Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Fårö är en ö nordöst om Gotland.
Gårdsnamn: Austers, Ava, Bondans, Broa, Broskogs, Butleks, Båta, Dämba, Friggards, Gasmora Lilla, Gasmora Stora, Hammars, Hoburga Lilla (Träska), Hoburga Stora (Smiss), Kalbjärga, Langhammars, Lansa (Landsnäsa), Lassor, Lauter, Marpes, Mölnor, Nors, Nystugu, Ringvida, Simunds, Sudergarda, Svens, Verkegards, Vinor, Ödehoburga (Hogurga).
10 stycken laxgarn, märkta O. L. Fårö, förlorades under dreffiske på sydöstra eidan af Fårö, den 6 dennes.
Upphittaren härataf erhåller nöjaktig vedergällning, om anmälan därom göres till Handlanden Oscar Larsson, Fårö.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 April 1898
N:r 55
En son.
Visby, Påskdagen den 10 April 1898.
Emma & Charles W:m May.
En son.
Fårö den 8 April 1898.
Hilda Larsson, Oscar Larsson.
född Smitterberg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 April 1898
N:r 55
Förnyad ransakning har i dag å länsfängelset hållits i detta mål, för hvilket intresset bland allmänheten synes ha alldeles aftagit, att dömn af det ringa antal åhörare som bevistade dagens ransakning.
Domaren sporde Södergren ånyo, om ban ännu ej ville bekänna, hvarpå han avarade ett bestämdt nej. Tillspord om han ämnat resa till Amerika och talat därom till en del personer, besvarade S. äfven den frågan nekande.
Som vittnen hördes skräddaren Jakob Verkelin och fiskaren Niklas Olsson.
Vittnet Olsson är bosatt å Hammars grund i närheten af Södergrens bostad. Vittnet förklarade att den fällknif, som hittats i Berggrens bostad efter rånet, vore alldeles ,lika med en knif, som vittnet sett i Södergrens bostad. Bland annat hade vittnet sett, att ett stift på knifvens ena sida något utskjutit från skaftet. Detta är äfven förhållandet med den vfd Butlex funna knifven.
Jakob Verkelin, Verkegårds å Fårö, hade strax efter det rånet föröfvades besökt Södergren. Vittnet var då inne på Södergrens kontor. Då bade 8. sagt till vittoet: »Vet Verkeiin, i dag är jag glad, jag har gjort bokslut i dag och bar 300 kr. öfver. Dessutom har jag utbetalt omkring 200 kr. på min velociped och lämnat 300 kr. till hushållet.» »Det är ju bra», svarade vittnet, »Ja», sade S., allra helst som jag haft boden endast ej fullt ett år».
Vittnet sporde S. om han ämnade resa till Visby, hvarpå S. svarade ja. Då vittnet sade sig vara utan pengar, förklarade S., att vittnet kunde få låna pengar af honom. Vittnet ämnade nämligen själf fara till Visby men heböfde pengar. Under det de samtalade kom en skjuts från Butlexhållet, och med den åkte Södergren och vittnet, hvarvid skjutsbonden omtalade rånet. Då sade S.: »Ja, den gubben kunde ha gifvit sina barn pengarne, ty de behöfde dem». Skjutebonden omtalade äfven, att undersökning börjats och att man väntade länsmannen ut när som helst. I detsamma kom en skjuts, däri länsmannen satt, När vittnet sade detta, påstod Södergren, att det ej var länsman utan någon annan.
Sedan vittnena afbörts, infördes S. ånyo. Han bestred att han innehaft någon knif som ens tillnärmelsevis liknade den vid rätten förovisade, samt sökte, då han ånyo ansattes angående sin affärsetällning, göra troligt, att penningarna inkommit genom affären.
Härpå uppsköts målet till 27 April.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 April 1898
N:r 53
Norra häradsrätten.
Vid vårtingets tredje sammanträde i måndags å Allekvia afkunnades följande utslag:
— För hemfridsbrott i handelsboden vil Veskinde station dömdes arb. G. Sjöstedt att böta 100 kr. samt att ersätta målsägaren för den skedda skadegörelsen.
— Efter aflagd värjemålsed frikändes arb.
Johan Pettersson Veskinds i Veskinde från ansvar för misshandel mot hustru Maria Bergström.
— Arbetaren August Pettersson, Tors i Bro, frikändes äfven efter edgång från ansvar för stöld af skogskälkar.
— För olaga bränviusbandel hade, som bekant, drängen Alb. Hallin, Grausue i Lokrume, varit tilltalad. Sedan han med ed friat sig från åtalet, frikändes han nu af rätten.
Hans ersättningskraf ogillades.
— Arb. Aug. Hallin, af sin svärfader instämd för att olofligen ha tillegnat sig en rock från denne, frikändes af rätten.
— Till 100 kr. böter dömdes drängen Otto Ferm för det han misshandlat 15-årige husbondesonen Gunnar Neogard.
Smålanderska menedsmålet förekom uu ånyo till handläggning, och hade Smålander inkallat fyra vittnen.
Desse berättade, att de vittnen, som i hufvadmålet påstått, att den af Smålander spryngde brunnen ej gifvit tillräckligt med vatten, sedermera sagt, att så ej var förhållandet utan att brunnen gett tillräckligt med vatten för både folk och fä och att det dessutom funnes vatten nog att drifva åvgtröskverk med. Vidare hade af ett vittne i hufvudmålet berättats, att en person af ägaren till bruonen fått löfte om 50 kr. om han nåttetid och då Smålander var frånvarande ville hålla brunnen läns från vatten.
Ett af vittnena i hufvudmålet hade dessutom till Smålender själf sagt, att ingen utom hans far vittnat rätt i hufyudmåiet.
Svarandenas ombud bestred, att något afseende måtte fästas vid hvad vittnena i det nu anhängiggjorda målet senast hade berättat. Ville ej bestrida, att hans hufvudmän fält de omvittuade yttrandena, men de hade i så fall menat, att brunnen gifvit tillräckligt med vatten på senaste tiden och ej på den tid hvarom själfva hufvadmålet hade rört sig. Yrkade målets afgörande samt fasthöll sitt förut gjorda yrkande om ansvar å Smålander för falsk avklagelse.
Smålander däremot begärde ytterligare uppskof för inkommande med full bevisning och slutpåstående.
Yttrande i målet vid nästa sammanträde.
Hemfridsbrottet vid Västerbys i Ardre förekom åter, och var i målet ytterligare ett vittne inkalladt.
Detta berättade, att målsägaren, hemmansägaren T. Jakobsson Västerbys förklarat sig ej ännu göra sak af det hända, men då de i supgillet, hvarvid hermfridsbrottet föröfvades, deltagande dessutom tagit sig före att sönderslita och utkasta ett kär. tillhörigt djurskinn, hade han uttagit stämning. Hade intet att upplysa i själfva saken.
Svar. nekade och begärde slut i målet, och beslöt rätten att fälla utslag nästa sammanträde.
En stund efteråt framträdde emellert’d svar, Larsson till dombordet och bad att »få säga ett par ord till rätten.» — Och hvad skulle det vara? sporde domaren.
— Jo, jag yrkar ansvar för ärekränkning samt 60 kr. i skadestånd.
— Hvarför sade icke L, det förut då?
— Jag glömde det.
— Åkl. bestred det gjorda yrkandet.
— Ja, i så fall vill jag ha uppskof.
— Men inte duger det att krångla se så där inte — sade domaren.
— Ja, antingen ska jag ha 60 kr. heller också få uppskof.
— Se så, gå un sin väg ock var lugn — sade domaren.
Larsson gick småmumlande och högst oförnöjd.
Bränmärkningen hjälpte ej. Som våra läsare torde erinra sig, påpekade vår brefskrifvare å Fårösund i början af året i ett bref till vår tidning, att ett tidigt kommersande med bränvin ägt rum å Fårösund samt förklarade sin afsikt med meddelandet vara att bränmärka ntöfvarne af denna handtering. Men bränmärkningen måtte ej ha bjälpt, ty i måndags stodo tre handelsbiträden från Fårösund och Fårö Fr. Ekström, C. Nystedt och O. Högqvist åtalade för olaga bränvinsförsäljning.
Denna försäljning försiggår vanligtvis så, att handelsbiträden, som äro kända å Spritbolaget i Visby, i eget namn rekvirera bränvin, konjak o. s. v. för landtmännens räkning samt ombesörja distributionen af de ädla safterna och inkassera penningarna, som sedan insändas till bolaget.
Af de nu instämda erkände Fr. Ekström och O. Nystedt. Den förste får sin dom vid nästa sammanträde, hvaremot den senares mål uppsköts, enär hans skriftliga erkännande ej var i laga ordning bevittnadt,
O. Högqvist, Fårö, däremot nekade till att ha sålt bränvin, hvadan målet mot honom uppsköts till Maj-sammanträdet.
Systern fortsätter broderns lönkrögeriaffär? För liknande förseelse som de ofvan omtalade handelsbiträdena var systern till den för rånet 4 Fårö häktade handl, E. Södergren, skolläraredottern Jenny Södergren instämd. Tingsmeningheten visade den på sätt och vis rätt ryktbara unga damen en ganska närgången uppmärksamhet, hvilken dock ej alls irriterade henne. Det var i alla fall intressant att se likheten i de båda syskonens uppträdande inför rätten — samma lugn, samma reda i tankarne och samma lätthet att uttrycka sig.
— Nej, visst inte! Jag har icke sålt en droppe sprit af något slag — jo, denaturerad sprit; men det är ju icke förbjudet: Under Esras tid utlämnade jag på begäran konjak till kunder, men då var det han som lämnat tillåtelse därtill. Sedan dess har jag ej gjort det.
För vidare utredning uppsköts målet till Majsammanträdet.
För djurplågeri var fiskaren Karl Broman, Fleringe, instämd. Han skulle under körslor med en ungkäst allt för flitigt ha begagnat piskan. Han bestred ej, att han begagnat piskan, men väl, att han gjort det öfver höfvan. Saken var den, att hästen, som skulle köras in, varit mycket bångstyrig, hvadan ett piskrapp då och då varit af nöden.
För bevisnings förebringande uppsköts målet till Maj-sammanträdet.
Södra häradsrätten.
Tredje sammanträdet. (Ordf.: E. o. hofrättsnotarien J. A. Toll).
För de smädliga rykten Jakob Johansson, Botes i Gerum, utspridt om arbetaren Lars Wiman dömdes J. att böta 50 kr. samt att ersätta Wiman med 86 kr. för dennes kostnader och att i ortens tidningar införa utslaget.
Godemansed aflades af hemmansägaren Nils Johansson, Hägvals i Linde.
Boskilnad sökas af fru Mina Kökeritz i Garda, Mannen medgaf ansökningen.
I barnuppfostringsmålet emallan Otto Johansson i Klinte samt C. J. Johansson, Sandäskes i Sanda, hade kär. ej kunnat få in några vitnen, hvarför målet uppsköts till nästa sammanträde.
Dyr gödning. Aug. Nyberg å Klintehamn ligger i rättegång med Alfred Jacobsson, Hunninge, om ??????ökar gödning, som denne ej ansett sig behöfva uttaga från Nyberg. Denne fordrar 5,000 kronors skade.
stånd för minskadt anseende som redbar köpman.
Kär. visade med frakträkningar, vid hvilken tid gödningen inkommit, samt yrkade, om rätten ej kunde afgöra målet till hans förmån, uppskof till annat sammanträde. Svaranden bestred kärandens påståenden. Yttrande vid nästa sammanträde.
För hemfridsbrottet, begånget julaftonen å Burgsvik, tilltalade Olof Håkansson Norbeck frön ???? hade för att bevisa sin oskuld inkallat ett par vittnen, hvilka ej sett den tilltalade uppföra sig så som de af åkl. förnt åberopade vittnena berättat. Utslag vid nästa sammanträde.
Skadliga rykten skall Lars Jacobsson, Gläfves i Burs, ha i ond afsikt utspridt om Lars Hansson, Ljugenäs i samma socken.
Ett par vittnen voro af kär. inkallade, och hade dessa hört svar. vid flera tillfällen, till och med i större folksamlingar, om kärandens ekonomiska ställning fälla förklenande yttranden, såsom att hans djur voro pantsatta, och att det snart måste blifva konkurs, att han vore en skojare och rackare m. m.
Ett par af svar. inkallade vittnen hördes äfven. Dom faller vid nästa sammanträde.
Djurplågeri. I målet mot N. K. Haskel i Hamra hördes nu vittnen, som sett svar. med mager häst köra lass och med piska tvinga fram den öfveransträngda hästen, samt att hästenhaft dålig utfodring. Utslag meddelas vid nästa sammanträde. För ett dylikt brott var äfven N. P. Hansson, Petes i Linde, åtalad men förnekade, att han gjort sig skyldig till något djurplågeri.
Åkl. hade inkallat fyra vittnen, som svarandeombudet försökte jäfva, emedan de skulle vara angifvare i saken, om ej direkt, så dock indirekt. Det ena vittnet Jacobsson från Garda förat hade haft rättegång med svar. och tappat, samt ville nu taga revanche. Öfver jäfsanmärkningen hördes tre vittnen.
Efter enskild öfverläggning nekade rätten Jacobsson att vittna. Dessutom var en son till Jacobsson såsom varande ej döpt af präst» äfven olämplig att vittna.
Målet uppsköts till Majsammanträdet.
För olaga idfiske i Närsån är, såsom vi förr refererat, Nils Nährström i När åtalad. Denne hade nu inkallat åtskilliga personer från När såsom vittnen. Desse påstodo, att de omnämda vittnena af hat och afund satt målet i gång, emedan Nährström förut angifvit dem för samma brott med den påföljd, att de bötfälts. Nährströms vitsordades äfven som den ordentligaste af fiskrarne därstädes, Genom nd hade utrönts, att N, ej på långt när lagt så långt ut, som han haft rättighet till. Målet förekommer ånyo 12 April.
Med samma mått som i mäten etc.
I gengäld för det handl. C. Blomqvist i När angifvit handl. N. K. Haskel i Hamra för djurplågeri, såsom här ofvan refererats, hade Haskel nu angifvit Blomqvist för likadant brott, men som Blomqvist ej iakttagit inställelse, uppsköts målet till nästa sammanträde med vites föreläggande för B. att komma tillstädes.
För misshandel var arbetaren Johan Tellström, Österlings i Stånga, af åkl. tilltalad. Misshandeln skulle ha bestått däri, att han vid något tillfälle förra året skulle ha gifvit hustrun Katarina Hallbom, Allmungs i Stånga, ett slag för ansiktet, hvilket förnekades af svar. Målet förekommer vid nästa sammanträde.
En krånglare. Fole mek. verkstad hade uttagit stämning å J. Andersson, Tenglings i Etelhem, om utbekommande af 21 kr.
90 öre, som ännu skulle restera å en pump, som firman levererat till svar. Denne ville ej ingå i svaromål, emedan han ej är ordentligt stämd. Med bevis från tvenne stämningsmän bevisade kär. motsatsen, hvarför rätten ålade svar. att svara i målet.
Han bestred då, att han från Fole verkstad köpt någon pump, men väl en från maskinist Schröder å Roma sockerfabrik.
Målet uppsköts till Majsammanträdet för bevisnings förebringande.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1898
N:r 42
Fjärde ransakningen i detta mål har i dag hållits å länsfängelset, fortfarande under lifligt tillopp af åhörare. Som åklagare uppträdde äfven denna gång, kronofogde Cramér och länsman Arvid Jakobsson och som målsägaren Berggrens ombud f. handl. Snöbohm.
Som vittnen hördes handl. Högqvist och landtbr. A. H. Sjögren.
Först hördes vittnet Högqvist. Vittnet berättade, att han 8 Jan. åpostkontoret träffat svar., som där var sysselsatt med att ordna ett rekommenderadt bref, innehållande 2 hundrakronosedlar af riksbankens valör samt 5 tiokronosedlar.
På vägen från postkontoret voro vittnet och svar. i sällskap och voro sedan i sällskap hela dagen till kl. 5 e. m. Inne i sin butik visade han vittnet fem olika kuvert innehållande sedlar till ett belopp af omkr. 2,500 kr. Vittnet såg dock ej penningarne utan anteckningarna om assurans på kuverten. Dessa penningar sade svar. sig ha förtjänat på sin affär, något som förvånat vittnet, hvilken själf i sin affär ej förtjänat tredjedelen under samma tid. Svar. sade dessutom, att han ämnade resa till Visby samt därifrån till Upsala för att träffa forna kamrater.
Vittnet tillade att svar. såg mycket utvakad och trött ut men intet talades om rånet, hvarom vittnet då ej visste något.
Om utanskrifterna uppgaf vittnet att de ovillkorligen måste vara skrifna samma dag som vittnet träffade svar. å postkontoret och ej, som svar. uppgifvit, för ett par månader sedan.
Om Södergrens affär upplyste vittnet att den ej gått bra någon gång, emedan lagret var alldeles för litet sorteradt. Om sina stora kontanter hade S. aldrig förr talat med vittnet, men väl hade han litet före jul visat sig vara så utan penningar, att han ej kunnat betala ett litet parti ägg, som han köpt af vittnet. Ansåg det vara otänkbart att en affärsman kunde ha så mycket penningar inne och samtidigt röra sig med så litot lager och så stora skulder. Ty från många håll kommo under hela hösten och ända vill jul klagomål öfver att S. ej betalade sina fordringsägare.
Vittnet hade en natt i julhelgen vid 2-tiden mött 8. på vägen mellan Simunds och Butlex. 5. såg dock icke vinet den gången. I handen hade S. en kappsäck. Hurudana kläder S. hade, kunde viltnet icke se.
Om knifven sade vittnet, att hap sett S. ha en knif af snarlikt utseende med den förevisade, kanske något mindre.
Vittnet Sjögren berättade: I September månad vid en rågleverans hade Södergrens far frågat vittnet: »Har Esra sagt till, att vi inga pengar ha att betala rågon med nu?» »Nej», hade Esra svarat, »men om lördag få vi pengar, och då skall ni få» Fjorton dager efter kräfde vittnet och fick då 4 kr, af den äldre Södergron, som sade, att han ej hade mera penningar. Efter ytterligare 14 dagar fordrade vittnet åter men fick blott 3 kr. då. Systern som var ensam hemma, sade, att de endast hade omkr. 11. På detta sätt hade det variv hela hösten och vintern, alltid sammma klagan öfver penningbrist tills 9 December, då Esra erbjöd sig att betala men åtrade sig och sade, att fadren bade nycklarne med sig borta. »Eljest», tillade Esra, »har jag 164 kr. som jag fått för brandstod nyligen.» Härpå erbjöd han vittnet att komma in på söndag. Så gjorde han, hvarvid Esra sade: »Ja, nu har jag en hundrakronesedel; det är allt hvad jag har. Hur skall jag få den växlad, jag bar haft en 100-krona förut i höst och hade då ett fasligt besvär att få växla,» Vittnet fick sålunda inga pengar den gången heller, utan först på onsdagen, då han själf hade växel med sig.
Vittnet tillade, att han ej var den enda som på detta sätt fått tigga ut sina fordringar hos Esra under hösten, och många bade ännu fordringar hos honom. Om knifven sade vittnet, att han sett Esra inneha en alldeles likadan.
Härpå infördes S., hvarefter handl. Arweson från Slite fick företräde och redogjorde för sina affärer med Södergren.
Denne nekar fortfarande. Ransakningen pågår.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1898
N:r 42
konsistorielt af 3:dje klassen (reglerad lön 3,200 kr. och bostället taxeradt till 42 tusen,) sökes af kyrkoherden Stengård å Fårö, komministrarne Lindfors i Lojsta, Youngberg i Mästerby och Kristiansson i Ardre samt af vice pastorerna K. J. Kjellner och J. A. Timander.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 Mars 1898
N:r 41
till Källunge pastorat hafva nu inkommit till domkapitlet från kyrkoherden Stengård å Fårö och komminister Lindfors i Lojsta.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Mars 1898
N:r 39
Hos enskilda hafva under sagda år utförts följande skogsodlingsarbeten utaf plantörer, hvilkas dagarfvoden bekostats af hushållningssällskapet:
Af extra kronojägaren Lindskog utplanterats å Visby stads område 6 815 tall-, 450 gran och 73 diverse plantor; hos F. Dassow, St. Mörby i Lokrume, 1,000 gran- och 404 div.; bos P. Johansson, Vellarfve i Roma, 300 tall- och 3,000- gran-, hos L. Ljung berg, St. Hästnäs, 58 st. div.; hos Uno Brounmus, Broungs i Stenkyrka, 400 gran; och 60 div ; hos skollärare W. Ringbom å Fårö 1,000 tall-, 1,000 gran- och 50 div.; hos konsul Björkander i Visby 755 st. div.; hos H. Wohler, Weskinds i Weskinde, 200 tall-, 300 gran- och 422 div; hos K. Bolling, Bläsnungs i d:o, 150 gran: och 329 div.; vid Skoga folkskola i Öja 175 st. gran- och 700 diverse plantor; samt utsåtts 2,5 kg. tallfrö hos H. Andersson, Uppegårds i Vallstena, 3 kg. tallfrö hos J. Jönsson, Björkhage i Dalhem, och 1 kg. granfrö å Sigreifs kaplansboställe i Västerhejde;
af skogsplantör Segerdahl utsåtts 5 kg. tall- och 5 kg. grantrö hos myrbolaget, Skäggs i Veskinde, och lika mycket af hvardera sorten hos löjtnant Brunnström, Rosendal i Follingbo;
at skogsplantör P. Pettersson utplanterats 500 st. granplantor och utsåtts I kg. talloch 1 kg. grantrö hos P. Olsson, Gimrings i Hafdhem: utplanterats hos P. Levander, Allmungs i Hafdhem, 225 gravplantor och vid folkhögåkolan i Hemse 395 div. plantor; samt utsåtts hos L. Hanssou, Jugennäs i Bars, 5 kg. tallfrö och hos Jakob Thomson, Lingsarfre i Näs, I kg. tall- och 1,5 kg. granfrö.
Plantorna ha erhållits gratis från statens plantskolor vid Skogsholm och i Hemse, och skogsfröet har bekostats af hushållningssällskapet.
Besiktningar hafva jämlikt lagen mot skogsförödelse 30 Mars 1894 ägt rum å trenne skattehemman, nämligen 1/8 mant.
Tejnungs och 1/8 m. Kassle i Hangvars socken samt 1/4 m. Dembor å Fårön, men hafva ej föranledt utfärdandet af saluafverkningsförbud.
Beträffande de allmänna skogarna, så hafva å följande skogsodling ägt rum, nämligen vid kronoparken Skogsholm, vid Hejnum, Mullvalds, Västerby, Stenkumla, Källunge, Fjäle, Ejsta, Alskog, Grötlingbo, Öja och Hamra ecklesiastika boställen samt vid Roma kungsgård och Tjengvide länsmansboställe. Å dessa skogar hafva tillsammans utsatts 21 tusen st, plantor samt utsåtts 20 kg. tallfrö, lika mycket granfrö och 3,2 kg. björkfrö.
Å Gotska Sandön har fortfarande utplanterats sandgräs å de konstgjorda skyddsdynerna vid hafvet, hvarjämte sådan plantering äfven blifvit utsträckt längre åt sydväst å de höga bankarna omkring norra fyrstationen. Omskolade plantor af bergtall och vanlig tall äro utsatta på bankarna i de utgångnas ställe, och man har fortsatt med den under näst föregående året påbörjade planteringen af ektelningar och pilsnittlingar, för att bilda ett stormfast skydd omkring stationen, hvilken numera torde få anses skyddad emot flygsandens framträngande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Mars 1898
N:r 35
Förnyad ransakning bar i dag å lånsfängelset hållits med den för detta brott misstänkte Esra Södergren. Långt före ransakningens början hade en ansenlig skara nyfikna fylkat sig utanför fängelseporten, för att vid ransakningens början få komma in, och domsalen fyldes äfven, när målet påropades, af skådelystna.
Målsägaren företräddes äfven denna vång af hr Hj. Snöbohm.
Sedan Södergren införts, föredrogs hans prestbetyg, hvilket meddelar, att 5. är född 18 Maj 1874 å Fårö. Han är konfirmerad.
Härpå genomgingos de vittnesberättelser som vid förra rättegångstillfället aflades, och anstäldes med anledning häraf ett kortare korsförhör.
Anmärkning gjordes bl. a. mot S:s uppgifter om användande af verktygen. S. vidhöll sina uppgifter att han skulle göra en ny ställning för järn.
Åkl. upplyste att den ställning som redan fanns räckte för ett tre gånger så stort lager som det S. innehade. S. hade f.n. inne 2 stänger fyrkantjärn, 2 1/2 stänger skenjärn, 7 1/2 stänger ståljärn, 81/2 stänger rundjärn och ungefär en knippa bandjärn.
S.pgeumälde att han önskade en rymligare ställning för att där upplägga järnet, sedan han tjärat det för att bevara det för rost.
Då fråga blef om Ahlqvists vittnesmål och om S:s klädedrägt, då A. såg honom, anmärkte åkl., att S. och äfven hans mor enständigt nekat för att S. haft ljusare kläder. Nu hade åkl.; emellertid hemma hos S. anträffat en ljus rock och väst, till hvilka plagg äfven funnits ett par benkläder, hvilka nu dock äro spårlöst försvunna. Filthatten som vittnet Ahlqvist sett 9. hafva företeddes äfven.
S. förnekade att han haft ljusa benkläder vid tillfället samt sade, att ban ej visste hvar de till den ljusa kostymen hörande benkläderna voro, såvida de ej funnos i Visby på hans logis här, kvarolömda i sommras.
— Hvilket logis! sporde. åkl.
— Hos mina släktingar.
— På samma ställe där S. tog in nu sist.
— Ja.
— Kanske S. hade benkläderna med sig dit nu sist?
— Nej, visst icke.
Härpå företeddes ett utdrag ur kassakladden som nu föres, visande att under tiden 17 Jan. till 17 Febr.inkommit 80 kr. Härmed ville åkl. bevisa orimligheten af att S. under Nov.—Dec. samt halfva Januari kunnat i affären infå omkring 3,000 kr.
Som vittnen hördes härpå snickaren Johan Blessell och pigan Ada Tapper.
Johan Blessell meddelade att S. två gånger talat med honom om Berggrens penningar. Första gånger var för omkr, ett år sedan. ’Då hade &. vid ett besök, som vittnet gjort i hans hem, till honom sagt: »Om vi två skulle ta och gå till Berggren och få litet penningar.» S. var då i stort behof af penningar och antog vittnet att det var af denna orsak S. sagt detta.
— Andra gången var i Södergrens butik i somras. Äfven då var S, utan penningar. S. sede då till vittnet: »Om jag skulle gå upp till Berggren ocn knycka litet penningar.» Då sade vittnet: »Det går nog ej så lätt, ty Berggren förvarar sina pengar så väl, att man ej kan komma åt dem.» »Då ger jag väl gubben ett nyp, så blir han väl lugn så länge.»
— Hade S. ej vid första tillfället föreslagit vittnet att vara med?
— Jo, han sade, om vi (vittnet och S.) skulle gå till B. och få pengar.
äVintnen meddelade vidare att han först under de sista två åren haft någon beröring med S. Under förliden sommar voro de mycket tillsammans, eljest ej. Vittnet hade äfven handlat hos S. och upplyste, att det varit rätt mycket folk i butiken strax efter det den öppnades, men det aftog sedan, så att omsättningen måtte hafva varit ganska ringa. Äfven S:s spannmålsaffärer ansåg vittnet hafva varit dåliga och föga gifvande. Meddelade att S. på hösten haft mycket ondt om penningar. Om det i November ankomna penningebrefvet med 400 kr. upplyste vittnet, att det var adresseradt till skoll. Södergren.
Den 7 Januari på kvällen hade vittnet varit hemma hos sig och legat före kl 12 Om genvägarne meddelades, att en genväg går strax förbi hans gård öfver Träska till Butlex.
Om Södergrens försäljning af spritdrycker uppgaf vittnet, att många hade kännedom om denna S:s affär och handlade af honom. Vittnet hade själf köpt konjak af S.
På fråga af åkl. förklarade vittnet, att 8. antagligen ej ämnat besöka honom natten mellan 7 och 8 Januari. Äfven upplyste vittnet att S. talat om Ada Tapper och sagt, att han ämnade söka komma’ in till henne nattetid.
Härpå hördes pigan 4da Tapper. Hon förklarade först att hon aldrig sett de för henne nu förevisade dyrkarne.
Hon sade vidare, att hennes kammardörr om nätterna var stängd genom en från dörrlåset fri regel. Ytterdörren på vestra gafveln hade varit stängd ända sedan hon kom till Friggårds. Brygghusdörren låses äfven hvar kväll. Innanför östra dörren stå två höga tunnor som blockera densamma. De ha stått där hela tiden vittnet varit på platsen.
Vittnet medgaf att 5. fera gånger besökt henne samt att S. visste hvar nycklarne funnos. De dörrar där nycklarne voro undanlagda, antog hon att S. med dyrkar yppnat. Besökena hos Ida Tapper hade ägt rum i November och December och nattetid. Efter jul däremot hade vittnet reglat dörren in till sig, så ått S. ej kommit in. Och efter jul hade S. ej heller gjort försök att komma in. Äfven före jul hade vittnet nekat S. att inkomma till sig och S. då hade ej haft någon dyrk att öppna med.
Om de ljusa kläderna meddelade vittnet, att hon ej sett honom bära dem mer än en gång i somrag, då S. haft benkläderna och västen på sig.
Om den med fotoger indränkta kappsäcken upplyste vittnet att hon aldrig sett den vid Friggårds. Fällknifven trodde hon sig igenkänna såsom Södergrens. Åtminstone var den mycket lik en af S. innehafd knit.
Om Södergrens affärer visste vittnet intet, ty därom hade S. ej talat med henne.
— Hvad som förut berättats om händelserna vid Friggårds kvällen före rånets föröfvande bekräftades af vittnet.
Vidare uppgaf vittnet, att skoll, Södergren någon dag före 7 Jan. inne i Esras butik sagt, att denne på affären förtjänat mycket penningar.
Härmed voro vittnesförhören slut.
Södergren infördes ånyo, och hufvudinnehållet af vittesförhören delgafs honom. De af vittnet Blessell omnämda yttrandena angående försök att få penningar från – Berggren förklarade S. vara fälda på skämt.
Åkl. påvisade att yttrandena fälts under svåra ekonomiska förhållanden för S. och att talet om skämt vore rätt misstänkt. På fråga förnekade S. att han med hemmansägare Sjögren, Afva, samtalat om sin penningeställning. Detta anhöll åkl. att få antecknadt till protokollet.
Vidare framhöll åkl. att vidare vid tiden för S. andra samtal med Blessel om ett försök att få vengar från Berggrem, S. åter varit isvår penningknipa och att när han nu på nyåret åter hade stora utbetalnigar — då skedde rånet. Detta vore fula sammanställningspunkter. Dessutom vore det utrönt, att alla penningar som af S, senaste tiden utbetalats, anskaffats af hans far. Detta visade ej att S. själf haft penningar, som han förut uppgifvit.
Häremot invände S. att han varit tvungen att spara sina inkomster för att betala ett banklån i Visby och för den skull har han anlitat sin fars penningar.
Målet uppsköts härpå till 16 Mars.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Februari 1898
N:r 30
hålles om onsdag förnyad ransakning å länsfängelset. Huruvida då en bekännelse från Södergrens sida skall föra målet till sitt afgörande, är ej godt att säga. S. har dock redan visat, att han synbarligen ämnar hvad man kallar »bondneka», d. v. s. söka komma ifrån åtalet genom att neka för allt, som har samband med själfva saken, men däremot påtaga sig alla möjliga andra snedsprång och brott, som ban begått, men som han nog under andra förhållanden skulle förnekat. Så har han tillstått, att han bedrifvit lönkrögeri samt erkänt en stöld af penningar.
Att åklagaren emellertid under tiden mellan ransakningarna ej varit overksam, är naturligt. Han har gjort allt, hvad han förmått, tör att bringa i dagen bevis för Södergrens brottslighet. Och i dessa sina ansträngningar synes han hafva lyckats rätt väl i ett par fall.
Som våra läsare torde erinra sig, uppgaf vittnet Ahlqvist, som sett S. den natt rånet skedde, vid förra ransakningen, att S. vid tillfället varit iklädd ett par byxor af ljusare färg än rocken. Och S. medgaf, då han därom tillfrågades, att han äfven hade ett par ljusare benkläder, hvilka dock voro gamla och oanvändbara. Detta hade kan förut bestämdt förnekat. På fråga hvar han hade dessa benkläder svarade S., att de funnos i någon skrubb i hans hem. Åkl. har nu eftersökt detta klädesplagg, men, ehuru äfven de hemmavarande intygat, att ett par ljusa byxor borde finnas i 8:s ägo, omöjligen kunnat finna plagget, hvilket alltså möjligen undanskaffats af S., innan han for till Visby.
Vidare har åklagaren vid genomgående af Södergrens handelsböcker och anteckningar funnit, att S. under den tid, då han enligt sin egen uppgift skulle ha fått in de af honom vid häktandet innehafda penningarna, enligt dessa böcker ej fått in mera än 80 kr. i kontanta penningar.
Nu står således den frågan obesvarad: »Hvar har S. fått de af honom innehafda penningarna, som enligt hans egna anteckningar ej influtit genom affären?» eller ock: »Om S. fått in dessa penningar, som han innehar, genom affären — hvarför ha de då ej blifvit i handelsböckerna antecknade?» Det torde bli svårt nog för S. att reda sig ur denna knipa, och då man dessutom har att vänta ett par rätt viktiga vittnesmål, torde man kunna motse onsdagens ransakning såsom en af de viktigaste under hela handläggningen af detta mål.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Februari 1898
N:r 29