Etikett: Stora Karlsö

Stora Karlsö är en ö omkring sex kilometer utanför Gotlands västkust. Ön tillhör Eksta socken.

Publicerat

Från landsbygden.

Klintehamn, 30 Juli.
Agronomen- Kihlberg
höll i närvaro af landshöfding Poignant inför ett sextiotal åhörare föredrag i Ejsta skolhus 28 Juli.
Sedan landshöfdingen tillkännagifvit ändamålet med mötet, näml. att rådgöra med jordbrukarne om deras angelägenheter, och hr Kihlberg närmare utvecklat sina kända åsigter om hvad Gotlands jordbrukare hafva att iakttaga, öfvergick föreläsaren till jordbrukarnes räddningsplanka: anläggande af ett ångmejeri i hvarje socken eller pastorat.
Landshöfdingen, agronomen och församlingens kyrkoherde hade på f. m. tillsammans tagit trakten i närmare skärskådande och funnit att eft mejeri för Ejsta och Sproge, anlagdt på gränsen af nämda socknar vid vestra landsvägen, vore alldeles tillräckligt. Herr Kihlberg nämde att utsigt vore för handen, att smör, beredt efter den s. k. ismetoden, inlagdt i lufttäta bleckdosor, liksom anjovis, med fördel kunde sändas på Spanien, derjordbruket i långa tider legat i lägervall, öh der säljas för 2 till 3 kr. skålp. Spaniorerna hafva numera fått bättre smak på smör än sin förr så mycket begagnade olja. Den egentliga afsättningsorten skulle blifva England, der för svenska statens räkning är anstäldt ett ombud, som tillhandagår vid försäljningen af mejerialster.
Landshöfdingen inlade månget uppmuntrande ord till de tillstädesvarande jordbruktarne, hvaraf en del Ejstabor yttrade betänkligheter med afseende på foderodling, ty de naturliga ängarne här hatva ej särdeles stor ytvidd och voro ej af så gifvande beskaffenhet; och då en stor del af deras jord för närvarande låge under laga skifte, hvilket, med afseende å rättegång, ej så snart torde komma att vinna laga kraft, förordade hr Kihlberg, uppå framställning, användandet af grön råg, som borde afbergas i början af Juni månad, eller då axen voro allmänt utkomna, men ej så sent att blomningen redan inträdt eller försiggått, då stänglarne redan blifvit trädartade och förlorat sin närande kraft.
Efter slutad föreläsning och sedan hemmansägaren Mårten Stenström, Botreips, erbjudit ett halft tunnland jord för mejeriets bygnadsplan, skreds till aktieteckning, men för dagen upphans ej mer än fyratiotvå aktiar. De, som hade tecknat, öfverenskommo likväl avt söka verka derhän att efterhand vinna andra för saken intresserade, men för dagen icke närvarande personer, så att full teckniovgt minst 100 aktier å 50 kr., måtte uppnås.

Dagen derefter,
Sankt Olofsdagev, reste länets höfding från Kronvall ut på St. Karlsö, hvarest en nämd, utsedd inför Södra häradsrätten, var samlad för att bestämma afgäld m. m. för den jord, som för all framtid blifvit afsöndrad för fyrbåkens och fyrbetjeningens rakning. Nämden afslöt sina förhandlingar vid Bopparfve först på qvällen. Det var ett lif och en rörelse på Karlsö den dagen! Man såg läkare, prester, militärer, artister, jordbrukare, här och hvar i bergsrefvorna, beskådande de allvarliga och öfverraskande bergpartierna. Man saknade icke heller svalkande skugga på den mjuka mossan under de oftast lodräta klippväggarne i närheten af Norderhamn, hvilka stundom äro beklädda med murgröna; ej heller svalkande vatten ur de friska källorna. Färden gynnades af det härligaste väder, och en lätt bris underlättade hemfärden, som ifrån Stora Karlsö till Kronvall icke tarfvade längre tid än 50 minuter.

Stora Karlsö
är nu mera såld af de många gamla intressenterna (med undantag at en enda, som gifvit ett bleklagdt nej) att afträdas i nästa Nov. till jagtbolaget, som äfven är betänkt att försköna ön med plantering af lärkträd. Köpeskillingen bar i år i allmänhet utgått efter 16,000 kr.; taxeringsvärdet är 10,000 kr. Sjelfva själen i förteaget tyckes vara den verksamme godsägaren Willy Wöhler på Klintebys, Några får blifva således från 1 Nov. icke synliga på ön, men deremot så mycket mera af vildt: hare och sjöfågel. Ett stenhuggeri kan möjligtvis komma till ståni derute. Ett sådant var påbörjadt för omkring 20 år tillbaka, men arbetarne funno för godt att, ägarne oåtsporde, nedslagta får, hvarför de först nämde naturligtvis blefvo hastigt och lustigt utdrifne ur paradiset. Det är icke alldeles osannolikt att stenhuggeri under medeltiden bedrifvits derute. Sägnerna veta förtälja att Gotlandskyrkorna fått sitt materiel derifrån, och bland andra den stora och sköna kyrkan i Väte, helt och hållet bygd af huggen och tuktad kalksten, hafvande murar med upphöjda afbildningar: på södra sidan föreställande en vildsvinsjagt och på norra sidan den babyloniska skökan.
En fackman från Stockholm har under sommaren tagit prof såväl af Karlsöstenen som från en, och annan Gotlandskyrkas, Det vore af intresse få veta om likhet förefinnes eller ej.
Slutligen torde ett tidsenligt badhus icke komma att saknas på den vilda, intagande klippan i hafvet, klippan med sin friska sjöluft, hvilken inom kort borde allmänt blifva en behaglig vallfartsort för resande från både när och fjärran.

Friska inbyggare
måtte det väl finnas i Sproge socken, hvars folknummer vid förra årsskiftet uppgick till 360, men hvarest ingen aflidit sedan 11 Mars sistlidet år tills nu för en vecka sedau, då en äldre qvinna afled.

Kornåkrarnas
snart blifvande guldax lofva sina ägare äfven i år en riklig belöning för deras möda och arbete. Således vackert korn i fjor och likaså i år. Det lär höra till sällsyntheterna, att två på hvarandra följande år gifva rika kornskördar. De öfriga sädesslagen, isynnerhet hvetet, hvaraf bär endast litet kan odlas, stå mycket vackra på åkern. Bergningsvädret för såväl det odlade höet som det på de naturliga ägarne har varit ganska gynsamt, och mycket af ängshöet står icke nu under bar himmel. Måtte bergningsvädret blifva lika gynsamt för säden! Värmen är nu nästan tropisk och rotfrukterna behöfva åter mera regn.

Vamlingbo, 28 Juli.
Årets höslåtter
är nu nära nog afslutad härstädes, och har skörden varit någorlunda god om mau undantager en del af de ettåriga klöfver- ooh timotejvallarne, som på de festa ställen varit mycket klena, troligtvis deraf att stark torka rådde förlidet år. Apropå torkan kan sägas att vattenbrist börjar råda på flere ställen i trakten, så att flere måste forsla vatten till både folk och kreatur. Om ej regn snart inträffar, torde det vara fara värdt att åtminstone potatisen deraf kommer att lida väsendtlig skada. — Värmen har somliga dagar varit ganska tryckande, ända till 25 gr. cels. och deröfver, hvilket äfven i sin mån bidrager till att påskynda rågskörden, som pu är alldeles hvitnad på de flesta åkerfälten.
Strömmingsfisket fortfar att vara särdeles givande, både på östra och vestra kusten och har nu priset å denna vara nedgått till 25 öre valen.

Dryg dagspenning.
Under det engelska ångaren »Nicosian» stod på grund å Hoburgs ref var en hemmansägare behjelplig med lossandet af stendkolslasten (den ende anbetare från land) i något öfver ett dygn. Han erhöll för detta arbete icke mindre än 1 pund sterling (ungefär lika med 18 kr. i svenskt mynt), hvilket kan sägas vara ganska hederlig betalning.

Ett olycksfall
å en tjur timade häromdagen vid Tuna gård i Vamlingbo. Ett ungsto som gick på bete i sällskap med tjuren tog sig nämligen det orådet före att under häftigt springande förfölja denne, tills han omsider stördade till marken och dog. Som djuret ej var försäkradt drabbades ägaren här af en ganska känbar förlust, alldenstund det måste nedgräfvas.
Åter en påminnelse ati försäkra kreaturen.

Rådjuren
ha ov äfven förirrat sig ut i sjelfva södret. Då häromdagen en person från Hamra färdades vägen åt Öja, varseblef hau ett dylikt djur (antagligen en bock) helt lugnt spatsera brevid landsvägen i diket; men då vår man var på ett kort afstånd, fann den sällsynte gästen för godt att hoppa öfver närmaste gärdesgård- och med snabb fart begifva sig till skogs. Ett par dagar derefter, då en qvinna från samma socken var sysselsatt i en åker med ränsning af potatis, varseblef hon ett dylikt djur (efter beskrifning troligen en rådjurshona) i sakta mak hoppa in i ett strax bredvid varande kornland. Qvinnan, som ej kuude begripa hvad det var för ett otyg som befaun sig i åkern, fattade dock mod och affärdade detsamma medels stojande och hyssjande, då det kilade rakt undan. Hemkommen berättade hon för sina grannqvinnor den egendomliga synen, då en s. k. klok gumma» helt naivt förklarade att hin håle sjelf i bockskepnad visat sig för henne i åkern. Naturligtvis blefvo de sedermera upplysta om de stora misstaget af andra klokare personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Augusti 1887
N:r 61.

Publicerat

Ett hundratal lustresande,

mestadels Visbybor, afgingo härifrån med ångaren Visby till Klintehamn och Stora Karlsö igår morgse vid half 9 tiden. Efter två timmars färd ankom ångaren till Klintehamn, der vidpass 150 lustfarare, flertalet landtbor, tillkommo för att medfölja till Karlsö. En delafde förstnämde lustfararne stannade qvar i Klinte för att tillbringa några timmar i den vackra nejden. Efter ett kort uppehåll fortsatte Visby resan till Stora Karlsö, hvarvid kursen styrdes så nära som möjligt kring lillöns östra och södra stränder. Strax före kl. tolf skedde ankomsten till Norderhamn, der flere fiskbåtar från storlandet voro tillmötes för ilandtransportering af de resande, hvilka snart syntes slå sig ned i grupper kring medhafda matsäckar muntert glammande, hvarefter de spredo sig bär och der bland klipporna.
Snart begaf man sig dock ut på upptäcktsfärder inåt ön för att njuta af den storartade utsigt, som från hennes platå erbjuder sig. Rundt omkring hafvet, åt landsidan närmast lillön och i bakgrunden Storlandet med mörka skogspartier, mellan hvilkas trädtoppor smäckra tornspiror å kyrkor tätt resa sig mot höjden (ett tjugutal äro synliga från höjderna här på ön), åt motsatta sidan hafvet, så långt synkretsen sträcker sig, på hvars lugna yta många seglare och ångare voro synliga.
På nordvestra ändan af ön är den förlidet år påbörjade fyrbygnaden belägen, ännu ej fullt färdig. Utom denna bygnad finnas endast ett par mindre boningshus eller paviljonger samt några fiskebodar.
Att klättra här bland bergskrefvorna är rätt mödosamt men belönar rikligen dad En vild och storartad natur utbreder sig här öfverallt. Klippvägg vid klippvägg reser sig mot höjden bildande de mest pittoreska partier, stundom löfkransade eller med en högt i höjden hängande allra som näpnast lilla grönskande platå; eller också djupa grottor i bergmassornas inre, dit man ibland kan komma endast krypande; somliga grottor sträcka sig så djupt in att fullkomligt mörker råder och man måste lysa sig fram. Här finnas som sagdt förtjusande ställen öfver allt, och många resande skulle säkerligen ännu längre veJat vandra omkring, men tiden för afgåog nalkas och man måste skynda ned till bryggan. Snart ljuder första signalen till till uppbrott, och lustfararne samlas från höjder och dalar till bryggan för att embarkera, och inom kort äro åter alla ombord, och Visby ångar ut från ankarplatsen åter till Klintehamn, dervid passerande lillön på vestra och norra sidorna.
Efter passagerareombyte i Klintehamn fortsattes resan och vid half 8-tiden inlöpte fartyget i Visby hamn efter en angenäm färd. En messingssextett medföljde och höjde den glada stämmningen bland lustfararne.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 Juni 1887
N:r 55.

Publicerat

Karlsö jagtaktiebolag

har af k. m:t fått fastställelse å sökt ändring i bolagsordningen, afseende att höja aktiekapitalet till minst 5,300 och högst 20 tusen kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 Oktober 1886
N:r 82.

Publicerat

Tillfälliga fyrlyktor.

Vid vissa tillfällen innevarande höst, under det fyrbygnadsarbetet pågår å Stora Karlsön, komma nattetid att hållas lysande å nämda ö två hvita fasta lanternor, samt å inseglingsmärkena vid Klintehamn en röd och en hvit lanterna.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 September 1886
N:r 77.

Publicerat

Till Stora Karlsö

afgick i söndags morgse ånvgfartyget Visby härifrån med ett 60-tal lustresande ombord, hvilka under dryga fyra timmars tid under det härligaste väder fingo ströfva omkring & den storartade klippön. Återkomsten hit skedde vid half 7-tiden.
Ångaren Klintehamn landsatte samma dags aftoa 230 landtbor från Klinte och närliggande socknar samt återförde dem till Klintehamn klockan nio på qvällen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 10 Augusti 1886
N:r 64.

Publicerat

I lustresan till Klinte och Stora Karlsö

i söndags med ångaren Visby deltogo en stort antal Visbybor och sig här uppehållande sommargäster. Då ångaren, som afgick bärifrån strax efter klockan 9 på morgonen, anlände till Vestergarnsholm, stego-ytterligare ett tiotal passagerare ombord, hvilka i segelbåt lade till vid ångaren. Vid framkomsten vid 11 tiden till Klinte mottogos lustfararne af en väldig menniskoskara, samlad på byggan. I Klinte gjordes omkring tre qvarts uppehåll Åtskilliga lemnade här ångaren för att stanna qvar hos vänner och bekanta eller för att på egen hand göra ströftåg inåt näjden. Massorna vid hamnen ökades alltjämt. Man väntade med otålighet på resans fortsättning, synnerligast som några hotande regnmoln i söder ej bådade godt. Äntligen gafs signal för ombordstigningen, då en mängd landtbor, som säkerligen ej mycket under: steg 150 personer, rusads ombord, hvarvid trängseln å ångaren vardt ganska be svärlig. Inom kort kom också en strid regnskur, för hvilken alla sökte skydd, men man stod som i ett skrufstäd fastklämd på stället. — Snart upphörde dock regnet och solen blickads åter fram, hvarvid lifvet ombord vardt rörli gare. Kursen sattes nu på Lilla Karlsö, kring hvars östra och södra stränder ångaren gick så nära som möjligt för att öns egendomliga bergpartier skulle kunna betraktas af lustfararne. Efter en timmes färd strax före kl. ett kastades aukar i Nordenhamn, der flere båtar voro till mö tes för landsättning af passagerarne. Land stigningen var fullbordad efter en timmes tid, och nu vardt det ett rörligt lif bland bergsskrefvorna på ön. Här och der syntes grupper lägrade kring matsäckskorgar; en del började genast klättra upp på de branta, stundom halsbrytande klippstyckena. Från öns högsta plats tedde sig en härlig, storartad anblick. I vester syates det vida hafvet utbreda sig, på hvars yta en mängd seglare guvgade, så långt ögats synvidd nådde; åt motsatta sidan visade »storlandet» sina konturer; i fonden framträdde »lillön» med sin säregna bergbildning. Emellertid måste återtåget till stranden snart företagas, då signalpipans varvande ljud lät höra sig för första gången. Det vardt nu ett ifrigt klättrande och löpande utför gångstigarne i solbaddet för att hinna ned till hamnen. Man skyndade derpå i bogseringsbåtarne, som lyckligt och väl förde alla ombord. »Visby» lemnade derpå hamnen styrande nordvest och nord om »lillön», så att äfveu dess sidor nu fingo beskådas.
Vid 5-tiden på aftonen anlände ångaren åter till Klintehamn, der en stor menniskomassa äfven nu var samlad. Man steg nu åter i land och fick här se, huru en liflig dans tråddes på bryggan af bygdens ungdom. Efter att hafva ströfvat omkring en timme måste lustfararne från Visby åter gå ombord, och vid half 7tiden ångade »Visby» ut från hamnen.
Vid Vestergarn aflemnades den afdelning af resenärerna, som der slutit sig till lustfärden. Resan fortsattes derpå under angenämaste väder till Visby, dit ångaren anlände vid half 9-tiden.
Vid framtida lustresor torde böra tillses, att antalet passigerare bestämdt begränsas och företräde lemnas dem som på förhand anteckna sig. Ty behaget af en sådan resa ökas i väsentlig mån deraf, att de resande kunna röra sig ombord med något större frihet än sillen i en packad tunna. Den klagan åter, som sports öfver atl båten icke återvände på utsatt tid, återfaller helt och hållet på en del passagerare sjelfva, hvilka vid återfärden hade den artigheten att låta de andra vänta på sig utöfver den bestämda tiden.
Det intresse, som från allmänhetens sida visades denna lustfärd med dess pittoreska mål — Karlsön —, torde mana bolaget att ånyo ställa till med en dylik. Deltagare i söndagens utfärd hade infunnit sig ända från Vamlingbo på södra Gotland.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 Juli 1886
N:r 60.

Publicerat

Lustresa

till Klintehamn och St. Karlsö!
Såvidt vädret är gynsamt, afgår Ångfartyget »Visby» härifrån till Klintehamn söndagen den 23 Juli kl. 9 f. m. och återvänder derifrån kl. 4 e. m.
Passagerareafgiften är 1:50 person för fram och återresa. För passagerare, som önska qvarstanna i Klinte till påföljande dåg och återgå med ångfartyget »Klintehamn», som afgår kl. 12 midd. är afgiften 2 kr. person.
Efter ängfartyget »Visbys» framkomst till Klintehamn, gör tartyget, såvidt tillräckligt antal passagerare erhålles, en utfärd till St. Karlsö och åter till Klinte mot en särskild afgift af 50 öre person.
Visby i Juli 1886.
Axel Pettersson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Juli 1886
N:r 57.

Publicerat

Jagten å Karlsö,

ordnad af jagtbolaget, fortgick i fredags och lördags under synnerligen gynsamt väder. Bland deltagare från andra orter märktes hofjägmästaren H. M. af Petersens och kommendör L. G. S. Pantzerhielm. Bytet utgjordes af 123 st. Tordmular (Alca torda) eller törd, som denna fågel här på orten benämnes.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.

Publicerat

Sommarluft.

Två dagar på St. Karlsö.
Ångaren. Klintehamn skulle afgå från orten med samma namn fredags e.m, 2 Juli; målet för färden var Stora Karlsö, dit ett dussin medlemmar af »Karlsö jagtbolag» ämnade sig för att anställa fågeljagt.
Eder ödmjuke tjenare, som det förunnats att deltaga i nöjet, infann sig i tid, sedan han visligen stoppat i fickan som tillflykt och uppbyggelse i möjligen inträffande mulna stunder den gamle, präktige Holbergs »Moralske Tanker». Vid ångarens afiärd infunno sig till fots Rtskilliga parasoller och oskuldshvita näsdukar för att att vifta farväl på den gungande färd. Bakom de viftande redskapen kunde vi urskilja klara ögon och leenden men jag vill ej göra mig skyldig till samma fel, som gamle Holberg tillvitar »de nye, franske moralister» nämligen att »förfalla – till amouröse passioner och afmale fruntimmerqualiteter».
Solen log från en klarblå himmel, och efter en timmes angenäm färd stannade ångaren ett stycke från ön, då vi nedstego i hämtande fiskarebåtar; »Jagtherrn» och förut till ön anlände kamrater mottogo 088; obekante presenterades, gamle vänner tryckte hvarandras händer, somlige hurrade, andre sjöngo, och en samling missnöjde måsar öste massor af oqvädinsord ned öfver allas hufvuden. Snart blef detlugnare; alla voro ense, att vädret var härligt, och så hölls krigsråd.
Vid sextiden lade några båtar ut från »Norderhamn», hvardera innehållande 2 roddare och 2 skyttar; man framtog bössorna, de der sin tjenst lusteliga med all flit gjorde. Skotten genljödo doft mot bergväggarna, ofta samtidigt från flere håll, pilsnabba fåglar sköto öfverallt genom luften, då och då syntes någon tordmule, som till sin ofärd kommit någon båt för nära, lika pilsnabt dödsskjuten störta i hafvet. Det var en tafla, fullaf lif och rörlighet, som först blef fullständig, då aftonsolen började på himmael och haf upprulla en ständigt växlande duk af lifliga färgar. När jägarne vid solens nedgång återvändt till Högqvarteret, njöto de af ett skådespel, hvartill man här sällan får skåda maken. Hela vestra delen afhimlahvalfvet strålade först i guld, så i rosa, slut ligen i mörk purpur, med ständigt märkbara öfvergångar och ljusare strimmor inblandade; hela hafvet var purpur och vinfärg, och den väldiga vinbål, kring bvilken jägarne voro lägrade, tycktes ha fått sin färg endast genom reflex från det hela. En qvartett bland jägarne sjöng vackert mellan bergväggarna om sommarsol och hur mitt lif är en våg. Det mörknade småningom; anekdoter berättades, skrattsalfvorna upprepades af bergets eko, tills veteranen i sällskapet erinrade, att morgondagen också var eu dag,talade om hur vacker och njutningsrik den gångna varit, samt föreslog en skål för jagtherrn, prisade hans förtjenster i allmänhet och i all synnerhet hans förutseende klokhet att ha valt just denna dag till jagtdag. Man skildes. Nattens omätliga tystnad inträdde. Ingenting hördes utom en sakta dyninog, som med långa mellanrum kom strandens kiselstenar att rassla.
Den följande morgonen medförde lugnt väder och strålande sol. Någre voro uppe med denna och funno, att morgonstund har guld i mund, andre åter funno morgonsömnen mera guldförande. Ett fåtal sysslade med jagt, några med fiske, flertalet med sömn, tills alla samlades till frukost 1/2 8. Jagtherrn föreslog, att förmiddagen skulle användas att bese öns märkvärdigheter. Flertalet ursäktade sig förbindligt leende, de hade hinder; andre försäkrade i harmfull ton och, som det syntes, i obehöfligt kraftfulla uttryck, att de ej voro hågade. De kände de, hvilken argan list, som låg dold under förslaget; ty sedermera kom jag under fund med, att en sådan vandring som den föreslagna betydde ungefär detsamma som vattenösningar, för dem som första gången passera linien. Emellertid gåfvo vi oss, arma offer, som läto locka oss, i väg uppför »Jungfrustig», öfver och mellan nedramlade klippblock, allt högre och högre åtvestra sidan. Ibland gjorde vi halt för att betrakta någon egendomlig klippbildning eller krypa in ett stycke i bergets inre genom någon grotta, som för tillfället upplystes med tändstickor, eller för att från den luftiga höjden undersöka refven och undervattensklipporna, som visade sin utsträckning och sina former liksom genom ett glas, eller för att kasta våra blickar öfver »storlandet» och gissa namnen på de kyrkor, hvilkas spiror höjde sig i det blånande fjärran. Och si, det var allt ganska vackert och njutningsrikt. Vi kröpo vidare; stigen blef allt smalare ldngs bergväggen, bråddjupet allt obehagligare, allt mera småleende och vältalig vår 1edare. De af oss, som ej utrustats med stengetsnatur, blefvo allt mer tystlåtne och fullkomligt likgiltige för alla härliga utsigter, som vår elake anförare med sin staf utpekade. Slutligen kunde vi komma hvarken uppåt eller nedåt och vågade ej ens blicka ned för att ej svindla; vigåfvo oss på nåd och onåd, och det var endast efter många råd och anvisningar och efter ett oändligt hoppande och krälande i aila slags »omöjliga» ställningar, som vi välbehållna kommo ned till stranden. Vi tittade då uppåt klippans branter, den stolte höfdingen stod der med fjäder i hatten och jodlade 200 fot öfver hafvet. Nu först begrepo vi de harmset kraftfulla försäkringarne af dem, som förklarat sig ej hafva behof af att taga utsigten i betraktande. Vi råkades sedan alla ofvanpå berget och drucko ur en mängd hornbägare friskt vatten, som hämtades ur en källa under berghällen. Vi sågo harar hoppa mellan kullarna, anstälde fåfänga kapplöpningar, togo i betraktande det pågående arbetet på den nya fyren, hvars grundval och källarioredning var färdig. Ett fyrtiotal arbetare i spridda grupper bröto eller höggo sten, ett par oxar knogade ett lass dito framåt bygnadsplatsen, med ett ord ett ovanligt lif var rådande å slätten, der man eljes blott plägat se får och måsar.
Efter flere timmars vandring inträffade vi i jägarhemmet, en liten hägnad bygnad med trädgårdstäppa, kalladt Hiheim, medelpunkten och samlingsplatsen för de gla de jägarne, der vi nu funno lönen för våra mödor i form af bad, middag och — bolagsstämma.
Mot aftonen försvann det klara solljuset himlen öfverdrogs! med moln, hvilkas fart småningom ökades, hafvet blef allt oroligare och högljuddare, vinden for hvinande långs bergväggarna, ejderhonorna hördes med ängsligt skrockande kalla sina ungar tillsammans. Var gårdagens aftonhimmel idel guld och purpur, så visade denna i stället idel grått i grått; endast då och då, när solstrålarna lyckats bryta sig fram mellan molnen, syntes liksom jättelika, rosenfärgade bomullstappar komma vältande öfver berget och delar af hafvet för ett ögonblick förgyllas. Efter solnedgången syntes allt stålgrått; endast längst i vester fans en smal strimma af klaraste ljus, som enligt sakkunniges påstående bådade hårdare ruskväder. Men det var ändock sommarluft, och jägarne sutto i sina kappor och glammade till sent på natten; det var svårt att skiljas, ty följande morgon var bestämd till uppbrott, då de skulle på olika håll återgå till hvardagslifvets sysslor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.

Publicerat

Karlsö jagtbolag

inbjuder genom sin ordförande, landshöfding Poignant och sin sekreterare, godsäg. Wöhler till teckning af nya aktier å 100 kr. för att sätta bolaget i tillfälle att inköpa ytterligare lotter i St. Karlsö, hvars mark bolaget nu dels äger, dels arrenderat på 50 år. Under de fem år, som gått sedan bolaget stiftades, har ejdern ansevligt tllltagit i antal och lemnar årlig behållning genom dunfångst. Denna inbjudan från detta bolag, hvilket tillkommit mera ur djurskydds- och jagtsyopinkt än såsom affär, röner vänlig uppmärksamhet af Jägareförbundets tidskrift, som erinrar, att bolagets syftomål först fullt kan förverkligas, när bolaget fullständigt råder öfver Karlsö med dess, tillägger tidskriften, »i sitt slag makalösa härligheter, hvilka af en vidtbefaren kännare och idrottsman karaktäriserats sålunda: Neapels bay, Neapels Juft och himmel och en fågelverld, som minner om den höga Nordens vimmel — hvartill kommer den rika hartillgången».»
Vid denna senare få emellertid bolagsmännen icke röra vid den jagt, som idag börjas, enär sådan jagt icke är tillåten förrän 11 Augusti.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 Juli 1886
N:r 53.