Etikett: Första världskriget

Den amerikanska noten rörande Lusitania.
Berlin, 19 maj. Härvarande amerikanske ambassadören har tillstält utrikesdepartementet Amerikas not med anledning af Lusitanieffären. Noten framhåller som önskligt och välbetänkt, att Amerikas och Tysklands regeringar uppnå fullständig klarhet beträffande allvaret i den situation, som uppstått.
Amerika kan ej tro annat, än attcheferna på de fartyg, som begått de beklagliga handlingarna, missuppfattat de tyska marinmyndigheternas order. Amerika litar på, att tyska regeringen ogillar de handlingar, hvaröfver Amerika Jbeklagar sig, och att den så vidt möjligt lämnar upprättelse för skadorna samt vidtager åtgärder för hindramde af dylika händelsers återupprepade. Man kan icke vänta, att Amerikas regering lämnar något ord outtaladt eller handling ogjord att tillvarataga amerikanska medborgarnes rättigheter.

Tyske rikskanslären talar och förbereder på det italienska kriget.
Berlin, 19 maj. Vid niksedas gens sammanträde igår höll rike kanslären v. Bethmann-Hollweg ett större tal. Han yttrade därvid att förhållandet mellan Italien och Österrike på senare tiden starkt tillspetsats samt redogjorde för de medgifvanden, gom Wienkabinettet beslutit lämna Italien i territorielt hänseende för att trygga vänskapen till Italien. Tyskland har i samförstånd med Wienkabinettet öfvertagit full caranti för erbjudandenas lojala fullgörande. Hur Italiens beslut än mutfaller, ha Tyskland och Österrike gjort allt för att upprätthålla förbundet. »Om förbundet brytes, skola vi förstå att möta den nya faran tillitsfullt».

Västerut.
Tyskarnas förluster vid Yser.
Paris, 19 maj. Eftermiddagskommunikén igår meddelar: På den på måndagen eröfrade terrängen öster om Yserkanalen ha tyskarna efterlämnat 2,000 lik.

Österut.
174,000 fångar.
Wien, 19 maj. Officiellt uppgifves, att antalet fångar som vi tagit under första hälften af maj stigit\” till. 178,900 man. Vi ha dessutom eröfrat 120 kanoner och 368 kulsprutor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Maj 1915
N:r 113

I väster.
Tyskarna ledo nederlag vid Steenstraete.
Berlin, 18 maj. Våra framskjutna ställningar norr om Ypres vid Steenstraete och Het Sas, ha uppgifvits. De svaga stridskrafterna ha dragits tillbaka till ögtra kanalstranden. Striden fortfar om de af engelsmännen tagna skyttegrafvarna vid Neuvechapelle norr om Arras. Vid Ablain äro fientliga angrepp tillbakakastade.
Paris, 18 maj. Eftermiddagskommunikén omförmäler framsteg vid Het Sas, hvarvid tagits 145 fångar och 4 maskingevär. En hät tig artilleristrid pågår nära Lorette.
Paris, 18 maj. Kommunikén kl. 11 igår kväll meddelar: Då fienden i Belgien på grund af våra lyckliga anfall hotades bli fullständigt kringränd, har han nu utrymt de ställningar, han förut höll besatta väster om Yserkanalen och norr om La Bassée. De engelska trupperna ha tagit flera tyska skyttegrafvar, tillfogande fienden stora förluster.
En tysk ajfdelming på 700 man tillintetgjordes nästan fullständigt af korseld från engelska kulsprutor och tyskt artilleri. Engelsmännen togo 1,000 fångar och några kul sprutor.

Zeppelinarne gå till anfall.
Berlin, 18 maj. Våra luftskepp ha framgångsrikt anfallit krigshamnarna Dover och Calais.
Calais, 18 maj. AZeppelinare ha medkastat bomber öfver staden. Fyra människor dödades, däraf tre små barn och en äldre dam.

I öster.
Tysk rapport.
Berlin, 18 maj. Mellan Pilitza och öfre Weichsel fortsättes framryckningen. Floden San är öfverskriden på flera ställen. Striderna pågå vid Przemysl.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Maj 1915
N:r 112

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Maj 1915
N:r 112

Italienska krisen lika hotande som någonsin.
ROM, 17 maj. Konungen har icke beviljat ministärens Salandras afskedsansökan. Hela ministären kvarstannar.

I väster.
Paris, 17 maj. Enligt gårdagens eftermiddagskommuniké ha vi tillbakaslagit tre motanfall mot Steenstraete, tagande sex mitraljöser och en bombkastare. Norr om La Basée ha engelsmännen tagit flera skytteorafvar.
Le Havre, 15 maj. Belgiska kommunikén af 14 a dennes meddelar: Lugn råder på fronten. Meddelande har ingått om bombardement i riktning mot Dixmuiden.
Paris, 17 maj. Kommunikén kl. 11 igår kväll meddelar: Sydväst om Richebourg l\’Avioué ha engelsmännen tagit en kilometer skyttegrafvar samt nordost om Festubert en och en half. Vid det senare stället hade vi en terrängvinst på 600 meters front och 1,500 meters djup. Vid en mindre strid vid Hille-sur-Tourde förlorade tyskarna 1,000 man döda och 800 fångar jämte 6 kulsprutor.

Den tyska rapporten.
Berlin, 17 maj. På den västra krigsskådeplatsen ha de färgade trupperma norr om Ypres anfallit våra ställningar väster om kanalen vid Steemstraete och Het Sas. Vid sistnämda plats afslogs anfallet, vid Steenstraete fortsätter striden. Sydväst om Lille ha engelsmännen gjort ett infanteriantfall, gom på de Mesta ställen tillbakaslagits. Öster om Argonne ha vi tagit en stark fransk stödjepunkt, 600 meter bred.

I öster.
Striden vid Sjavli.
Berlin, 17 maj. Antalet af de fångar vi tagit vid Sjavli de senäste dagarna öfverstiger 1,500.

I sydost.
Berlin, 17 maj. På sydöstra krigsskådeplatsen framrycka ide förbundna arméerna mellan Pilitza och öfre Weichsel samt på linjen Sambor—Stryj—Stanislau. Framför Prizemysl och längre söderut gör fienden motstånd.

Österrikarna ha ryckt in i Sambor.
Wien, 17 maj. Officielt meddelas: Vi förfölja i ryska Polen fienden söder om Pilitzaflodens öfre lopp.
Vi ha rensat berglandet från Kielzo till Kamennaflodens öfre lopp från fienden och längs Weichsel framträngt till. höjderna norr om Klimontow. Ed stark rysk eftertrupp sprängdes på lördagen i trakten at Magierahöjden. Vi fångade tusen man med 7 kanoner och 11 maskingevär.
Våra trupper har ryckt in i Sambor under jubel.

Tyska undervattensbåtar i Medelhafvet.
Atén, 17 maj. Engelska Dardanédliflottans befälhafvande amiral har meddelat härvarande engelska sändebud, att tyska undervattensbåtar observerats i Medelhafvet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Maj 1915
N:r 111

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Maj 1915
N:r 110

De tyska förlusterna vid Carency.
Berlin, 15 maj. Våra förluster vid fiendens intagande af Carency äro omkring 700 man.
Vi ha tillfångatagit besättningen på ett franskt biplan, som tvingats att nedstiga vid Hagenau.

Regn.
Paris, 15 maj. Eftermiddagskommunikén meddelar: Det har regnat oafbrutet sedan torsdagsmorgon Vi ha tagit flera tyska skyttegrafvar sydväst om Lonchez.

I öster.
Mackensen har hunnit till Przemysl.
Berlin, 15 maj. På sydöstra krigsskådeplatsen stå Mackensens trupper framför Przemysl.

Ryssarna retirera alltjämt.
Wien, 15 maj. Fienden fortsätter återtåget i ryska Polen. I västra Galizien vika ryssarna mot trakten af Dobromil och Stary Sambor. Slaget i sydöstra Galizien pågår.

I Kurland.
Petrograd, 15 maj. I trakten af Sjavli utvecklas striden för oss gynnsamt. Under gårdagen ha vi tagit mer än 1,000 fångar och nio kulsprutor.

Tysk undervattensbåt sänkt.
London, 15 maj. Från Blyth meddelas, att en tysk undervattensbåt påseglats och sänkts af ångaren Callairnie.

Lusitanias undergång.
Endast en torped — ammunitionslasten orsakade undergången.
Berlin, 15 maj. Chefen för amiralstaben meddelar: Chefen på den undervattensbåt, som sänkte Iusitania, har förklarat att endast en torped aflossades, som träffade ångaren i höjd med kommandobryggan. Omedelbart på torpedens ex-plosion följde ännu en utomordentligt kraftig explosion. Denna genare måste ha berott på antändande af de på fartyget befintliga ammunationsförråden. Lusitania förde vid tillfället icke någon flagga.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Maj 1915
N:r 110

Italien.
Giolitti hade parlamentet bakom sig.
Den väg, på hvilken Giolitti kom till sitt mål, kan redan i stora drag skönjas.
Först undersökte han stämningen inom de parlamentariska kretsarna och fann, att under den rådande fruktansvärda ovissheten vore mar joriteten i kammaren och senaten benägen att följa den uppfattning, för hvilken Giolitti efter moget öfvervägande bestämt sig. Oaktadt kamrarna ej äro samlade, ha parlamentsmediemmarna själfmant skyndat till Rom, och andra synas telegrafiskt eller pr bref ha gifvit Giolitti sin anslutning. Redan på onsdagen började det bli kändt, att sålunda öfver 300 devuterade och 100 senatorer ha sändt Giolitti en förtroendeadress.
Giolittis offentligt uttalade pnogram var ej på förhand afgjord neutralitet, utan »undvikande af hvarje öfveriladt steg, samt framför allt att intet om krig eller fred finge afgöras utan kamrarnas hörande.» Därmed var regeringen förhindrad från att ställa kamrarna inför en fait accompli. Den inom ministären, som önskat hänsynslös krigspolitik och rent personligt synes ha bundit sig till trippelententen, är utrikesministern Sonnino, som därmed afvikit från sin föregångare San Giulianos statskondst. Nu började det knaka i ministären. På onsdagen räckte ministerrådets sammanträde från kl. 10 f. m. till 12,30 e. m. Samtliga ministrar voro närvarande. Efter sammanträdet offentliggjordes ett officielt meddelande, som (dock endast innehöll beslut af allmän karaktär. I fråga om hufvudsaken skall evligt Giornale dItalia ministärens flertal ha uttalat sig för att regeringen borde förelägga deputeradekammaren en redogörelse för sin uppfattning af situationen. Därmed hade i själfva verket krigspolitiken fått ett grundskott. Det säges bestämdt, att ministerpresidenten Salandra var bland dem, som tansågo, att ministärens auktoritet icke var tillräckligt stor för att börja krig utan parlamentets hörande. Äfven konungen var af denna mening.
Genom Giolitti torde äfven både konungen och Salandra ha fått materiella bevis för att ingen betydande parlamentariker eller äldre statsman och icke heller kammarens majoritet vore benägen för öfverilade steg.

Hvad Österrike nu bjuder Italien.
I tidningen Stampa, Giolittis organ, meddelar deputeranden Cirmeni följande om de senaste dagarnas förhandlingar för att nå en uppgörelse mellan Österrike och Italien.
Underhandlingarna ha nu kommit in i den sista, officiella perioden.
Tyskland och Österrike ha för italienska regeringen framlagt ett dokument, på Tysklands vägnar undertecknadt af furst Bülow, på Österrike-Ungerns af friherre Macchio, i hvilket Österrike-Ungerns anbud på landafträdelser preciseras. Det omfattar följande punkter:

1) Hela Trentino, d. v. s. den Stalionska delen af Tyrolen.
2) Isonzoområdet, inklusive Gradisca.
3) Vidsträckt autonomi för staden Triest, hvarest frihamn inrättas och där det åt italienarna i Österrike utlofvade universitetet förlägges.
4) Österrike tillerkänner Italien Sydalbanien som intressesfär samt godkänner dess besittningstagande af Valona.
5) Österrike och Tyskland förklara sig beredda att välvilligt ta under öfvervägande Italiens fordran på staden Görz och några dalmatiska öar.
Tyska riket garanterar uppfyllanrdet af dessa medgifvanden.
Samtidigt synes äfven Giolitti, enligt hvad Berlinpressen tror sig veta, ha upplyst sina parlamentariska vänner, att äfven om landet under den faktiskt rådande oenigr heten inom folkmeningen skulle störta sig i krig, så funnes åtskilliga ej tillräckligt beaktade omständigheter, som förmörkade och komplicerade läget. Allmänheten lefde i den tron, att aftal blifvit träffadt såväl med Rumänir en som Serbien, och att Italien handlade i fullständigt samförstånd med dessa makter, men så vore alldeles icke fallet. Det vore tvärt\’om antagligt, att den väntade hjälpen från Rumänien uteblefve samt att Serbien och Ryssland skulle ställa sig ovilliga till italienska landutvidgningar på Adriatiska hafvets östkust. Däremot hade : aldrig underhandlingarna med Österrike afbrutits, och regeringen hade på inr tet sätt gifvit trippelententen bindande försäkringar. Italien kunde därför obehindradt fortsätta förhandlingarna med Österrike.

Uppfattningen i Berlin.
Meddelandet om den italienska ministärens afskedsansökan har väckt en viss öfverraskning i Berin. Man hade icke trott att neutralitetsrörelsen skulle vara stark nog att föranleda till ett sådant steg, och man beklagar äfven att detta tagits så sent. Konsekvenserna af ministerkrisen bedömas ganska oli ka. På en del håll har man den uppfattningen att den: nuvarande ministären endast vill visa sin oumbärlighet och hoppas på sympatidemonstrationen gom skulle bryta det sista motståndet mot krigspolitiken, Man räknar äfven med möjligheten att krigshetsarne komma att sätta i scen våldshandlingar som oundvikligen skulle föra till ett fredsbrott. .Den stora allmänheten ser emellertid redan förhoppningsfullare på läget.

De blodiga striderna i väster.
Resultatet af franska angreppet norr om Arras.
Fransmännens stora angrepp på den framskjutande delen af den tyska frontlinjen på sträckan mellan Arras och Lens, gom började söndagen 9 maj med insättande af 4 nya armékårer, d. v. s. omkring 150,000 man, har ledt till att fransmännen eröfrat byn Carency, nordväst om Arras. Vidare påstå de gig ha tagit större delen af Ablain S:t Nazaire samt några rader nus i Neuville S:t Vaast.
Hetaste striden stod natten till onsdagen om Carency, där fransmännen då togo 1,050 man tillfånga, bland dem en öfverste och 12 andra officerare. Tyska kommunikén påstår, att äfven angriparna ledo de allvarsammaste förluster, »men tyvärr», heter det, »ha vi här ånyo förlorat en del af vårt tappra folk».
Terrängvinsten för fransmännen är i det hela icke synnerligen betydande. Det rör sig här om nägra kilometers bredd, men de tagna punkterna voro väl befästa och försvarade, och fransmännen ha tagit inalles 5,000 fångar samt ungefär ett 20-tal kanoner, en hel del kul sprutor och bambkastare samt gevär och ammunition.
Tyskarna uppgifva sig å sin sida ha tagit 800 franska fångar.

Fransk redogörelse.
Torsdagsaftonens franska 11-kommuniké meddelar. Vid eröfringen af Carency har mycket krigsmaterial fallit i våra händer: Ännu kan ej definitivt uppges huru mycket, men bytet anslås till bl. a. två 77 mm; kanoner, en 150 mm. granatkanon, två 21 cm. mörsare, toli bombkastare, talrika kulsprutor, 3,000 gevär samt stora mängder granater och patroner.
I skogen vid höjden 125 ha vi funnit liken af soldaterna vid tre tyska kompanier, hvilka stupat för vår artillerield.
Fienden har i eftermiddag utan resultat bombarderat Carency. Vi ha behållit besittningen af denna plats och dessutom ryckt fram mot Saint Nazaire, som vi hålla besatt på några hus när i stadens östra utkant. Här pågår striden. Vi togo flera hundra fångar. Då fienden drog sig tillbaka, satte han eld på hälften af staden.
I Neuville Saint Vaast ha vi tagit några husgrupper. Antalet kanoner och granatkanoner af större kaliber, som vi. eröfrade, uppfår till 17.

Fransmännen ha eröfrat hela Prästskogen.
I Argonne, vid Bagatelle, ha vi afslagit två tyska antal, det ena på dagen och det andra på natten. Anfallen voro ytterst häftiga. Vid den seger, som vi i morse vunna i Le Prétreskogen, biefvo vi herrar öfver tyskarnas sista ställning i denna skog. Hela denna ställning är nu i vår besittning.
Le Prétreskogen, som hett omstridts under månader, ligger väster om Mosel, ej synnerligen långt från lothringska gränsen. Tyskarna påstodo i sin torsdagskommuniké att fransmännen åter utjagats ur de skyttegrafvar på en bredd af 150—200 meter, hvåri de lyckats intränga. Här står alt så uppgift mot uppgift, hvarvid dock är att märka, att fransmännens kommuniké är senare utfärdad än den tyska och sålunda förefaller förtjäna vitsord.

Det störa ryska nederlaget.
En österrikisk redogörelse.
Från Wien meddelas officielt: De under dagarna från 2 maj till på eftermiddagen iden 12 införda fångarna från alla arméer uppgå inalles till 143,000 man. Dessutom ha eröfrats cirka 100 kanoner och350 maskingevär. Härtill komma dessutom alla de, som, öfverraskarde af händelserna, icke kunnat sluta sig till de vikande trupperna, och som nu i spridda hopar flacka omkring i Karpaternas skogar. Sålunda öfverlämnade sig i går åt våra trupper bakom vår armé vid Odrzechowa 48:e ryska infanteridivisionens stab med general Korniloff. Den förvirring, som präglar fiendens återtåg, åskådliggöres därigenom, att vår 9:e kår under de tre senaste dagarna tagit fångar, tillhörande 51 ryska regementen, som blandats med hvarandra under flykten. Utrustningstföremål, förråd af alla slag, ammunition och annan krigsmateriel, som af fienden hopsamlats under månader, måste på grund af de förföljande truppernas snabba framryckning kvarlämnas på de ryska etappstationerna, och först nu har man blifvit i stånd att hopsamla det.
Norr om Weichsel trängde de österrikisk-ungerska trupperna fram öfver Stopniza, och de tyska trupperna ha eröfrat guvernementshufvudstaden Kielce.
Öster om Uzsokpasset ha de tyska och ungerska trupperna i går stormat flera ryska höjdställningar och trängt fram till söder om Tuchla, hvarvid de togo 4,000 fångar. Anfallet fortsättes här i riktning mot Skole.

Dardanell-fiaskot.
Enver Pascha uttalar sig.
Enligt Neue Freie Presses speciella korrespondent i Konstantinopel, som haft ett samtal med Enver Pascha, har denne därvid yttrat att af den front, på hvilken engelsmännen ursprungligen landsatte trupper, är endast en 700 meter lång och 1,000 meter djup landremsa på Ari Buru-halfön ännu i deras besittning. Här kunna de visserligen från två håll understödjas af fartygens. eld, men det är en omöjlighet för dem att från ett så starkt begränsadt. område utveckla större truppmassor, och därför måste de förr eller senare uppgifva försöket. Redan förplägnaden bereder dem oerhörda svårigheter i detta läge, där till och med vatten måste föras till trupperna från förråden på krigsfartygen. »Och — fortsatte paschan — våra soldater slåss som lejon loch tro bergfast på seger, hvilken för öfrigt ligger utom allt tvifvel.» Inrikegministern, Talaat Bej, med hvilken samme korrespondent senare hade ett samtal, yttrade därvid: »Med glädje ha vi på gin tid ställt oss på centralmakternas sida, ty på motsatta sidan finna vi alla våra arffiender. Den kamp vi nu gemensamt föra skall: knyta oss ännu fastare vid de båda centralmakterna. Alla kunna vi gagna hvarandra. Äfven vår armé är numera i utmärkt skick, tack vare Enver Paschas arbete, Vi ha redan bevis därpå genom de strider som hittills stått. Det är en helt ny anda i hela armén, och den har blifvit liksom föryngrad genom hans arbete»

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Maj 1915
N:r 110

Ett formligt blodbad i väster.
De franska kommumnikéerna meddela mycket utförliga och detaljerade redogörelser för striderna sydväst om Lille.
Fransmännen ha satt in en enorm öfvermakt, och häremot ha tyskarna blott kunnat kasta fram förstärkningar pr automobil från Lens och Douai. Deras motanfall ha under sådana omständigheter icke kunnat bli nog kraftiga för att drifva bort fransmännen från de af dessa eröfrade tyska skyttegrafslinjerna nordväst om Arras på Lottehöjden och i skogarna vid Ablain och Carency.
Likväl erkänna sig tyskarna ingalunda för besegrade. De hålla sig fast mot den numeriska öfvermakten med känd seghet.
Från Haag telegraferas till G. H. T.: En fruktansvärd strid rasar alltsedan lördagen utmed den hundra km. långa fronten från Arras till Nordsjön. Tyskarna, hvilka uppstält sitt artilleri på den nyvunna terräng, som likt en tand skjuter in i den brittiska fronten väster om Ypern, anföllo öster om staden under en mördande artillerield, som rifvit upp hvarenda kvar dratmeter af marken. Första linjen af de brittiska skyttegrafvarna fyldes genast med lik. Engelsmännen gjorde först segt motstånd, men den öfverväldigande, helvetiska artillerielden tvingade dem till återtåg. genom ett regn af shrapnels. Återtåget företogs dock af dem trots allt i god ordning.
På ömse sidor ledos oerhörda förluster. Engelsmännen höllo stånd i sin andra skyttegrafslinje, hvarpå tyskarna på nytt uppstälde sitt artilleri.
Senare företogo engelsmännen ett motanfall, som i början såg mycket hotande ut för tyskarna, men som icke kunde fullföljas i artillerielden.
Den tyska ringen kring Ypern sluter sig fastare och trängre.

Stora tyska högkvarteret meddelade igår: På västra krigsskådeplatsen ha de fientliga flygarna i går bombarderat belgiska staden Brügge med bomber utan att dock anställa militär skada.
Öster om Ypres ha vi tagit en viktig af skottska högländare för svarad höjd.
Dinkirehen har åter beskjuvits.
Öster om Dixmuiden ha vi skjutit ned en engelsk flygmaskin.
Mellan Careney och Neuville, i trakten norr om Arras, äro de af fransmän de senaste dagarna tagna skyttegrafvarna ännu i deras besittning. I öfrigt wvoro också i går alla fiendens genombrytningsförsök förgäfves, Hans anfall riktades hufvudsakligen mot våra ställr ningar öster och sydost om Vermelles, mot Lorettehöjden, mot Albain och Sarency samt mot våra ställningar norr och mnordost om Arrag. Alla dessa anfall misslyckades under de svåraste förluster för fienden.
Fiendens försök att åter fråntaga oss Hartmannsweilerkopf strandade. Efter en stark förberedande artillerield trängde franska Aalpjär gare visserligen in i vårt på toppen liggande blockhus, men kastades strax ut igen.

Lusitania-atffären.
President Wilson skall afge en not.
Reuter\’s Office meddelar, att pregidenten Wilson nu är faktiskt besluten att företaga ett första stex med anledning af Lusitania-affären och kommer att formulera en not att tillställas Tyskland. Det förljudes att noten kommer att hållas i bestämda ordalag och skall ställa Tyskland till sträng räkenskap för förlusten af amerikanares lif och kränkning af amerikanares rättigheter. Tydligt skall förklaras, att Förenta Staterna äro beredda till alla eventualiteter i händelse Tyskland vägrar att finna sig i noten.

Tyskarna ämna fortfara med torpederingarna.
Enligt Central News har tyske kejsarens speciella sändebud i Förenta staterna Dernburg i en intervju förklarat, att de tyska undervattensbåtarna fortfarande komma att sänka handelsfartyg utan någon . varning. Det vore omöjligt, förklarade han, att gifva kvinnor och barn, neutrala och andra icke stridande någon frist att hinna rädda sina lif, innan fartygen sänktes. De varningar, som publicerades i tidningarna, borde anses vara detsamma som en signal till hvarje kapten på ett brittiskt eller med England allieradt lands handelsfartyg, att hans skepp skulle komma att bli torpederadt.

Mauretania stannar.
Cunard-bolaget meddelar, att intet fartyg kommer att afgå 15 dennes. Mauretania kommer icke att afgå den 29.

Dåligt intryck i England.
Med anledning af att Cunard-linjen beslutat inställa trafiken på Newyork skrifver Daily News: »Man hade icke kunnat fatta ett mera beklagligt beslut. Tyskarna skola nu utlägga detta som ett utslag af fruktan inom den brittiska handeilsflottan och ett erkännande af, att våra krigsfartyg äro nr stånd att försvara vår sjöfart mot undervattensbåtarnas sjöröfvarfölje.»

Ett spanskt uttalande.
Från Madrid telegraferas: Den mest betydande radikala tidningen här, Debate, försvarar förstörandet af Lusitania, som har större betydelse för Tyskland än ett vunnet slag, då Englands prestige har skadats och den engelska handeln, industrien och lifsmedelstillförseln blifvit betydigt hotade. England vill döda hela Tyskland med kvinnor och barn och där boende neutrala genom hunger. Detta bör man komma i håg vid bedömandet af passagerarnas på Lusitania sorg ga öde. Den här utkommande tidningen Tribuna erinrar vidare om det engeiska rederibolagets samvetslöshet, som trots den tyska varningen tog emot passagerare, äfven neutrala, på ett armeradt fartyg, som förde kontraband, och anklagar dessutom engelska amiralitetet för att det förklarade sig kunna garantera den transatlantiska trafikens säkerhet, men ändå icke rörde ett finger för den hotade jätteångarens säkerhet af fruktan för att sätta krigsfartyg på spel . Tysklands tillvägagående vore fullkomligt berättigadt gentemot den engelska uthungringsplanen.

Från Kurland meddelar ett Petrogradtelegram: Enligt rapport från trakten af Sjavli ha våra trupper sedan den 11 fortsatt att hack i häl förfölja tyskarna, som stadda på återtåg kastats ut ur Sjavli i sydlig riktning.

I Bukovina.
Våldsamma drabbningar nordost om Czernovitz.
Tidningarna i Wien meddela, att striderna nordost om Czernowitz i söndags uppnått en förut icke iakttagen intensitet. Under nämda dags lopp företogos flera sbtormr anfall, men de slogos tillbaka med fruktansvärda förluster för de anfallande. Delar af de ryska trupperna råkade ut för flankeld från vårt artilleri och blefvo nedgjorda.
Vid Mahalla i nordöstra Bukovina blef fienden, som anföll med stor öfvermakt, med svåra förluster kar stade ut ur de framskjutna stälningarna och 500 man togos tillfånga.
Härom berättar vidare igår följande segerbulietin från Petrograd: I Uzsok- och Stryj-riktingarna ha österrikiska anfall tillbakaslagits med stora förluster. 1 trakten af Zavorniks bergskedja ha vi fullbordat vår framgång genom en energisk offensiv, hvarvid fienden lidit väldiga förluster. Han har de senaste dagarne kvarlämnat 5,000 lik på bergskedjans sluttningar. På andra sidan Djnestr avancera våra trupper framgångsrikt utefter floden vid Obertyn, och den 10 hade vi tagit mer än 5,000 fångar, sex kanoner och åtta kulsprutor. Fienden är stadd på skyndsamt återtåg och har mutrymt hela västra stranden af Dnjestr och kastats ur staden Zaleszchyk.

I Galizien.
Båda parterna äro ganska nöjda.
Mackensens framryckning i mellersta Galizien hotade den 9 på aftonen ryska fronten mellan Strzow och Brzozow utmed floderna Stobrica och Brzianka att bli kringränd. De skickade (då söder härom: fram sina reserver från Sanok till ett motanfall med omkring tre divisioner, som gingo fram utmed järnvägslinjen västligt till Besko. De tillbakaslogos med stora förluster, men ryska kommmunikén är nöjd ändå. Den säger, att genom denna framstöt fingo ryssarna tid att på iden hotade frontdelen i lugn draga sig tillbaka till den på förhand utsedda ställningen.
Tyskarna äro också nöjda. Mackemsen rapporterar, att redan på förmiddagen den 10 misslyckades »det förtviflade ryska anfallet från Sanmok i riktning mot Beska, och fram emot kvällen von de ryska linjerna genombrutna på många ställen, särskildt vid Besko samt mellan Brzozow och Lutcza.» Tidningarna i Wien konstatera med tillfredsställelse, att de strategiska följderna af segern i västra Galizien börja göra sig märkbara på ett ännu mera glädjande sätt än framgångarna i taktiskt och numerärt hänseende. Den värdefullaste strategiska framgång, ide förbumidna arméerna hittills vunnit, anse tidningarna ligga i uppgifvandet af den stark befästa Nidafronten. De uttala som sin öfvertygelse att åbterverkan af segern i västra Galizien nu skall göra sig gällande äfven längre norrut på den ryska fronten, men redan de hittills vunna resultaten äro det mest glänsande bevis såväl för det geniala öppnandet af anfallet som för dess glänsande genomförande.

Italien alltjämt lika vacklande.
Kanske inbördeskrig, när allt kommer omkring.
I Milamo ha ägt rum stora demnonstrationer för och embt kriget.
Det krigshetsande Popolo d\’Italia och det neutralistiska Avanti fingo båda känning af de idemonstrerande därigenom, att deras redaktionslokaler komma under ett välriktadt bombardemang af stenar.
Den socialdemokratiska Avanti förklarar, att den regering, som störtar Italien omödigtvis i världsFriget, den bör genast spärras in på dårhus. Tidningen påstår sig ha erfarit, att Giolivti från konungen miedförde den förhoppningen att freden skulle måhända kunna bevaras, ifall Österrike gjorde ytterligare några önskade eftergifter.
Avanti fordrar, att det stora flertalet i kammaren och senaten nu ändtligen låter den irredentiska masken falla och uppenbarar sin önskan att neutraliteten må bibehållag. Tidningen konstaterar att landets oerhördt stora flertal är emot kriget. Regeringen har därför förpliktelse att taga hänsyn till denma folkvilja.
Krigspressen använder de gröfsta släggor. Den eljest i hvardagslag antimonarkistiska Secol kallar de fredsvänliga deputerandena för »rebeller mot konung (och regering», »äfventyrare utan ideal» och »en hop samvetslösa pirater, som vilja störta Italien i ett inbördeskrig».
Allt detta bara för att de äro motståndare till kriget. Popolo Ultalia vill ej vara sämre, och anger, att de fredsvänliga kammarledamöterna böra skjutas, vissa ministrar sättas i tukthus och för öfrigt hela par amentet utrotas.
Idea Naziona!e betecknar de neutralistiska raramentsledamö terna som högförrädare och upprorsmän, som äro mutade af Bülow.
Secolo kallar Giolittis ingripande för »sabotage» och börjar sin ledande artikel med ett harmset nödgas konstatera, att »just nu dagen före krigsutbrottet en grupp af förbytare sammansvurit sig mot detsamma». Tidningen uppmanar regeringen att tillgripa diktatoriska åtgärder.

Möjligen ministerkris?
I Rom talar man om möjligheten al en Kabinettskris, hvarigenom Sonnino, Martini och några andra skulle träda ut ur ministären och ersättas af bl. a. Giolitti, som skulle öfvertaga inrikesministeriet, hvilket i Itawien spexar den afgörande rolien. Sonnino synes emellertid ej vara böjd att friviligt träda tillbaka.
Romerska tidningar amtaga dock, att regeringen ej kan afvika från den väg, den slagit in på, emedan ententen beviljat Italien ett lån på fem miljarder, hvarad en del redan utbetalats.

Oro i Schweiz.
Från Schweiz telegraferas till Daily Telegraph: Med stigande oro motser man i Schweiz möjigheten, att Italien går med i kriget.
Schweiz blefve då omringadt af krigförande makter, och komme då uti en ur både militärisk och ekonomisk synpunkt farlig situation.
Sedan ett halft år tillbaka äter man i Schweiz endast rågbhiandadt bröd, och det är fråga om, hurur vida det framdeles blir möjligt att från Marseille och Bordeaux få tillräcklig tillförsel af lifsmedel, i den händelse tramsitotrafiken öf ver Italien afskäres.
Faran ur militär synpunkt åter ligger i frågan om, huruvida tyskarna skola respektera Schweiz neutralitet eller icke. Man frågar sig med oro, hvad meningen är med de tyska rekrytöfningar i stor omr fattning, som försiggå vid schweiziska gränsen.

Från Dardanellerna.
Officielt meddelas från turkiskt håll 11 dennes: Vid (Dardanellerna företar fienden inga operationer till sjöss. På land har det icke heller förekommit någon allvarlig aktion till följd af de stora förluster, vi igår tillfogade fienden vid hans misslyckade anfall.
I går morse närmade sig den ryska svartahafsflottan, bestående at fem pansarfartyg, två kryssare och tolf torpedjagare samt några transportfartyg, mynningen af Bosporen för ått ännu en gång unprepa de demonstrationer, den två gånger förut företagit, och beskjuta strandklipporna. I det ögonblick, den skulle börja aktionen, anlände vår Dreadnought-kryssare Javuz (Goeben) till platsen utifrån öppna sjön och öppnade en häftiged mot den fientliga flottan, som skyndsamt och i oordning gaf sig i väg mot Sevastopol. Ett ryskt pansarfartyg, som gick i spetsen för flottan, blef allvarsamt skadadt af granaterna från Javuz. Ryska flottan kunde endast genom albt taga sin tillflykt till Sevastopols befästa och minerade hamn undvika detta fartygs eld och rädda sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1915
N:r 109

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Maj 1915
N:r 108

Lusitania-affären.
På ett möte, besökt af 4,000 naturaliserade amerikaner i Fiiadelfia, har president \’Wiison i ettamförande lämnat den första antydan om den hållning Förenta staterna intaga i Lusitania-affären. Han förklarade nämligen, att Förenta staterna, äfven om de å ena sidan önskade bevara freden, dock å andra sidan äro beslutna att söka Ööfvertyga Tyskland om det orättfärdiga i den tragedi, som utspelats.
Newyorktidningarna tro i allmänhet ej, att Förenta staterna skola förklara krig, hufvudsakligen afdet skälet, att Amerikas stående här är för liten för att kunna lämna någon afsevärdare hjälp.
Tyske ambassadören i Washington har fått mottaga en varning med hot, att tyska ambassaden kommer att sprängas i luften.

Grefve Bernstorff beklagar.
Till Reuters Office telegraferas från Washington: Tyske ambassadören grefve Bernstorff har aflagt ett besök hos utrikesminister Bryan och för honom uttryckt sitt djupa beklagande öfver att krigshändelserna ledt till förlusten af så många amerikanares lif. Ambassadören nämde emellertid icke särskildt Lusitaniaolyckan.

En fråga, som ej fått svar.
Frågan om Lusitanias armering har af engelska amiralitetet besvarats med den förklaringen, att ångaren icke hade några kanoner. Häremot stå från andra håll motsatta påståenden. En annan fråga är, om ångaren förde ammunition. Härom skrifver Morning Post i en ledande artikel på måndagen:
»Det kan icke antagas, att rederibolaget eller regeringen skulle drömt om att begagna ett fartyg fullt af passagerare till en så farlig frakt.» Under sådana omständigheter måste det äfven i England väcka häpnad, att hvarken amiralitetet eller ångarens rederi hittills vågat sig må att förneka de tydliga och preciserade påståendena om den farliga frakten.
Från Berlin telegraferas: Beträffande det brittiska amiralitetets påstående, att Lusitania varit ett obeväpnadt fartyg, är det ofattligt, huru amiralitetet kan komma med ett dylikt naivt påstående. I den officielt utgifna rullan öfver marinen: »The monthly navy list» finnas bland »Royal naval reserve merchant vessels» äfven Lusitania och Mauretania med uppgift om hästkrafter och tonnage. Vidare finnes anmärkt, att ångarna afCunard-linjen äro mot årlig subvention stälda till amiralitetets disposition och sålunda bemyndigade att föra den biå flaggan. Till befälhafvare på Lusitania var också utnämd en korvettkapten. Ångarens bestyckning var 12 15 cm.-kanoner. Huru låta alla dessa fakta förena sig med brittiska amiralitetets dementi?

Ett cyniskt yttrande från Amerika.
Från Washington telegraferas—enligt hvad Dagens Nyheter erfarit — till Daily News:
»I Newyork, Filadelfia och Chicago bevakas de tyska gesantskapsbyggnaderna starkt. De flesta amerikaner hålla inne med sin vrede, emedan de anse att förbrytelsen är alltför allvarlig för att öfver hufvud taget dryftas. Utrikesministeriet och Hvita huset iakttaga tillsvidare fullkomlig tystnad, ehuru de i officiella tidningar medge att den stora förlusten af amerikanska borgares Lif framkallat den allvarligaste kris alltsedan krigets början. Det är regeringens åsikt att saken skall få ett ofantligt omfång, då det är klart att Lusitanias undergång är ett led i de handlingar som från tyssk sida företagits för att upphetsa Amerika till ett fientligt steg. Men det kommer icke att förklara krig och inga amerikaner komma att fordra det, ä äfven den gom är mest förbittrad på Tyskland erkänner att Förenta staterna under ett krigstillstånd icke kunna £e de allierade tillnärmelsevis så mycket stöd som ett neutralt Amerika»
Här deklareras ju på det mest cyniska sätt, att Amerikas neutralitet allenast är ett maskeradt krig. Amerikas medbrottslighet i transporten af ammunition under skyddet af oskyldig passageraretransport torde jämväl få anses erkänd.

Transsylvania har äfven krigsmateriel.
Cunard-linjens ångare Transsylvania, som i lördags afgick från Newyork med 879 passagerare, tillhör äfven, enligt hvad som biifvit konstateradt, de ångare, som föra krigskontraband till de allierade och följaktiigen komma att bli föremål för undervattensbåtarnas för ölje.se. Den 6 februari detta år stod att läsa i den brittiska militärtidskriften Navy and Army Journal att ofvannämda ångare 23 januari från Newyork till Liverpool medförde 2 stycken 40 cm.-kanoner, som levererats af Bethlehemsstålverken. Kanonerna voro uppstälda på fördäcket och bakom dem ett äfven leveransfärdigt kanontorn för pansarfartyg. Till detta torn och kanoner hörande maskindelar voro inpackade i jådor och förvarades i lastrummet.

Den förlorade skandinaviska posten.
Öfverpostmästaren i Köbenhavn har gjort en utredning angående den post till Skandinavien som gått förlorad vid Lusitanias undergång. Den 29 april afgick danska Amerikaångaren Oscar II från Newvork och medförde en ganska stor post. Då Lusitania afgick 1 maj tidigt på morgonen antar man att den icke kan ha haft stor post till Skandinavien. Den post som sändes med Lusitania brukar f. ö, adresseras särskildt så att på försändelserna skrifvas: »via Lusitania», Att, ej stor post medföljde till de nordiska länderna framgår vidare däraf att den norska ångaren Bergensfjord afgick från Newyork två timmar efter Lusitania, och man vet att denna båt hade en betydlig post till Skandinavien, Tyskland och Österrike. Däremot gick en betydlig post förlorad med Ostasiatiska kompaniets ångare Kathay i närheten af Dover. En stor post från Danmark till de olika länderna i Ostasien medföljde nämligen ångaren, och särskildt var paketposten högst betydlig.

I väster
vill det synag som om den franskengelska offensiven för tillfället stannat och aflösts af starka tyska motanfall.

I Galizien.
Den ryska paniken.
Från krigspresskvarteret meddelas till Az Est, att omringandet, förföljandet och tillintetgörandet af den ryska armé, som stått vid Dukla, fortsättes med en rent af häpnadsväckande hastighet och energi. Den ryska paniken har nu fortplantat sig äfven till trupperna vid Lupkow. De under Borosewic och von der Marwitz stående armékårerna ha förenat sig vid Ostrawitza och efter en sex timmars strid tagit ytterligare 6,000 fångar och stora mängder krigsmateriel. De förbundna tyska och österrikiska trupperna ha under sitt förföljande redan passerat Komanca och gå vidare mot Baligréd och öfre San: samt kasta därvid öfverallt tillbaka den ryska arméns arriärtrupper.

Ryssarna på väg mot Pres?????.
En fortsatt reträtt i riktning mot Przemysl tycks vara den utsikt, som, nu erbjuder sig för ryssarna, om de ej skulle lyckas hejda de anstormande fienderna i LiskoSanok-området, hvilket — så som förhållandena utvecklat sig — förefaller föga troligt.
På norra flygeln af den västgaliziska fronten ha de öfre-österrikiska, salzburgska och tyrolska trupperna genom stormanfall eröfrat flera byar öster och: nordast om Debica, som ligger vid järnvägen från Tarnow till Rzeszow och Jaroslau, ett stycke öster om den punkt, där järnvägslinjen öfvergår Wisloka.

Oenighet vid Dardanellerna.
General d\’Amade hemkallad.
Till Vossische Zeitung telegraferas öfver Gendve, att general d\’Amade är hemkaliad. Detta hemkallande kommer ingalunda som mnågon öfverraskning för mera invigda kretsar, där man redan för länge sedan hade kännedom om. avt stora meningsskiljaktigheter bestodo melian denne och expeditionskårens öfverbefälhafvare, general Hamilton. Dessa tvister hade genom de misslyckade angreppen på Dardanellerna ytterligare tillspetsats, hvarför åtgärden med d\’Amades hemkallande blef en nödvändiget.

Äfven Rumänien nu beslutet för intervention?
Petit Parisiens korrespondent i Bukarest telegraferar: Före månadens slut kommer Rumänien att ta ställning vid ententens och Italiens sida. Det är af särskildt intresse att konstatera, att det konservativa partiet, med sin ledare Marghiloman i spetsen, är «fullt enigt om denna politik.
Man meddelar, att Österrike-Ungern vidtager skyndsammsa och omfattande försvarsåtgärder på rumäniska gränsen och gammandrar stora truppmassor i trakten af Czernowitz.

Bulgarien blir under alla omständigheter neutralt.
Från Sofia telegraferas till Tageblatt att Italiens eventuella ingripande i kriget tills vidare icke får något inflytande på Bulgariens neutralitetspolitik, äfven om Bulgariens ryssvänliga kretsar möjligen vilja söka utnyttja situationen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Maj 1915
N:r 108