För utskänkning af maltdryeker på oloflig tid fäldes timmermanshustrun Anna Nilsson till 30 kronors böter. Hustrun Nilsson, engång förut stämd för samma förseelse, har nu velat försvara sig dermed, att utskänkningen egt ram strax efter midratt.
Bryggaredrängen Alfred Petterson har af åklagaren iustämts, emedan han 20 sistl. Mars skulle hafva misshandlat arbetaren Karl Söderdal dels å utskänkningsstället nr 1 och dels å gatan derutanför. Domstolen dömde igår svaranden till edgång samt lemnades honom betänketid till 5 nästkommande J uli, då han personligen skulle inställa sig och förete intyg från sin själasörjare, att han hos denne undervisats om edens vigt och vådan af mened.
För idkande af äfventyrligt spel hos enkan Anna Nordström vid Skepparegatan hafva af åklagaren instämts stenhbuggaren Karl Laurin, gjuterigesällen Kristoffen Aberg, smederne M, å Åkerberg och K. M. Jonsson, magasinsföreståndaren Hans Hogland, stenbrytaren Svante Erikson samt stationskarlarne P. A. Nilsson, K. G. Svensson och J. Magnusson. Vid målets behandling i går berättade ett vittne, att Laurin och några andra spelat något slags spel medels ritning med krita och att vittnet hört, att enkan Nordström haft lotterier hos sig. Ett annat vittne hade sett svarandena spela kort hos enkan N., hvarvid det spelats om klädespersedlar. Samma vittne intygade äfven, att en jungfru Alette Måhrbeck tillhörig lampa bortlottats hos enkan Nordström. Just då ofvannämda lotteri omtalades, öfverfölls enkan Nordström af en svimning, verklig eller låtsad må lemnas oafgjordt, samt föll baklänges och hamnade i en bakom henne sittande persons knä. Hon infördes derpå i ett närgränsande rum, der hon en stund fick återhämta sans och krafter. Målet öfverlemnades af båda parterna till domstolens pröfning.
För oljud och störande af hemfrid hade åklagaren på angifvelse af husegaren Håkan Nilsson yrkat ansvar å arbetarne Anders Persson och Ernst Hemström samt plåtslagerige sällen Johan Andersson, hvilka 22 sistl. Januari skulle hafva begått hemfridsbrott hos husegaren Nilsson. Någon fällande bevisning har emellertid ej kunnat törebringas, hvadan svarandena i går frikändes.
Efterdyningar af Vestbergska förfalskningarna. Å tvänne kreditiv i riksbankens afdelningskontor och enskilda banken härstädes för nu aflidne handl. K. J. Vestberg, lydande å sammanlagdt 10,000 kronor, hade öfverstelöjtnant af Klint tecknat borgesförbindelse, hvarigenom han efter Vestbergs frånfälle måste till bankerna inbetala nämda summa. Å båda kreditiven fans emellertid äfven Vestbergs systers, enkefru Vahlberg, namn, i god tro bevittnadt af handlandena Gustaf Klintberg och J. Lindbom. Hr af Klint fordrade derpå af fru Vahlberg ersättning för hälften af den erlagda snmman, från hvilken ersättning hon dock af rådhusrätten befriades, enär hon med ed betygade, att hennes namn å båda kreditiven var förfalskadt. Ersättningsanspråken hafva nu af öfverstelöjtnant af Klint vändts mot hrr Klintberg och Lindbom, hvilka hade på god tro bevittnat fru Vahlbergs namn. Käranden ansåg, att de skulle hafva genom ett dylikt beteende orsakat honom den ofvan nämda förlusten, hvarför han yrkade, att de genast, hvem af dem som gitte, måtte åläggas att vid utmätvings äfventyr till honom betala kr. 5,002:02 jämte ränta tills betalning sker, dock med afdrag af den summa, som käranden möjligen kunde utbekomma i Vestbergska konkursmassan. Härå svarades & andra sidan, att hr af Klint skrifvit sitt namn å kreditiven, innan svarandena bevittnat fru Vahlbergs namn (hvilket erkändes af käranden), hvadan de ansågo såsom obefogadt kärandens påstående, att de genom den af dem skrifna namnbevittningen skulle hafva narrat käranden och orsakat honom förluster. WVidare anförde svarandena, att de haft kännedom om, att fru Vahlberg åren 1876 och 1877 skrifvit sin borgen å Vestbergs kreditiv, hvilket fru Vahlberg för dem nyligen erkänt, samt framstälde vidare, att de såsom ej hatvande haft den minsta nytta eller fördel af den ifrågavarande affären måtte frikännas från all betalningsskyldighet, hvarjämte de fordrade ersättning för inställelse och rättegångskostnader. Skulle domstolen döma dem skyldiga att betala, yrkade de, att de måtte åläggas att utgifva betalning hvar för sig. Kärandeombudet vidhöll sina påståenden och öfverlemnade målet, hvari utslag faller 24 dennes.
För misshandel å Håkan Nilsson dömdes arbetaren Lars Hesselin till 25 kronors böter och att utgifva ersättning åt i målet hörda vittnen med 5 kronor.
Landthandlaren G. Adolf Hedström dömdes att till sin hyresvärd, arbetaren Fredrik Petterson vid utmätnings äfventyr genast betala ogulden hyra med 17 kronor och att strax afflytta från den af Pettersson förhyrda lägenheten.
Höns- och kapptjufven, husbondesonen Karl Fredrik Martel, född 1861, Ekeby i Eskelhem, fick i dag sin dom, som lydde å 13 månaders straffarbete och fem års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden. Angående af Martell på tvänne ställen och under olika tider föröfvade inbrottsstölder, hvarvid några höns tillgrepos, har förut af södra häradsrätten hållits ransakning, hvarefter målet hänsköts till rådhusrätten, enär Martell på ett bedrägligt sätt tillnarrat sig en hos torghandlaren Tomas Oskar Jakobsson af pigan Hanna Nilsson från Eskelhem pantsatt kappa. Martell erkände sig skyldig.
Såsom försvarslös har ofvannämda pigan Hanna Nilsson från Eskelhem nyligen dömts till fyra månaders allmänt arbete.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1880
N:r 36
