Af den för lösdrifveri varnade Karl Hemström från Visby blef arbetskarlen Johan Anton Dahlgren från Roma öfverfallen och med hårdt tillbygge tilldelad ett krossår i pannan.
Snickaren Johan August Jönsson klöf med något hvasst tillhygge underläppen på Lars Alfred Olsson från Oleifs i Alskog. Jönsson påstod sig först ha blifvit ofredad af Olsson.
Utom dessa mera svårhandterliga bråkmakare anhöllos 4 personer för fylleri.
Smärre slagsmål och uppträden afhvarjehanda slag förekommo naturligtvis också bär och der utan att polisen kunde angripa öfverallt. Autalet rusiga personer var under aftonens lopp ovanligt stort.
Sorgligt nog tyckas slagsmål och fylleri vara stortorgdagarnas oundvikliga onda.
Gotlands Allehanda
Fredagen 20 September 1889
N:r 108