Högklintsvägen ingen lyxväg.

Dess tillkomst löser mångårigt trafikproblem.
Vesterhejdebanan har som bekant nedlagts — ehuru själva banan ligger kvar för kronans räkning Visby —Kneippbyn — och någon persontrafik kan det väl hädanefter icke vara att vänta på den del som bibehålles. Banan rives för närvarande upp och \”Gamle Majen\”, den gamle gbngspårvagnen, som ibland också kallats \”Rone-Majen\” eftersom den var en relik från den gamla Ronebanan, gör för närvarande sin sista resa som bogserare av den vagn, på vilken man efterhand lastar rälsen. Just nu har man kommit så långt som ett stycke förbi Tullebo och har sålunda icke långt kvar till Kneippbyn. Och därmed är järnvägens till Hallvards—Högklint saga all. En del av banvallen kommer dock att omläggas till väg.
Såsom tidigare omtalats har länsstyrelsen beslutat att vägen till Högklint skall utläggas till allmän väg, d. v. s. upptagas till allmänt underhåll, och därmed kommer ett sedan många år trassligt trafikproblem att lösas. Förslag har flera gånger varit uppe om vägens utläggande till allmänt underhåll, enär man ansett att trafiken dit ut — på grund av Högklints karaktär av turistisk sevärdhet och över huvud taget omtyckt utflyktsort sommartid — under sommaren tagit sådan omfattning att de enskilda vägunderhållarne icke skäligen borde betungas med underhållet. Man försökte sig ett slag på förbud för bilkörning, men med mycken liten framgång, då det var svårt att skilja den legitima trafiken från den som skulle förbjudas. Vägen var för övrigt en gång till och med avstängd vid Kneippbyn, men sedan en Vesterhejdebo på cykel i stället för de förbjudna bilarna blivit offer för vägbommen, kom bommen bort och har veterligen sedan aldrig varit i funktion vidare. Till och med ur synpunkten av önskan att bevara en lugn och från folksamlingar fredad trakt för större folkinvasioner och stortrafik kan man förstå markägarnas-vägunderhållarnas ovillighet mo biltrafiken. Till en del berodde väl dock ovilian nå den massa av bilbussar, som sommartid från olika håll och med en i varje fall icke nedsatt hastighet dominerade trafiken på vägen ända upp på Högklint.
Tiden går och Gotlands vägväsen har avsevärt förbättrats till gagn och trevnad för både inbyggare och trafikanter. Med hänsyn till bl. a. såväl Högklints karaktär av provinsiell sevärdhet och stor naturskönhet som också traktens möjligheter —inklusive den mellanliggande delen Kneippbyn—Axelsro — till rekreation för stadens invånare, har i år beslut fattats om vägens upptagande till allmänt underhåll. Stakning av vägen har redan utförts och den som vill följa stakningen måste erkänna, att den skett med stor varsamhet. Villkoret för vägkassans och stadens övertagande av underhållet är att markägarne släppa till den mark, som här och där kan behövas för vägens breddning och rätning — man måste ju säga, att detta är ett billigt villkor mot dem, som gälla för andra enskilda vägar, som övertagas av vägkassan. Där få vägunderhållarna först iordningsställa vägen innan vägkassan övertager underhållet. När nu länsstyrelsen av olika samverkande orsaker beslutat ett övertagande på nyssnämnda goda villkor, må det ju anses såsom en mycket måttlig fordran att markägarne lämna den mark, som erfordras. Ett iordningsställande i fullgott skick av Högklintsvägen skulle med hänsyn till vägens synnerligen miserabla tillstånd säkerligen icke bli någon billig historia — och detta slippa nu vägunderhållarna från.

Hur går den nya vägen?
Från vägskälet söder om Kungsladugården följer den nya vägen den gamlas sträckning, den nya blir något bredare — 6 meter noga räknat — och självfallet med rak sträckning. Ett stycke bortom Kneippbyns station, där hittillsvarande vägen svänger åt höger fram mot Tullebo, kommer den nya vägen att gå rakt fram över den hittillsvarande järnvägsbanken, som den vid Majungs fortfarande följer ett stycke fram mot Axelsro anhalt. Sedan Axelsro passerats kommer vägen att dragas i nuvarande vägens sträckning, alltså i den alle, som finnes mellan Axelsro och Nygårds. Ungefär mitt för Åldersro sträckes emellertid nya vägen rakt fram mot bron vid Högklint och skall gå över den gamla gälen just vid vägövergången. Här blir åter en mjuk kurva innan vägen fortsätter ned mot Fridhem, breddningen tages här huvudsakligen från den obebyggda tomten norr om vägen. Vid ingången till Fridhem blir som förut en kurva. Från Fridhem kommer nya vägen att i mjuk böjning fortsätta fram i nuvarande sträckning och ned till Fridtorps barnhem.
Det är endast på några få ställen som vägen kommer att inkräkta på tomtmark och i varje fall endast högst någon meter, ingenstädes synes den heller beröra några planteringar eller dylikt. Staketen flyttas i samband med vägarbetet, varför markägarna även slippa arbetet härmed.

Möjlighet att komma till staden även vintertid.
För Visbyborna blir den nya vägen ett kärkommet tillskott i möjligheterna att bekvämt komma ut till badstränderna söder om staden, för dem, som ha sommarvillor i Högklintsrayonen inklusive Axelsro, kommer avmagringsvibrationen under rådande vägförhållanden att avtaga vilket kanske inte är så önskvärt som behagligt. För de bofasta inbyggarne utmed och bortom Högklintsvägen är det självfallet en stor fördel att få en ordentlig och väl underhållen väg att befara vid kommunikationen med staden redan sommartid, men det största värdet kommer kanske att visa sig vintertid.
Hur var det i vintras? Hade icke genom välvilligt tillmötesgående kronan plogat vägen hade kanske isoleringen blivit fullständig den värsta tiden. Nu skall man komma ihåg, att vinterväghållet även ingår i de nya förhållandena och vad detta betyder, det torde bäst de Vesterhejdebor kunna intyga, som bodde där ute förliden vinter.
En gnällkråka utlät sig härom dagen on den nya vägen och dess nackdelar. Vägstakningen hade \”gått hårt åt enskilda tomtägares mark\” och vidare var han rädd för det idylliska Fridhemsområdet. Följer man stakningen faller den första anmärkningen omedelbart såsom obefogad. Och beträffande Fridhem, skall man komma ihåg att fastän pensionatet där är stängt i år, torde det sannolikt kommande somrar få lika mycket folk, som tidigare, och dessa sommargäster vilja också komma på hygglig väg fram till bestämmelseorten. Sedan Gotlands partidistrikt med vad det vill synas god framgång och till glädje för många, icke bara inom det egna lägret, tagit hand om ordningen på Högklint, kan man taga för givet att även den kategori medborgare, som besöker denna folkpark, skall ha stor nytta av den nya bekväma vägen. Med den stakning, som nu verkställts torde för övrigt idyllen vid Fridhem icke behöva störas av vägen — möjligheter finnas kanske att den i fortsättningen som hittills kan komma att störas av dem, som fara fram på vägen, helst när den nya vägen gör det lättare även för mera bekvämt. anlagda turister att komma ut i det fria. När man talar om att \”den breddade vägen kunde ha stannat vid Nygårds\” bör man komma ihåg, att den breddade vägen ännu i många år kunde ha fått stanna vid vägskälet vid Visborgs slätt.
Man må nu hoppas att uppgörelsen med markägarna snarast blir klar — innan så har skett kan vägstyrelsen icke taga ihåll med vägen — och att därefter vägen blir föremål för en första justering vid första lägliga väderlek. Det blir i så fall kanske en möjlighet redan i sommar att få en försmak av den kommande nya kommunikationsledens företräden. Och den gengasbuss, som nu uppehåller förbindelserna med Visby, kanske kan få behålla gengas-aggregatet bak på bilen — som vägen är nu förefaller det problematiskt hur länge så blir fallet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Juli 1940
N:r 164

Härmed kungöres

att Länsstyrelsen genom beslut den 11 juli 1940 på därom gjord ansökning lämnat trafikbilägarna Mathias Hesselsten och Carl Hellgren, båda i Visby, tillstånd att gemensamt bedriva linjetrafik för befordran av personer, post och paketgods mellan Visby stad och Högklint i Västerhejde socken.
Visby i landskansliet den 11 juli 1940.
LÄNSSTYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Juli 1940
N:r 160

Ändrade bussturer till Högklint.

Som av annons idag framgår vidtages, en del justeringar i busstur-tabellen för Högklintslinjen från och med torsdag. Första turen har slopats och första bussen går sålunda från staden kl. 8 samt från Högklint kl. 8,30 på morgonen. Bussen går sedan varannan jämn timme —i stället för som hittills udda timmar — till och med kl. 20 från staden och 20,30 från Högklint. Sista bussen från Högklint går alltså i fortsättningen en timme tidigare än hittills.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juli 1940
N:r 150

Buss till Högklint — trafiken börjar i dag.

Som vi redan i går omnämnde hoppades man kunna sätta igång med busstrafiken till Högklint senast på söndag, och sedan nu bussen med dess gengasaggregat blivit klar och länsstyrelsen välvilligt lämnat interimistiskt tillstånd till trafikens bedrivande, börjar bussen sina turer redan i eftermiddag kl. 17.
I afton avgår bussen — station blir på Södertorg — kl. 17, 19 och 21 samt återvänder från Högklint en halvtimme senare, d. v. s. bussens avgångstider från Högklint ha satts till en halvtimme efter avgången från staden. Hållplats där ute blir antagligen den öppna platsen ovanför Fridtorps barnhem, där vägen till Högklint går fram.
Midsommaraftonen och midsommardagen göras åtta turer i vardera riktningen med körjan kl. 7 på morgonen. Se vidare annonsen i dagens tidning.
Det är helt säkert många av stadens invånare som med glädje skola mottaga meddelandet om att busslinjen nu kommer till stånd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 juni 1940
N:r 142

Buss till Högklint i midsommar?

Frågan om koncession åt bussfirman Hellgren och Hesselsten för trafik med gengasbuss mellan staden och Högklint har nu avancerat så långt att länsstyrelsen är beredd att bifalla koncessionsansökan samt genom ett interimstillstånd medverka till att trafiken kommer igång redan nu i midsommar, alltså på söndagen. Den bil, som är under arbete hos Siltbergs verkstad, är emellertid ännu icke klar trots forcerat arbete, men man hoppas att den skall bli det i morgon. Med hänsyn till allmänhetens stora intresse som förefinnes för linjen ifråga hoppas vi också att kunna återkomma i morgon med positiva uppgifter.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 juni 1940
N:r 141

Midsommarfest på Högklint

lördagen den 22 kl. 20-2 och söndagen den 23 (midsommarafton)
kl. 16-2 anordnas midsommarfest i Folkparken å Högklint.
DANS efter förstklassig musik. Midsommarafton kl. 16 reses midsommarstång; i samband därmed anordnas festprogram med tal, musik, folkdans m. m.
Inträde till parken 50 öre. Alla välkomna!
Fira midsommar på det natursköna Högklint!
Parkstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 20 juni 1940
N:r 140

Ny buss i stan.

Snart busstrafik till Högklint?
Firman Hesselsten & Hellgren, som driver busstrafiken östra Vi—Visby—Visborgs slätt och Visby—norra kyrkogården, har som bekant planer på att få till stånd en busslinje även till Högklint, dit kommunikationerna nu sedan järnvägen nedlades äro mer än dåliga. Bara vägen blir iordningsställd kunde det ju vara idealet för en cyklist att få köra på en bilfri väg, men det finnes dock rätt många, som inte kunna åka cykel. Emellertid finnes det hopp. Hr Hesselsten håller för närvarande på att montera ett kolgasaggregat på en av sina bussar och bara koncessionen blir beviljad — och det finnes väl knappast någon anledning varför den icke skulle bli det — hoppas man kunna sätta igång linjen. Vägen skall vägdistriktet taga ihåll med så snart som möjligt, men först måste klagotiden gå till ända.
Emellertid kan ju vägen trafikeras som den är, det är särskilt vägen från vägskälet vid Visborgs slätt till Kneippbyn, som är miserabel, nu som alltid om åren, men man kan ju heller icke räkna med att det blir så många turer om dagen — till en början har man tänkt sig fyra turer pr dag. Och går allt efter beräkning kanske man kan ha hopp om att få åka kolgasbuss till Högklint i midsommar.
I den allmänna beredskapen blev busslinjen i staden även av med en del av sin vagnpark och som ersättning har hr Hesselsten i dagarna inköpt en Volvobuss, som levererats av A.-B. Visby motorcentral. Karossen och inredningen har utförts av A.-B. Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping och bussen rymmer bekvämt 25 passagerare. Denna buss har insatts här i staden.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 februari 1940
N:r 126

Flygplansdelar flyta i land.

Ute på Utholmen utanför Skansudde i Västergarn påträffade iman igår en halvannan meter lång del av en flygmaskin, möjligen tillhörande stjärten av en maskin. Fyndet, som är anmält till de militära myndigheterna, torde härröra från den vid Högklint störtade Fokkern.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Augusti 1938
N:r 192

Den omkomne flygarens sista färd.

Stoftet efter den vid flygolyckan utanför Högklint omkomne furiren Nils Harry Ehrnbring, Landskrona, jordfästes i torsdags i kyrkan i Landskrona. Akten inleddes med att musikdirektör Möhlman utförde ”Ave Maria” av Schubert på eello till orgelackompanjemang. Jordfästningen förrättades av pastor E. Eberhard. Efter Fader vår spelades ”Elegie” av Massenet. Kapten Liljehagen höll ett minnestal och nedlade kransar varpå följde ytterliga kransnedläggning. Under prestavering av ackvisitör H. Henninges och köpman Gunnar Borgqvist, Landskrona, bars kistan ut till likbilen av åtta flygkamrater. Stoftet fördes till krematoriet i Hälsingborg för eldbegängelse. Pastor Eberhard förrättade bön och till slut framförde den bortgångnes fader, tjänsteman Nils Ehrnbring, Landskrona, de anhörigas tack. Bland de till ett femtiotal uppgående kransarna märktes en från Kungl. Gotlands artillerikår, Flygkamraterna på Vis borgs slätt och Furirer och konstaplar vid A 7, m. fl.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1938
N:r 191

Den försvunne flygaren återfunnen.

Flöt upp vid Högklint i dag.
Hade snärjt in sig i fallskärmen.

Gåtan med den försvunne flygaren furir Ehrnbring, som omkom vid flygolyckan vid Högklint för ett par veckor sedan, är nu löst. Fiskare Ernst Westmark vid Högklint och hans fru fann kreppen i morse flytande rätt långt utanför klinten och införde kroppen till stranden, där begravningsentreprenör Strange avhämtade liket och införde detsamma till stadens bårhus.
I och med att förarens lik återfunnits har också gåtan till hans förolyckande lösts. Det befanns nämligen att furir Ehrnbring lyckats lösgöra sig från skärmen men trasslat in fötterna i tågvirket och icke kunnat lösgöra sig.
Det föreföll efter olyckan de initierade egendomligt att föraren icke kunnat lösgöra sig från fallskärmen, som var en Irvingskärm av äldre typ. Då de karbinhakar, varmed skärmen är fästad i selen, icke kunna lösgöras annat än för hand, alltså de ha icke kunnat lösgöras av sjögången, är det sålunda nu klart att anledningen till furirens förolyckande var att han råkat komma för nära fallskärmen i vattnet och trasslat in sig i de många linorna.
Det var vid 7-tiden i morse, då Westmark var sysselsatt med att dråga nät till sjöss utanför Högklint, som man plötsligt fick se något som man först tog för en säl. När man rodde dit fann man furir Ehrnbrings kropp, stående rätt upp och ned i vattnet. Man tog kroppen under bogsering mot land, vilket gick långsamt då fallskärmen, som satt fast om den omkomnes fötter, hindrade framfarten.
Stoftet efter den förolyckade kommer nästa vecka — dagen är ännu icke bestämd — under militära hedersbetygelser föras till hamnen, varifrån kistan befordras vidare till hembygden.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 augusti 1938
N:r 184