Lusitania-affären.
På ett möte, besökt af 4,000 naturaliserade amerikaner i Fiiadelfia, har president ’Wiison i ettamförande lämnat den första antydan om den hållning Förenta staterna intaga i Lusitania-affären. Han förklarade nämligen, att Förenta staterna, äfven om de å ena sidan önskade bevara freden, dock å andra sidan äro beslutna att söka Ööfvertyga Tyskland om det orättfärdiga i den tragedi, som utspelats.
Newyorktidningarna tro i allmänhet ej, att Förenta staterna skola förklara krig, hufvudsakligen afdet skälet, att Amerikas stående här är för liten för att kunna lämna någon afsevärdare hjälp.
Tyske ambassadören i Washington har fått mottaga en varning med hot, att tyska ambassaden kommer att sprängas i luften.
Grefve Bernstorff beklagar.
Till Reuters Office telegraferas från Washington: Tyske ambassadören grefve Bernstorff har aflagt ett besök hos utrikesminister Bryan och för honom uttryckt sitt djupa beklagande öfver att krigshändelserna ledt till förlusten af så många amerikanares lif. Ambassadören nämde emellertid icke särskildt Lusitaniaolyckan.
En fråga, som ej fått svar.
Frågan om Lusitanias armering har af engelska amiralitetet besvarats med den förklaringen, att ångaren icke hade några kanoner. Häremot stå från andra håll motsatta påståenden. En annan fråga är, om ångaren förde ammunition. Härom skrifver Morning Post i en ledande artikel på måndagen:
»Det kan icke antagas, att rederibolaget eller regeringen skulle drömt om att begagna ett fartyg fullt af passagerare till en så farlig frakt.» Under sådana omständigheter måste det äfven i England väcka häpnad, att hvarken amiralitetet eller ångarens rederi hittills vågat sig må att förneka de tydliga och preciserade påståendena om den farliga frakten.
Från Berlin telegraferas: Beträffande det brittiska amiralitetets påstående, att Lusitania varit ett obeväpnadt fartyg, är det ofattligt, huru amiralitetet kan komma med ett dylikt naivt påstående. I den officielt utgifna rullan öfver marinen: »The monthly navy list» finnas bland »Royal naval reserve merchant vessels» äfven Lusitania och Mauretania med uppgift om hästkrafter och tonnage. Vidare finnes anmärkt, att ångarna afCunard-linjen äro mot årlig subvention stälda till amiralitetets disposition och sålunda bemyndigade att föra den biå flaggan. Till befälhafvare på Lusitania var också utnämd en korvettkapten. Ångarens bestyckning var 12 15 cm.-kanoner. Huru låta alla dessa fakta förena sig med brittiska amiralitetets dementi?
Ett cyniskt yttrande från Amerika.
Från Washington telegraferas—enligt hvad Dagens Nyheter erfarit — till Daily News:
»I Newyork, Filadelfia och Chicago bevakas de tyska gesantskapsbyggnaderna starkt. De flesta amerikaner hålla inne med sin vrede, emedan de anse att förbrytelsen är alltför allvarlig för att öfver hufvud taget dryftas. Utrikesministeriet och Hvita huset iakttaga tillsvidare fullkomlig tystnad, ehuru de i officiella tidningar medge att den stora förlusten af amerikanska borgares Lif framkallat den allvarligaste kris alltsedan krigets början. Det är regeringens åsikt att saken skall få ett ofantligt omfång, då det är klart att Lusitanias undergång är ett led i de handlingar som från tyssk sida företagits för att upphetsa Amerika till ett fientligt steg. Men det kommer icke att förklara krig och inga amerikaner komma att fordra det, ä äfven den gom är mest förbittrad på Tyskland erkänner att Förenta staterna under ett krigstillstånd icke kunna £e de allierade tillnärmelsevis så mycket stöd som ett neutralt Amerika»
Här deklareras ju på det mest cyniska sätt, att Amerikas neutralitet allenast är ett maskeradt krig. Amerikas medbrottslighet i transporten af ammunition under skyddet af oskyldig passageraretransport torde jämväl få anses erkänd.
Transsylvania har äfven krigsmateriel.
Cunard-linjens ångare Transsylvania, som i lördags afgick från Newyork med 879 passagerare, tillhör äfven, enligt hvad som biifvit konstateradt, de ångare, som föra krigskontraband till de allierade och följaktiigen komma att bli föremål för undervattensbåtarnas för ölje.se. Den 6 februari detta år stod att läsa i den brittiska militärtidskriften Navy and Army Journal att ofvannämda ångare 23 januari från Newyork till Liverpool medförde 2 stycken 40 cm.-kanoner, som levererats af Bethlehemsstålverken. Kanonerna voro uppstälda på fördäcket och bakom dem ett äfven leveransfärdigt kanontorn för pansarfartyg. Till detta torn och kanoner hörande maskindelar voro inpackade i jådor och förvarades i lastrummet.
Den förlorade skandinaviska posten.
Öfverpostmästaren i Köbenhavn har gjort en utredning angående den post till Skandinavien som gått förlorad vid Lusitanias undergång. Den 29 april afgick danska Amerikaångaren Oscar II från Newvork och medförde en ganska stor post. Då Lusitania afgick 1 maj tidigt på morgonen antar man att den icke kan ha haft stor post till Skandinavien. Den post som sändes med Lusitania brukar f. ö, adresseras särskildt så att på försändelserna skrifvas: »via Lusitania», Att, ej stor post medföljde till de nordiska länderna framgår vidare däraf att den norska ångaren Bergensfjord afgick från Newyork två timmar efter Lusitania, och man vet att denna båt hade en betydlig post till Skandinavien, Tyskland och Österrike. Däremot gick en betydlig post förlorad med Ostasiatiska kompaniets ångare Kathay i närheten af Dover. En stor post från Danmark till de olika länderna i Ostasien medföljde nämligen ångaren, och särskildt var paketposten högst betydlig.
I väster
vill det synag som om den franskengelska offensiven för tillfället stannat och aflösts af starka tyska motanfall.
I Galizien.
Den ryska paniken.
Från krigspresskvarteret meddelas till Az Est, att omringandet, förföljandet och tillintetgörandet af den ryska armé, som stått vid Dukla, fortsättes med en rent af häpnadsväckande hastighet och energi. Den ryska paniken har nu fortplantat sig äfven till trupperna vid Lupkow. De under Borosewic och von der Marwitz stående armékårerna ha förenat sig vid Ostrawitza och efter en sex timmars strid tagit ytterligare 6,000 fångar och stora mängder krigsmateriel. De förbundna tyska och österrikiska trupperna ha under sitt förföljande redan passerat Komanca och gå vidare mot Baligréd och öfre San: samt kasta därvid öfverallt tillbaka den ryska arméns arriärtrupper.
Ryssarna på väg mot Pres?????.
En fortsatt reträtt i riktning mot Przemysl tycks vara den utsikt, som, nu erbjuder sig för ryssarna, om de ej skulle lyckas hejda de anstormande fienderna i LiskoSanok-området, hvilket — så som förhållandena utvecklat sig — förefaller föga troligt.
På norra flygeln af den västgaliziska fronten ha de öfre-österrikiska, salzburgska och tyrolska trupperna genom stormanfall eröfrat flera byar öster och: nordast om Debica, som ligger vid järnvägen från Tarnow till Rzeszow och Jaroslau, ett stycke öster om den punkt, där järnvägslinjen öfvergår Wisloka.
Oenighet vid Dardanellerna.
General d’Amade hemkallad.
Till Vossische Zeitung telegraferas öfver Gendve, att general d’Amade är hemkaliad. Detta hemkallande kommer ingalunda som mnågon öfverraskning för mera invigda kretsar, där man redan för länge sedan hade kännedom om. avt stora meningsskiljaktigheter bestodo melian denne och expeditionskårens öfverbefälhafvare, general Hamilton. Dessa tvister hade genom de misslyckade angreppen på Dardanellerna ytterligare tillspetsats, hvarför åtgärden med d’Amades hemkallande blef en nödvändiget.
Äfven Rumänien nu beslutet för intervention?
Petit Parisiens korrespondent i Bukarest telegraferar: Före månadens slut kommer Rumänien att ta ställning vid ententens och Italiens sida. Det är af särskildt intresse att konstatera, att det konservativa partiet, med sin ledare Marghiloman i spetsen, är «fullt enigt om denna politik.
Man meddelar, att Österrike-Ungern vidtager skyndsammsa och omfattande försvarsåtgärder på rumäniska gränsen och gammandrar stora truppmassor i trakten af Czernowitz.
Bulgarien blir under alla omständigheter neutralt.
Från Sofia telegraferas till Tageblatt att Italiens eventuella ingripande i kriget tills vidare icke får något inflytande på Bulgariens neutralitetspolitik, äfven om Bulgariens ryssvänliga kretsar möjligen vilja söka utnyttja situationen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Maj 1915
N:r 108