En gotländsk postfärd.

Den 29 December 1854 på morgonen afseglade Ölands ordinarie postbåt, förd af skepparen Johan Nilsson, till Böda, efter att hafva i storm och költ onsdagen 27 hitfört post. Vinden var I. N. V., laber kultje med jämn köld. Tela dagen hölls V. S. V. kurs. Iskymnimen trodde man sig vara 4 mil 8. V. om Stora Karlsö. Vinden drog sig nu nera vest, och kl. 6 var den full S. V. med tilltagande storm. Alltså vändes nordvart, under hopp att kunna ligga upp under Ölands norra udde. Vädret ökade sig allt mer och snart var det full storm med stark snöyra. Att nu söka Gotland var icke möjligt, således fortsattes till kl. 12, då vinden sprang på N. V. med en sådan våldsamhet, att förmasten bräcktes och gick öfver bord tillika med seglet. Båten, utan segel, kastade sig nu tvärs i sjön och öfverspolades oupphörligt af brottsjöarne. Faran var stor och enda räddningen bestod i att hastigt få seglet åter hissadt. Detta var dock ej lätt i ett sådant väder och då, ehuru två man jämt öste, båten var beständigt fyld med vatten. Men genom stora ansträngningar lyckades det att få akterseglet förut och, bottenrefvadt, &ter hissadt.- Nu måste vändas åt Gotlandskusten. En lika farlig fiende som stormen tillkom nu, nämligen kölden. Hvarje sjö, som öfverslog båten, mnedisade den och besättningen.
Skepparen, hvilkens mod och rådighet tilltog med faran, anordnade så att en af besättningen bortslog isen på de ställen der den var åtkomlig, två andra öste och sjelf styrde han båten, som med pilsnabb fart mellan brottsjöarne ilade mot land.
Kl. 1/2 5 märktes förut bottenbrytningar — det farliga Skarlakansgrundet utanför Tofta. Ått styra in i dessa hade varit säker död. Således måste man ånyo vända till ejös. Ännu en timme hölls ut, men då voro krafterna uttömda. Ötlveransträngniogen vållade utmattning. Båten ville ej heller längre vaka och hända hvad som helst, land måste angöras. Åter vändes mot land. ”Till all lycka skingrades snötjockan något och efter en timmes länsning upptäcktes ett ljus ur ett fönster på Klintehamn, hvilket vägledde den lille trötte seglaren in i isen, några hundra famnar från hamnen. Omöjligt var det visserligen för de uttröttade att komma i land, men de voro glada att vara så nära, att då dagen kom, menniskohjelp kunde påräknas. L’kväl kändes kölden för de arma menniskorna ailtför bister. De genonivåta kläderna fröso allt närmare kroppen, och snart skulle den ene efter den andre ha stelnat och af trötthet insomnat — sannolikt för alltid — om ej skepparen anbefallt att alla borde lägga sig tätt sammanpackade på bottnen i båten, höljande öfver sig det föga värmande, isomklädda seglet. I denna ställning afvaktades dagen.
Strax på morgonen, då båten blef synlig, utsändes från hamnen en mindre båt, och kl. 10 voro alla räddade.
Men — de gingo oj ifrån denna färd utan åtskilliga allvarsamma kylskador i händer och fötter och skepparen Johan Nilsson ådrog sig under färden bröstlidande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Mars 1893
N:r 38

Ett fast biträde

skall anställas vid hvardera af fyrarne Östergarns utholme, St. Karlsö och Gotska Sandöns norra station.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Februari 1893
N:r 33

Klintehamn är en duktig båt

och dess kapten och besättning genomduktigt folk. De ha skaffat oss post idag 20 Februari under en vinter sådan som denna.
Ångaren afgick härifrån, såsom vi förut nämt, i lördags morgse. Enligt igår från Borgholm hit anländt telegram blef Klintehamn synlig utanför Kårebolm i lördags afton, då lotsarne med bloss sökte vägleda honom närmare in. Men i anse ende till mörkret kunde fartyget icke då på aftonen arbeta längre utan måste afvakta dagen.
Kl. 12 igår middag ankom Klintehamn till den fasta isen utanför Kåreholms hamn. Båten hade då gått uti is hela vägen dit från St. Karlsö. Posten utväxlades omedelbart på sådant sätt, att folk från land och Klintehamns manskap möttes på halfva vägen öfver isen mellan ångaren och land. Äfven passagerare vågade sig på isfärd ut till ångaren. Redan kl. 1 var kapten Snöbohm färdig att vända och ankom vid 8-tiden på qvällen till St. Karlsö. Han försökte derefter ett par gånger att gå norrut till Visby, men mötte öfverallt ogenomträngliga isband. Då öppet vatten fans i Klintehamn, ingick han dit och aflemnade der idag kl. 11 posten, som på släde forslats till Visby och anlände dit vid 2-tiden idag.
Ångaren qvarligger å Klintehamns yttre redd, ungefär 1/4 sjömil från land. Post har sändts från Visby dels idag med den återvändande skjuts, som idag hitförde posten, dels afgår i morgon bittida kl. 8.
För tillfället anser kapt. S. det vara omöjligt att komma öfver till Öland, men han ämnar göra ett försök onsdags morgon.
Postkontoret i Visby hålles i dag öppet till kl. 9 e. m.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Februari 1893
N:r 29

Intet spår

efter de så sorgligt omkomne fyrvaktare Laurin och skomakare Johansson har ännu påträffats. Rykten derom ha visserligen gått, men varit osanna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Oktober 1892
N:r 161

Hafvet har åter kräft offer.

Lördagen 8 dennes på eftermiddagen begaf sig fyrvaktaren Laurin å Stora Karlsö jämte en hos honom arbetande skomakare i båt från ön för att segla till Klinte och upphandla läder. De landstego på kusten söder om Klinte och begåfvo sig till handelsplatsen, der de gjorde sina uppköp, hvarefter de med skjuts begåfvo sig af till det ställe, der de lagt båten.
Redan på söndagen väntade man Laurin och hans följeslagare åter till Stora Karlsön. Men de hördes ej af, oaktadt dagarne gingo. Man begynte då ana, att någon olyckshändelse inträffat, hvilket väl också får anses vara fallet, ty ännu har icke det ringaste sports om de båda männen. De ha antagligen ensamma fått utkämpa en sista strid med det upprörda hafvet, sedan deras farkost på något sätt förolyckats. Huru vid den sorgliga händelsen tillgått, torde väl aldrig blifva uppdagadt.
I onsdags uppsatte fyrmästaren å Stora Karlsö rapport om förhållandet, hvilken i lördags sändes med en förbiseglande fiskare som signalerats an. Underrättelse om tilldragelsen har först i dag anländt hit.
— Skomakarens namn var Jobansson och han var hemma vid tegelbruket i Fröjel.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Oktober 1892
N:r 160

Den nyss afslutade harjagten

å stora Karlsö i hvilken medlemmar af konungens jagtklubb skulle deltaga, har lemnat öfver 60 fälda jössar.
I dessa dagar pågår rapphönsjagten på klubbens marker i Sanda, Mästerby och Vestergarn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Undersökningen af den intressanta stenåldersboplatsen

i Näs har under sommaren fort satts af kandidat H. Hansson, som förlidet år påbörjade densamma. Såväl fjorårets som detta års fynd förete rätt stor likhet med dem från grottan på Stora Karlsö. Ytterst sällan har dock här bittats något helt föremål. De vanligen rätt små fragmentev af redskap o. dyl., som ligga bär och der, gifva osökt anledning till den förmodan, att de, när de ej längre kunnat förnyas eller ombildas till ett annat verktyg, af ägaren bortkastats. Utom stycken af harpunspetsar af ben eller elgboro, benprylar, yxor och små mejslar af grönsten, till prydnader eller redskap förarbetade tänder af vildsvin och säl (kut), flere tusen skärfvor af lerkärl, i allmänhet försedda med orsa: ment i ganska många olika mönster samt fliotskärfvor, hafva påträffats djurben (knut, nöt, får, fågel, fisk) dock ej i så stor mängd som förra året. Då hittades bland annat ben af räf, hare och igelkott.
Något helt menniskoskelett har ej i år påträffats men väl enstaka sönderbrutna ben. Huruvida de blifvit genom afsiktligt våld sönderslagna, har ännu ej kunnat afgöras. Af det fornsakshaltiga området, som utgör omkr. 2 hektar, har ungefär hälften ou blifvit undersökt. Möjligt är, att undersökningen kommer att fortsättas nästa år. Åtminstone måste en uppmätning och afvägning af området företagas. Vid bestämmandet af fornlemniogens ålder kan arkeologien här helt visst erhålla god ledning af de intressanta geologiska undersöknivgar, rörande nivåförändringarna in om det s. k. baltiska området, som docenten H. Munthe utfört.

Dr Hj. Stolpe,

som i lördags slöt sina forskningsarbeten på St. Karlsön, uppehåller sig några dagar i Visby och har derunder benäget åtagit sig att ordna och närmare bestämma de etnografiska samlingar, som finnas dels å läroverket, dels å fornsalen. Det har dervid visat sig att dessa samlingar omfatta flere föremål af ganska stort värde.

Ångaren Gotland,

förhyrd at svärdsfejaren Ek i Stockholm för en af honom anordnad turistfärd, afgår från Stockholm om lördag e. m., anländer hit på morgonen om söndag, går härifrån till Klinte och vidare ut till Karlsöar, samt åter till Stockholm om söndag afton.

Gräfningarna på Stora Karlsön

komma att med denna vecka afslutas af dr Stolpe och dr Kolmodin.
Icke heller i år hinner man, på grund af jordlagrens mäktighet, tömma grottan stora Förvår.

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy