Fjärde ransakningen i detta mål har i dag hållits å länsfängelset, fortfarande under lifligt tillopp af åhörare. Som åklagare uppträdde äfven denna gång, kronofogde Cramér och länsman Arvid Jakobsson och som målsägaren Berggrens ombud f. handl. Snöbohm.
Som vittnen hördes handl. Högqvist och landtbr. A. H. Sjögren.
Först hördes vittnet Högqvist. Vittnet berättade, att han 8 Jan. åpostkontoret träffat svar., som där var sysselsatt med att ordna ett rekommenderadt bref, innehållande 2 hundrakronosedlar af riksbankens valör samt 5 tiokronosedlar.
På vägen från postkontoret voro vittnet och svar. i sällskap och voro sedan i sällskap hela dagen till kl. 5 e. m. Inne i sin butik visade han vittnet fem olika kuvert innehållande sedlar till ett belopp af omkr. 2,500 kr. Vittnet såg dock ej penningarne utan anteckningarna om assurans på kuverten. Dessa penningar sade svar. sig ha förtjänat på sin affär, något som förvånat vittnet, hvilken själf i sin affär ej förtjänat tredjedelen under samma tid. Svar. sade dessutom, att han ämnade resa till Visby samt därifrån till Upsala för att träffa forna kamrater.
Vittnet tillade att svar. såg mycket utvakad och trött ut men intet talades om rånet, hvarom vittnet då ej visste något.
Om utanskrifterna uppgaf vittnet att de ovillkorligen måste vara skrifna samma dag som vittnet träffade svar. å postkontoret och ej, som svar. uppgifvit, för ett par månader sedan.
Om Södergrens affär upplyste vittnet att den ej gått bra någon gång, emedan lagret var alldeles för litet sorteradt. Om sina stora kontanter hade S. aldrig förr talat med vittnet, men väl hade han litet före jul visat sig vara så utan penningar, att han ej kunnat betala ett litet parti ägg, som han köpt af vittnet. Ansåg det vara otänkbart att en affärsman kunde ha så mycket penningar inne och samtidigt röra sig med så litot lager och så stora skulder. Ty från många håll kommo under hela hösten och ända vill jul klagomål öfver att S. ej betalade sina fordringsägare.
Vittnet hade en natt i julhelgen vid 2-tiden mött 8. på vägen mellan Simunds och Butlex. 5. såg dock icke vinet den gången. I handen hade S. en kappsäck. Hurudana kläder S. hade, kunde viltnet icke se.
Om knifven sade vittnet, att hap sett S. ha en knif af snarlikt utseende med den förevisade, kanske något mindre.
Vittnet Sjögren berättade: I September månad vid en rågleverans hade Södergrens far frågat vittnet: »Har Esra sagt till, att vi inga pengar ha att betala rågon med nu?» »Nej», hade Esra svarat, »men om lördag få vi pengar, och då skall ni få» Fjorton dager efter kräfde vittnet och fick då 4 kr, af den äldre Södergron, som sade, att han ej hade mera penningar. Efter ytterligare 14 dagar fordrade vittnet åter men fick blott 3 kr. då. Systern som var ensam hemma, sade, att de endast hade omkr. 11. På detta sätt hade det variv hela hösten och vintern, alltid sammma klagan öfver penningbrist tills 9 December, då Esra erbjöd sig att betala men åtrade sig och sade, att fadren bade nycklarne med sig borta. »Eljest», tillade Esra, »har jag 164 kr. som jag fått för brandstod nyligen.» Härpå erbjöd han vittnet att komma in på söndag. Så gjorde han, hvarvid Esra sade: »Ja, nu har jag en hundrakronesedel; det är allt hvad jag har. Hur skall jag få den växlad, jag bar haft en 100-krona förut i höst och hade då ett fasligt besvär att få växla,» Vittnet fick sålunda inga pengar den gången heller, utan först på onsdagen, då han själf hade växel med sig.
Vittnet tillade, att han ej var den enda som på detta sätt fått tigga ut sina fordringar hos Esra under hösten, och många bade ännu fordringar hos honom. Om knifven sade vittnet, att han sett Esra inneha en alldeles likadan.
Härpå infördes S., hvarefter handl. Arweson från Slite fick företräde och redogjorde för sina affärer med Södergren.
Denne nekar fortfarande. Ransakningen pågår.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1898
N:r 42