Förnyad ransakning har i dag å länsfängelset hållits i detta mål, för hvilket intresset bland allmänheten synes ha alldeles aftagit, att dömn af det ringa antal åhörare som bevistade dagens ransakning.
Domaren sporde Södergren ånyo, om ban ännu ej ville bekänna, hvarpå han avarade ett bestämdt nej. Tillspord om han ämnat resa till Amerika och talat därom till en del personer, besvarade S. äfven den frågan nekande.
Som vittnen hördes skräddaren Jakob Verkelin och fiskaren Niklas Olsson.
Vittnet Olsson är bosatt å Hammars grund i närheten af Södergrens bostad. Vittnet förklarade att den fällknif, som hittats i Berggrens bostad efter rånet, vore alldeles ,lika med en knif, som vittnet sett i Södergrens bostad. Bland annat hade vittnet sett, att ett stift på knifvens ena sida något utskjutit från skaftet. Detta är äfven förhållandet med den vfd Butlex funna knifven.
Jakob Verkelin, Verkegårds å Fårö, hade strax efter det rånet föröfvades besökt Södergren. Vittnet var då inne på Södergrens kontor. Då bade 8. sagt till vittoet: »Vet Verkeiin, i dag är jag glad, jag har gjort bokslut i dag och bar 300 kr. öfver. Dessutom har jag utbetalt omkring 200 kr. på min velociped och lämnat 300 kr. till hushållet.» »Det är ju bra», svarade vittnet, »Ja», sade S., allra helst som jag haft boden endast ej fullt ett år».
Vittnet sporde S. om han ämnade resa till Visby, hvarpå S. svarade ja. Då vittnet sade sig vara utan pengar, förklarade S., att vittnet kunde få låna pengar af honom. Vittnet ämnade nämligen själf fara till Visby men heböfde pengar. Under det de samtalade kom en skjuts från Butlexhållet, och med den åkte Södergren och vittnet, hvarvid skjutsbonden omtalade rånet. Då sade S.: »Ja, den gubben kunde ha gifvit sina barn pengarne, ty de behöfde dem». Skjutebonden omtalade äfven, att undersökning börjats och att man väntade länsmannen ut när som helst. I detsamma kom en skjuts, däri länsmannen satt, När vittnet sade detta, påstod Södergren, att det ej var länsman utan någon annan.
Sedan vittnena afbörts, infördes S. ånyo. Han bestred att han innehaft någon knif som ens tillnärmelsevis liknade den vid rätten förovisade, samt sökte, då han ånyo ansattes angående sin affärsetällning, göra troligt, att penningarna inkommit genom affären.
Härpå uppsköts målet till 27 April.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 April 1898
N:r 53