Visby rådhusrätt.
Mot handlanden Emil Gerle hade riksbanken och Gotlands enskilda bank yrkat ansvar för vårdslöshet mot borgenärer i en så lydande stämning:
Enär handlanden Emil Gerle, hvilken 7 December 1887 afträdt sin egendom till konkurs, dels genom vingleri i växelrörelse, dels genom oordentlig bokföring och dels derigenom att han, sedan han kommit på sådant obestånd, att han, bort inse, att han ej kunnat rätt för sig göra, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott fortsatt, sin rörelse och derunder upplånat penningar och varor, gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer, får styrelsen för Riksbankens afdelningekontor i Visby härmed vördsamt anhålla om laga kallelse och stämning å honom med yrkande, att han härför mätte ådömas ansvar enligt 23 kap. 3 § strafflagen.
I den berättelse som köpmannaföreningens ombud herr A. Agrell afgifvit till borgenärerna efter granskningen af gäldenärens böcker anmärker han att för år 1883 visserligen synes vara en vinst å rörelsen af 500 kr., men att sedan under de 3 följande åren en brist uppstått af öfver 37,000 kr., deraf för 1886 ensamt 19,000 kronor. Ingenstädes kunde egentligen skönjas huru affärerna stått, då aldrig något lagenligt bokslut gjorts eller någon verklig balansräkning förefans. Dessutom voro inventarierna upptagna till skäligen höga värden. Mot bokföringen i öfrigt anmärktes, att gäldenären ej fört dagbok, samt ej noterat sina växlar och de borgensförbindelser, han dels gitvit och dela erhållit, det senare af J. P. Åberg till nästan oinskränkt belopp. Kassaboken hade ej varit paginerad och journalen ofullständig. Då sålunda gäldenären, gjort sig skyldig till vingleri och bort inse under flere år att ställningen vore ohållbar, mon ändå för att fördröja konkursens utbrott upplånat penningar och varor och då dessutom ofvan anmärkte oegentligheter och fel i bokföringen förekomma, anser han gäldenären hafva gjort sig skyldig till uppenbar, grof vårdslöshet mot sina borgenärer.
Med öfverlemnande af ofvanstående berättelse, öfverlemnades också från kärandesidan målet, men svaranden begärde genom sitt ombud skriftligen 6 veckors uppskof för att afgifva slutligt svaromål. Rätten nedsatte dröjsmålet till 4 veckor.
Målet mellan bryggeribolaget och Johanna Vesterlund förevar i dag ånyo, hvarvid genkäranden, Vesterlund, fick såsom vittnen hörda tullförvaltare Lyth, handl. J. F. Nilsson, bokh. R. Pettersson och J. G. Herlitz, hvilka skulle intyga att det egentligen varit för Vesterlund räkning konsul Romdahl 1883 i Dec. köpt huset 57-58 söder för staden. Detta tycktes dock ej framgå af vittnesmålen. Genkäranden begärde uppskof, käranden öfverlemnede målet och yrkade ansvar å Vesterlund för obehörig rättegång samt för äreröriga beskyllningar mot käranden att han skulle svikligen tillskansat sig en hennes utskänkningsrättighet. Målet uppsköts 3 veckor.
För barnuppfostringsbidrag hade ogifta Ida Karlsson från Hästnäs instämt snickaregesällen Karl Lindvall. Svaranden hade aldrig nekat att betala uppfostringshjelp och hade också erlagt denna med 3 kr. i månaden från barnets födelse 17 April 1887 till 17 Mars i år. Nu fordrades 5 kronor i månaden. Lindvall sade sig ej hafva råd att betala mera än 3, om hvilken summa han kommit öfverens med Ida Karlsson. För att höra vittnen angående detta uppsköts målet.
Hvad vi sluppit äta. Under Mars månad hafva af länsveterinären till försäljning förbjudits här i staden 3 lösa och sladdriga kalfkött, torgförda af hemmansägaren Karl Pettersson, Homa i Stenkumla, Båtsman F. Qviberg, Endre, och hemmansägaren Petterson från Sjonhem.
Nedsatt straff. Arbetaren Fredrik Vilhelm Nyman, som af Gotlands södra häradsrätt 3 Januari i år dömdes för 4 resan stöld till 10 års straffarbete och 10 års vanfräjd har besvärat sig hos hofrätten, som nedsatt strafftiden till 5 år och 6 månader.
Svårt våld. I onsdags stod vid rådhusrätten i Stockholm en bageriarbetare J. J. Löfqvist, född 1869 å Gotland, tilltalad för svårare knifskäring, föröfvad mot en annan bageriarbetare Berggren och en tjensteflicka Elin Johansson, anstäld hos bagaren Hellsten. Löfqvist och Berggren hade måndagen den 19 d:s varit ute till sammans å åskilliga utskänkningsställen. Sedan de derunder berusat sig, komma de å Repslagaregatan i ordväxling och handgemäng, hvarunder Löfqvist blef kullslagen af Berggren. Af polisen blefvo de emellertid snart åtskilda.
Senare på aftonen uppsöktes Löfqvist åter af Berggren i omnämda Hellstens bageri, hvarest den tilltalade egt anställning, och då hade Löfqvist rusat på Berggren och huggit honom med en fällknif två djupa sår, ett i högra låret och ett i högra armen. Flickan Johansson hade nu, på den sårades rop, skyndat till för att afstyra vidare våld, men råkade derunder sjelf ut för Löfqvist knif, som afskar en sena å flickans ena handled och derjämte orsakade en ymnig blodförlust.
De båda sårade hade sedan dess vårdats å Serafimerlasarettet och komma antagligen att lida rätt svåra framtida men af våldet. Det oaktadt yrka de dock ej ansvar å Löfqvist, hvilken nu sitter i häkte.
Målet uppsköts på 8 dagar, för att rätten måtte få tillfälle att höra lasarettläkarnes utlåtande om saken.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 3 April 1888
N:r 27
