Visby rådhusrätt.
Tjufvarne ransakas. I går f. m. företogs å länsfängelset ransakning med den för inbrottsstölden hos handl. A. Holm häktade arbetaren Oskar Karlsson och med den för olika stölder häktade ogifta Augusta Andersson Då iet ju icke var fråga om några vanliga fuskare i yrket utan ett par ganska försigkomna tjufvar, hade man anledning vänta rätt många åhörare, och när ransakvingen började hade en rätt stor skara dels nyfikna, dels i målen intresserade infunnit sig i fän| gelsets domsal.
Först infördes och ransakades ogifta Augusta Matilda Andersson. Hon hade nu delvis förlorat sin tvärsäkerhet, och de anlag att vara mor:k och högröstad, som hon vid undersökningen i hennes bostad hade visat, voro nu borta och hade fått gifva rum för en rätt väl spelad undergifvenhet, och det var obehagligt att höra hennes grofva karlliknande röst sträfva upp i en skärande, gråtmild diskant, då hon svarade på domarens frågor.
Förhöret började med uppräknande och antecknande at de persedlar, hvilka den häktade erkännt sig hafva stulit. Dessa — femton till antalet — voro följande: ett damguldur; ett damsilfvernur; 2 skålp. smör och medvurst; en penningbörs med inneliggande 1 kr. 50 öre; ett ullgarnsnystan; ett par tofflor; en historisk lärobok; ett förkläde; en blå kavaj; en mörkblå fruntimmersväst; ett förkläde; en matsked af silfver; en hvit tillbringare; en jegerskjorta och två par strumpor. Dess utom vore anmäldt, att hon stulit en konstgjord blomma samt en matta. Värdet af det stulna uppgår till inalles 92 kr. 92 öre och de olika persedlarnes värde varierade mellan 60 kr. (gulduret) och 15 öre (:illhringaren).i Ingen af stölderna hade föröfvats genom inbrott.
Härpå fick den häktade redogöra för, huru hon tillägnat sig de olika sakerna. Först sporde domaren:
— Erkänner ni, att ni stulit de här uppräknade sakerna?
— Ja. Det har jag för resten gjort förut hos stadsfiskalen.
— Hur bar ni burit er åt, när ni stulit allt detta?
— Ja, det har varit än så och än så?
— Hur kom ni åt gulduret?
— Jag kom in för att höra efter rum att bo i.
— Å, det var nog en förevändning för att få komma in och stjäla?
— Nej — jag var utan rum. Jag gick in i rummet, ingen var därinne. Uret stod på bordet på ett klockställ. — Så tog jag det och gick.
— När var det?
— I Oktober månad.
— Ni har sedan låtit gravera ert eget namn i klockan. Hvar har det skett och hvad hette guldsmeden som gjorde det?
— Det var en guldsmed i Kalmar, hvad han hette mins jag ej.
På samma sätt fortgick förhöret om hvar och en af de olika sakerna. De vanliga svaren på frågan: »Hur kom ni in där och där?» voro: »Jag var där och tiggde» eller »jag hörde efter rum.» Som en egendomlighet må antecknas, att den häktade om flera saker uppgaf, att de legat på golfvet, hvarifrån hon upptagit dem. — På det ställe där hon tog tofflorna, gick hon först in i ett litet rum, där hon tillägnade sig tofflorna, gömde dem på kroppen och gick sedan in i köket för att tigga af dem. som hon bestulit.
Då turen kom till den stulna historiska läroboken, anmärkte domaren: »Ni har haft riktig tjufmani. Inte hade ni väl någon användning för boken?
— Nej, men jag tog den ändå …
När denna afdelning af förhöret var slut, sporde domaren:
— Är nn detta allt hvad ni stulit?
— Ja.
— Har ni ingenting mer på ert samvete?
— Nej, inte ett pinal …
— Men här finnasju mängder af linnesaker; mattor, knifvar o. d. som anträffats hos er.
Hur har ni fått allt detta?
— Det har jag köpt själf.
Allm. åklagaren erinrade då om den hos henne anträffade blomsterkorgen, hvars ägare anmält sig.
— Blomsterkorgen? … Den låg utkastad på en gård — hvar mins jag ej — och jag tog vara på den.
— Men ägaren säger, att den stod på en hörnhylla i förstugan och att samtidigt hade en matta försvunnit ur förstugan. Ni hade ju en mängd mattor då ni häktades.
— Nej, korgen låg på gården och någon matta har jag ej stulit. Jag har köpt mina mattor.
Härpå företeddes en dyrbar elfenbensbrosch med infattningar af gammalt silfver. Någon ägare till densamma hade ej anmält sig.
— Hvar har ni fått denna ifrån?
— Af min fästman. Han hette Frans August Karlsson. Det är af honom jag fått guldringen också, som stadsfiskalen har. Jag fick broschen 1891.
— Hvar finns Karlsson nu?
— Han dog 1893.
— Det var tur för er. det — anmärkta domaren sarkastiskt.
Hon fick nu redogöra för sina lefnadsomständigheter och berättade därvid följande:
Hennes namn är Angusta Matilda Andersson och hon är född 24 September 1864 i Madesjö församling af Kalmar län. Hennes far dog medan hon ännu var liten, och vid 15 års ålder kom hon första gången till Stockholm för att tuga tjänst. Hon tjänade nu dels i familjer, dels å bolagskrogar samt hade ett par gånger arbete hos trädgårdsmästare i hufvudstaden. På vintrarna vistades hon i regel hemma hos modren, i hvars vård hon äfven anförtrodde ett af henne födt barn, som dock sedermera dog. Hon har dessutom ett barn, en gosse, hvilken ännu lefver. och som f. n. tagits om hand af en i Visby boende familj. Hit till Visby kom hon i Oktober detta år, efter att såsom hon uppgaf, hafva blifvit därtill uppmanad af arbetaren Hed, med hvilken hon ända till häktningen tillsammanbett.
— Har ni förut varit för brott tilltalad?
— Sporde domaren.
— Nej, aldrig.
— Men ni har tre gånger blifvit varnad för lösdrifveri i Kalmar.
— Ja; det var därför att jag var tillsammans med dåliga flickor och polisen trodde, att jag var likadan som de.
— Ja, det var ni väl också — ni har ju varit prostitnerad.
— Ja … hm… det förstås … polisen ville att jag skulle gå upp också med de andra…
Då anledning föreligger att misstänka, att den häktade begått stölder äfven i Stockholm och Kalmar, kommer allm. åklagaren att sätta sig i förbindelse med polismyndig heterna i dessa städer, och af denna anledning uppsköts målet till 11 d:s. Den häktade skall under tiden kvarsitta i fängelset.
Nnua infördes den för inbrottsstölden hos handl. Holm häktade arbetaren Oskar Karlsson. Om det om den häktade kvinnan kan sägas att hon haft tjufveri som yrke, så torde på den unge man, som nu för första gången stod inför dombordet som tjuf, kunna tillämpas det ordspråket: Tillfället gör tjufven såvida icke pett annat motiv, hvilket under ransaknivgen skymtade fram vid ett tillfälle, får anses hafva ledt honom in på brottets bana.
Karlsson erkände utan omsvep att han begått den ifrågavarande stölden.
Samma kväll stölden begicks hade han varit i staden, samt, då han uppträdt berusad, blifviv två särskilda gånger intagen å polisvaktkontoret, hvarifrån han sista gången utsläpptes vid halt 12-tiden på natten. Han tog då vägen S:t Hansgatan fram samt passade i ett obevakadt ögonblick på att med armbågen trycka in en ruta till den Holmska butiken. – Stående utanför på gatan plockade han nu genom fönstret till sig 14 klockor, två kavajer, fem par byxor och två s. k. Vega-mössor, hvarpå han begaf sig af. Under vägen från platsen tappade ban en kavaj samt båda mössorna. Väsgen togs till Skrubbs tomt, där han gömde sakerna och återvände till staden. Sedermera hemtade han sakerna från gömstället och begaf sig utåt landet samt fick anställning vid Bara gård i Etelhem. Han fann sig dock osäker där och gaf sig af till Klintebys, där han sedermera af kommisarie Svallingson häktades.
Vid häktandet hade Karlsson uppgifvit, att han hittat ett klädknyte med Skrubbs tomt samt i öfrigt haft osanna uppgifter. Af det stulna hade alla klädespersedlarne återfåtts, men af klockorna äro tre borta.
— Hvar. har Karlsson gjort af de tre andra klockorna?
— Det vet jag inte.
— Har K. inte sålt dem?
— Nej. Jag vet inte hur många klockor det var. Jag var berusad, när jag gjorde det här — kanske jag har tappat dem.
En klocka hade hab sålt för 5 kr. (denna hade af köparen återburits till polisen) och en hade han gifvit bort åt en ung kvinna vid namn Qviberg.
— Hade K. sakerna med sig vid Bara?
— Nej, jag gömde dem på ett ställe.
— Hvar?
— Vid en gård strax vid Etelhems station.
— Lemnades de i någon persons vård?
— Ja, det var en arbetare som mottog dem.
— Hvad heter den parsonen?
Härför kuude ej K. redogöra, och då han ansattes med flera frågor, fann han för godt att erkänna, att denna sista historia var uppdiktad. I samband härmed upplystes, att K. vid bäktandet varit iklädd — fyra par byxor af dem bhan stulit. Det femte paret hade har lemnat kvar vid Bara.
Vid värderandet af kläderna, ansåg han det å dem af målsägaren satta priset för högt och komma de att af fackmän värderas Samma var förhållandet med uren.
— Jag var för en tid sedan inne hos hr Holm och sålde min klocka- Den hade kostat 24 kr. och var nästan ny. Men jag fick endast 4 kr. för den. Sedan ville jag köpa tillbaka den men fick det ej — sade Karlsson och sände en mörk blick mot målsägaren. Af detta skulle man kunna draga den slutsar sen att K. möjligen af hämd begått stölden för att g ra sig skadeslös för den förlust han lidit vid försäljandet af sin egen klocka.
Enligt målsägarens värdering af det stulna skulle värdet af detsamma uppgå till 189 kr. 25 öre.
Karlsson är född 18 Juni 1871 i Borgholm samt f. n. skrifven i Madesjö församling, Kalmar län. Hit till Gotland kom han i Maj detta år.
För infordrande af K:s prestbetyg och för att få värderingen af det stulna verkstäld, uppsköts målet till samma dag som det föregående.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Januari 1898
N:r 2
