Några af Gotlands konstminnen.

Gotland — ett af Sveriges skönaste landsksp och med det härligaste läge, krivgflutet af Östersjöns böljor — blef redan tidigt säte för en jämförelsevis hög odling. Talrika jordfynd visa, att ön redan långt tillbaka var uppehållsort för djerfva vikingar, som här hopade sina i främmande – länder blodigt förvärfvade skatter. Då ön 1028 kristoades af Olof den helige, upphörde så småningom vikingalifvet; men österns varuskatter fupno fortfarande vägen dit, visserligen ej längre burna af det stolta drakskepptt, utan af Cen idoge handelsmaniens freåliga farkost. Sålunda uppstod inom kort den mäktiga hansestaden Visby, hvars högsta blomstring infaller under 12:te och 13:de århundradet. Skyddadt af stadens starka nurar reste sig här det ena gafvelprydda köpmanshuset bredvid det andra, i tätt sammanppackade rader. Mellan dem lågo talrika kyrkor och fromma stiftelser, bvilkas härliga ruiner än i dag stå som mossbelupna vittoen, icke allenast om den frikostige gifvaren, som genom att uppoffra något litet af sina timliga ägodelar trodde sig vinna evig salighet, utan äfven om den konsterfarse arbetarens förmåga att ur det hårda materialet framtvinga lefvande konstverk. Men det var icke allenast Visby, som riktades på bygnadsförctag. Hela ön kan med skäl sägas vara »öfverså!lad med arkitektoniska minnes märken». — Nittio större eller mindre kyrkor, af hvilka de flesta nutmärka sig för ovanlig smak och rikedom, visa bvad ett idogt folk med varmt intresse för konsten kan åstadkomma. Men också äger ön i sina rika kalk. och sindstenslager ett outtömligt förråd på godt och bildbart byggnadsmaterial.
Typiska för alla Gotlands kyrkor äro de i Dalhem och Rone. Dalhem, beläget på en bördig slätt ett par mil söder om Visby, är ett af de mest storartade och sevärda tempel på hela Gotland. Enligt en gammal anteckning från medeltiden har kyrkan blifvit invigd år 1209, hvilket också lyckes stämma öfverens med dess arkitektoniska hållning, om man undantager tornet, som med sin rena spetsbågstil hänvisar på, att det måtte tillkommit åtmin stone ett halft århundrade senare. Kyrkan är uppförd af väl huggen och tuktad kalksten och utmärker sig som de flesta af sina likar på ön för sina sköna och rika portaler med slipade marmorkolonner samt för sina fiot utbildade rosverk i det höga tornets ljudöppningar. Det inre är deiadt i 3 skepp, hvilkas hvalf uppbäras af 4 välbildade kolonner. I altarväggena fönster märkas några väl bibebållna glas målningar, utförda i tämligea bjärta färger, framställande bland annat scener ur Kristi pinohistoria — visserligen naivt framstålda, men dock vittnande om den prakt, med hvilken wedeltiden sökte ut: styra sina helgedomar.
Rone kyrka, belägen på sydliga delen af Gotland, är till omfånget mindre än Dalhem, men företer för öfrigt en något ??knande anordnirg. I det yttre tilldrager sig genast det smäckra, af en hög spetsig spira kiröata tornet betraktarens uppmärksamhet. Det uppst\’ger till en höjd af 240 fot och synes långt ut på hafvet, der det af sjöfarande är kändt under namnet »Lange Jaku» och vitar mången vilsekommen farkost den rätta väger. Kyrkans båda ståtliga portaler hafva lidit mycket af vittring, dock kan man ännu, med ledning af det som skonats af tidep, bilda sig ett begrepp om deras forna skönhet. — Kyrkans skepp är på äkta Gotlandsvis tvådeladt och dess 4 hvalf uppbäras i midten af en särdeles elegant kolonn af omväxlande röda och grå marmorskikt. Här var den vigtigaste punkten, och här har ock rättvisligen det mesta arbetet nedlagts på dess sirliga kapitäl och basblad.
Vi se sålunda att Gotlands kyrkobyggare i allmänhet voro mycket förfarne i stenhuggeri. Ur den vackra kalkstenen mejslades också flitigt med konsterfaren hand kapitäler, hela portaler, bildfriser, fönstrens rosverk m. fl. mera framstående delar af templen. De i kyrkans inro till gudstjensten hörande föremålen kommo naturligtvis äfven, och kanske i ännu rikligare måtto, i åtojutande af denna utsirning. Tiden, menniskornas vårdslöshet, ofta rent af vandalism, har dock endast lemnat en ringa återstod af dessa konstskatter. De föremål af denna art, som förekomma i rikligaste mängd, äro dopfunotarne. antagligen derför, att dessa äfven efter reformatiocen kunde uppfylla sin ursprungliga bestämmelse och sålunda äfven af rent praktiskt intresse blefvo skonade.
Vår bild fig. 1 framställer en särdeles vacker funt från Barliogbo kyrka, som kan sägas vara en typ för de flesta dylika kyrkinventarier från denna tid. Mollan de högre relieferna, som tyckas vara utan någon särskild inbördes betyde!se, förekomma på sjelfva skålen i lägre relief

de fyra evapngelisternas symboliska märken — en för öfrigt särdeles omtyckt och vanlig ornering af dopskålen. Ifrågavarande funt är, 1 kasom de flesta på Gotland förekommande, utförd i mörk vackert färg:d sandsten. Ofta fingo dock öns vackra flerfärgade eller hvita marmorarter utgöra det materia!, ur hvilket konstvären mejslade sipa skapelser. Sålunda är den praktfulla, rikt figurprydda preststolen från Burs kyrka, fig. 2, utförd af

de bvitaste – marmorblock. — Dess figur: framställniogar torde förestäl\’a. på den å teckningen synliga sidan: öfverst. Bebådelsen, och derunder Marias besök hos Elisabet, samt på den andra sidan: Kristi födelse, i en rk grupp af herdar, englar och grottans fyrbenta invånare. De båda sidoria, som vändrs åt altaret, äro deremot icke ornerade.
Äfven mindre föremål af trä eller jern såsom korstolar, korskåp, ljusstakar m. m. kommo i åtojutande af derna konstnärliga utstyrsal, Och då man ser alla dessa, ännu till våra dagar bibehållna medeltidsminnen, ken man ej annat än förvåna sig öfver den gotländska befolkningens produktivitet och ovanligt utbildade konstsinne… Brunius säger också i s\’tt arbete öfver Gotlands konstskatter, att öns befolkning tyckes under flere årbundraden ha lifvats af det varmaste intresse för storartade kyrkobyggnader, hvarför han antager, att hvar och en från ungdomen öfvat sig i dithörande arbeter.
Om detta ock är för mycket sagdt, qvarstår likväl det faktam, att Gotlands konst bär allt igerom en folklig prägel. Det var ej den måvgsidigt utbildade konstnären, som i dessa alster sökte förhärliga sig sjelf och sin konst, utan den enkle handtverkaren, som, manad af sin fromma ifver, på detta sätt ville uttrycka sina känslor.
E. H.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Från landsbygden.

Sundre, 2 December.
Olyckshändelser. En bondhustru från trakten, gom häromsistens körde ett par oxar, hvilka kommo i sken så att vagnen stjelpte, skadade sig dervid så illa att hon nästan jämt måste ligga och kan blott med yttersta svårighet, stödd på en käpp eller krycka, flytta sig på stugugolfvet. — Under det en ung bondeson från en grannsocken var behjelplig med smidesarbete, råkade han att brännva sig mycket illa på ett glödgadt jern, eller rättare en jernstång, å bakre delen af kroppen, så att han allt sedan händelsen, som timade för ett par, tre veckor sedan, för det mesta har fått ligga och vårdas af läkekuunig person.
Apropå olyckor, så var äfven en bonde i förra veckan här i socken utsatt för ett ganska botande tillbud i det han under malning råkade falla hufvudstupa från öfre botten i en större väderqvarn och ned på golfvet. Lyckligtvis hamnade mannen under det hastiga fallet på några fyllda spannmålssäckar, hvadan han slapp undan med några lättare krämpor.

Till fots i smörjan en och en half mil gick häromdagen en ung, grälsjuk hustru, under det mannen samtidigt med häst och åkdon färdades samma väg, både fram och åter. Till följd af en uppkommen huslig tvist föredrog gumman alltså att använda egna — apostlahästar en så lång väg i det värsta väglag, medan mannen så förnöjd kuskade lätt och behändigt förbi sin halsstarriga äkta hälft.

Från sjön. I måndags qväll i förra veckan inkom en tremastad ångare — synbarligen lastad — till avkars på vestra kusten här utanför. Påföljande onsdag, sedan det värsta ovädret och stormen bedarrat vågot, afgick ångaren åter med VNV kurs.

Rone, 3 Dec.
Tillbud till eldsvåda yppade sig i natt vid Jakers i Rone. Då en dräng skulle släcka en öfver en säng hängande gaslampa, exploderade denna, hvarvid elden fattade i några under taket befintliga fisknät, hvilka nedföllo i sängen och antände sängkläderna. I sängen sofvande personer hunno nätt och jämt rädda sig. Husets gamlefar blef något skadad i ansigtet, och en hund vardt qväfd under släckningen. För öfrigt förderfvade elden lyckligtvis endast en del sängkläder och några fisknät, hvilka lära varit försäkrade. Ronehamns sprutor anlände genast till brandstället genom skogen, men behöfde ej anlitas.

Hall, 8 Dec.
Hall församling har för icke länge sedan fått röna sannfärdigheten af det bekanta ordspråket: »Gammal kärlek rostar ej». Till dess kyrkokassa har näml. såsom gåfva skickats 20 kr. Från hvem gåfvan kommit vet man ej med säkerhot, men antager på ganska goda skäl, att dess afsändare är ingen annan än en i Hall församling allmänt omtyckt och för omkring trettiofem år sedan till Amerika afrest person, dess dåvarande folkskollärare, O. N. Alander, bördig från Alands i Sanda, Detta antagande synes äga så mycket större sannolikhet för sig som den ifrågavarande gåfvans afsändare under brefvet, skrifvit initialerna O. N. A. Församlingsborna, bedja genom tidningen få frambära till gåfvans afsändare, hvem den ock vara må, sitt varma tack.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 December 1890
N:r 188

Från landsbygden.

Rone, 27 November.
Gotlands djurskyddsförening, som ifrigt verkar för djurskydds:akens framgång äfven här på landsbygden, har i dagarne utsändt en slagtaremästare, hr J. S. Starberg från Stockholm, för att undervisa allmogen i slagt. Nämde person som, ehuru sent på tiden, genom skollärare Fredins bemödandea fått verkställa slagt här på södra häradet: i Hemse 17 (hvilken då besågs af, utom landtmannaoch folkhögskolans elever en stor folksamling från vär och fjerran), Fardhem 18 och vidare i Gerum, Garda, Ejsta, var här i Rone 24 Nov. och slagtade ho3 landtbrukare Grönström Roes i närvaro af måvga personer ett nöt och ett avin, Det ovanligt ferma sättet att slagta särdeles svin förvånade många (döden följde på 1 1/2 minut) men äfven sfiagandet at hår och hud, uppredandet af magens innehåll m. m. verkstäldes på ett sätt som var långt fjärran det vanliga. Allt gick så lätt och vigt som personen kuude varit född just till det yrket, hvilket hvar och en lätt måste förstå, om jag nämner att då början skedde kl.
9 f. m. var ofvannämda slagt afslutat ki. 11. Sedan slagtades ytterligare 1 svin vid Jaxarfve och så bar det i väg till Hemse, derifrån vidare med tåget kl. half fyra till Sånga. Det kan man kalla ferm expedition. Och ändå var ingen ängslig brådska ifråga. Godt skulle vara, om de bland vårt läns allmoge som vilja anses upplysta ville göra sig denna slagtmetod tillgodo och såmedelst motverka ett djurplågeri som länge nog fått grassera, ty man visste ej något bättre.
Som Gotlands djurskyddsförening till den för denna socken anstälda slagtare i somras skänkte socknen en slagtmask, som nu flitigt användes, har äfven djurskyddevännerna här ioköpt eu svinslagtapparat för samma ändamål. Meniovgen är att de gamla föreställningarae att djuret måste skrika länge på det blodet må afrinna väl skola vika för andra och mindre djurplågande slagtsätt. De hafva hållit i sig länge nog.
Äfven hafva hit till fårägare i denna socken afyttrats 16 st. ullsaxar (och flere komma nog att gå åt med tiden) af samma präktiga konstruktion som vid årsmötet i fjor förevisades. Da äro något böjda, hvarigenom det ej gerna går att skada djuret och dessutom klippes dubbelt så fort som med en annan vanlig sax af gamla modellen.
Ett ovanligt kornax har vuxit här på en arbetare Oskar Audersons lägenhet. Axeti fråga består egentligen af sex mindre ax på en enda stam, alla sittande tätt tillsamman.

Vid en af stormarne i höstas blåste ett stort träd, en asp, omkull kl. 8 på qvällen och lade sig tvärt öfver landsvägen der hon fick ligga till morgonen derpå. Hade någon under natten skolat vägen fram hade det varit omöjligt.

En gåshistoria berättas från en grannsocken så här. En person handlade ett stort parti gäss och reste så till hufyudstaden med partiet i fråga. Vid ankomsten till Visby bjöds vår man 50 öre st. öfver hvad han betalt, men antogs ej såsom varande allt för litet. När Stockholm angjordes bjöds 35 öre mera men äfven detta afslogs, sedan bjöds 25 öre mera, och så allt fort nedåt. Kom så en glad lax och bjöd förfriskningar, så att vår handlande glömde hela gåskomersen. Ett par dagar derefter måste de säljas för 75 öre mindre för st. än hvad som betalts på Gotland. Det är ju förtjensten man lefver af.
På tal om gäss kan omnämnas att en vildgås slog i midten af Okt. ned bland en flock tama gäss i en åker och gick der många dagar. Så försökte sig en dag en person att skjuta på henne, hvilket dock ej skadade henne ett grand. Dock flög hon bort och var borta några dagar men kom åter. Så försökte man drifva in den med de öfriga gässen men bon var vaksam och det lyckades ej. Eburn rätt tam flög hon bort till sist de sista dagarna af månaden.

Norra Gotland, 26 Nov.
Otur hade för litet sedan en tjuf eller ett par, som försökte göra inbrott å taket af ett brygghus. Tegelpannorna refvos ned och öppningen gjordes stor nog för att få se — Kölnem. Attentatet och arbetet afstannade för natten. Inbrottsförsaket skedde hos en hemmansägare i Stenkyrka.

10 grader kallt med stark storm och snöyra bafva vi haft nu ett par dagar. Stormen har nu aftagit, men köld och snö fortfara.

Stöld skedde häromdagen vid Ihre i Hangvar, då der tillgrepos 51 kilogram lax och ett par tunnor potatis. Naturligtvis hade tjufvarne begagnat åkdon vid transporten af matvarorna,

Ett par ångbåtar ha de sista dagarna under snöstormen varit synliga, styrande nordostvart hän.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 November 1890
N:r 185

Väghinder.

Måndagen 24 dennes omlägges en bro å vägen i närheten af Hallvede gård i Eke, till följd hvaraf vägen mellan Eke och Rone kyrkor blir ofarbar. I stället kan sockenvägen genom Alfva begagnas.
— En bro å landsvägen mellan s. k. Bogekors och Slite omlägges fredag 28 dennes, då vägen blir ofarbar. I stället kan begagnas vägen från Bogekors till Ytings i Othem och derifrån till Slite.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Henrik Gustaf Wilhelm Gyllenram

f. d. generalmajor och f. d. landshöfding i Gotlands och Vermlands län afled i går vid 76 års ålder i Stockholm, der han efter afskedstagandet år 1885 slagit sig ned, ömt vårdad och omhuldad af en ogift dotter.
Landshöfding G. var en på det hela taget välmenande och nitisk höfding, ehuru hans något strama militära hållning här stälde honom i konflikter, som antagligen gjorde hans flyttning till Karlstad &r 1873 för honom sjelf ganska angenäm. På sina sista år härstädes stred han, ehuru dess bättre förgäfves, för åtskiljandet af den civila och militära högsta myndighetsn — på Gotland. Riksdagen beslöt saken och general G. fick under närmare ett 20-tai af år tillfälle att på afstånd se de lyckliga följderna deraf för Gotlands både »civila» och militära utveckling.
Om de yttre dragen af hang lif må meddelas:
Landshöfding Gyllenram var född 5 Mej 1814 och blef kadett 1828. År 1833 aflade han officersexamen och utnämdes samma år till fänrik vid andra lifgrenadierregementet.
Löjtnant blef han 1846, kapten 1854, major 1858. Öfverstelöjtnant blef han 1862. Den 13 Maj samma år utnämdes han till landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland samt blef samma dag öfverste i armén för att året derpå bli generalmajor i armén. År 1860 deltog han i statsrevisionen, 1866 blef han ledamot af första kammaren. Som ordförande satt han i Gotlands läns landsting åren 1863—70.
År 1873 utnämdes han till landshöfding i Karlstad och tog samma år afsked ur krigstjensten.
Bergman har i sin Gotlands historia antecknat följande, i hvilket den aflidne tagit mer eller mindre verksam del:
Under den tid han var landshöfding (1862 —78) vidtogos åtgärder för att förbättra fiskerieroa, och att väcka allmännare håg för bränntorfsberedning; på Gyllenrams förslag bildades ett gotländskt bolag, som för sommarpostföringen och varuntbytet med fastlandet anskaffade två tidsenliga ångbåtar, »Visby» (1866) och »Gotland> (1868). Vid 1867 års landsting väcktes utaf en ledamot af bondeståndet, Lars Granberg Granskogs, förslag att till regeringen ingå med anhållan om en särskild skogslagstiftning för länet; ett utskott, i hvilket länets (sedan år 1859 anstälde) jägmästare J. O. Sylvan, tog en verksam del, utarbetade förslag till stadgar i berörda hänseende, hvilket förslag blef af landstinget enhälligt antaget, samt af hushållningssällskapet och kon. befallningshafvande förordadt. På Gyllenrams framställning vid 1869 års riksdag blef förslaget af riksdagen gilladt, och har genom förordningen af 10 Sept. nämda år blifvit till efterlefnad faststäldt. — År 1868 utsträcktes telegrafledningen till Klinte och Rone hamnar samt 1872 till Slite. År 1871 blef en ny undervattenskabel nedlagd, samt »Polhem» ersatt af en snabbare vinterpostångbåt »Sofia». — År 1869 aflöstes Filialbanken af Gotlands Enskilda Bank. — Hushållningssällskapet anvisade 1871, på Gyllenrams förslag, medel att börja utförandet af den år 1866 aflidne förste landtmästaren A. A. Asplunds plan för ett utdikningssystem för ön, dervid afvägningarna (höjd- och sluttningsuträkningarna) skulle afse såväl myrarnas läge öfver hafvet och sing emellan, som ock den till myrarna och dessas utflöden gränsande odlade och odlingsbara marken. År 1872 anstälde nämda sällskap på densammes förslag en landtbrukskemist, samt anslog, på vice ordförandens, landssekreterare J. Hambraeus förslag, . 5,000 kr. till i å år räntefria lån för anläggande af mejerier. — När Gyllenram år 1878 förflyttades till landshöfdingeplatsen i Värmland, åtskildes landshöfdinge- och militärbefälhafvareembetena, som alltsedan 1811 varit förenade.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 November 1890
N:r 180

Landsbygden.

Rone, 16 Nov.
Tillbud till olycka. Då en ung husbonde förliden onsdag var på resa i en grannsocken hände sig att som han satte sig på vagnen för att resa derifrån hästarne kommit i sken inne på gården. De blefvo dock hindrade i grinden att komma vidare, men vagnen vreds omkull och ynglingen slapp med en lindrig kroppsskada, ehuru tömmarna snott sig om ynglingens fötter. Ynglingen skulle dagen derpå stå brudgam. Så på bröllopsdagen då hela brudtåget reste från kyrkan der vigsaelakten försiggått, hände det att den ene brudmarskalken föll af hästev, mindre van som han var vid att rida. Emellertid händeingen vidare olycka.

Strömmingsfisket i går var här ganska lofvande, 20 till 30 valar på man; somliga båtar, som vågade gifva litet sank, hade ända till 70 valar.
En fiskare hade under natten kommit öfver ett större bränvinsfat långt ute till sjös.
De gjorde alla möjliga försök att berga detsamma, men deras farkost var för liten så att.
de måste öfvergifva det. Mycket bräder och plank hade synts flyta på hafvet.

Roma, 16 Nov.
Den störste skytten på Gotland är bosatt i Roma sedan några år tillbaka. Genom arrende af jagtmarker i flere socknar har hr Rettig skaffat sig en omfattande jagträtt som han flitigt begagnar med stor framgång. Så hade han t. ex. i år utgången af tiden för rapphönsjagten fält icke mindre än 486 exemplar af detta villebråd.

Barlingbo, 16 Nov.
Mejeriet här går raskt framåt och utvecklar sig. För att göra sig oberoende af möjliga hinder i kommunikationerna under vintern har mejeribolaget skaffat sig en pasteuriseringsapparat, hvarigenom möjliggöres en sådan beredning af smöret, att det står sig flere månader utan att ändra smak.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 November 1890
N:r 179

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.

— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.

— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.

— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.

— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».

— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.

— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.

— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.

— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.

— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.

— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.

— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.

— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.

— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.

Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.

— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.

För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.

Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.

Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.

Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.

Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.

Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.

Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.

För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.

Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.

För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.

Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.

Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Från landsbygden.

Rone, 28 Okt.
En fortsättningsskola kommer från och med nästa års början att inrättas i Burs onl. hvad som nu beslutits på kyrkostämma. Förslaget, i fjor utgånget från skolinspektören, kyrkoherden Uddin, strandade, då det förevar på stämma, I år hade det utgått från både inspektören och biskopen och nu gick det. Skolan skall pågå i sex veckor med fyra veckor af den vanliga tiden (åtta månader) och två veckor utom denna tid.

Södra Gotland, 27 Oktober.
För ett obehagligt äfventyr var en person från en sydlig socken utsatt en qväll i förra veckan, då han skulle uppgöra eld i en kakelugn. Om förloppet dervid har för eder meddelare berättats sålunda: För att lättare få vedträna att brinna begagnade han sig af fotogén, hvarmed han begjöt veden och tände sedan på med en tändsticka, och så var brasan i full gång, då plötsligt en väldig knall dånade i kakelugnen, så att eld, ved och rök omhvärfde vår man som ännu låg på knä framför fem så att han af förskräckelse ramlade baklänges på golfvet och — svimmade. Omsider vaknade mannen åter till besinning, då han till sin fasa erfor att han blifvit beröfvad den ena af sina vackra polisonger och erhållit åtskilliga blessyrer i ansigtet. Lyckligtvis förorsakades icke någon vidare skada af det så hotande olyckstillbudet. Anledningen till den häftiga explosionen bestod deruti att en annan person begagnat kakelugnen till förvaringsplats for några laddade gevärspatroner, hvilka vår braständare ansett för något »otyg» som borde brännas, hvarför han äfven i sin enfald begjutit det samma med det eldfängda fludiet. Men det tog en ände med förskräckelse, och vår hjelte förklarar nu helt naivt att »nog har jag som varit både båtsman och knekt, varit med om mångt och mycket i min tid, och äfven hört talas om viborycka smällen; men allt detta har då bestämdt varit ett intet emot det som jag nu råkade ut för».

Vamlingbo, 28 Okt.
Två jätteexemplar af kålrötter har i år skördats af skollärare Svallingsson i hans trädgård. De uppnådde nämligen den respektabla vigten at ötver sex kilogram stycket eller närmare enligt gamla räkningen 28 skålpund tillsammans. Många af de öfriga kålrötterna vägde sina 10—12 skålpund stycket.

Särdeles godt om rapphöns fianes i år i dessa trakter. Att vid en promenad öfver en kornåker stöta upp ett par, tre kullar, hör ej till sällsyntheterna, och då en landtman för omkring åtta dagar sedan utkom från sin bostad varseblef han två kullar af detta sköna villebråd springande i sällskap med gårdens höns ute på ladugården.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Från landsbygden.

Rone, 28 Okt.
Ett lik eller benranglet af ett lik påträffades under grustagning i måndags i en prestgården tillbörig åker i närheten af kyrkan. Det låg endast omkring 4 meter från landsvägen och 30 centimeter under jordytan med butfvadet något högre än den öfriga bålen. Någon tillstymmelse af kläder eller lemningar af stensättning eller brädkista syntes ej till, men benstommen var i godt behåll.
Vildfågel, grågäss och svan, synes talrikt här utanför kusterna.
Potatisen har i år lemnat klen skörd och är delvis angripen af röta. Man beräknar endast en tredjedel af fjorårets skörd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Oktober 1890
N:r 166

Strandning.

Skonerten Ellen, hemma i Råå, förd af kapten Backe, kommande från Kolding på resa till Sundsvall i barlast strandade å nordöstra kusten af Gotska sandön fredagen 3 Oktober kl. 10 f. m.
— Det i fredagens nummer omnämda fartyget, hvilket under stormen i torsdags strandade på kusten mellan Burs och Rone, har kommit flott, ty i fredags morgse stod det ej qvar på grundet. Ett par fiskare hade syns ro ut till fartyget, tydligen för att erbjuda detsamma hjelp.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Oktober 1890
N:r 155