Meddelande från allmänheten.

I Gotlands Allehanda för 1 April finnes införd en artikel undertecknad »Vän af rättvisa» der frågan om fiskrarne Nygrens bergning åter blifvit ventilerad och hvilken kanske borde framställas i ett annat ljus än der gjorts; äfven bedes få lemna några kompletterande upplysningar.
Då två af deltagarne i expeditionen oftast voro något före de andra tre, inväntades de senare vid Blåhäll, vid sammanträffandet der förklarade de tre sig vara uttröttade, och att man icke kunde komma fram långs stranden till Nyrefvet, utan de föreslogo att begifva sig till Nasume gård, som låg närmast, hvadan de först ankomne blefvo af de senare vilseledds; på vägen upp till Nasume blefvo de 2:ne först ankommande mycket oroliga och var af desse starkt ifrågasatt att vända om till stranden igen, för de nödstälde till en uppmuntran att de ej vora öfvergifne; men efter de voro långt på väg till gården beslöts fortsätta dit för att om möjligt få en vägvisare till stranden söder om Nyrefven, hvilket och efter något besvär lyckades och till hvilken plats de äfven ankommo på delvis igenyrda vägar och genom ospårade skogsmarker, då båten befans rätt utanför der de kommo ned. Meningen var att om någon utsigt erbjöds, vid Nyrefven komma de nödställde till bjelp, och om icke något sådant erbjöds fortsätta till Gnisvärd såsom varande den sista platsen der någovt möjligen skulle kunna göras. Gången från Nasume till Gnisvärd tog två timmar. Det är högst förvånande att höra »Vän af rättvisa» säga att det var endast 20 minuters väg deremeillan och att det endast behöft skickas ett bud till Gnisvärd för att få Nygrenarne iland. Att då de qvarvarande vid gården ej intresserade sig så mycket för deras bergning så de följde med dit att förvissa sig derom! I stället styrde de om en skjuts för sig till staden, för hvilkas invånare de uppgåfvo Nygrenarnes räddning omöjlig. — »Vän af rättvisa» må tro det för de ensamma vandrarne från Nasume kändes hårdt att icke få någon eller några fler af kamraterna med om någon utsigt till räddning blifvit möjlig; de visste ju ej om någon hjelp kunde fås. Vidare ondgöres »vän af rättvisa» öfver att resenärerna från Nasume ej fått betaldt åtminstone för skjutsar derifrån. Derom kan upplysas, att åtminstone 2:ne af dem, som äro anställde vid lifräddningestationen i Visby, af etatsverket hvardera uppburit cch qvitterat 11 kronor; 1 kr. kostade skjutsen pr man, då de ju dock ej blefvo alldeles lottlösa. I fråga om att få slita ondt, och det men för framtiden ett uttagit och aflövadt lifräddningsmanskap vid sådana tillfällen åsamkas, ber jag få hänvisa till k. m:ts förordning derom. De blitva visst icke lottlösa.
Också »vän af sanning och rättvisa».

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 April 1893
N:r 54

Äfventyrliga öden

har Klintehamn varit utsatt för sedan i lördags morgse, och man må väl kalla det en lycklig tillfällighet att den nu ligger välbehållen i vår hamn.
Såsom vi i lördagens tidning hunno meddela, hads Klintehamn samma dags morgon kl 1/2 6 ånyo gått ut för att söka efter fiskarsna Nygrer, om hvilkas räddning man på ångaren var okunnig.
Vid 10-tiden på f. m. hade Klintehamn lyckats nå så nära intill den öppna vak som skulle gjort hans vidare färd till Visby ganska lätt, att endast ett par famnar återstodo, då den starka sydvestliga vinden dref på isen med fruktansvärd kraft och alldeles murade fast ångaren. Ja, isen pressade till dea grad på fartyget att sldorna bugnade in flere tum och man i maskinrummet trodde, att skotten der skulle springa.
Belägenheten var nu ytterst kritisk. Ångaren hade ingen som helst möjlighet, att taga sig ur isen, som dref densamma in emot Skarlakansgrundet, eller om man gioge klar detta, mot det längre norr på belägna Nyrefvet. Dessutom kunde befaras, att isen skulle bräcka sönder fartyget. Man bade derför båtarne klara och alla stodo färdiga att hvilken stund som helst lemna fartyget. On någon bjudit mig Klintehamn för 25 kronor under dessa timmar, hade jag inte tagit den — yttrade en af de ombord varande, betecknande nog för hur man der uppfattade situationen.
Vid 5 tiden, medan ännu dagen varade, så att man kunde observera det från land beslöt ou kapten Saöbohm att bissa nödflagg. Vinden friskade nämligen i till full sydvestlig storm, hvilket naturligtvis gjorde belägenheten än mera förtviflad.
Så snart nödsignalen märktes, underrättades genast den i Klinte varande kapten Aug. Smitterberg om Klintehamns fara, hvarpå han genast med folk reste upp till Gnisvärd för att derifrån, om möjligt, kanna bestå det nödstölda fartyget.
Stormen tjöt i den mörka aftonen. Genom dunklet kunde ute till sjös skönjas Klintehamns topplanterna. Skarlakansgruudet hade, tycktes det, lyckligt passerats — men Nyrefvet!
Emellertid kunde ingenting från land uaträttas under aftonen. Man fick lita till försynen. Genom raketer och terpertinbloss underrättades dock ångaren om, att man följde den från land.
Fram på natten bedarrade stormen något och isens fart saktades.
Vid 5-tiden i går morgse var kapten Smitterberg ånyo vid Gnisvärd. Klinteharman låg då något norr derom, omkring 1 1/2 sjömil tvärs för Nyrefvet. Den käcka qvartetten bröderna Viktor och Nils Björkander samt Johan Svensson och Knut Ekman — desamma som räddade Nygrenarne — gjorde sig jämte kapten Smitterberg i ordning att med båt gå ut mot ångaren.
Det blet icke heller denna gång någon färd på lek, men modig och uthållig som expeditionen var, lyckades den dock nå Klintehamn.
Der ombord stälde sig utsigterna något gynsammare, ehuru faran långt ifrån kunde sägas vara förbi. Ångarens öde var fortfarande helt och hållet beroende på vinden och isen. Emellertid saknades ingenting ombord, vare aig kol eller proviant, och maskinrummet hade förtöttats med bjälkar. Båten hade särskild på babordssidan fått försvarliga bucklor. Någon omedelbar fara för isskjutning fars icke, då ångaren låg ganska långt inne isen, hvilken i sin ordning hängde bra fast på refvet. Kapten Smitterberg kom nu öfverens med Klintehamns befälhafvars om signalering med flaggor: en flagga skulle betyda allt väls, två flaggor skada i maskinen och tre flaggor båten i fara och måste lemnas. Från land skulle folk oupphörligen följa ångaren så godt sig göra lät i det disiga vädret. Att man dock icke var så alldeles säker för fartyget framgår deraf, att den ombord varande posten — 10 säckar —, hvilken bland annat innehöll 50 tusen kr. i kontanta penningar togs i land och sändes till Visby, och 2 af den qvinliga personalen gjorde den sällskap.
Så stodo sakerna i går middag. Om den sydvestliga vinden stod sig, kunde Klintehamn få ligga vid Nyrefvet ganska länge. Endast stark vindförändring från ost kunde taga den fri.
Och ångaren hade tur. På eftermiddagen sprang vinden verkligen öfver till sydost, isen skingrades något och ångaren kunde börja arbeta långs iskanten.
För att icke råka på grund, måste man på landsidan med stakar pejla djupet.
Omsider nådde Klintehamn fritt vatten och kunde styra kurs mot Visbys hit inkom den vid 1/2 6-tiden igår qvä!l och lade sig i isen midt inne i inre hamnen. I dag på morgonen har den under ett par timmar bråkat sig fram till kajen, der den nu ligger godt förtöjd.
En Guds lycka var, att ångaren i går afton kom flott. Hade den i dag legat qvar under den starka nordvestliga storm, som rasar, torde den helt säkert ha va rit räddningslöst förlorad.
Klintehamn kommer nu att tills vidare qvarligga härstädes. Enligt hvad kapten Snöbohm meddelat, tyckes isen i sjön börja blifva mörare och med en veckas töväder torde ej utsigterna för postväxling te sig fullt så mörka som för närvarande.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Mars 1893
N:r 37

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag, årets första sessionsdag, haft att handlägga endast två mål af civil natur.

Södra häradsrätten.
Frikända på grund af bristande bevisning ha blifvit landtbrukaren Lars Duse och Teodor Nilsson Davide i Rone, i det bekanta, flere gånger omtalade hundmålet.

För oloflig jagt dömdes Johan Andersson, Ansarfve i Tofta, samt Axel Pettersson dersammastädes att böta hvardera 25 kropor.
För samma förseelse å sabbat fick Lars EkIund å Gnisvärd böta 40 kronor.

För oloflig grustägt dömdes Mårten Stenström, Botreifs i Sproge, att böta 50 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Januari 1892
N:r 2

Gotlands jernväg

har vid den sedvanliga årliga besigtningen, som vid sjukdomsfall för distriktsschofen öfverstelöjtnant Zinder, förrättats af kapten G. Hammarström befunnits i godt skick och utan anmärkningsanledning. Dock ansåg besigtningsmanonen önskligt att början göres med inläggande h r och der af nya skenor, ett arbete som successivt kan fortgå på ett par kilometer om året.
Ena annan fråga, rörande hvilken man nu ett par År väntat ett afgörande från vederbörande, är den om upprättande af kostnadsförslag — för mindre båthamnar vid åtskilliga fisklägen såsom vid Lickershamn, Valbyter, Gnisvärd samt på Stora Karlsön. Härvid kan, då detta arbete bör förrättas på sommaren, nu intet i år åtgöras, men erhölls löfte att få saken ombesörjd under loppet af nästa år.

Gotlands Allehanda
Fredagen 1 November 1889
N:r 126

Sjöförklaring

aflades igår inför rådhusrätten af kapten P. N. Pedersen, befälhafvare å norska barkskeppet Regina, som 8 dennes strandade vid Gnisvärds grund utanför Tofta.
Af förklaringen framgick, att fartyget, som 21 sist). April afgick från Middlesbro med last af stenkol, 8 dennes på natten under disig luft strandade & nämda grund samt blef läck, så att besättningen måste lemna det. Sedan 75 tons stenkol kastats öfver bord, blef skeppet 11 dennes flottaget af bergningsångaren Neptun och in: fördt hit till Visby.
Fyra man af besättningen intygade på ed förklaringens sannfärdighet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 Maj 1884
N:r 43.

Haveri-auktion.

Genom offentlig auktion, som tisdagen d. 20 dennes kl. 12 på dagen kommer att förrättas å stadens auktionskammare, försäljes, för vederbörandes räknivg, bergningsrätten till ett parti stenkol, som ötverbordkastats från å Gnisvärds grund utanför Gnisvärds fiskläge strandade norska skeppet »Regina», kapten Pedersen.
Betalningen skall erläggas kontant.
Visby den 15 Maj 1884.
Auktionskummaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Maj 1884
N:r 40.

Sjöförklaring

aflades igår inför rådhusrätten af kapten Axel Offerman, befällt fvare å utanför Gnisvärds fiskläge 8 dennes strandade Vesterviksskonerten Alfhilda. Af den af kaptenen beedigade förklarivgen framgick, att fartyget, som 26 sistl. September fullt sjödugligt afseglat från Vejle i Danmark, utanför Gotlands kust 5 dennes öfverfölls af en svår storm, som vräkte fartyget mot Nyrefvet, der det vattenfyldes och blef vrak.
Riktigheten af förklaringen intygade tvänne på ed hörda besättningsmän.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Oktober 1883
N:r 83.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Våld, oljud och fylleri. Arbetskarlen Oskar Petterson fäldes ull 15 krovors böter för fylleri och oljud samt arbetskarlen Karl Petterson att böta 10 krofa för våld och 15 kronor för oljud och fyleri.

För oljud å allmän plats voro f. artilleristen Karl Emil Johanson och arbetaren Gustaf Maurits Nilsson instämde. Johanson infann sig ej vid rätten och Nilsson nekade, hvarför målet uppsköts.

Husbonden Johan Hellström, Salmuvds i Tofta, fäldes till fem kronors böter, emedan han lemnat sin häst obunden på stora torget.

För olaga vedupplag å en sin tomt fäldes konsularagenten Kinberg till 5 kronors böter.

För våld var muraren Karl Rosenlund instämd. Envär målsegaren nedlade sin talan och Rosenlund vidböll sin uppgift, att han oafsigthgt kommit art kuuffa till målsegaren, afstod äfven åklagaren från ansvarsyrkande,

För försummelse att betala hundskatt var slagtaren Olof Bothold Ahlstedt tilltalad.
Svaranden företedde intyg, att han nu betalat nämda skatt. Aklagaren afstod från åtalet.

Johan Petter Julius Folin, ett af samhällets olycksbarn, hade åtalats för stöld af en gryta samt för inbrottsstöld i en vedbod, hvarvid han skulle hafva tillgripit en yxa.
Folin erkände tillgreppet af grytan men förnekade att hafva begått någon iubrottsstöld.
Utslag om åtta dagar.

För tvegifte har osaiske trosbekännaren, handlanden Hirsch Rosenblatt åtalats ar åklagareu. enligt angifvelse at i Stockholm boende Henriette Ester Abilitsky, född Meyer, med hvilken Rosenblatt 1869 ingått äktenskap.
År 1876 kade R. ingått nytt äktenskap, ehuru han ej skulle hatva blitvit lagligt skild från sin första hustru. Svarandeombudet inlemnade ett på hebreiska affattadt intyg, att äktenskapet skulle hatva blifvit lagligen upp löst, hvaremot i ett af rabbinen Levysohn utfärdadt intyg uttalades den åsigt, att äktenskapet ej hade lagligen upplösts. För vidare utredning uppsköts målet.

Fordringsmål. Arbetaren S. Johanson, som jämte arbetarne J. L. Törnqvist och P. A. Johanson utfört arbete å en fiskhamn vid Gnisvärds fiskläge, yrkade at de två sistnämde ersättning för nämde arbete och för förskotterade medel till detsamma. Törnqvist och P. A. Johauson ålades att till S. Johanson betala 115 kronor samt att utgifva rättegångskostnader med 15 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Oktober 1881
N:r 79

En vädlig brudefärd.

Från Klinte skrifves: En dag helt nyligen styrde från Tofta socken tvänne älskande sin kosa åt Klintehamn för att inför kronofogden derstädes knyta Hymens band, Resan vardt i de första stadierna lyckosam, men vare sig nu att de eljes godmodiga gotlandskamparne, som fått förtroendeuppdraget att föra kontrahenterna till bestämmelseorten, under sitt sakta lunk kommit under fund med resans mål, och af någon politisk finkänslighet icke ville befrämja en praktisk tillämpning af nyare reformer eller andra hemliga orsaker lågo till grund för deras handlingssätt, nog af, komna till »Åkebro» i Vestergarn protesterade de på det mest slående sätt emot allt vidare framåtskridande på giftermålsvägen. Den ena kamraten var så »inpiskad» att frånspänning blef det enda argument, han antog; den andra deremot, troligen mindre konservativ, lät beveka sig att under nytt kamratskap fortsätta den »morsomme» brudefärden, Utan vidare äfventyr ankom man till kronofogdekontoret, »giftades» med juridisk noggrannhet och de tu voro nu ett. De sätta sig åter upp på hjuldonet och aftåga. Men lifvets torra prosa kunna de ej längre fördraga. Nej, de nygifta vilja företaga en. poetisk lustfärd — se, hafvet vinkar dem! — som en stormil rullar ekipaget ut öfver Östersjöns stelnade våg och de stålskodda fålarne, eldade af samma poetiska makt, rusa frastande fram öfver Rans silfvertak, som gälde det lifvet. Emellan Vestergarns holmar i riktning mot Gnisvärds fiskläge går stråten med så oförminskad fart, att mången strandbo, som ej anade situationen mumlade något om den »flygande holländaren».
Detta äfventyr var då åtminstone icke en invention af de fyrbenta. Den, som i »Jorden rund på 80 dagar» följt med bantåger öfver den der hängande bron, som hvarje ögonblick hotade att ramla i strömmen, torde lätt förklara, hvarför vårt brudpar använde så starkt ångtryck på sin rullande isfärd, och vi lyckönska dem, att icke vikingabragden jämte den mera skämtsamt började brudfärden ändade med ett tragiskt dop, ty vi tro, att detta snarare berodde på lycka, än förutseende, alldenstund »den falska Ran» redan då härutanför lurade på stilla fotvandrare och dess mer på dem, som med klumpiga hjul vågade dunka på hennes slottstak.
R-l.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 April 1881
N:r 32

Auktion vid Gnisvärd.

I anseende till afslutadt arbete vid Gnisvärd låta A. Johansson och S. J. Törenqvist genom frivillig auktion, som förrättas vid Gnisvärd den 28 Juni kl. 12 midd., till den högstbjudande försälja ett parti plank, bräder, kärror, skyfflar, mudderskopor, korphackor, jernspett, sladdpumpar, diverse tåg och spik samt 2:ne flottor. Säkre och af mig godkände inropare erhålla anstånd med betalningen till den 28 Juli; andra ställe borgen eller betala kontant.
Tofta den 23 Juni 1880.
JAKOB VESTBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Juni 1880
N:r 51