Lotsångaren Ring

afgick igår vid 1/2 11-tiden härifrån till Vestergarn för inspektion, hvarefter resan fortsättes till alla fyr- och lotsstationer utefter Gotlands kuster. Från Fårösund, som inspekteras sist, går ångaren till Gotska Sandön och derifrån till Stockholm. Lotskapten Berggren medföljer på inspektionen å alla platserna utom till Sandön. Han lär komma att lemna ångaren i Fårösund och derifrån återvända hit.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Augusti 1888
N:r 64.

Från sjön.

Skonertskeppet Familjen, fördt af kapten I. Bager och hemmahörande i Svendborg, Danmark, råkade på resa från Björneborg till Rochester med trälast under den häftiga stormen 31 sistlidne Juli springa läck utanför fyrfartyget Kopparstenarna vid Gotska Sandön. Fartyget fyldes af vatten, men flöt naturligtvis på trälasten, hvadan besättningen icke förlorade modet, utan med babords sida under vatten för små segel tillryggalade den långa vägen till Sandhamn, dit fartyget anlände natten till i går. Det har sedan bogserats till Djurgårdsdockan, der det kommer att reparera.
— Ångfartyget, Österjön har, enligt underrättelse från Norrköping af 24 Juli, varit på grund i Kalmar sund och intagits i Norrköpings docka för att reparera.
— Skeppet Tor har — enligt telegram från London af 31 Juli — på resa från Liverpool till Halifax strandat vid Musquodoboit och gått totalt förloradt.
— Skonertskeppet Lovisa, hemma i Warberg, strandade i tisdags vid Hallnäs på Ölands östra kust, efter att förut halva blifvit pårändt af ett engelskt ångfartyg.
— Slupen Tapperheten, skeppare Andersson, hemma i Oskarshamn och kommande från Stockholm i barlast, strandade natten till i söndags under då rådande storm, å Åsleskär i närheten af Stedsholmen.
Ångaren Emma har inbogserat slupen till Vestervik, vid hvars varf den skall undergå nödig reparation.
— Ångaren Schweden, hvilken, såsom förut dämts, nyligen sjönk vid Trawenünde, påseglad af ett engelskt fartyg, år nu flott. Dess
jernlast håller på att upptagas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 Augusti 1888
N:r 62.

Gotska Sandöns fyrplats.

Lotsstyrelsen har avslagit av fyrbiträdet vid Gotska Sandöns fyrplats G. Söderberg gjord ansökan om befrielse från vidare utbildning vid kustsignalväsendet. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 8 November 1928
N:r 263

Lotsverket.

Fyrbiträdet G. Söderberg, Gotska Sandön, anhåller hos lotsstyrelsen om begrielse från genomgående av anbefalld utbildnings- och repetitionskurs för viss personal vid kustsignalväsendet. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1928
Nr 258

Sorgligt allvar eller dåligt skämt?

Fredagen 18 maj upphittades vid kusten av Norrholmen å Fårö en skrivelse innesluten i en vanlig vinbutelj. Skrivelsen har av hr Vilh. Ekström insänts till Gotlands Allehanda, under förhoppning att någon klarhet skulle kunna vinnas, huruvida bakom de få raderna ligger någon sanning eller om det hela blott är ett dåligt skämt.
Skrivelsen som av säker hand skrivits med blyertspenna på tydligen en bit påspapper, är av fäljande innehåll:
»Ångfartyget Hildur minsprängd ost till nord om Gotska Sandön. den 26 april Hälsa Maria Strömholm! Stockholm tr 26 Ett sista farväl Kapten Strömholm.»
Härvarande lotslöjtnantsexpedition har i sina böcker ingenting antecknat rörande någon inrapporterad minolycka, i den angivna riktningen från Gotska Sandön under de senare åren. Vi ha även förfrågat oss hos kommerskollegium, men kunde man icke där på stående fot besvara frågan om det över huvud taget fanns någon ångare med namnet Hildur, vilken på de senare åren gått under i Östetersjön. Frågan om budskapets äkthet står alltså tillsvidare öppen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Maj 1923
N:r 118

Skogsvården på Gotska Sandön inspekteras.

Lotsstyrelsen har medgivit, ett överdirektören och souschefen eller annan medlem av domänstyrelsen må medfölje lotskaptenen i Stockholm vid resa till Gotska Sanden för inspektion av avverkningar å kronparken därstädes och vidtagande av åtgärder för skogsvården samt sandflyktens hämmande. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Maj 1923
N:r 101

Lotsångaren Vega,

kapten Nordling, hitände i middags, närmast från Gotska Sandön, och af går härifrån till Ölands norra udde för att intaga lysbojen därstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 februari 1915
N:r 29

Femtio år

fyller i morgon fyrmästaren å Gotska Sandöns fyrplats Karl Bourgström.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 januari 1915
N:r 21

På villande haf.

Vi meddelade i sensate fredagsnumret, hurusom tvänne fiskare Olsson på en segeltur härifrån till Kappelshamn blifvit vinddrifna och efter oerhörda strapatser nått land å Gotska Sandön. Den ene af deltagarna i den äfventyrliga färden, den här i staden bosatte fiskaren Karl Olsson, har nu för Gotl. Alleh. lämnat följande närmare detaljer om resan.
Såsom förut nämts, afseglade de båda männen från Visby sistlidne tisdag vid 4-tiden på eftermiddagen. Då de inemot kl. 8 på aftonen kommit emellan Stenkyrke- och Hallshuk, öfverföllos de af en våldsam snöby från nordväst. Karl Olsson gick då fram i fören på kuttern för att bärga klyfvaren. Samtidigt bad han kamraten. Elof Olsson, att pumpa kuttern läns. Medan denne höll på därmed, sprang gaffeltoppsseglet och rån föll ned. I fallet träffade den Elof Olsson, som slungades öfver bord. Genom hans nödrop fästes Karl Olssons uppmärksamhet på olyckan, men i det rådande mörkret och snöstormen kunde han ingenting uträtta till den nödstäldes bärgning. Allt hvad han kunde göra var att lägga kuttern stilla i vinden i hopp att den nödstälde skulle ha nog sinnesnärvaro att försöka klamra sig fast i den lilla båt, som hängde på släp efter kuttern. I omkring tio minuter låg han sålunda stilla under fruktlöst spejande efter den förolyckade kamraten. Men vinterkvällens mörker bredde en ogenomtränglig slöja öfver det af stormen upprörda hafvet. Just när han, Karl Olsson, var färdig att uppge hoppet om kamratens räddning, då hör han dennes röst; ”hala in, Kalle!” I sista stund hade nämligen Elof Olsson lyckats få tag i den lilla båten, i hvilken han med den andres hjälp nu lyckades krafla sig upp. Det rofgiriga hafvet gick denna gång miste om ett offer.Emellertid hade seglen under tiden slitits i trasor af den hårda stormen, och kuttern begynte drifva vind för våg allt längre ut på det villande hafvet. Vid 2-tiden på natten sprang fånglinan till den lilla båten, som därefter drevf till sjöss. Kl. 12 på onsdagen siktades land. Vinden var då sydsydväst, men de söndertrassade seglen gäckade besättningens försök att navigera kuttern. Det fans ingen annan råd än att låta den drifva med vind och våg. Vid 11-tiden på torsdagens förmiddag kom åter land i sikte. Ingendera af de ombordvarande hade en aning om hvar de befunno sig; och till råga på plyckan hade kompassen blifvit våt af de öfverspolande sjöarna. Karl Olsson tog emellertid för gifvet att de voro i närheten af Landsort. Efter att ha drifvit ytterligare en timme höllo de båda männen, som nu voro alldeles utmattade af öfveransträngningar, skeppsråd och beslöto att sätta kurs rakt på land. De togo på sig lifbälten och tryckte hvarandras händer. Ingen af dem visste ju, hur färden skulle sluta bland bränningarna. Sjön bröt högt öfver deras lilla farkost, som gungade allt närmare in mot land. Då märkte de plötsligt, att man från land observerat deras nödstälda belägenhet, och så småningom blef det klart för de vinddrifna, att de befunno sig utanför Gotska Sandön.
En båt med 4 man kom ut emot kuttern och medförde segel, tross och ankare. Kuttern förankrades i lä för vinden, och då båda männen fördes i medtaget tillstånd i land, där de af fyrpersonalen erhöllo en behöflig vård.
Så slutade denna seglats, som varit nära att kräfva ett människolif och som för de båda deltagarne blir ett minne för lifvet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 26 januari 1915
N:r 20