Etikett: Bulverket

Bulverket är resterna efter en stor träfästning i sjön Tingstäde träsk på Gotland. Den ligger nu utspridd i stora timmerhögar på sjöns botten.

Publicerat

Järnvägsmötet

i dag å hypoteksföreningens lokal, utlyst af landshöfding Poignant, var alldeles ovanligt talrikt besökt, af minst 300 personer.
Mötet öppnades af landshöfdingen med hänvisande till den första sammanhängande järnvägsplan som uppgjordes för Gotland 1874 och gick ut på att förena landthamnarne med Visby genom bibanor. Planen kunde ej komma till utförande, ty öns ekonomiska bärkraft tillät det ej. Banan, som bygdes, gjorde Visby till Gotlands centralpunkt. Nu hade en ny sådan punkt tillkommit i Roma, som särskildt ägde betydelse för jordbruksrörelsen, såsom det hade varit en gång i medeltiden. Och planer på nya banor hade ock nu uppstått. Om och när nya banor komma till stånd, böra de för att bära sig, baseras dels på bettransport, dels på landsbygdens hela rörelse å Visby. Detta dubbla ändamål bör komma i främsta rummet, synpunkten på att få landthamnsbanor först i andra.
Skulle man öfverhufvud taget våga sig på nya banor, måste man ha tro på betodlingens framtid. Tal. trodde på den. Betodlingen torde ej på Gotland komma att upphöra förrän” allt jordbruk på Gotland var slut. Man hade grund till denna fasta tillförsigt i den omständigheten att Gotland är mer lämpligt än något annat landskap i Sverige för betodling, som sålunda kunde sägas här vara den naturligaste. Omförmälde att i Danmark hästbanor för bettransport visat sig förmånliga, och torde kunna användas här åtminstone provisoriskt, tills man kunde få ångkraft.
Hr landshöfdingen öfvergick härefter till gotlandsriksdagsmännens motion om 1 million kronors låneunderstöd åt gotländska järnvägar och omnämde i sammanhang härmed hr Nylanders motion om 10 millioner kronors låneunderstöd under 5 år åt enskilda järnvägar. Med den förstnämda motionen afsågs ingenting annat än att riksdagen skulle taga så bra till, när den beviljade penningar till enskilda järnvägar, att Gotland kunde få en million. Antagligen komme, som hittills, blott 5 millioner att anslås, men talaren trodde att äfven med dessa skulle det räcka till för Gotland, ty Gotland bör under nuvarande förhållande hafva företrädet, om det kan visas, att de nya järnvägarne kunna hetala sina annuiteter, och härom hyste tal. ingen farhåga, blott de nya järnvägarne sammankopplas med den gamla, så att deras” aktieägare gå in i det gamla bolaget. Men detta borde icke tillåta någon för ytterligare järnvägsanläggningar nödvändig ökning af aktiekapitalet, med mindre aktionärerna i de nya banorna förbunde sig att afetå från all tanke på utdelning & sina aktier, till dess att det gamla bolagets ursprungliga delägare fått 5 proc. på sina penningar, hvarefter de skulle få hvad som blefve öfver.
Om man finge 30 tunnland odlade betor pr kilometer, borde en ny bana hära sig. På föreslagna 44 kilometer (Visby—Veskinde, Barlingbo—Hörsne, Roma— Klintehamn) blefve, det omkr. 1,300 tnl. och då vore i det närmaste sockerfabrikens utsträckta afverkningsförmåga upptagen — med hvad som förut tecknats i betareal, eller omkr. 4,000 tnl. För att sålunda betodlare vid ytterligare banor skulle kunna få afsättning för sina betor måste sockerfabriken än ytterligare utvidgas, men då detta nog ej kunde ske så snart, ansåg landshöfdingen att man näppeligen för den närmaste tiden kunde tänka på flere banor än de tre ofvannämda.
Man öfvergick nu till de olika bandelarne, hvarvid först togs järnvägen.

Visby—Veskinde— Tingstäde.
Kronolänsman Smedberg omförmälde att åtskilliga intresserade å ett möte i trakten uttalat sig för annan riktning af denna bana än till Nyplings, nämligen till Myre i Martebo, då både denna socken och Stenkyrka kunde få nytta af densamma.
Landshöfdingen meddelade, att länsstyrelsen i dag tillstyrkt koncessionsansökningen beträffande Visby—Veskinde, men afstyrkt utsträckningen till Nyplings.
Hr M. Larsson, Skäggs: Nyplings hade valts som den centralaste punkten.

Barlingbo—Slite.
Kapten Broander: På möte hade man uttalat sig för en bana från Barlingbo genom Fole (Krampebro), Källunge, möjligen Bäl till Slite. Undersökning ej verkstäld, med undantagaf Barlingbo—Krampebro. — Öfveringeniör Danielsson hade sett på denna sträckning och funnit terrängen synnerligen gynsam, ehuru det blir en otreflig krok till Krampebro. Banan blefve omkring 30 kilometer, anläggningskostnaden ej mindre än 18,000 kr pr kilometer. Ej vore skäl att bekosta en undersökning af terrängen, förr än det blifvit utrönt, om teckning kunde erhållas och i alla händelser kunde ej alla de föreslagna järnvägarne byggas på en gång. Derför borde man ej ha så brådtom.
Bikodagemak Larsson ansåg klokast att ej göra någon undersökning, förrän stämmor hållits i kommunerna för att höra hur villig man var att teckna.
Kapt. Broander: Vi kunna ej bilda bolag själfva, ville förening med det gamla bolaget.
Ingeniör Sylvan framhöll den stora betydelse järnvägen skulle få Barlingbo—Dalhem —Hörsne—Vallstena—Bäl. Tio socknar med 10—11,000 tnl. jord skulle då få nytta af järnvägen, för att ej tala om de stora odlingsmyrarne, 4,000 tnl af Gotlands bästa jord.
Riksdagsman Larsson: Ej så få hade fördelar af den bana kapt Broander föreslagit. Förordade den.
Kapt. Broander hade aldrig hört talas om den af ing. Sylvan föreslagna sträckningen. Följden skulle bli, att flere af de bästa socknarne droge sig tillbaka.
Hr Jönsson förordade ing. Sylvans förslag såsom mycket förståndigt.
Hr. G. P. Hansén, Dalhem, instämde med ingeniör Sylvan. Då komme järnvägen genom de bördigaste orterna.
Hr Eklund, Dune, instämde.
Hr Nyström, Slite: Från Slitesynpunkt kunde hvilkendera af dessa föreslagna linier som helst tagas.

Roma— Klintehamn.
Hr Wöhler: På senaste tiden hade kommit en sprängbomb i lägret. Från ett håll, der bidrag till undersökning ej erhållits, hade föreslagits en annan riktning, genom Eskelhem, Detta nya föreslag blir längre och fördyrar kostnaderna. Det stälde sig mindre gynsamt för Klinte, Fröjel, Hejde och Väte. Riktningen för den föreslagna banan blir en penningfråga. De kommuner, som betala mest, få nog järnvägen. Hoppades att genom olika meningars brytande det bästa skulle framgå.
Skollärare Rosvall: Sträckningen genom Eskelhem vore fördelaktigare för större område.
Kronofogden Bokström redogjorde för Eskelhemssträckningen (hvilken vi förut omnämt på tal om Eskelhemsmötet.)
Hr Rosvall: kommunalstämman i Eskelhem har beslutit teckna 20,000, Mästerby antagl. 10,000, Hogrän 12,000 kr. om banan får sträckning till Eskelhem. Det vore ej omöjligt att få till stånd en undersökning af densamma.
Hr Woöhler: Då man framhåller Eskelhemsliniens fördelar, ville han framhålla den ursprungliga liniens. Han hade på kartan funnit att minst lika många gårdar i Sanda ha fördel af denna som af Eskelhemssträckningen. Genom den försvinna bidragen från Väte och Fröjel. Klinte socken kan ej heller anse sig ha stora fördelar af den nya linien och måste derför antagligen inskränka sitt bidrag.
Hr Rosvall: Af den utstakade järnvägen torde omkring 4500 hektar jord få nytta, af Eskelhemsbanan omkr. 6,500 hektar.
Hr Olsson, Rovalds, förordade -Eskelhemsbanan, men det blefve för kostsamt för Eskelhemsborna att ensamt offra 12—1500 kr för en ny undersökning.
De socknar, som äro intresserade, borde tillsätta en komité för att omarbeta järnvägsförslaget.
Kommissarien Svallingson trodde, att om någon del af den gjorda utstakningen kunde användas för en ny utstakning, denna skulle utan vidare ställas till Eskelhemsbornas förfogande. 3
Hr Wöhler gaf Eskelhemsborna det amplaste erkännande för deras nit i järnvägsfrågan. Framstälde ett medlingsförslag att Klinte- och Eskelhemsintressena måtte, om möjligt, förenas.
Hr R. Snöbohm fann Eskelhemsförslaget ganska tilltalande.
Hr Löfgren, Mästerby: Mästerbyborna gillade Eskelhemslinien med den ändring att den drages till Bander i st. f. till Sallmunds. Kommunen har moraliskt förbundit sig att teckna 10,000 kr.
Hr Vessman, Hogrän: Hogränsborna tänka teckna en summa, men om sträckningen blir Tjus—Bander trodde han ej att Hogrän kom med. Eskelhemsbornas begäran är både billig och anspråkslös. Förordade SallmundsTjuls.
Hr Rosvall: Ingen torde ha något emot hr Wöhlers medlingsförslag att järnvägen gjorde en kurva till Klinte.
Ingeniör Danielsson: Ingenting i terrängväg hindrar hr Wöhlers medlingsförslag; banan blefve blott omkr. 1 kilometer längre.
Landshöfdingen fäste uppmärksamheten på att när koncession söktes på linien VisbyVeskinde,! var linien krokig, enär jordägarne ej velat afstå mark. Men sedan kommo dessa på andra tankar och då koncessionssökandena ej hade något emot ändring blir det troligen den raka linien som blir faststäld. Ett liknande tillvägagående kunde ju komma till stånd mellan Klinte- och Eskelhemsborna. Trodde klokheten bjuda att åstadkomma sammanskott till ny undersökning.
Ingeniör Danielsson föreslog att man icke skulle sätta sig emot den begärda koncessionen, utan att man sedermera vid aktieteckningen tecknade under vilkor för en viss riktning. Visade det sig då att intresset för Eskelhemslinien vore störst, vore lätt att begära motsvarande ändring i koncessionen.

Hemse—Burgsvik.
Hr N. Broander hoppades att sträckningen Hemse—Korsby snart skulle komma tillstånd, och då ingen oenighet derom rådde, torde ej diskussion härom behöfvas.
Hr Hansén, Burgsvik, meddelade att Burgsviksborna voro ense om att bekosta utstakning af banan Korsby—Burgsvik efter förut af major Morssing uppgjordt förslag. Påpekade hvilken fördel hela södra Gotland skulle ha af järnvägens dragande till Burgsvik. I dag vore här personer ända från Vamlingbo och Sundre för att uttrycka sina sympatier för denna järnväg. Ingeniör Danielsson fann klokast att något vänta med undersökningen.

Hemse—Ronehamn.
Konsul G. Cramér, Ronehamn, ansåg det vara styrelsens för Gotlands järnväg åtminstone moraliska skyldighet att framför andra banor tänka på den nuvarande järnvägens utsträckniug till Ronehamn. Då kommunen ville teckna 50,000 kronor, eller halfya kostnaden för järnvägen, borde den af honom förordade järnvägen komma först. Trodde ej att Ronehamn skulle blifva någon konkurrent till Visby. Möjligen skulleman kunna tänka sig en direkt ångbåtsfart mellan Ronehamn och Libau med dess stora örlogshamn, hvilket helt visst skulle draga en stor del af persontrafiken Sverige—Ryssland öfver Gotland.
Hr J. Broander upplyste om att Roneborna hos järnvägsstyrelsen anhållit, inom laga tid, att frågan om banans utdragande till Ronehamn måtte förekomma vid stundande bolagsstämma.
Diskussionen fick här, likasom vid frågan om de öfriga banorna, utgöra svar.
Mötet förklarades härmed kl. 2.15 afslutadt – och landshöfdingen aftackade de församlade.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 April 1896
N:r 51

Publicerat

Gutarna byggde sköna kyrkor

— men försummade försvaret.
Femte och sjätte kolonnerna innanför Visby stadsmur olycksåret 1361.
Vid festligheten i S:t Nicolai ruin i går afton höll professor Johnny Roosval ett kort föredrag, varvid han i belysande huvuddrag tecknade bilden av ett gotländskt försvarssystem under medeltiden. Talaren gjorde en klar och övertygande framställning av kända faktorer och gav därigenom en intressant bild av försvarsanläggningar, av vilka vi fortfarande se så många spår. Det var särskilt landsbygdens försvarsverk som talaren berörde, men han kom mot slutet även i korthet in på stadens försvarsproblem.
Frågan om det medeltida försvaret på Gotland är, framhöll talaren, ett intressant problem, av vilket mycket emellertid återstår att utforska. Tal. framkastade frågan, huruvida man möjligen kunde ha något att lära av detsamma i våra dagar och han förklarade, att tar man frågan moraliskt, kan man svara ja, men ser\’ man den ur teknisk synpunkt, finns det knappast någonting alls att lära. Nu gräva försvararna ned sig i sina bunkers och de anfallande komma i luften. I medeltiden byggde sig försvararne höga torn och det var de anfallande, som grävde ned sig under marken. Tornet är den ideala strålande formen för medeltidens försvar, och här på Gotland ha vi stolta torn och kastaler från denna tid, som ännu står kvar.
Genom att studera dem, kan man också söka ett system i det gotländska försvaret.

Triangel av kastaler framför fornborgarna i öster.
Gotland hade fyra fronter: öster, söder, väster och norr. I öster bildar Östergarn en udde, mot vilken anfall mot Gotland under tidernas lopp ofta igångsatts. Bakom denna udde fanns på medeltiden en triangel av kastaler i Kräklingbo, Gammelgarn och Ardre. I Gammelgarn står kastalen kvar, medan på de två andra platserna det finns så mycket lämningar, att man kan konstatera, att de funnits. De stå ungefär en halv mil från strandlinjen, som skall försvaras. De flankeras i norr av kastalen i Gothem samt i söder av Garda och När, där kyrkogårdarna tydligen varit inrättade för försvarssyfte. Säkerligen har det också funnits någon mellanlänk mellan Gothem och Kräklingbo, men varden funnits, har ej kunnat påvisas. Bakom denna linje fanns i centrum två stora fornborgar, som säkert in i medeltiden tagits i bruk för försvarsändamål, såsom platser för slutna styrkor samt för förråd av matvaror, kreatur m. m.
Man kan här tydligen spåra ett försvarssystem. Vi känna inga namn på anfallande amiraler från den tidigare medeltiden, men vi veta från nyare tider, att flottor under Berndt von Mehlen, sjuåriga krigets amiraler, Klas Horn och Jacob Bagge, en rysk flotta under Karl XII:s tid, en svensk flotta under Rudolf Cederström o. s. v. gått till anfall. mot denna kust. Säkerligen har så varit förhållandet även tidigare.

Rak försvarslinje på södra fronten.
På den södra fronten står Sundre kastal som den främsta utposten. Därefter kommer Vamlingbo kyrka, som är byggd som en fästningskyrka, och kunnat bereda plats för en ansenlig garnison. Ett stycke längre norrut ligger en plats, som benämnes ”Kastelle”. Vidare finns det rester efter kastal vid öja kyrka och slutligen har även Havdhems kyrka varit byggd som en fästningskyrka med plats för kyrka i nedre våningen och plats för försvarare i andra våningen. Denna raka linje av försvarsanordningar på sudret har säkerligen icke varit avsedd för ett försvar på djupet utan har avsett försvar på en dubbel front: från öster och från väster.

Västergarn ett försvar i främsta linjen.
I väster var Klintehamn centralpunkten. Den omgavs i norr av Västergarn med sin vall och sin kastal, i söder av Fröjel med sin kastal och den flankerades också av Levide med sin försvarskyrka. Västergarn hade sina försvarsanordningar ända nere vid stranden i främsta försvarslinjen, men detta är också förståeligt, alldenstund landstigningar av främmande härar här skett upprepade gånger. Här landsteg Valdemar Atterdag år 1361 och här kommo Fetaliebröderna i land tvenne.gånger under 1390-talet. Även senare ha landstigningsförsök gjorts på denna punkt.

På nordöstra kusten ha flera härar landstigit.
I norr har Bunge visserligen ingen kastal, men kyrkogården har varit anlagd för försvarsändamål och ännu kan man konstatera skottgluggar i kyrkogårdsmuren. I Lärbro fanns en stor kastal, som ännu är bevarad och som försvarade den bro, som förr fanns på denna plats. Längre söderut låg så Tingstäde med sitt bulverk, som till sitt ändamål säkerligen kunde anses motsvara fornborgarna. I viss mån var denna norra försvarslinje ett försvar på djupet, men det var dock även det ett försvar med front åt två håll. Viken vid Slite hörde till de viktiga platserna på den gotländska kusten. Här landsteg år 1030 Olof den helige med sin här och härifrån försökte också den svenske konungen Birger Magnusson år 1313 underlägga sig Gotland, vilket dock som bekant misslyckades. Till försvaret av denna kust uppfördes också kastaler vid ett par enskilda gårdar: Fardume och Alvans.
Det visbyitiska försvaret utgjordes vid denna tid av den undre delen av ringmuren samt av. kastaler vid de små romanska kyrkorna.

Gotlänningarna ha ej lämnat sitt försvar åt slumpen.
Talaren gav också en kortfattad politisk bakgrund till striderna kring Gotland under denna tid. Under vikingatiden var det gotlänningarna själva som gåvo sig ut på härnadståg till andra länder. Denna aktivitet var samtidigt ett försvar för den egna kusten, som ingen vågade anfalla. När kristendomen kom, avstannade denna dynamik, men vikingatågen fortsattes i stället mot oss av de ännu hedniska stammarna i öster och söder. Detta förklarar, varför särskilt under seklet 1150—1250 både Sverige och Danmark igångsatte krig på andra, sidan, Östersjön för att sätta stopp för dessa härjningar. Danskarne intogo bl. a. Rügen och gjorde landvinster i Estland, medan Sverige i olika etapper intog hela Finland.
Under sådana yttre förhållanden förefaller det otroligt, att gotlänningarna skulle överlämna sitt försvar åt slumpen. Det låge annars nära till hands att undra, om de av talaren angivna försvarsanstalterna verkligen representera någon strategisk plan och ej helt enkelt grunda sig på den idén, att det anlades försvarsverk i varje socken. Men att de anlagts efter taktiska beräkningar fann talaren framgå också av jämförelser från Bornholm samt omkring Kalmar och Stockholm, där kyrkorna också byggts ur försvarshänsyn.

Varför föll det gotländska försvaret?
Men varför föll det gotländska försvarsverket? frågade talaren till sist och framlade en teori till frågans besvarande. I staden slutade kyrkobyggena och borgarne satte i stället in alla sina krafter på stadsmurens färdigställande. Landsbygdens befolkning satte däremot in alla sina krafter och alla sina pengar på att bygga sköna kyrkor.
De voro besjälade av en rent vansinnig optimism. Icke nog med att de glömde att fortsätta med upprätthållandet av sina försvarsverk, de saboterade helt enkelt de små kastalerna genom att vid deras sida bygga stora öppna kyrktorn, varigenom försvaret av kastalerna omöjliggjordes. År 1361 kom den stora katastrofen, som drabbade landsbygden mycket hårdare än den drabbade staden. Visserligen brandskattades denna, men detta hade en övergång, och en kapitulation får andra villkor, när försvarsverken stå orubbade. Därmed skall denna skändliga kapitulation icke försvaras, ty den är en skamfläck för alla tider.
Kanske kan det ges ännu en förklaring: När de små romanska templen i staden byggdes, så baserades de på fyra kolonner, men när man sedan fick de stora sköna gotiska templen, fick man där också med — både den femte och den sjätte kolonnen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Publicerat

Bulverket i Tingstäde träsk

är i Dagens Nyheters söndagsnummer för i morgon föremål för en längre illustrerad artikel av major A. Zetterling.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 december 1932
N:r 288

Publicerat

Fest i Tingstäde.

I likhet med Barnens dag, Mors dag m. fl, har numera även Bulverket i Tingstäde träsk fått sin dag, Bulverkets dag, Den dagen var det i går, och Tingstäde samhälle var för den skull feststämt. Redan i lördags, om vi nu ,skola vara riktigt samvetsgranna, inleddes festen, men dess tyngdpunkt var förlagd till gårdagen. Major Zetterling, Bulver\’ kets trägne forskare, kunde känna sig mycket belåten med vädret, som höll; sig fagert hela festen igenom. En hel del gott folk från såväl stad. som landsbygd hade också infunnit sig, och allt talade alltså för att det skulle bli en fest under s. k. ?????????? Furubjers ???? som ömt Bulverkets dag. gar flaggdekorerat och pyntat, och som sig bör hade kaffeservering m. m. anordnats, och inte heller skjutbana saknades, till glädje för de skyttebits.
Vid 2-tiden tog festen sin början med musik av 1. 18:8 musikkår, som spelade muntra och .glada melodier ur operetter och annat trevligt, och en stund senare drog sig publiken bortåt »Storgatan» och träsket för att bättre kunna blicka mot det höga. Det blev nämligen flyguppvisning av löjtnant Gösta Hård, som anlände från Fårösund. Med granna loopings och andra sirliga och halsbrytande manövrer excellerade flygaren och försatte de jordbundna människorna i hänryckning.. Alltigenom en trevlig uppvisning. Men snart var fågeln försvunnen och festplatsen vid Furubjers togs åter i besittning. .Nu var det enligt programmet dr John Nihléns tur, och han höll ett intressant föredrag över ämnet »Gotlands fornborgar — när de stridande gutarna förenades».
Man har sagt, att världskriget 1914-18 är världshistoriens största krig, sade tal. inledningsvis. Ja, för varje nytt krig som eder medeltid och nutid förekommit ha det av människorna betecknats som det största, men alla dessa krig förblakna dock emot de stora Folkslaktningar, som ägde rum under forntiden. En av de största katastrolerna inträffade sålunda omkr. vår tideräknings början, då hunnerna uppträdde på scenen. Efter att ha gjort ett försök att storma den kinesiska muren, vilket emellertid misslyckades, Bro- go de bort mot Europa och trängde in i de sydliga delarna av världsdelen. Med nå avbrott rasade sedan under 400 år häftiga strider i Asien och Europa. Bland germanerna intag) gotlänningarna en framskjuten plats. Goterna trängde sig ju nedåt Ryssland och södra Europa och byggde ett välde, som ägde bestånd in på 500-talet.
Sannolikt var Gotland på den tiden sönderdelat i små enheter, men då inga urkunder äro bevarade, har fornforskningen icke lyckats få klarhet i hur verkliga förhållandet var. Med hjälp av arkeologiskt materiel kan man dock sluta sig till en hel del. Uppland var under forntiden indelat i tiondaland in. fl. enheter, men på Gotland fanns tingsindelningen, såsom t. ex. Burs ting, Bandelunda ting, Tingstäde ting o. s. v. 21 dylika ting lär ha funnits under forntiden, men dessa reducerades genom en reform till 20 ting För sin del trodde tal., att man här hade att göra med små furstendömen. Men hur hade dessa uppkommit? Troligen hade olika stammar sammanslutit sig, särskilt för försvarsändamål. I dessa små »furstendömen, rådde stor gästfrihet. För 2,000 år sedan togs t. ex. en resande emot på bästa sätt och bl. a. ställdes en ciceron till hans förfogande. Men denna ciceron följde dock ej vederbörande längre än till gränsen till det andra lilla riket. Där tog en ny ciceron vid. Om alltså Gotland haft ett 20-tal småriken, så har vart och ett av dessa haft sina hövdingar. Forskningen har också utvisat, att Gotland haft ett stort antal befästningar. Ett 40-tal fornborgar härstammande från 3-4-500-talen ha påträffats på. olika delar av ön. Ett rum för sig intar Bulverket, som tal var övertygad om ha varit en dylik fornborg. Alla dessa fornborgar fia säkerligen, framhöll tal., utgjort de små furstendömenas försvar. En teori har uppstått, nämligen att dessa fornborgar haft något att göra med det krig som under 4-500-talen rasade mellan svear och götar. Detta trodde dock icke dr Nihén på. Enligt hans mening hade småhövdingarna på ön kämpat mot varandra, och då hade fornborgen i resp, smårike blivit den sista reträttpunkten, innan man gav upp. Det är svårt att säga. hur striden förlöpt i slutakten, innan gutarna enades. Det ser emellertid ut som om, sedan småväldena fallit, endast ett par tre hövdingar kämpat om makten, och därvid återstodo till sist två områden som voro med i finalen, nämligen södra och norra Gotland. Sudergutarna samlades sålunda i Binge slott och på Torsburgen och notei i gutarna samlades på Bulverket i Tingstäde träsk. Tal. trodde att 3-4,000 människor fått rum i denna borg, i vilken nordergutarna med sin hövding droga b. och voro omöjliga att bese a. Fram mat .600-talet var striden slut. Då hade Gotland efter några årtiondens strider blivit enat till ett välde, vilket skulle bli av stor betydelse för Europa. Gotlänningarna företogo sedan kolonisationsfärder mot Balticum och det dröjde inte länge förrän de trängt ned mot det rika orienten.
Många tro, framhöll tal. i slutet av sitt föredrag, att vi arkeologer gräva i jorden för att hitta guld. Det är emellertid fel. En krukskärva, som påträffas, kan be tyda mycket mer ur forskningssynpunkt än guldfynd. Till sist uttalade dr Nihlén den förhoppningen, att utforskandet av Bulverket så småningom skall krönas med framgång.
Dr Nihlén avtackades med hjärtliga applåder för den intressanta framställningen.
Major Zetterling . bidrog härefter till underhållningen med lutsång, som livligt uppskattades av auditoriet.
Så kar det egentliga festprogrammet genomgånget, men under dagens lopp hade festdeltagarna även passat på att göra utfärder på träsket Vid 7-tiden tog dansen sin början på dansbanan i Furubjersparken, och att detta inslag i programmet inte var det tråkigaste, därom torde de flesta ungdomarna varit eniga.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 augusti 1932
N:r 193

Publicerat

Bulverkets Dag.

\"\"

OBS! Extra tåg från Visby Hamnplan kl. 18. Biljetter även i Turistbyrån. Från Tingstäde kl. 22.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 augusti 1932
N:r 191

Publicerat

Bulverkets dag i Tingstade

om söndag bjuder på flyguppvisning, föredrag, regementsmusik, tombola med värdefulla vinster, utfärd till järnåldersbyn i Fallet, tävlan i varpkastning m. m. och dessutom servering. Alla rimliga fordringar bli fyllda, närapå orimliga, utlovar major Zetterling, som till sist erinrar om att extratåg avgå både till och från Tingstäde. Tillfälle gives även att bese major Zetterlings intressanta samlingar i museet i Furubjers gård. Utfärder till bulverket i träsket anordnas hela dagen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 augusti 1932
N:r 191

Publicerat

Stor folkfest.

Major Zetterling har efter allt att döma beslutat i år slå ett stort Slag för sitt Bulverk. Utforskningen av den märkliga fornlämningen har juockså särskilt sista året tilldragit sig ett mycket stort intresse från både lekmän och vetenskapare. Festen äger rum om lördag och söndag. Första dagen blir det konsert och dans, mer som ett preludium. Om söndag blir det konsert av infanteliets musikkår samt uppvisning i konstflygning. Senare blir det föredrag av dr J. Nihlén över ämnet: »Gotlands fornborgar — när de stridande gutarna enades», ett föredrag som kommer att lämna en del nya uppgifter om ofredstiden på ön för 1,500 år sedan, just den tid Bulverket torde ha uppförts. Det blir vidare lutsång av majoren själv, recitation, musik, tombola med värdefulla vinster, dans, bengalisk belysning jämte en del överraskningar, som senare avslöjas. Eventuellt anordnas utfärd till järnåldersbyn i Fallet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 augusti 1932
N:r 189

Publicerat

Flygfotos av Gotlands fornminnen.

Början gjord v d Bulverket i Tingstäde träsk.
Under de senare åren har man på flera håll i vårt land sökt inventera de forntida minnesmärkena med tillhjälp av flygmaskiner. Synnerligen goda resultat ha därigenom vunnits och man har flerstädes, särskilt i slättlandskap, fått en serie flygfotos, som delvis kastat ett nytt ljus över fornlämningarna. Vad som väl närmast varit förebilden för detta arbete har varit luftfotograferingen i England samt Ch. Lindberghs beryktade flygupptagning av gamla ruiner och minnesmärken i de mellan amerikanska ödemarkerna.
Enligt vad som inhämtats har turen nu kommit till Gotland. Början gjordes nyligen med en serie försöksfotos av Bulverkets lämningar i Tingstäde träsk, där man ju också tidigare utfört en del experiment i samma riktning. Dessa sista försök äro utförda av chefen för flygvapnets skjutskola i Fårösund, löjtnant G. Hård, som från olika höjder. 39-70 m., tagit en följd av plåtar över de under vattenytan belägna timmerfyrkanterna. Fotograferingen, som företagits på major Zetterlings initiativ, och under dennes medverkan, har givit ett överraskande gott resultat och man har genom densamma klarlagt nya och intressanta detaljer i den komplicerade anläggningen. I samband med dessa flygningar ha även andra fornminnen på norra Gotland rekognoscerats Man planlägger nu att i samarbete med riksantikvarien utföra en systematisk luftfotografering av alla de större fornminnena på ön, vilka på detta sätt kunna nås. Arkeologerna vänta sig mycket av dessa arbeten, särskilt när det gäller de högt belägna fornborgarna samt de större grupperna av kämpagravar, vilkas utforskande, som bekant, just pågår.
Det kan nämnas, att löjtnant Hård tagit ej mindre än ett 500-tal luftfotos över Ölands fornlämningar och därvid riktat arkeologien med helt nya ej förut iakttagbara anläggningar. Och har han godhetsfullt förklarat sig villig att stå till vidare förfogande.
Om möjligt komma resultaten av flygfotograferingen att utställas i lämplig lokal i Visby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 augusti 1932
N:r 187

Publicerat

Bulverkets dag.

Som annons i dagens nummer meddelar, äger Bulverkets dag rum den 20 och 21 aug. Major Zetterling meddelar, att han i år lyckats få en rad attraktioner som säkerligen, kommer att dra folk. Musik av I 18:s musikkår, utfärder på träsket i motorbåt, dans, sång till luta. På söndagen kommer doktor J. Nihlén att hålla föredrag vars ämne senare meddelas. Som särskild överraskning arrangeras konstflygning över Furubjers om väderleken tillåter. All inkomst tillfaller Bulverket och dess museum. Extra tåg med den nya motorvagnen från Hamnplanen Visby kl. 13, från Tingstäde kl. 22. Närmare detaljer framdeles.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 augusti 1932
N:r 186

Publicerat

Bör utlänning få se bulverket?

Militärbefälhavaren anser sig kunna avgöra saken.
Stockholm den 20. (H. B.) Nuvarande bestämmelser för utlännings tillträde till Tingstäde befästningsområde synas väl stränga och kunna tänkas föranleda i en hemställan till k. m:t om lindring, i gällande föreskrifter i syfte att medgiva utlänning lättare tillträde till det inom fästningsområdet belägna s. k. Bulverksmuseet och den på bottnen av Tingstäde träsk liggande fornlämningen Bulverket. F. n. äger utlämning icke rätt att utan k. m:ts tillstånd i varje särskilt fall besöka fornlämningen och museet. Båda äga emellertid stort kulturhistoriskt intresse, och museet hålles öppet dagligen mellan kl. 9 och 20. Det förestås som bekant av kaptenen A. V. Zetterling med biträde av riksantikvariens kontrollant fil. dr J. Nihlén.
Enligt överste Törngrens mening bör syftet med bestämmelserna om förbud för utlänning att beträda fästningsområdet lika val kunna vinnas, om militärbefälhavaren erhåller tillstånd att medgiva rätt för utlänning att vistas inom området för en tid av högst 12 timmar åt gången mellan kl. 8 och 20 enligt närmare kontrollföreskrifter. Under normala förhållanden i fred torde någon egentlig risk ur försvarssynpunkt icke vara förbunden med ett dylikt medgivande. Militärbefälhavaren bör emellertid utfärda de ytterligare kontrollföreskrifter, som kunna vara erforderliga. Genom den bevakningsstyrka om en gevärspluton, som året runt är förlagd i Tingstäde, har militärbefälhavaren ett medel att utöva erforderlig kontroll.
Överste Törngren hemställer därför om ändring i nu gällande bestämmelser i enlighet med detta förslag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 juni 1932.
N:r 140

Om Oss Drivs med WordPress