Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Rone
Rone socken ligger på södra delen av Gotlands östkust.
Gårdsnamn: Autsarve, Botes, Burge, Davide, Domerarve, Findarve, Frigsarve, Gerete, Getor, Gullgårde, Hallbenarve, Halor, Hägdarve, Jakobs, Jaksarve, Lauritse, Lillgårds, Magnuse, Malms, Mattsarve, Ogges, Prästgården, Roes, Sigdes, Smissarve, Stale, Tomte, Tronhage, Uggårde, Vinarve, Ålarve, Änggårde.
Skonerten Ellen, hemma i Råå, förd af kapten Backe, kommande från Kolding på resa till Sundsvall i barlast strandade å nordöstra kusten af Gotska sandön fredagen 3 Oktober kl. 10 f. m. — Det i fredagens nummer omnämda fartyget, hvilket under stormen i torsdags strandade på kusten mellan Burs och Rone, har kommit flott, ty i fredags morgse stod det ej qvar på grundet. Ett par fiskare hade syns ro ut till fartyget, tydligen för att erbjuda detsamma hjelp.
Gotlands Allehanda Måndagen den 6 Oktober 1890 N:r 155
höll sitt 3:dje qvartalsmöte i Visby förliden lördag och söndag. Mötet började första dagen kl. 11 f. m. med uppläsandet af Joh. 14: 1—19 och bön till Gud om välsignelse. Derefter höll pred. Fristedt en uppmuntrande predikan öfver 1 Kor. 1: 9, framhållande Guds stora trofasthet emot sitt folk och de många härliga löften han gifvit dem, och den stora nåd som han bevisat dessa. Efter honom höll predikant Ahlqvist predikan öfver Luk. 5: 1—11, hvarefter predikanten Jönsson med en kort betraktelse afslöt förmiddagens möte. Kl. 4 e. m. sammanträdde ombuden till enskild öfverläggning rörande missionsarbetet. Härvid beslöts bl. a. att hålla en gemensam bönevecka för förbundets verksamhet inom alla förbundets församlingar första veckan i November, och skall förbundets årsmöte hållas i Hemse tredje och fjerde dag jul. På lördagsafton kl. 7 hade Visby friförsamling anordnat en fest. Denna var talrikt besökt och fortgick ända till kl. 10, omväxlande med sång, musik, kaffedrickning och korta föredrag af Wassberg, Schedin och Ahlqvist. På eöndagen fortsattes mötet kl. 1/2 10 med bönemöte, som inleddes af pred. J. Jacobsson med en kort betrakte!ss öfver ps. 46. Kl. 10 höll predikanten Schedin predikan öfver Luk. 10: 51—62. Etter honom höll predikanten Henrikson en allvarlig predikan öfver Uppb. 3: 14—22, och derefter predik. Jönsson öfver Rom. 8: 31—39, hvarvid tröstefulla ord uttalades. — Förmiddagens förhandlingar afslötos med en kraftig predikan om Jesus Kristus det trogna och sannfärdiga vittnet som af Gud Fader blifvit sänd iverlden till verldens frälsning och hvars blod renar af alla synder af pred. Ahlqvist med Uppb. 1: 4—56 till text. Na hölls middagsrast till kl. 3 då diskussion vidtogs öfver tvenne å programmet uppstälda frågor, hvilka hade följande lydelse: 1.) Hvilka lärdomar hafva vi att hämta af 1 Tess. 5: 15? 2.) Hvad hafva vi att iakttaga för att kunna mera allmänt oå våra medmenniskor med evangelium? I diskussionen deltogo prelikanterna Jönsson, Ahlqvist, Schedin, Fristedt, Jacobsson, Bolin och Vassberg samt N. Fredin, Rone. Efter diskussionen höll pred. N. Palmqvist en predikan om Jesu återkomst och den stora vigten af att vaka och vara redo. Hans text var 2 Petr. 1: 10—21. Till sist uppläste predikanten Henriksson Jobs ord i kap. 19: 25-—27. Hr Wassberg afslutade derpå mötet med tacksägelse och bön jämte uttalande af den apostoliska välsignelsen öfver församlingen. Mötet var rätt talrikt besökt.
Gotlands Allehanda Måndagen den 6 Oktober 1890 N:r 155
ägde i går rum i Rone. I dag inkom liket hit med jernvägen, hvarefter det på middagen under klockringving nedsattes i Björkanderska familjegrafven å nya kyrkogården En enkelqvartett utförde vid griften »Snabba äro lifvets stunder», »Mitt lif är en våg» samt »Toner, som skänken den lidande tröst».
Gotlands Allehanda Måndagen den 29 September 1890 N:r 151
Södra häradsrätten, (Länsfängelset). Bokströmska menedsmålet. Såsom vi i onsdagsnumret i en notis korteligen omnämde hölls segde dag ransakuing med f. handlenden Johan Bokström i Hemse, häktad för det han i ett af oss flere gånger refereradt mål rörande ett uppträde 24 April 1888 mellan den häktade, skomakaren Karl Jacobsson samt Olsson skulle ha användt falska vittnen, hvilka han tubbat till att sfgifva sina vittnesmål till hans förmån. Angifvare var ofvannämde Karl Jacobsson och såsom åklagare fongerade kommissarie Lindström. Till att börja med inlemnade Bokström en längre skr.ft, hvari han dels gjorde en mängd anmärkningar mot protokollet för föregående rättegångstillfälle, dels bestred de vittnesmål som vid tingssammanträdet 3 September afgifvits af drängen Alfred Norberg och arbetaren Johan Nilsson. Bokström sökte visa att deras berättelser innebölle idel motsägelser, hvarför han yrkade att deras vittnesmål måtta förklaras utan kraft och verkan samt de sjelfve ådömas strängaste straff för mened, Tillika påstod han, att käranden icke förebragt sådan bevisning, som kunde ha föranledt hans häktande, hvarför han yrkade att blifva försatt på fri fot. Arbetaren Stenqvist, hvilken enligt förut afhörda vittnesutsago aldrig åsett ifrågavarande uppträde, men ändock vittnat om tilldragelsen, var också tillstädes. Da båda tilltalade hördes först hvar för sig. Bokström fick först redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han var född 12 Oktöber 1848 i Stenkumla. Som gosse genomgick han fyra klasser af Visby läroverk och konfirmerades vid 16 års ålder härstädes. Derefter kom han i handel till Åkerman å Komp. i Dala i Burs, der han var anstäld i nära 8 år, samt derifrån till N. G. Duse i Hemse, I 16 år var han i dennes affär, tills han jämte sin broder öppnade den minuthandelsaffår han i omkring 10 års tid bedrifvit i Hemse, Han hade aldrig förut varit straffat för brott, undantagandes att han två gånger fälts till böter tör olaga bränsvinshandel. Härefter hördes Stenqvist. Han påstod att han i sitt förut aflagda vittnesmål fullständigt hållit sig till sanningen. Han hade åsett uppträdet och Norberg hade stått jämte honom i gårdsgrinden, Bokström hade aldrig sökt tabba honom till att vittna annat än hvad han sjelf sett och hört. Började så vittnesförhören. Åklagaren anhöll att få ånyo höra skräddaren Sven Petter Johansson från Rone. Bokström åberopade husbondedottren Alma Larsson, Teodor Hagvall, fra Amanda Bokström, pigan Lina Brobäck, hemmansägaren Oskar Duse, arbetaren Johan Nilsson, drängen Alfred Norberg, provinsialläkaren V. Nyberg, veterinär E. Boman, hemmansägaren Jakob Melin, hustru Lina Melin, drängen Johan Johansson, Albin Melin och kyrkvärden J. Hägg. Stenqvist hade som vittnen inkallat målarelärlingen Fr. Sjögren, fjerdingeman Melin och hemmansägaren O. Isenberg. Endast de, hvilkas vittnesmål härnedan stå upptagna, hadeinfunnit sig. Dr Nyberg var frånvarande på gruud af bortresa, dr Boman förklarade skriftligen, att han icke hade det ringaste att upplysa i saken och Jo-han Nilsson, som åtnjuter fattigunderstöd och icke kunde infinna sig, vidhöll skriftligen sin två gånger förut aflagda berättelse med tilllägg, att då han vid senaste rättegångstillfälle anhållit att få vittnesersättning af Bokström, denne hade sagt, »att han ej skulle ha betalt, enär han ej vittnat som B. ville». Detta tog Nilsson på den förut aflagda eden. Mot fru A. Bokström, såsom varande svägerska till den häktade, anmäldes jäf, men tilläts hon att höras upplysningsvis. Pigan Lina IBrobeck, som vid föregående rättegångstillfälle jäfvats, enär hon var i J. Bokströms tjenst, företedde nu intyg att hon efter ömsesidig öfverenskommelse före den lagliga tiden vore fri från sin tjenst, hvarför hon tilläts att vittna. Sven Petter Johansson vidhöll sitt förut aflagda vittnesmål på det bestämdaste. Han hade vid det tillfälle uppträdet ägt rum mellan Bokström, Jakobsson och Olsson stått inne i bröderna B:s bod och Stenqvist hade hela tiden äfven uppehållit sig der, med undantag af några ögonblick som han gått ut np bodtrappan. Vittnet, som icke sjelf kunde iakttaga något af uppträdet, tog på sin ed, att Stenqvist ej heller kunnat det. Drängen Alfred Norberg: Han vidhöll fortfarande att han första gången han vittnat i målet icke talat sanning, enär han af Bokström blifvit tubbad att vittna till denues förmån. Betalt hade han ej fått af B., men väl hade denne efter första rättegångstillfället hos sig bjudit på punsch samt yttrat glädje öfver att saken gått som den gått. Bokström hade för de flesta vittnen gjort i ordving frågeformulär, efter hvilka domaren, der han fann att det gälde saken, framstälde sina spörsmål. Nu förklarade Norberg på särskilda frågor, att han aldrig varit Ta Bokströms gård, då vapieader pågick, men väl ett styeke derifråo. Bokström bade sedan sagt att grälet ägt rum då, men det visste vittnet ej, om så varit förbållandet. Då vittnet senast åkte till tinget hade han visserligen sagt att han åsett uppträdet, men det hade pratats så mycket om hela denna sak, att han föga brytt sig om hvad han sagt, och dessutom hade han ju erkänt att han farit med lögn, till dess samvetet vid senaste rättegångstillfället slagit honom, så att han ej kunnat ljuga länvgre. Såväl Bokström som Stenqvist hade sökt »inprägla»> i honom hvad han skulle säga, gedan han sista gången var stämd som vittne. De hade velat, att han skulle fullfölja den lögn han förut sagt. Dock hade de ej hotat honom eller lofvat honom något. Han bade icke blifvit »bjuden» af angifvaren Jacobsson för att vittoa till hans förmån och ej heller hade Jacobsson bedt honom att återtaga hvad han förut sagt. Det var allenast hans samvete, som bjudit bonom det. Hem mansägsren Jakob Melin hade vid det tillfälle, då uppträdet skulle ha ägt rum, färdats förbi Bokströms gård och då sett Stenqvist stående på landsvägen. Möjligen kunde denne ha sett uppträdet. Ätlven Norberg hade befunnit sig på landsvägen. Norberg hade åkt med vittnet till Skogs sista sammanträdet och dervid yttrat oro öfver hur han nu skulle vittna. Husbondedottern Alma Larsson visste icke någonting om hela saken. Pigan Lina Brobeck hade sett Jacobsson och Norberg tillsammans vid senaste tinget. Vidare hade hou iakttagit uppträdet mellan Bokström, Olsson och Jakobsson. Norberg hade hon ej sett, men väl Stenqvist, som väl en qvarts timme stått i gårdsgrinden under grälet, Hon tog på sin ed att under den ofvannämda färden till tinget Norberg sagt till Melin att han sett Stenqvist samt att Jakobsson hotat Bokström med knif. Härtill nekade Norberg, äfvensom till att ban erkänt att Svensson kunuffat bort Stenqvist fråa grinden. För öfrigt var han ej säker på hvad han sagt, tills han senaste gången aflade sitt vittnesmål. Oskar Duse visste ingenting. Hnstra Melin hade hört Norberg erkänna, att han sett uppträdet i fråga, och hade Norberg sart att Stenqvist stått ett litet stycke ifrån honom. Kyrkvärden Hägg berättade att dagen före senåste tingssammanträde hade Norberg till honom yttrat, att han åsett uppträdet. Målsägaren Jacobsson anmärkte, att allt hvad Norberg ywtrat intill senaste rättegångstillfället hade han tvingats att säga för att icke bli beslagen med tvetalan. Målarelärlingen Sjögren hade varit ute på landsvägen, då enligt berättelse slagsmålet skulle ha ägt rum. Stenqvist hade stått ett godt stycke ifrån och kunde vittnet ej taga på sin ed att Stenqvist sett och hört något. Norberg hade han ej sett. Fjerdingsman Melin berättade att då han delgifvit Norberg senaste vittnesstämningen hade denne omtalat för bonom att han åsett uppträdet. Hemmansägaren O. Isenberg hade hört Norberg säga att han sett Stenqvist. Fru A. Bokström hade vid det tillfälle, då slagsmålet skulle ha ägt rum, sett Jakobsson och Olsson gå efter J. Bokström på landsvägen. Stenqvist hade också gått förbi. Hon hade ej åsett uppträdet, utan endast hört andra berätta derom, Hon trodde, att Stenqvist möjligen kunnat se hvad som försiggick. Härefter afslutades förhöret för denna gång. Åklagaren erhöll uppskof för ytterligare bevisning. Bokström skulle qvarstanna i häktet och Stenqvist häktades nu också likasom äfven Norberg.
Rörande den skottkärra, som J. Bokström skulle ha snattat trån Nils Lyander var likaledes i måndags förhör. På åklagarens sida hördes som vittnen Olof och Johan Häglund, hvilka intygade, att den kärra Lundqvist köpt af Bokström tillhört Lyander i många år. Trädgårdsmästaren J. May d. y. hade trott att kärran möjligen kunde ha varit Bokströms, ehuru han senare fnoniv att den var något olik den B. haft. Hemmansägaren Lars Duse samt hr Fraus Lysholm kunde ingenting upplysa om, enär de aldrig sett den kärra det här var fråga om. Åklagaren öfverlemnade målet, men Bokström begärde och erhöll uppskof.
Gotlands Allehanda Fredagen den 26 September 1890 N:r 149
Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent. Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr. Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent. Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel. I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder. Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp. För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog. För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden. I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06. Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.
Gotlands Allehanda Fredagen den 12 September 1890 N:r 141
För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken. Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo. När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp. Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare. Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand. Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra. Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.» När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida\’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden. Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar. Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla. Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken: 1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda: 0—3 dåligt spel 4—6 godt spel 7—8 mycket godt spel 9 utmärkt spel 10 högst berömligt spel 2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna; 3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen. För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.
Prisdomare voro: i bakpärk: handl. R. Snöbohm, Klinte, bankbokb,. A. Pettersson, Visby, handl. C. Degerman, Visby, fabrikör J. Ödin, Visby, bokb. J. Eklund, Visby, handl. J. L. Kahlquist, Visby.
i frampärk: konsul Lars Cramér, Ronehamn, lektor M. Klintberg, Visby, fanj. N. Hägg, Bjerges, kommissarie E. Svallingson, Klinte, handl, C; Smitterborg, handl. G. Cramér, Ronehamn.
i varpa: doktor O. Klintberg, Visby, skoll. J. P. Nordin, Veskinde, handl. Robert Löfving, Visby, handl. Josef Johansson, Visby, garfvare T. Ödin, Visby, fabrikör J. Stenström, Visby, löjtnant B. Sillén, Visby, stadskassör Kr. Ekelund, Visby, handl. R. Vallér, Visby, bokh. Cedergren, Visby, styckjunkare O. Johansson, Visby, landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.
För bedömande Vv bäste. pärkkarlen: Kapten J. Facht, Fröjel, handl, J. N. Myrsten, Slite, kamrer J. Ihre, Visby. i öfriga täflingar : löjtnant E. Sillén, löjtnant E. Nyberg, löjtnant E. Fahnebjelm, direktör A. Lindström, L. P. Hansén Dalhem, handl. C. Smitterberg, löjtnant L. Sellergren, löjtnant J. Elert.
Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö. Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas. Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:
I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare. Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng. Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva. De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen. I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen. I varpan blef resultatet följande:
Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby. Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58. Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började
frispelen, hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits. Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen. Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen. Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden. Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter. Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner. På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen. Prisutdelningen. Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal: Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen. Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle». Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar. Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt Lefve Konungen ! Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma. Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman. I öfrigt fick prislistan följande utseende:
Bakpärk: Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare. Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.
Fram- (puttpärk): Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare. Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare. Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare. Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.
Varpa: 1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim. 2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em. 3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm. 4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.
Stångstörtning: 1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo, 2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.
Höjdsprång: 1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Längdsprång: 1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.
Höjdsprång med staf: 1:a pris: 10 kr.: R Mätaby 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Hankdragning: 1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.
Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid. Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.
*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.
Gotlands Allehanda Måndagen den 18 Augusti 1890 N:r 127
för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster. I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade. Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades. Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887. Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst. Resultatet är kändt från alla socknar utom två:
1) Pettersson, Odvalls 1 röst. 2) Kapten Vennemo 3 röster. 3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r. 4) J. Vessman, Hogrän 2 röster. (* 1 sedel kasserades. (** 3 sedlar kasserades.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 13 Augusti 1890 N:r 124
