norr om Gotska Sandön intogs 31 sistl. dec. från sin station för vinterperioden.
Gotlands Allehanda
Måndagen 11 januari 1915
N:r 7
Tillsynen å Gotska Sandöns kronopark.
Domänstyrelsen har förordnat extra kronojägaren, fyrmästaren Karl Bourgström, att tills vidare under k 1913 efter vederbörande jägmästares anvisning med samma skyldighet som åligger ordinarie kronojägare tjänstgöra å kronoparken Gotska Sandön af Gotlands revir.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 30 januari 1913
N:r 24
Visby
Hamndirektionen har till ordförande för året återvalt bankkamrer Ant. Pettersson samt till vice ordförande disp. A. de Jounge och till kassaförvaltare grosshandl. Hj. Klint.
Länsmanstjänsten i norra fögderiets mellersta distrikt uppehålles af e. o. landskanslisten K. Liljeborg under den tid af två månader fr. o. in 16 d:s, hvarunder ord. innehafvaren landsfiskalen Ph. Budin sköter annan tjänst.
Såsom kommisionärer hos k bfhde äro tills vidare under innevarande år förordnade landskanslisten, notarie G. A. Broms och landskontoristen R. Svensson, den förre å landskansliet och den senare å landskontoret.
Till domkapitlet har teol. lic. A. Klint inkommit med ansökan om erhållande af långvakansförordnandet i Källunge pastorat.
För medborgerlig förtjänst K. m:t har tilldelat inspektionskonstapeln, vid stadens poliskår J. P. A. Jakobsson medaljen i silfver åttonde storleken med inskriften: »För medborgerlig förtjänst» att i högblått band bäras å bröstet.
Förordnande att verkställa växelprotest innehafves fortfarande af i Klintehamn folkskolläraren August Lingström, i Hemse förre folkhögskoleför eståndaren, d:r Th. A. Sätervall och i. Slite kontoristen Johan Olsson.
A. B. Gotlands Banks nettovinst för sistförflutna år utgör kronor 242,490:10 mot kr. 202,884:15 året förut.
Styrelsen lär komma att föreslå 6 proc. utdelning mot 5 1/2 procent föregående år.
Till besiktningsman, för automobiler kr fortfarande förordnad velocipedreparatören Hugo W igström i Visby.
Uppmuntran af vetenskapligt författarskap. K. m:t har af det på ordinarie stat för Sveriges geo logiska undersökning uppförda anslag å 1,000 kr. till uppmuntran af vetenskapligt författarskap tilldelat bl. a. statsgeologerna E. Hedström 315 kr. och H. Munthe 50 kr.
De prästerliga tjänsterna å Gotska Sandön. Lotsstyrelsen har meddelat domkapitlet, att den träffat öfverenskommelse med pastoratsadjunkt J. Söderberg, rörande åtgärder för tillhandagående åt befolkningen å Gotska Sandön nued erfordeirliga prästerliga tjänster.
Sökande till stadsarkitekts befattningen i Upsala, är bl. a. härifrån härdige arkitekten Carl R. Lindström därstädes.
Jordfästning. F. d. protokollssekreteraren Johan Wilhelm Bergmans jordfästning ägde rum i tisdags i Oscarskyrkan, dit kistan inbars under tonerna, af Chopins sorgmarsch. Officiant var kyrkoherden SvenNilson, och den stämningsfulla aktens högtidlighet förhöjdes’ med solosång af direktör Gentzel, som efter jordfästningen sjöng »Mina lefnadstimmar stupa» ’och Händels Largo. Medan så till slut Karl XV:s sorgmarsch spelades från orgeln, utbars kistan för att föras till Nya kyrkogården, där grafsättningen sedan ägde rum vid fackelsken i familjegrafven Lindhagens kulle. Till båren hade sändts kransar förutom från släktingar och vänner från Nedre justitierevisionen samt från allmänna hypoteksbankens styrelse och tjänstemän.
Lokalafdelningen n:r 250 af Svenska Arbetarres Allmänna Sjuk-och Begrafningskassa samt Begrafningsfond i Visby har under det gångna året utbetalat sjukhjälp i olika klasser med kr. 508. Kassans inkomat under året har varit 1,051 kr. 45 öre. Begrafningsfondens inkomster för året ha varit 324 kr. Som lokalstyrelse valdes för år 1913: ordf. A. V. Bokström, Södervärn, sekreterare trädgårdsmästare G. Karnell, nyvalde, kassör G. Andersson, Furulund. Suppleanter blefvo Albert Andersson och A. V. Haack, revisorer Olof Petters, son och Oskar Strömberg, sjukbesökare C. J. Persson, Furulund, V. Malan, Södervärn, Axel Andersson, Herman Nilson och fru Hulda Bokström.
Väghinder. I och för omläggning af en bro å bygdevägen från Ekes i Bro socken till Lokrume kyrka, är nämda väg aflyst från trafik under tisdagen 14 och onsdagen 15 d:s. Vägfarande äro under tiden anvisade att i stället taga landsvägen emellan Ekes i Bro och Hammars i Lokrume och därifrån bygdevägen till Lokrume kyrka.
50 aktier i Aktiebolaget Snäckgärdsbaden inköptes i går på den .auktion, som då hölls å Arbetareföreningen, af Visby bryggeribolag för 21 kr. pr styck.
Friluftsmuseet i Bunge har gjorts till föremål för en liten sympatiskt skrifven och rikt illustrerad uppsats, som linnes införd i fjolårets junihäfte af den berömda tidskriften »The British Museum’s Journal» och som har till författare den framstående och här på Gotland Väl bekante forskaren F. A. Bath er i Washington. T uppsatsen, som sedan utgifvits i särtryck, beskrifves museets tillblifvele och lämnas en ;redogörelse för dess kulturhistoriska samlingar. Museets skapare, »the parish schoolmaster» Th. Erlandsson, får af förf. ett ampelt erkännande för sitt verk.
Brefbäringen utanför norr tar sin början i instundande februari på sätt förut nänts. För ändamålet afsedda breflådor tillhandahållas allmänheten å postkontoret härstädes till ett moderat pris.
Jul- och nyårsmärkena. Försäljningen af Nationalföreningens mot tuberkulos jul- och nyårsmärken, hvilken nu torde kunna anses vara i det närmaste afslutad, har här på Gotland uppgått till 11,462 stycken, hvaraf å härvarande postkontor försålts 7,687 direkt till allmänheten.
Af föreningens välgörenhetsbrefkort ha 2,117 stycken gått åt.
Försäljningen i sin helhet har sålunda inbragt omkring 400 kr.
Lagfart beviljades af rådstufvurätten härstädes under sistlidna december månad å, följande fastigheter nära. liten: hus och tomt under n:r 16 i Strandrot. 3 kv. å fri grund, som mask. K. Andersson för 8.000 kr. köpt af garf. K. J. Jansson;
ett med n:r I betecknadt frijords-område om 692 kvm af ägefig. n:r 12 i nya sk., som Maria Ulrika Nilsson köpt för 7,500 kr. af byggmäst. J. A. Berglunds konkursbo;
ett frijordsområde om 1017 kvm af ägofig. n:r 1544 i nya sk., motsvarande tomten nr 4 i kv. II a söder om staden, som handl. Alex. Pettersson jämte annan fastighet köpt af handl. J. 0. Petter: zon för 28,000 kr;
ett med n:r 5 betecknadt frijords-område om 32,9 ar, utgörande delar af ägofig. nr 64 och 175 i nya sk. som landskamrer 0. Molin för 214 kr. köpt af frkn Ingrid Melin och ett med nr 12 betecknadt frijordsområde om 422 kvkm af ärofig. n:r 1265 i nya sk., som änkan Hilma gren för 5,500 kr. köpt af sågverksägaren J. A. Andersson.
Af vinterbåtarna hitlände ång. Polhem från Nynäs kl. 7 i morse, medan ångf. Hansa uppkom till Stockholm kl. 9,45 i förmiddags.
Från hamnen. I går e. m. afgick ång. Frode, kapt. T. Johansson, härifrån till Riga med cementlast.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 9 januari 1913
N:r 6
Lotsstyrelsen
har beordrat befälhavaren å ångfartyget Vega att etter återkomsten från Gotska Sandön frakta ut 300 ht kol till fyrskeppet Almagrundet.(Ptb.)
Gotlands Allehanda.
Tisdagen 2 mars 1920.
N:r 51.
Vedförsäljning från Gotska Sandön.
Undertecknad emottager före kl. XII på dagen lördagen den 15 maj 1920 skriftliga anbud å 157 kbm. barrved (1:a 80, 2:a 26 och 51 kbm. grenved).
Veden säljes sådan den befinnes upplagd vid Säludden och Fyrstationen.
Anbuden skola vara inlagda i förseglade kuvert med påskrift »Anbud å ved» samt innehålla ett bestämt pris för hela partiet. Högst 8 dagars prövningstid förbehålles, varunder anbudsgivaren är bunden vid sitt snbud.
Närmare upplysningar om vedens beskaffenhet, betalningsvillkor m. m., lämnas på begäran av undertecknad, telef. 589.
Visby den 29 april 1920.
Carl Th. Fredholm.
Jägmästare i Gotlands län.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1920
N:r 99
Sandön.
(Rese-äfventyr och skildringar, med osynliga pennteckningar af S…).
Men redan kl. 4 på Morgonen voro vi på benen igen för att vid klar dag se oss omkring. Under det att ingenjören och fyrmästaren hade enhetsbestyr för sig, begaf jag mig, tör att ej med min dunkla närvaro skugga deras lofliga funderingar i ljusets tjenst, ut i det fria, sandiga, för att anställa hvarjehanda forskningar, hvilka blott efter ett godt regn kunna vara ytliga. men eljest alltid bli ganska djupgående, ja ej sällan till knäs. Jag fördjupade mig åter uti den skumma dalen närmast båkgärden samt såg eljest skogen uti öns nordvestra del, hvarest han, liksom flerstädes ännu och oaktadt alla förödelser af stormar, flygsand och yxa, är ganska både hög och vacker. Allestädes är tallen det herrskande skogsträdet; och uti dälderna, hvarest furorna af de höga sandvallarna ha skydd för stormarnas vrede, ser mun ofta tätt stående raka ungträd af tulla 30 alnars höjd samt någon gång resliga storträd :if nära fyra alnars omkrets, hvilka då i morgonbrisen sakta vaggade sina gröna kronor. Men der ibland säges också i dalen, eller uti den D. k. Bredsands-löfskogen vid fyrarna, rätt många tillträd, såsom stora knotiga ekar, aspar med sina ljusa stammar,
och annan mörkgrön idegran samt många ovanligt tjocka hasselträd, m. fl. skogens barn, som der under de stupande sandåsarna njuta ett tillfälligt lugn; ty de hotas livar stund at vädrens nyckfulla våld och sandens smyganda dödsmakt. Också syntes der flerstädes de hvitnade liken af groflemmade träd, som flygsanden förr stigit öfeer och längesedan väft till döds. Derföre ser hela dalen, oaktat all letvande grönska, ut som eu kyrkogård för skogens både unga och gamla; ty många dess jättar stå der döde och förtorkade eller ligga sträckta till marken, småningom ruttnande i den djupa sanden eller öfvervuxna af tätt buskverk, lingonris samt ganska hög både j råkne (ormbunke och graun (ljung), under det att andra storträd, som i fallet sökt stöd af sina grannar, dött i deras armar och sålunda ej ännu fått hylla vid jordens bröst. Sålunda ter sig der för ögat ett besynnerligt virrvarr al mäktiga trädstammar vräkta öiver hvarata dra, solo med deras vidunderligt ledvridna grenarsamt rise och växande småskog, bildat ogenomträngliga bråtar och snår: se der en färgrik skogstafla af växtlif och död, eller solglittrande grönska, murkna stubbar och de djupaste skuggor, hvilket allt vore godt att kunna måla!
Men ändtligen hade jag arbetat mig nr den vildeköna dalen och stod snart på den norra fyrens höga altan, (dit man uppstiger 106 trappsteg), då för blicken utbredda sig en vidsträckt utsigt öiver ön, skogen och hafvet, samt hvarifrån man norrut kunde ana de olycksdigra Kopparatenarna, som ligga goda 2 1/2 sjömil bort, och hvarest halsfruns gryta ständigt kokar öfver tusende lik. Hemkomne från morgonvandringen till fyrmästarens trefliga bostad fick man nu först något i västen och deribland godt kaffe, men, utan grädde — ty de arma matmödrarna på Sandön ha ingen ko!
Nu besågs först riktigt sjelfva gården för hvilken ligger der i dalen mellan fyrarna. Denne har inom staketet i söder en hufvudbygnad af trä af en våning för lyrmästaren samt ett annat boningshus i norr deum, illvensom ett tredje i närheten för de fyra lyrvaktarne med hushåll, allt vackert beskuggadt at höga smärta tallar, samt dessutom nödiga bodar samt uthus, brunn och allt. Och el, söder om lyrnikstarens hus fanns verkligen ock ett litet Sandö-Eden eller en liten trädgård med några buskar och blomster, men hvilka synbarligen saknade ”en ström til att vetna lustgården”; i stället hade det lilla paradiset ett inbjudande lusthus, naturligtvis med sin höga flaggstång till bruk för glada tillfällen.
Den 3:dje september böd allt jemt pä det vackraste väder: klart, ljumt och skönt med laber vind af sydost. Men, som denne ostadige gynnare snart kunde kantra och en hastig afresa bli nödvändig, måste man bruka stunderna för att se sig om och få tala något med öns befolkning. Derföre, då jag, fri som fogeln, var utan bördan af allt tjenstetvång, hade jag snart fått mig en ypperlig vägvisare, nemligen fyrvaktaren Pettersson, som är jägare och väl känner allt på ort och ställe, så att det oförtöfvadt bar af ”söder under ö”, eller till den gamla s. k. Gården eller Varfvet. Men ingalunda beböfde man så alldeles vandra till fots: hvad för slag, skjuts på Sandön? ja, visst! Väl hur ön blott en enda häst, men Pålle är ej ett vanligt dumt ök, utan i besittning af verkligt snille, åtminstone födsnille, hvilket han i sin enslighet utvecklat i det mått, att, när dörren till hörörrådet är stängd, vrider han helt enkelt med tänderna om nyckeln eller vredet, går in och gör sig ett godt mål; eller då han, spänd för åkdonet, går sin lunk, stannar han på sina vanda ställen eller eljest tvärt för nödig hvila, hvarefter han utan någons påmaning om en stund fortsätter färden, men faller derunder ej sällan i botaniska betraktelser, d. v. s. tillrycker sig i förbifarten en läcker qvist eller ljungtopp. Och ibland vänder han i de sandiga backarna förnumstigt huf vudet om och ser på den beqväme resanden, hvilket vill säga så mycket som: var nu så god och stig af!
Nå, sålunda rustad, eller med käpp och anteckningsbok, gal jag mig at, än gående eller en stund sittande på ett bräde mellan vagnshjulen, ty det var eu s. k. ”lättfärdig” skjuts. Städse gick tåget i all stillfärdighet fram mellan höga tallar och stupande sandbackar på ett vägspår, som blott sällan var synligt bland ljungen, bilken stundom var så hög att den gick en karl till grens. Först kom man till den s. k. stora for skogen, närmast söder om fyrarna, som nästan helt och hållet består at hasslar, men hvilka stundom äro alnatjocka och ha mycket vida grenkronor; och sedan i söder der-om är man snart i Lilla Löfskogen. Ett sällsynt träd, en temligen stor gran, varsnades i ett tätt skogssnår, och ovanligt stora spindelvälvar lyste som solar i buskarna. Ofta såg man branta sand-kallar och åsar, hvilka, fordomdags bara rinnande sand, för längesedan voro be vuxna med ljung samt annan markgrönska och som nu buro mer än hundraåriga furor; och flerstädes syntes vida fält öfverdragna med renmossa. En och annan liten logel, mest bofinkar och någon träkrypare, skymtade fram, men intet at de vilda fåren syntes till i skogen. Solen baddade redan hett; också stannade Pålle, städse trogen sina grundsatser, tvärt, ty det var der ett vanligt pustställe; eller den s. k. Sandkrogen, hvarest dock var bara sanden, torrt och nyktert, liksom öfverallt rundtom-kring. Det enda märkliga på stället var ödeskepnaden af en af blåst murken tall; men denne hade säkert i lifsfiden varit af ett vresigt lynne, troligen i följe af de envisa vestliga vindarna, hvilka också retat den gamle till döds, ty den halfmultnade stammen låg der vriden som en orm i dödsvåndan och snodd såsom ett tåg: trädet var, som det heter, sol-snoet och det till ytterlighet.
[Och här måste man nu, utan den tråkiga ledningen af en pennteckning, ur egen rik skogsfantasi framlocka skepnaden af den gamle stormbrutne vresige tallen, som, kullvräkt, framställer en sorglig förödelsens bild.]
(Forts.)
Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 Mars 1874
N:r 21
Gåfvor till Gotlands Fornsal.
Fyrmästaren J. Bourgström på Gotska Sandön:
En Dolk af brons; 3:ne spännen af brons; 7 st. sten-perlor; 6 st. gamla mynt och en djurtand (funnen derstädes).
Öfverstinnan Cec. Meukov, f. Spolander:
Tobaks-pung af svart sammet, broderad med abbor-fjäll
Fru Maria Nyberg, f. Åckander:
Lumma eller Arbetsväska med spång, kedja och krok, att bäras i förklähandet
Fru M. E. Löfvenberg, f. Butendorff:
Pokal af kokosnöt med silfverbeslag; Atlas af Tob. Majero med 60 kartor, Anno 1641, stor fol.
Kyrkov. Joh. Rosendal Grymlings i Eista:
Sten-yxa, 61/4 tum lång
Guldsmed C. A. Hammarberg:
Medaljon af silfver, oval (A. M. 1758, A. C. 1786); Sten yxa, 5 tum lång.
Prosten, m. m. Doktor Joh. Gahne:
Porträtt i olja af Landshöfdingen, m. m. Exe. grefve Michael Cossva Anckarsvärd, med oval betsad ram, måladt af Ekström; Porträtt i olja af grefvinnan Eva Carolina Anckarsvärd, f. frih:na von Segebaden, med dylik ram, måladt af Krafft.
Mamsell Theodora Gahne:
Diadem-kam af messing, förgyld och med hvita perlor, engång en gåtva af lagmanskan Gustafva Tofftén, f. frih:na von Segebaden (svärmoder till prosten J. Gahne); Sedel bok af brunt sidentyg, utsydd (1801), då julklapp till lagman Mårt. Tofftén.
Fru Amalia Westberg, f. af Klint:
Porträtt i olja af Öfverste-löjtn. L. von Numers (svärfar till Öfverste E. af Klint); Porträtt i olja Öfverstelöjtnantskan C. E. von Numers, f. Ljungfelt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1875
N:r 5.
Sandön.
(Rese-äfventyr och skildringar, med osynliga pennteckningar af S…).
Lifvade af landkänningen och än mer af den på norra fyrtornet svajande flaggan, som med all aktning helsade välkommen åt den ädle båk-ingeniören vi hade ombord, togo vi något hvar lätt åt oss den hägflygande vinken om ett vänligt bemötande, hvarföre vi alla i glädjen — ty sjön ”söker” i alla fall sa’ prosten, som på färjan tog sig en knäpp —, togo vi oss med bästa mathelsa en risp, under det att vi alltmer nalkades Öns nordvestra udde, på hvilken de bägge 140 fot höga fyrarna resa sig öfver skogen, men ett godt stycke från hvarandra. Nu var klockan 7 och en qvart, solen således nedgången och skymningen lade sig tyst öfver vattnet; men vi måste ännu, för att kunna lägga i land — som måste ske på öns nordliga sida — först ett god stund och slutligen med knapp vind kryssa oss kring udden och det långa refvet Bredsand, hvarefter vi då i mörkningen gingo till ankars nära stranden.
Snart låg vid vår sida en båt — ty vi sjelfve hade ej någon sådan räddningsplanka om bord — då den välvillige fyrmästaren J. Bourström sjelf och ett par andra raska karlar med villiga händer mottog oss och med några årtag satte oss i land, eller rättare på sand. Ty vi vero nu på Sand-ön, hvarest allt är sand och beherrskas af den öfvermäktiga nyckfulla flygsanden, som erfors vid hvart steg, djup och snart tröttande, hvarför man till lisa för den knekande vandraren utlagt en rad plankor nästan hela vägen och öfver backarna upp till gården, hvarest allt båk-folket bor. Denna öns största bygd, som består af 3:ne man-byggningar, m. fl. smärre hus, är belägen i djupet af en dal innanför nordvestra uddens branta sandberg samt är tätt och in på knutarna beskuggad af 20 till 30 alnar höga raka tallar: detta allt eller det villande qvällsdunklet och de mörka träden på den ljusa sanden åstadkom en underlig synvilla. På trappan till fyrmästarens bostad mottogos vi af värdinnan med ljus i handen, infördes af vår sjelf valde värd och funno der den prydlighet och hustrefnad, man är van att finna vid alla kronans inrättningar i våra dagar: der inne val ljust, vänligt och godt. — Så bor båkverkets folk med hushåll, en 20 personer, der ute i vilda hafvet året rundt ensamma: presten (från Fårö) besöker dem två gånger om året, så att den, som passar på att just då vara född eller död, blir genast andligen betjenad; läkarevården är litet ”doktamenter” samt Guds försyn, och närmaste granngården är de ogästvänliga kopparstenarne, hvarest mor i hust, ”den falska Ran,” lockar under sitt silfvertak de vilsekomne resande samt bjuder dem alltid på salt vatten och att stanna qvar i evighet. Men detta öfvergifna folks tröst är dessutom och isynnerhet posten, som en gång eller den förste i hvarje månad skall, om möjligt, komma till denna nybygd utom odlingens råmärken med underrättelser från stora verlder, ordres från höga förmån, nödig proviant, m. m. Dock lär denna postförbindelse stundom ganska både vådlig och oviss, såsom i vintras, då vår lotskutter, på kryssning en veckas tid under storm, yrväder, hög sjö och nedisning, ej kunde ens för en kort stund lägga till på något håll af ön, oaktads det att båkfolket allestädes var tillhands för att från stranden ila de djerfva lotsarna till mötes. Ty utan hjelp från land är det nästan alltid omöjligt för en båt att lyckligen nå stranden, emedan der finnes fvarken hamn eller ländingar, utan båten skall, med det samma han stöter, af raskt manskap ryckas upp på backen för att ej krossas i vågsvallet, som der oftast häfver sig högt.
Emellertid hade vi nu medfört post samt dermed för alla vederbörande hoppet om goda nyheter. Men, för att ej hindra fyrmästaren och en hvar i att rifva upp brefven och fara igenom tidningarna, lemnade ingenören och hans bihang genast det ljusa rummet för att genom dunklet i den stilla qvällen trefva oss fram uti den närliggande djupa dalen, som redan insvept i qvälsmörkret dessutom var tätt beskuggad af ofantligt höga träd, både lefvande och af flygsanden dödade: märkvärdigt att skåda!
(Här må nu Läsaren bäst han gitter i andanom se för sig den trånga dalen mellan sandkullarne, full af nedfallna trädstammar och djupa skuggor, under det att skogens inversta lager börjar upplysas af ett svagt månsken, o. s. v. en tafla verkligen värd en bra målares pensel!)
Småningom sträfvade vi uppför de stupiga sandbergen, hvilkas yta i branten vek undan för foten och hvarest yrsanden stundom var knäsdjup, men åter på de vågrätare fälten temligen hård af senaste regnet. Allt såg så underligt ut, isynnerhet som månen just gått upp och de bägge tända fyrarne lyste matt genom den disiga nattluften. För det villade ögat var det i måndunklet på en gång ett hemskt och högtidligt skådespel: de svarta träden med sina skuggor och de döda spöklika stammarna på den hytta sandgrunden, mörkret under oss åt landsidan i skogens ovissa djup, tystnaden öfver allt, utom vågens sakta svall vid stranden, och der utanför hafvets obestämda vidder, hvilket allt belystes af trenne half dunkla ljus, månans och fyrarnas, som, just då på samma höjd öfver skogen, voro hvarandra villsamt lika; det var som i en andeverld, allt hägrade för känslan såsom en dröm af outforskligt innehåll, men djupt tilltalande och sannerligen oförgätligt var det. Men slutligen tågade eller snarare rutschade vi utför branterna åter ned i det svarta skogsmörkret; och lyckligt var det dervid, att, ehuru allt var sten och berg, kunde nattvandraren omöjligen hvarken ”stöta sin fot emot stenen” eller i fallet slå ihjäl sig, ty allt var endast småkorn deraf eller bara sand, mjuka flygsanden. — Och hemkomna lågo vi snart på vårt öra och hyllade efter dagens sqvalp och stigningar innan kort outsägligen godt under gästfritt tak.
(Forts.).
Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Januari 1874
N:r 7
Sandön. *)
(Rese-äfventyr och skildringar, med osynliga pennteckningar af S ..).
I det vackraste väder man kunde önska, med fördivind af en laber sydost och rustad med en förträfflig matsäck från Fårösunds förträffliga värdshus, hade jag goda förhoppningar om en angenäm seglats; och med bästa resesällskap, eller en vän, båkingeniören A. T. G., som är en snäll aqvarellist och lycklig poet, samt trenne trygge kronolotsar, förmannen Olof Gustafson (f. på Fårösund 1831.) N. P. Hamnstedt (f. på Fårö 1833) och F. Wessman (f. sammastädes 1837), samt i släptåg med desse hedersmän undertecknad, pennfäktare, hissade vi glade våra klutar. Så der kl. 1/2 1 vid middagen den 2 Sept. 1873 lade vi ut från Fårösunds brygga med stationens ypperliga lots-kutter, en liten rundgattad däckad båt, väl blott mätande elfva alnar i kölen, men som var försedd med en liten kajuta och i alla fall stolt förde kronans märke eller en röd duk midt i storseglet. Nå, sedan jag besökt Gotlands alla holmar, ja Flejsi utanför Näsudden och Dämba-Mislaupurn, ville jag också skåda den nio sjömil från Fårösund bort i vilda hafvet belägna Sandön, som, ett underligt litet land af bara flygsand med skog på, dock är af stor samfolklig vigt, både som hviloställe för luftens lätta folk, flyttfoglarne, samt såsom en ofantlig ljusastake för de tvänno Fyrarne, hvilka med sitt klara ljus genom mörka natten varnande peka på de förrädiska Koppar-stenarna, hvarest så mången ärlig sjöman fått lägga ihop ögonen.
(Käre Läsare! här skulle nu stå en prydlig pennteckning, föreställande vår lilla kutter, vackert gungande på böljorna; men, våra ringa konsttillgångar tvinga oss att lemna denna teckning och flera åt din egen rika fantasi, som torde måla saken bäst).
Snart sträckte vi ut genom Nårdurstraumen, eller Fårösunds norra gatt, och, sedan vi i godt mak brassat fyrkant, hade vi innan kort i lovart och styrbord om oss Fårölandet samt sågo det allkända sjömärket Lansa-asken, som der öfver skogen höjde sin väldiga krona. (Ja, här …… skulle nu synas den lummiga Lansa-asken, ypperligt penn-tecknad, som är det största löfträd af sitt slag på Gotland! men,…). Efterhand susade vi förbi Lautet, Aibyggabjärg, o. s. v. samt slutligen den höga Langhamars-hamarn och Nårs-holm. Sålunda var vår resa innerligt behaglig: vackert väder, en städad påkörare och smult vatten för bogen samt dertill godt sällskap, en vill försedd matsäck af stekta flundror, pannkaka, öl samt litet ”Ehinger” och — ej det sämsta — en aptitlig frisk sugning i magen, så att man hade smak för Guds gåfvor. Allt derföre drucko vi kaffe, och detta ehuru gastarna glömt kaffepannan i land; ty sedan järngrytan blifvit fint rensopad med en liten dref sudd, ångade det så trofligt från kaminen i kajutan, och i rättan tid dracks vi med lust araben, ehuru några magstärkande tjär-perlor sammo på ytan. Nu dröjde det ej just länge innan vi för-ut vid synranden varsnade en blå dimma eller första skymten af resans mål, Sandön; ty redan vore vi midbittnes mellan bägge öarna, hvilka för- och akterut såsom dunkla moln lågo på det vackra vattnet, den ena småningom sjunkande ned i vågen, den andra lika brådt stigande derur. Bred i bringan och lätt som en lom gungade vår snälla kutter sig fram på böljorna, solen lyste gladt i vester och öns hvita hauar (höga sandvallar), öfverst kantade af en mörk skogsrand, trädde allt tydligare fram för oss.
(Ack, inbilla dig nu, benägne läsare! så godt du kan, att du, istället för dessa ständiga kråkfötter, här ser i syne nordvestra udden af Sandön mod de höga fyrarne, Bredsand, Beckrefvet, m. m. speglande sig i vågen.)
(Forts.)
*) Sandön (liksom Hjorten), ehuru här nyligen tryckt, införes nu om igen, på det att lifven våra nya prenumeranter må få del af rliklens början.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Januari 1874
N:r 3