Lustresan till Karlsö

företages i morgon med ångaren Visby kl. 1/2 9 f. m. i händelse af vackert väder. Tillfälle till anteckning finnes ännu å marmorexpositionen och ångbåtskontoret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Juli 1893
N:r 110

Utfärden till Stora Karlsö

företages i morgon bittida kl. 1/2 9 med Gotland och beräknas återkomsten hit till kl. 7 e. m, För den händelse, att säker underrättelse i afton ingår att kejsarbesöket här inträffar i morgon, uppskjotes resan till torsdag med Visby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juli 1893
N:r 109

Till Stora Karlsö,

den pittoreska klippön på Gotlands vestkust, anordnas såsom af annons i dagens nummer synes, om tisdag. med ångaren Gotland en utflykt, 1 hvilket det står en hvar fritt att deltaga efter anteckning å för ändamålet utlagda listor.
Färden blir dock beroende på väderleken och den tillslutning som vinnes och naturligtvis äfven på tyska kejsarparets hitkomst. Denna torde. dock ej inträffa tidigare än onsdag eller torsdag. Teckningen är alltså ej bindande.
Blir vädret vackert, är en utflykt till Karlsö den angenämaste lastfärd man gerna kan förétaga och då man gör en Gotlandssejour, bör man för ingen del försumma att bese den verkligen underbara ön med dess storslagna, vilda klippartier.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Juli 1893
N:r 108

Med den präktiga ångaren Gotland!

Angenäm lustresa till Stora Karlsö!
Lustresa till den pittoreska ön anordnas af direktionan för inbördes trefnad tisdagen 18 Juli kl. 1/2 9 f.m.
Om vädret blir lämpligt och Om tillräckligt antal deltagare anteckna sig på utlagda listor å Ångbåtskontoret i tullhuset eller i Herman Lindströms Marmorexposition. Listorna indragas måndag f. m.
Under morgondagen, söndagen, sker anteckning hos hr Algot Sandberg, St. Hansgatan 3 n. b.
Biljettpris: 2 kr.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Juli 1893
N:r 108

Tördjagt

försiggår i dag å Stora Karlsö. Iagen deltagare deri, tillhörande konungens jagtklubb, anlände i morgse med Klintehamn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juli 1893
N:r 107

Lusttur till St:a Karlsö.

Ångslupen »Aina» afgår till St:a Karlsö lördagen den 15 Juli, om vädret är gynsamt och tillräckligt antal passagerare anteckna sig hos undertecknad, senast fredagen den 14, — Afgiften är 2 kr. för fram- och återresa och blifver afgångstiden från Visby kl. 12 midd. samt från Karlsö kl. 7 e. m.
Axel Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Juli 1893
N:r 106

Till Karlsö

afgick i går morgse vid 7 tiden ångaren »Aina» med ett 20tal af Segelsällskapets ledamöter om bord. Färden dit drog något mer än tre timmar. En del af vägen blåste det rätt duktigt, så att icke blott »Aina» utan äfven åtskilliga af passagerarne fingo rätt duktigt doppa aktern. Humöret hölls dock uppe och efter ankomsten till Söderhamn steg man gladeligt i land och skattade förråden i medförda matsäckskorgar.
Till beseende af den pittoreska ön användes ett par timmar, hvarefter »Aina» ånyo ångade i väg, till Klintehamn, der gemensam, munter middag intogs i det fria.
Strax efter kl. 10 i går afton var sällskapet tillbaka i Visby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Juni 1893
N:r 90

Aina

lär i morgon skola utgå till Karlsö på en lusttur med segelsällskapete ledamöter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Juni 1893
N:r 89

Från landsbygden.

Eldskenet från Vestergarn i lördags afton gaf en obeskriflig anblick, Det härrörde sig från en å Vestergarns Kronbolme brinnande ladugårdslänga, hvilken i grund nedbrann.
Elden utbröt strax efter kl, 8 på aftonen och varsnades först af egendomens arrendator K. O. H. Carlson, hvilken just stod i begrepp att gå till sängs. Halfklädd skyndade han ut, fick i hast folk tillsammans. Att söka släcka elden var ej mycket lönt, då den fick riklig näring af det i ladugården befintliga fodret. Genom rådighet lyckades man dock rädda kreatursbesättningen, 11 kor och 2 kalfvar, samt hästarna.
Kl. half 11-tiden var ladugården totalt nedbrunnen. Förhör bar af länsman Svallingson hållits ang. eldsolyckan och af hvad dervid kommit i dagen kan elden med säkerhet anses hafva uppkommit genom den i ladugården befintliga lyktan.
Bygnaden var försäkrad i södra häradets brandstodsförsning för 6,000 kronor och inveatarierna för 4,000 kronor.
Skenet af eldsvådan var synligt ända ned till Vamlingbo.

Mellersta Gotland, 21 Mars.
En ny, mindre orgel, bygd af hr A. Cedergren i Vänge, invigdea i söndags i Fröjel kyrka. Verket, som kostat åttabundra kr., afprofvades då på församlingens begäran af skolläraren Aug. Fredin. Utom koraler och messan sjöng hr Fredin ätven före predikan Davids 8 psalm med ackompanjemang på orgelv, hvilket tog sig särdeles högtidligt ut.
Sedan den allmänna gudstjensten var slutad, framträdde kyrkoherden Hulteman på korgolfvet och höll tal, lyckönskande församlingen att hafva hunnit målet: kyrkosångens ledning, hvarefter han tackade såväl hr Cedergren för ospard möda, som ock afgåends, utslitne kantorn Ahlberg, som i många och långa år ledt kyrksången.
Till slut uppläste kyrkoherden verser, författade af en församlingsbo, sjelf musikalisk.

Sjön utanför Fröjelskusten ser melankoliskot. Tills mot slutet af förra veckan hade den qvar, så långt ögat kunde se, sitt hvita täcke. Men så begat isen sig i väg vesterut (söder om St. Karlsö), lemnande en ganska bred remna mellan den qvarliggande vid land och den aftågande, hvilken senare knospt var synlig vid horisonten. I går morse var åter klyftan mindre, och med detsamma hoppet mindre att tiå en breflapp från den öfriga verlden.

Vid Stjernarfve i Ejsta, som äges aflandtbr. L. Sundahl, uppkom också eldsvåda för några dagar sedan. Der fick man i god tid släcka förrän elden bröt ut. En fruntimmersgarderob, värd omkring 300 kr., blef förstörd.

Vamlingbo, 21 Mars.
Slutadt menskligt elände. I förra veckan afled härstädes tjugoårige bondsonen Lorens Olsson, Lingsarfve. Allt ifrån spädaste barnaåren tycktes han vara ej fullt normal, mena var dock ej värre än han vid föreskrifven ålder började och fortsatta sin skolgång.
Men för omkring tio år sedan drabbades han samtidigt af två de hemskaste sjukdomar, man gerna kan tänka sig, han blef, som man säger, stenblind, så att han ej kunde skilja mellan dag och natt, samt det värsta af allt, förståndets ljus slocknade för alltid, han blef vansinning, De förtviflade föräldrarne anlitade, så godt i «deras förmåga stod, den läkarebjelp som kunde fås, men förgäfves. Gossen var och förblef obotlig. Under hela sin sjukdomstid har han vårdats i hemmet, då ibland vansinnet tagit sådan fart, att medan de vilda utbrotten varat, tvångsåtgärder med bindning och dylikt måst anlitas till de stackars föräldrarnes grämelse,. Man kan derför lättare tänka sig än beskrifva den glädje de måste känna, då den store befriaren döden frigjorde deras son från hans förfärliga ställning i lifvet samt för dem borttog ett tungt och sorgligt huskors.

Otur vid jagt. Häromdagen var en person i trakten nere vid sjöatranden idkande fågeljagt. I en remna i isen der öppet vatten fans, låg några slöa och utsvultna fåglar, hvaraf tre stycken, för ett välriktadt skott ur jägarens stora muskedunder fingo sluta sin ömkliga tillvaro, Att döda fåglarne gick lätt nog, men ej så att få dem iland, alldenstund jägaren ej hade någon båt och till iskanten tordes han ej. Rådvill sprang han till en bondgård i närheten och fick en karl med sig att hämta i land jagtbytet. Men de hade uppgjort räkningen utan den hungrande — höken, som så snart han sett den hotande bössän aflägsna gripit an med de döda fåglarne och i frosseri kalasade derpå uppvaktad af en hel armé skrikande kråkor som försökte snylta sig till någon bit af den läckra anrättningen. Jägaren och hans biträde, funno vid sin ankomst till stranden de tre döda fåglarne uppdragna på iskanten och alldeles massakrerade, omöjliga att begagvas till menniskoföda,

Skarlakansfebern, denna mordengel bland de små, rasar ännu i Hamra, der den under vintern kräft flere offer. Till följd af den stora sjukligheten, måste skolan ännu tillsvidare hållas stängd, efter hvad berättas.

Näs 21 Mars.
Åtgärder för småskolans borttagande härstädes ha vidtagita af skolrådet. Framställning kommer att göras till folkskoleinspektören om hans bifall till saken, hvarefter frågan framlägges å en blifvande kyrkostämma, Det torde förefalla besynnerligt att församlingen vill ba bort en sådan nyttig inrättning, men då de skolpliktige barnens antal ej vuxit till 29 stycken och då pastor upplyst att detta antal kommer ännu ytterligare att minskas, anser sig skolrådet i sin fulla rätt att på denna väg försöka minska församlingens utgifter till skolväsendet.

Insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland pågår nu i denna socken. På föranstaltande af Näs nykterhetsförening har er lista kringsändts, hvilken, då detta skrifves, är påtecknad till ett femtiotal kronor.

Redskap till slöjdskola har nu erhållits från hushållningssällskapet. Uppsättningen är afsedd för 12 lärjungar och upptages till ett värde af 125 kronor.

Öppet vatten i sjön ha vi ej sett på länge utan är hafvet här utanför fyldt med is så långt ögat kan nå.

Hemse, 21 Mars.
Återigen har här företagits en insamling till förmån för norrländingarne, hvilket visar att vårt lilla samhälle ej saknar individer med varmt klappande bjertan för andras nöd. I söndags afton arrangerades nämligen på härvarande missionshus musik och föredrag om Norrland af predikant Nord, hvilken i flera år haft sin verksamhet deruppe. Festen, som inleddes med en god predikan af Jacobsson, Spenarfve i Hafdhem, var särdeles lyckad och inbragte 90 kr. Från tre särskilda håll ha således penningar influtit till de nödlidande. Till ombud att närvara vid ordinarie bolagastämman i Maj månad med delägarne i Gotlands Södra Härads brandstodsförening utsågs vid idag hållen kommnnalstämma dr Sätervall, och till elektor vid kommande landstingsmannaval landtbrukaren A. Pettersson, Hulte.
Källarmästar L. Mibrers och hans hustrus ansökan om rättighet till utskänkning af öl och vin afslogs af stämman.
Intresset för kursen vid den qrvinliga folkhögskolan är i tilltagande, I år hafva anmält vig ett så stort antal att näppeligen alla kunna beredas plats.

Södra Gotland, 21 Mars.
För ett obehagligt möte var en i ett mindre lofligt ärenda stadd person utsatt härom natten, Som hans visthus nu på våren var något uttömdt skulle han skaffa sig någon fyllnad derpå, men som kassan var skral tänkte han taga hvad han tyckte sig ej ha råd att köpa, dervid hans tankar föllo på en förmögen bonde i närheten, hvilken ej brukade vara så noga med att säkert stänga sin kälI re och der han ägde fullkomlig lokalkännedom. En natt i veckan då det var alldeles becksvart mörker instälde han sig på ort och ställe med en tomsäck med sig, men fann mot förmodan till förargelse dörren stängd. Så tyst som möjligt och som han trodde obemärkt, började han arbeta med dörrens öppnande och hanms bemödanden kröntes med framgång, då ill hans förskräckelse ett par armar famnade honom bakifrån såsom i ett skrufstäd och en stentorsstämma röt i hans öra: »hvem är du, och hvad vill du tjufstrykare», Af det oförmodade häftiga angreppet blef mannen i början så slagen af höpoad att han blott stönade fram ett »kors i Herrans namn», men sjelfbevarelseinstinkten segrade öfver forskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten.
Väl var angrparen kraftfoll, men den angripne var homom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han ock efter många unsträngningar lyckades frigöra sig. Lika hastigt fattades han deck återigen, denna gång blott i tröjkragen, då tjufven för att blifva fri lät tröjan fara och tog till flykten allt hvad tygen höllo. Att förfölja honom ansåg angriparen ej lönvärdt utan hopsamlade han de saker tjufven vid brottningen lemnat, nämligen tröjan, mössan och tomsäcken, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i haset sofvande personer ej väckts. Hj ett ord, undantagandes de första utropen, bade växlats under brottningen. Angriparen var bonden sjelf på stället, kom i något ärende varit borta på qvällen och dervid dröjt till öfver midnatt samt vid hemgåendet begagnat en genväg och framkommit till sin bostad strax före tjufven, som han hörde komma traskande landsvägen fram samt sedan smygande närma sig byggnaden. Nyfiken att se hvem den nattlige smyggästen kunde vara och hans uppsåt, hade han sjelf dold, så godt som i det intensiva mörkret lät sig göra, bevakat den andres rörelser och då ban ansåg tiden vara inne, med handling ingripit. Sedan bonden inlåst sina segertruléer, mössan m. m., lade han sig med väkta bondlugn att sofva utan att väcka andra personer. Påföljande morgon tog han sitt byte och visade husets folk, förfrågande dem, om de kände ägaren till dessa, som de allesammans gjorde, hvilket ock var ganska lätt helst å säcken stod ägarens namn, en arbetare i närheten som derifrån hade sin största arbetsförtjenst. Genast afsändes några rader till honom med uppmaning att skyndsamt infinna sig i bondgården, men arbetaren svarade med budet att han ej hade tid, förståg. Vid ett andra bref från bonden, hållet i sträng och hotande ton, blef arbetaren förskräckt och instälde sig snopen och förlägen. Väl sökte han i början förneka alltsammans, men då bonden visade honom säcken med namnet på och gaf honom en vink om att i nödfall genom kronobetjeningens försorg skaffs honom fritt husrum, föll han till föga, bekände sitt brottsliga uppsåt och bad om förlåtelse samt om förskoning från lagens inskridande, hvilket ock beviljades, Men i stället tog bonden fram sin knölpåk och lät denna under en kraftig moralpredikan göra en allt annan än angenäm bekantskap med den del af kroppen man har högst, när man plockar smultron.

Hangvar, 21 Mars.
Liflig rörelse kan man säga ha ägt rum i vinter vid Suderbys. Hvarhelst man passerat genom den stora och vidlyftiga skogen ha massor, jag hade nära sagt huodratals menniskor varit sysselsatta, en del med att fälla, en del med tir merkörning till de två sågar, som gått dagligen alltsedan i fjor höst, då arbetet tog sin början. Mången fattig har derigenom kunnat förtjena sitt uppehälle, hvaraf de annars kunnat varit i saknad under en sådan sträng vinter, då arbetena i allmänhet äro koappa. En del utaf virket såsom slipers har körts till Kappelshamn för att derifrån utskeppas, och plankorna ha forslats till Slite, Bönderna som i allmänhet ej kupnat uträtta något af sina egna körslor för den myckna snön, hafva varit flitigt sysselsatta med vir: keskörningen från sågen till Slite. Man har kunnat räkna ända till 100 skjutsar om dagen allt eftersom väderleken varit. Priset för körningen har varit från 1:70 till 1: 80 tolften. Förändringen i väderleken har dock nu afbrutit körslorna för en tid på grund af det dåliga slädföret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1893
N:r 46

En gotländsk postfärd.

Den 29 December 1854 på morgonen afseglade Ölands ordinarie postbåt, förd af skepparen Johan Nilsson, till Böda, efter att hafva i storm och költ onsdagen 27 hitfört post. Vinden var I. N. V., laber kultje med jämn köld. Tela dagen hölls V. S. V. kurs. Iskymnimen trodde man sig vara 4 mil 8. V. om Stora Karlsö. Vinden drog sig nu nera vest, och kl. 6 var den full S. V. med tilltagande storm. Alltså vändes nordvart, under hopp att kunna ligga upp under Ölands norra udde. Vädret ökade sig allt mer och snart var det full storm med stark snöyra. Att nu söka Gotland var icke möjligt, således fortsattes till kl. 12, då vinden sprang på N. V. med en sådan våldsamhet, att förmasten bräcktes och gick öfver bord tillika med seglet. Båten, utan segel, kastade sig nu tvärs i sjön och öfverspolades oupphörligt af brottsjöarne. Faran var stor och enda räddningen bestod i att hastigt få seglet åter hissadt. Detta var dock ej lätt i ett sådant väder och då, ehuru två man jämt öste, båten var beständigt fyld med vatten. Men genom stora ansträngningar lyckades det att få akterseglet förut och, bottenrefvadt, &ter hissadt.- Nu måste vändas åt Gotlandskusten. En lika farlig fiende som stormen tillkom nu, nämligen kölden. Hvarje sjö, som öfverslog båten, mnedisade den och besättningen.
Skepparen, hvilkens mod och rådighet tilltog med faran, anordnade så att en af besättningen bortslog isen på de ställen der den var åtkomlig, två andra öste och sjelf styrde han båten, som med pilsnabb fart mellan brottsjöarne ilade mot land.
Kl. 1/2 5 märktes förut bottenbrytningar — det farliga Skarlakansgrundet utanför Tofta. Ått styra in i dessa hade varit säker död. Således måste man ånyo vända till ejös. Ännu en timme hölls ut, men då voro krafterna uttömda. Ötlveransträngniogen vållade utmattning. Båten ville ej heller längre vaka och hända hvad som helst, land måste angöras. Åter vändes mot land. ”Till all lycka skingrades snötjockan något och efter en timmes länsning upptäcktes ett ljus ur ett fönster på Klintehamn, hvilket vägledde den lille trötte seglaren in i isen, några hundra famnar från hamnen. Omöjligt var det visserligen för de uttröttade att komma i land, men de voro glada att vara så nära, att då dagen kom, menniskohjelp kunde påräknas. L’kväl kändes kölden för de arma menniskorna ailtför bister. De genonivåta kläderna fröso allt närmare kroppen, och snart skulle den ene efter den andre ha stelnat och af trötthet insomnat — sannolikt för alltid — om ej skepparen anbefallt att alla borde lägga sig tätt sammanpackade på bottnen i båten, höljande öfver sig det föga värmande, isomklädda seglet. I denna ställning afvaktades dagen.
Strax på morgonen, då båten blef synlig, utsändes från hamnen en mindre båt, och kl. 10 voro alla räddade.
Men — de gingo oj ifrån denna färd utan åtskilliga allvarsamma kylskador i händer och fötter och skepparen Johan Nilsson ådrog sig under färden bröstlidande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Mars 1893
N:r 38