Etikett: Fårösund

Skarp kritik mot Vattenfallsstyrelsen.
Senaste numret av Svensk Leveranstidning ägnar en starkt kritisk uppmärksamhet åt vattenfallsstyrelsens muddringsarbeten i Fårösund, vilka arbeten dragit en väsentlig längre tid
styrelsen utlovat och efter all sannolikhet komma att medföra avsevärt högre anslag än vattenfallsstyrelsen beräknat och av statsmakterna erhållit.
Tidningen yttrar inledningsvis att vattenfallsstyrelsen vid ett flertal tillfällen i egenskap av entreprenör kastat sig in i konkurrensen om arbetstillfällen och därvid tillämpat metoder, som knappast skulle tolereras hos en enskild företagare och ej gärna heller kunna passa ett statens ämbetsverk. Därpå relaterar tidningen följande:
Den 6 juni 1930 fick vattenfallsstyrelsen regeringens uppdrag att verkställa en del försöksarbeten för uppmuddring av Fårösund och för ändamålet ställdes 65,000 kr. till förfogande. Arbetet skulle omfatta uogmuddring av 5,500 kbm. Dessa försöksmuddringar påginge under tre sommarmånader närada år och resulterade i borskaffandet av endast c:a 3.000 kbm., vartill kom, att ej hela djupet uttogs å denna provsträcka.
Trots dessa allt annat än noggranna och sakligt utförda undersökningar erbjöd sig vattenfallsstyrelsen att uppmuddra hela rännan vid Fårösund till 49 m. bottenbredd söder om sekt. 400 och 45 m. norr om samma sekt. och 5 1/2 m. djup ????? pris av 425.000 kr. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som fick tillfälle yttra sig över den uppgjorda kalkylen, utdömde densamma helt, då nämda ämbetsverk självt efter en omsorgsfullt utförd kalkyl kostnadsberäknat arbetet till 784.000 kr.
Vattenfallsstyrelsens optimism i kostnads- och andra frågor delades emellertid av regering och riksdag, och den 24 april 1931 beviljades kr. 425.000 till muddringsanbetenns utförande. Vattenfallsstyrelsen erhöll uppdraget, och arbetet skulle utföras på en arbetstid av 12 arbetsveckor enligt vattenfallsstyrelsens kalkyl och utan flyttning av arbetsmaterielen från arbetsplatsen.
Arbetet påbörjades i mitten av maj 1931 och — pågår ännu i denna dag som är. Hittills har arbetstiden sålunda varat c:a nio månader, vartill komma de tre försöksmånaderna. Och likväl har endast en fjärdedel av arbetet utförts. Hur många de ursprungligen bestämda 12 arbetsveckorna skola bliva är på arbetets nuvarande stadium amödligt att förutspå.
Att ge sig in på några beräkningar, hur mycket detta muddringsarbete kommer att gå löst nå är likaledes omöjligt — men man kan ju tänka sig kostnaderna när kalkylen 425,000 är baserad på 12 veckor och arbetet nu pågått 9 månader — då frågan närmast gäller, huruvida vattenfallsstyrelsen över huvud taget skall kunna gå i land med arbetet för den av dem med stor tillförsikt beräknade kostnaden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i samband med sin kalkylering riktat en förfrågan till en av Skandinaviens ledande firmor ifråga om muddringsarbeten, Saaby & Lerche i Köpenhamn, har från nämda håll fått stöd för sina kalkyler, att arbetet — utfört av sakkunnigt företagare — icke torde kunna utföras under den av ämbetsverket självt angivna summan av 780,000 kr.
Det är kanske för mycket att enbart lasta ansvaret på vattenfallsstyrelsen. När statsmakterna bevilja anslag på så lösa kalkyler sam de av vattenfallsstyrelsen framlagda, då är det icke heller för mycket begärt, att statsmakterna även kontrollera hur arbetet utföres. Det skulle kanske icke skada, om man så här i elfte timmen toge sig för att bläddra i papperen till denna egendomliga historia. Ett dylikt bläddrande skulle måhända ge till resultat, att det äntligen — sent omsider — i god tid sättes stopp för vattenfallsstyrelsens rätt att uppträda som entreprenör eller utförare av vidare muddringsarbeten.
Vi ha faktiskt så många praktiskt dugliga och kunniga enskilda företagare här i landet att det är överflödigt, att staten uppmuntrar ett ämbetsverk sådant som vattenfallsstyrelsen att inlåta sig på några som helst spekulationer för att hålla sin muddnngsmateriel vid makt, ägnade att äventyra icke blott det allmännas medel utan även det allmännas förtroende till staten och dess verk.

Så långt Svensk Leveranstidnings som synes ganska uppseendeväckande relatign och kritik. Att vattenfallsstyrelsen har något att invända, kan man taga för givet. Kapten Lawski, som är ledare av arbetena ifråga, stod idag icke att träffa, och cheien för byggnadsbyrån, överingenjör Ekwall, ville icke nu ingå i något svaromål, men betecknade kort och gott den framkomna kritiken som synnerligen ovederhäftig.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 februari 1932
N:r 46

FÅRÖSUND, 20 febr.
Norra Gotlands trafikbilägareförening hade torsdagen den 18 d:s sitt ordinarie årsmöte nå hotellet i Fårösund. Mötet, som var talrikt besökt, behandlade en del för trafikbiIgarne viktiga frågor. Efter mötet var samkväm med dans anordnat för medlemmar med damer och fortsatte festligheterna, av vilka arrangörerna hade all heder, till långt fram på småtimmarna.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 februari 1932
N:r 43

isbelagt, men isen tillåter ingen trafik, varför Fåröbornas kommunikation med storön måste ske över norra gattet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 februari 1932
N:r 38

kungöres härmed till ansökan ledig.
Utöver tillsyn å flygvapnets fasta egendom åligger det tillsyningsmannen att handhava å platsen förvarade uppbörder m. m.
Befattningen, som skall tillträdas den 1 nästkommande april, skall sökas före utgången av nästkommande februari månad genom ansökan, åtföljd av betygsavskrifter och övriga för styrkande av kompetens erforderliga handlingar, hos flygstyrelsen, Stockholm 10.
För befattningens bestridande utgår ett årligt arvode om 1,200 kronor. Därjämte kommer bostad om 2 rum och kök att beredas tilltryningsmannen inom etablissementet.
övriga upplysningar lämnas av flygstyrelsen.
Stockholm i januari 1932.
Flygstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 februari 1932
N:r 37

Bäst med fyra fyrar i rännan och två ensfyrar i land.
Stockholm, 6 febr. (H. B.) Lotskaptenen Bengt Östrand i Stockholm har till loststyrelsan yttrat sig över det av Stockholms transport- och bogseringsaktiebolag, a/b Karta & Oaxens kalkbruk och Sveriges segelfartygsförening framlagda förslaget till fyrbelysning i den ränna, som f. n. håller på att upprensas genom Frösunds norra gatt.
Det framlagda förslaget upptager endast två ensfyrar i land, men däremot inga fyrar vid själva rännan, påpekar lotskaptenen. Som orsak till att inga fyrar borde byggas vid rännan, har anförts, att de pråmar, som bogseras genom rännan, lätt kunde skada vid dennas kant befintliga fyrar eller bojar. Enligt lotskaptenens mening är emellertid överensfyrar icke tillräckliga för att leda ett fartyg genom ifrågavarande ränna, och då, man väl icke gärna kan belysa en farled med hänsyn tagen endast till bogserbåtar med pråmar, anser han, att fyrbelysningen bör ordnas så, att den tillfredsställer alla rättmätiga krav, som sjöfarten kan framställa.
Bästa sättet att leda sjöfarten genom rännan vore givetvis fyra fyrar i rännan och två ensfyrar i land. Navigeringen torde dock kunna tryggas med en fyr, placerad i land i förlängningen av rännens mittlinje och så nära rännan som möjligt, samt två fyrar vid rännan, den ena vid sydöstra och den andra vid nordvästra sidan. Ett från sjön kommande fartyg kan hålla den förstnämda fyren mellan de två andra, varefter någon svårighet ej torde föreligga att med lanafyren som styrmärke passera de båda fyrarna vid rännan på lämpligt avstånd. Sedan den nymuddrade rännan passerats, möter Fårösunds fyrs vita sken som ledning för fortsatt navigering. Skulle erfarenheten visa, att denna belysning ej är tillfyllest, är det lätt att komplettera densamma med ytterligare två fyrar vid rännan och ännu en fyr i land, placerad som överensfyr till den första.
För att skydda fyrarna för girande pråmar borde helst ett kraftigt ledverk byggas utefter hela den muddrade rämnan på båda sidor, anser??ts- kapten Östrand. Ett annat sätt att fyrfundamenten göras så ???? att pråmen ej kan komma att ry???.
Ett tredje sätt att åstadkomma ledning för sjöfarten under mörker vore att utlägga fyra bojar, en i Varje »hörn» av rännan och sedan belysa dessa med strålkastare. Dessa böra placeras på ett ej alltför långt avstånd. från rännan och med ljuskäglorna vinkelrätt mot farleden.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 februari 1932
N:r 30

som länsstyrelsen på grund af lotsstyrelsens uttalade mening vid vite ålagt ägaren att undanskaffa, kommer att tillsvidare ligga qvar. Ägaren har nämligen besvärat sig öfver detta beslut hos regeringen, som vid ärendets föredragning beslutit uppskjuta frågans afgörande till dess schefen för sjöförsvarsdepartementet vid besök på platsen i vår i andra ärenden fått taga äfven detta i närmare skärskådande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25

lägger äfven i fredstid sin hämsko på utvecklingen. Våra läsare torde minnas, att hamndirektionen i Fårösund i en väl motiverad skrit valse hos regeringen hemstält om uppsprängning af Fårösunds norra inlopp något öfver det djup af omkr. 10 fot, som nu utgör det normala. Detta för att underlätta samfärdseln oeh sjöfarten och möjliggöra för äfven djupgående fartyg att gå genom sundet utan ait behöfva göra den långa omvägen kring Fårön. Regeringen har nu afelagit denna framställning af strategiska skäl och då man befarade, att en sådan åtgärd skulle tvinga till ökade anstalter för försvarsväsendet äfven vid det norra inloppet i likhet med dem, som man af omständigheterna eller — som det berättats — påstötningar österifrån ansett nödigt anlägga vid sundets södra inlopp.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25