å Stora Karlsö fyr har utnämts fyrvaktaren Chr. Th. Engeström.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Februari 1899
N:r 30
Som sökande
till lediga fyrmästarebefattningen vid Karlsö fyrplats ha ha anmält sig t. f. fyrmästaren på platsen, fyrvaktaren Kr. T. Engeström och fyrvaktaren å Stenkyrke fyr, H. A. O. Öberg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Februari 1899
N:r 21
Rymmaren från länsfängelset
synes vara en skälm af renaste vatten, och hans uppgifter om de under fritiden utförda bragderna befinnes nu vimla af lögner och oriktigheter.
Sedannäml. från kronolänsmannen Pettersson i Ölands norra länsmansdistrikt kommit anmälning till stadsfiskalen härstädes om en stöld, som begåtts vid tiden för Johanssons försvinnande af en okänd person, hvilken man dock misstänkte ha varit Johansson, företogs i går polisförhör med honom å länsfängelset.
Och därvid framkommo helt andra meddelanden och bekännelser än dem J. förut lämnat om sin rymningsfärd.
Johansson sökte länge vidhålla sina förut lämnade uppgifter om rymningen och särskildt den, att han landat i Västervikstrakten. Men slutligen, då han hörde att man igenkänt honom på Öland, erkände han, att han vid affärden i båten satt kurs på Ölands norra udde, dit han äfven lyckligt framkommit, samt att han dragit den stulna båten upp på strand och gående begifvit sig inåt ön. Båten drogs sedan af vågsvallet ut till hafs, men har återfunnits vid Smålands kust.
Först kom J. till ett stenbrott nära kusten samt gick därifrån vidare till Ormberga gård i Alböke socken, där han hos en landtbrukare Nilsson begärde och erhöll logis samt mat, och hos den gästfrie mannen stannade han i tre dagar. Till tack för det skydd han fått på platsen, tillägnade han sig vid aflägsnandet ett par i förstugan stående skor och ett par galoscher, kvarlämnade sina egna, utslitna skodon i utbyte. Som bevis på hans fräckhet må orhtalas, att han först gick ut och stal skor och galoscher, som han påtog, och därpå gick han in och tackade för välfägnaden.
Det var denna hos länsman Pettersson anmälda stöld som gjorde, att man ändtligen fick veta åtminstone en del af rätta sammanhanget med Johanssons rymningsfärd.
Från Ormberga stälde han färden till Färjestaden, där han gick ombord på postbåten och for till Kalmar. Under sin vistelse på Öland hade Johansson kallat sig än Nilsson och än Kristiansson, Från Kalmar tog han vägen åt Vimmerby till Norrköping, Nyköping och Södertelje — alltså helt andra vägar än han? förut uppgifvit.
Det är antagligt, att han under denna vandring! gjort .sig skyldig till flera tillgrepp, ehuru anmälningar därom ej ännu ingått; men de komma väl i sinom tid, sedan man i de trakter han passera fått reda på att han hedrat med besök.
Med afseende på Johanssons utrustning för färden öfver Östersjön framkom vid förhöret, att han före affärden brutit sig in i två olika fiskebodar och ur den ena tillägnat sig en lykta och ur den andra en madrass och ett täcke.
Samtidigt med dessa stölder och med båtens försvinnande bortkom äfven på samma plats ett segel, hvadan det är högst antagligt, att J. seglat öfver och ej rott, såsom han alltjämt själf påstår.
Härför talar ock, att man i den af honom stulna båten funnit barlast af flera stora stenar, något som man ej belastar en båt med, då man skall ro. Att Johansson, såsom han uppgifvit, två gånger behöft vända till följd af hårdt väder, är ej heller troligt, ty han hade mycket förlig medvind från Stora Karlsö till Öland.
Detta är nu den senaste versionen af denna Robinsonad, men äfven den torde kanske komma att undergå ej så små förändringar, om Johansson vid blifvande ransakningar ytterligare blir klämd mellan sköldarna.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1899
N:r 18
Gotlands skarpskytte-och jägaregille
firade i går afton på sedvanligt sätt sin årshögtid med sammanträde och samkväm på stadshotellet.
Vid sammanträdet, hvars förhandlingar leddes af ordföranden, jägmästare Sylvan, föredrogs att börja med sekreterarens årsberättelse, hvaraf bl. a. inhämtades, att skottpenningar för dödande af rofdjur och säl under fjolåret utbetalts för 132 räfvar, 8 örnar, 66 dufhökar, 129 sparfhökar, 4,075 kråkor och 161 sälar. Gillets inkomster hade uppgått till kr. 243: 24, men utgifterna — däri inberäknad en afskrifning af 500 kr. å skjutpaviljongens bokförda värde — till 649 :98. Behållningen till innev. år utgjorde kr. 2,992: 73.
Rörande årets villebråds tillgång uttalade sekreteraren:
Tillgången å hare har som vanligt varit mycket ojämn. I vissa trakter har tillgången varit rätt betydlig, såsom t. ex. på St. Karlsö samt å sydöstra kusten i Rone och Grötlingbo; i midten och norra delarna af ön däremot medelmåttig eller till och med därunder.
Orrkullarne hafra i allmänh t varit små och fåtaliga. Ett bortskjutande för bulvan af gamla tuppar rekommenderades. Rapphönsen hafva förekommit i rätt fåtaliga flockar, antagligen beroende på att vid kläckningstiden inträffade kallt väder i förening med stark nederbörd. Tillgången å gräsänder har varit ungefär lika de nvärmast föregående årens. Genom den pågående utdikningen af myrar och träsk minskas dock i betänklig mån tillgången på lämpliga häckplatser för denna fågelart, I ännuu högre grad gäller detta beckasinarterna, hvilka snart nog härstädes komma att tillhöra eu förgången tid, då ännu icke odlingsraseriet och vinstbegäret förgripit sig på detta ädla villebråds fridlysta områden.
Morkullstrecket efter 11 Maj har vi af sig blifva allt sämre och sämre. Orsaken torde få tillskrifvas, att morknliskyttet på sträck fortgår här på många håll oaktadt jaktstadgans förbud på samma sätt som fordom, ett ringaktande af lagon om fridlysning af ett ädelt villebråd som jägaregillet borde i främsta rummet söka att bekämpa.
Sedan årsberättelsen föredragits, företogs val af revisorer för det löpande året. Härtill utsågos kapten L. Sellergren och sjökapten Holst med jägmästare H. Nyman till ersättare. Till ceremonimästare utsågs jägmästare A. von Malmborg.
På förslag af styrelsen beslöts att inköpa 100 ex. af en liten folkskrift om rapphönsen och deras vård, för att utdela till sockenbiblioteken samt att under året en täflingsskjutning skulle anordnas. Till prig härvid anslogs en summa af 50 kronor. Rofdjurspremierna skola utgå med hittillsvarande belopp, nämligen 3 kr. för räf, 2 kr. för örn, 1 kr. för dufhök, 50 för sparfhök, 10 öre för kråka och 4 kr. för säl.
Samkvämet, som vidtog efter förhandlingarnas slut, präglades som vanligt af en tvånglös och gemytlig stämning. Skålar utbringades för gillet och dess framtida bestånd, för ordföranden jägmästare Sylvan och vice ordf. tandssekr. Hambraeus, för styrelsen m. fl. .Gemensam sexa intogs och nedsköljdes med kaffe etc. Att vid nachspielet jägarebistorier och gladt skämtkryddade samvarons behag, faller ju af sig själft.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Januari 1899
N:r 14
En rymmares irrfärder.
I öppen båt öfver Östersjön.
Om den från härvarande länsfängelse förrymde snickeriarbetaren J. E. V. Johansson, om hans fasttagande och äfventyrliga — färd öfver Östersjön berättar Södert.- Tidn.:
Redan i torsdags fick polisen spår på rymmaren, Dock voro spåren ganska otydliga. En person hade berättat för en vän, som hade en väninna, hvilken i sin ordning omtalade för ett handelsbiträde här i staden att rymmaren möjligen befann sig här. Detta kom till polisens kännedom, och efterforskningar vidtogos genast. På ett ställe vid Garfvaregatan, där Johansson under sin förra Telgevistelse hade en väninna, gjordes första efterfrågningen. Här höll man för troligt att Johansson var i staden; väninnan hade flyttat till Fogdö. Så spårades rymmaren på flera håll, vakter utsattes öfverallt, dock utan att finna honom. Man misstänkte ett tag, att han möjligen begifvit sig åt Kiholm, och därifrån ingick också i fredags på morgonen underrättelse, att en person, som kunde misstänkas vara den efterlyste rymmaren Johansson, var där ech sökte arbete. Polisen reste genast dit — och fågeln var fångad.
Om sin rymning från fängelset i Visby och båtfärden från Gotland hade Johansson ett och annat att berätta.
Han hade sysslat med vedhuggning å fängelset. Vid 4 tiden den dag han rymde, 28 Dec., kröp han genom en glugg ut på fängelsegården, fick fatt i en stötta och på denna praktiserade han sig öfver det höga staketet, som ligger åt: banan. När han hoppade ned slog han högra knäet mycket illa; men friheten lockade, och han gaf sig af åt hemsocknen Ejsta, utan att tänka på det orätta i att rymma eller risken att bli fast på nytt. Under en buskig tall bredvid västra landsvägen redde han sig ett nattläger och fortsatte dagen därpå till Gerums socken, där han tog in hos en bekant, som hette Viman. Af denne fick han mat, hustrun och 1: 50 i pengar. Det bästa af allt var dock att han här äfven fick utbyta fångdräkten mot en annan kostym. Så begaf han sig till Djupviks fiskläge i Ejsta socken, där han tog en roddbåt och började sin vågsamma färd öfver Östersjön.
Det var på kvällen när han tog båten. Han hade inga segel och ingen kompass. Hela vägen måste han ro. Då han hunnit en 8 å 4 mil väster om den obebodda Lilla Karlsö, uppstod så svår storm, att han måste vända åter till denna ö, och låg där öfver natten. På morgonen fortsatte han. Ett stycke väster om Stora Karlsö måste han vända på nytt för stormens skull. Han landade då i Söderhamn på sistnämda ö, där han under en klipphäll gjorde upp eld, hvilade och torkade sig. Nästa dags morgon gaf han sig åter iväg. Efter en dags och en natts svår rodd nådde han land. Här lämnade han farkosten vind för våg och begaf sig framåt en obekant väg. Sedan han vandrat mycket länge utan att veta hvar han var eller se någon människa, mötte han en person, som upplyste om att han befann sig i trakten af Västervik. Denna stad vandrade han igenom och fortsatte så mot vorr, d. v. s åt Södertelge, där han förr haft arbete och kände igen sig. I Östgötabygderna någonstädes fick han byta bort de gamla söndriga resårskorna mot ett par tjocka stöflar. Utan att bli antastad vanärade han genom Linköping, Norrköping och Nyköping. Här i Telge blef det dock slut med friheten. Långs hela vägen hade människorna varit vänliga och gifvit honom mat och husrum.
Den enda stöld han begått var den, då han tog båten i Ejsta. Under båtfärden hade han tyckt, att det vore bäst om han ginge till botten; utan att dock veta hvarför, rodde han framåt, säker om att bli gripen på fastlandet.
— Nu är min framtid förstörd, suckade han, när han i fredags satt inne hos polisen. Några trösteord af stadsfiskalen att han efter utståndet straff kunde bli en nyttig person igen, kryade upp humöret på honom.
— Blott jag får ha mitt förstånd kvarl Hvarför har jag stält det så illa för mig? sporde han oupphörligt.
Rymmaren sändes i fredags med extra fångtransport — till Stockholms länscellfängelse, därifrån han kommer att vidare sändas till Visby.
(Han är alltså att hitvänta på onsdag morgon.)
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Januari 1899
N:r 12
Rymlingen spårad.
Enligt privattelegram i dag till G. A. vardt den från länsfängelset rymde arbetaren Johansson jgår synlig i Södertelje, iklädd fångdräkt, skinnmössa och blå halsduk. I dag hoppas polisen få honom fatt.
Hans vågsamma färd öfver Östersjön har alltså gått lyckligt och väl. Han var därunder synlig på nyårsdagens morgon. från Stora Karlsö, enligt meddelande som i går nådde oss från fyrpersonalen därstädes. De hade nämligen då iakttagit en båt med en ensam mansperson i, styrande västerut.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10
Fyrmästaretjänsten
vid Stora Karlsö fyr bestrides tills vidare af fyrvaktaren vid Hoburgs fyr, K. T. Engeström.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10
Fyrstaten.
Som t. f. fyrmästare å Stora Karlsö tjänstgör under ledigheten fyrvaktare K. T. Engeström, i hvars ställe fyrbiträdet H. Lauthers förordnats som fyrvaktare vid Hoburgs fyr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1899
N:r 9
Till fyrmästare
vid Hoborgs fyrplats har transporterats fyrmästaren vid Stora Karlsö fyrplats P. O. Jakobsson.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Januari 1899
N:r 3
Till fyrbiträde
vid Fårö fyr har utnämts extra fyrbiträdet S. W. Wilton och vid Karlsö fyr extra fyrbitr. K. P. E. Lindblom.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Januari 1899
N:r 2