Dess tillkomst löser mångårigt trafikproblem.
Vesterhejdebanan har som bekant nedlagts — ehuru själva banan ligger kvar för kronans räkning Visby —Kneippbyn — och någon persontrafik kan det väl hädanefter icke vara att vänta på den del som bibehålles. Banan rives för närvarande upp och \”Gamle Majen\”, den gamle gbngspårvagnen, som ibland också kallats \”Rone-Majen\” eftersom den var en relik från den gamla Ronebanan, gör för närvarande sin sista resa som bogserare av den vagn, på vilken man efterhand lastar rälsen. Just nu har man kommit så långt som ett stycke förbi Tullebo och har sålunda icke långt kvar till Kneippbyn. Och därmed är järnvägens till Hallvards—Högklint saga all. En del av banvallen kommer dock att omläggas till väg.
Såsom tidigare omtalats har länsstyrelsen beslutat att vägen till Högklint skall utläggas till allmän väg, d. v. s. upptagas till allmänt underhåll, och därmed kommer ett sedan många år trassligt trafikproblem att lösas. Förslag har flera gånger varit uppe om vägens utläggande till allmänt underhåll, enär man ansett att trafiken dit ut — på grund av Högklints karaktär av turistisk sevärdhet och över huvud taget omtyckt utflyktsort sommartid — under sommaren tagit sådan omfattning att de enskilda vägunderhållarne icke skäligen borde betungas med underhållet. Man försökte sig ett slag på förbud för bilkörning, men med mycken liten framgång, då det var svårt att skilja den legitima trafiken från den som skulle förbjudas. Vägen var för övrigt en gång till och med avstängd vid Kneippbyn, men sedan en Vesterhejdebo på cykel i stället för de förbjudna bilarna blivit offer för vägbommen, kom bommen bort och har veterligen sedan aldrig varit i funktion vidare. Till och med ur synpunkten av önskan att bevara en lugn och från folksamlingar fredad trakt för större folkinvasioner och stortrafik kan man förstå markägarnas-vägunderhållarnas ovillighet mo biltrafiken. Till en del berodde väl dock ovilian nå den massa av bilbussar, som sommartid från olika håll och med en i varje fall icke nedsatt hastighet dominerade trafiken på vägen ända upp på Högklint.
Tiden går och Gotlands vägväsen har avsevärt förbättrats till gagn och trevnad för både inbyggare och trafikanter. Med hänsyn till bl. a. såväl Högklints karaktär av provinsiell sevärdhet och stor naturskönhet som också traktens möjligheter —inklusive den mellanliggande delen Kneippbyn—Axelsro — till rekreation för stadens invånare, har i år beslut fattats om vägens upptagande till allmänt underhåll. Stakning av vägen har redan utförts och den som vill följa stakningen måste erkänna, att den skett med stor varsamhet. Villkoret för vägkassans och stadens övertagande av underhållet är att markägarne släppa till den mark, som här och där kan behövas för vägens breddning och rätning — man måste ju säga, att detta är ett billigt villkor mot dem, som gälla för andra enskilda vägar, som övertagas av vägkassan. Där få vägunderhållarna först iordningsställa vägen innan vägkassan övertager underhållet. När nu länsstyrelsen av olika samverkande orsaker beslutat ett övertagande på nyssnämnda goda villkor, må det ju anses såsom en mycket måttlig fordran att markägarne lämna den mark, som erfordras. Ett iordningsställande i fullgott skick av Högklintsvägen skulle med hänsyn till vägens synnerligen miserabla tillstånd säkerligen icke bli någon billig historia — och detta slippa nu vägunderhållarna från.
Hur går den nya vägen?
Från vägskälet söder om Kungsladugården följer den nya vägen den gamlas sträckning, den nya blir något bredare — 6 meter noga räknat — och självfallet med rak sträckning. Ett stycke bortom Kneippbyns station, där hittillsvarande vägen svänger åt höger fram mot Tullebo, kommer den nya vägen att gå rakt fram över den hittillsvarande järnvägsbanken, som den vid Majungs fortfarande följer ett stycke fram mot Axelsro anhalt. Sedan Axelsro passerats kommer vägen att dragas i nuvarande vägens sträckning, alltså i den alle, som finnes mellan Axelsro och Nygårds. Ungefär mitt för Åldersro sträckes emellertid nya vägen rakt fram mot bron vid Högklint och skall gå över den gamla gälen just vid vägövergången. Här blir åter en mjuk kurva innan vägen fortsätter ned mot Fridhem, breddningen tages här huvudsakligen från den obebyggda tomten norr om vägen. Vid ingången till Fridhem blir som förut en kurva. Från Fridhem kommer nya vägen att i mjuk böjning fortsätta fram i nuvarande sträckning och ned till Fridtorps barnhem.
Det är endast på några få ställen som vägen kommer att inkräkta på tomtmark och i varje fall endast högst någon meter, ingenstädes synes den heller beröra några planteringar eller dylikt. Staketen flyttas i samband med vägarbetet, varför markägarna även slippa arbetet härmed.
Möjlighet att komma till staden även vintertid.
För Visbyborna blir den nya vägen ett kärkommet tillskott i möjligheterna att bekvämt komma ut till badstränderna söder om staden, för dem, som ha sommarvillor i Högklintsrayonen inklusive Axelsro, kommer avmagringsvibrationen under rådande vägförhållanden att avtaga vilket kanske inte är så önskvärt som behagligt. För de bofasta inbyggarne utmed och bortom Högklintsvägen är det självfallet en stor fördel att få en ordentlig och väl underhållen väg att befara vid kommunikationen med staden redan sommartid, men det största värdet kommer kanske att visa sig vintertid.
Hur var det i vintras? Hade icke genom välvilligt tillmötesgående kronan plogat vägen hade kanske isoleringen blivit fullständig den värsta tiden. Nu skall man komma ihåg, att vinterväghållet även ingår i de nya förhållandena och vad detta betyder, det torde bäst de Vesterhejdebor kunna intyga, som bodde där ute förliden vinter.
En gnällkråka utlät sig härom dagen on den nya vägen och dess nackdelar. Vägstakningen hade \”gått hårt åt enskilda tomtägares mark\” och vidare var han rädd för det idylliska Fridhemsområdet. Följer man stakningen faller den första anmärkningen omedelbart såsom obefogad. Och beträffande Fridhem, skall man komma ihåg att fastän pensionatet där är stängt i år, torde det sannolikt kommande somrar få lika mycket folk, som tidigare, och dessa sommargäster vilja också komma på hygglig väg fram till bestämmelseorten. Sedan Gotlands partidistrikt med vad det vill synas god framgång och till glädje för många, icke bara inom det egna lägret, tagit hand om ordningen på Högklint, kan man taga för givet att även den kategori medborgare, som besöker denna folkpark, skall ha stor nytta av den nya bekväma vägen. Med den stakning, som nu verkställts torde för övrigt idyllen vid Fridhem icke behöva störas av vägen — möjligheter finnas kanske att den i fortsättningen som hittills kan komma att störas av dem, som fara fram på vägen, helst när den nya vägen gör det lättare även för mera bekvämt. anlagda turister att komma ut i det fria. När man talar om att \”den breddade vägen kunde ha stannat vid Nygårds\” bör man komma ihåg, att den breddade vägen ännu i många år kunde ha fått stanna vid vägskälet vid Visborgs slätt.
Man må nu hoppas att uppgörelsen med markägarna snarast blir klar — innan så har skett kan vägstyrelsen icke taga ihåll med vägen — och att därefter vägen blir föremål för en första justering vid första lägliga väderlek. Det blir i så fall kanske en möjlighet redan i sommar att få en försmak av den kommande nya kommunikationsledens företräden. Och den gengasbuss, som nu uppehåller förbindelserna med Visby, kanske kan få behålla gengas-aggregatet bak på bilen — som vägen är nu förefaller det problematiskt hur länge så blir fallet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Juli 1940
N:r 164
