af farligaste slag har i onsdags afton råkat i rättvisans händer i vårt samhälle. Och i och med detsamma har en mängd på senaste tiden inom staden begågna stölder af större eller mindre slag dels blifvit uppdagade, dels .ock — där de förut varit upptäckta och anmälda — fått sin utredning.
Vi hafva under höstens lopp upprepade gånger haft att meddela, hurusom stölder af olika slag och stundom vittnande om stor djärfhet, blifvit begångna, utan att man sedermera, trots polisens amest ifriga efterspaningar, kunnat anträffa föröfvaren eller föröfvarena af de samma. Så t. ex. hafva vi meddelat om två stölder af damfickur, stölder af kläder samt för endast några dagar sedan om en djärf penningstöld hos stadsfiskalen. Iogen anade då, att alla dessa stölder voro begångna af en och samma person, men nu, då poliser i sitt våld fått den kvinliga stortjuf, här är fråga om; visar det sig, att hon icke blott begått dessa stölder, utan äfven en hel massa andra, som aldrig varit anmälda eller eljest kommit till allmänbetens kännedom. Dessutom har hon, af allt att döma, äfven begått en del stölder på fastlandet, där hon förut vistats.
Den farliga kvinnans ertappande skodde på följande sätt:
Hon har under hösten hyrt ett rum af en arbetarefamilj i huset n:r 26 Nygatan och där sammanbott med och hushållat för en smedsarbetare vid namn Hed. Men samlifvet dem emellan hade icke alltid varit det bästa och deras värdfolk hade tröttnat på dem, hvarför man ionsdags middag infann sig hos stadsfiskalen och anhöll om deras vräkning. Särskildt klagade man öfver kvinnan. Stadsfiskalen fann sig föranlåten att spörja om hennes signalement och fann då, att detta stämde med det signalement, som gifvits på en för en del snatterier misstänkt kvinna.
Af denna anledning begaf sig stadsfiskalen till kvinnans bostad och verkstälde undersökning. Och denvna undersökning ledde till ett resultat som var, om icke lysande, så dock upplysande n. b. om, hvart stora massor af stulna saker och på oförklarligt sätt bortkomna persedlar tagit vägen.
Endast undersökningen af den gripna stortjufvens »lager» tog flera timmar och antalet af i polisens vård tagna såsom tjufgods misstänkta persedlar uppgår till 50 stycken.
Där funnos alla möjliga och tänkbara saker — från gulddamuret och silfverdamuret till små simpla hufvuddukar och trasiga strumpor. Och stadsfiskalen behöfde ’ endast taga i högen af saker och fråga: »Hvar har ni stulit detta?» för att ägonblickligen få svaret: »Det stal jag där och där.»
Icke alltid var bon dock så villig att erkänna. Ofta ville hon vid »sin heder» bedyra, att en framvisad sak blifvit af henne »särligen köpt», »ärligen gjord» eller att bon »ärligen fått» den eller ärft den efter sin moder, sin broder o. s. v.
Vi skola för att visa, hur pass »mångsidig» bon varit i sina stölder, här ur minnet anteckna något af det stulna. Där funnos då ett dussin knifvar och lika många gafflar af det kända slag; som användes på källare och matserveringar, åtskilliga af fint linne förfärdigade borddukar, handdukar och servetter, ofta märkta med initialen R., ett par nya tofflor (som stulits hos en af stadens prestmän), en tillbringare, mattor, mansskjortor och andra underkläder, en blå cheviotrock, nya och gamla strumpor, en guldring med initialerna F. A. K. och hvilken hon uppgaf sig hafva fått af sin forne fästman, som skolat heta Frans August Karlsson. Dessutom innehade hon 20 kr. i sedlar.
Af allt det myckna af polisen tillvaratagna ha hittills 15 olika föremål igenkänts af i staden bosatta såsom från dem stulna och kvinnan bar äfven erkänt att hon gjort tillgrepp hos de personer, som anmält sig. Anmälningar ingå ännu alltjämt och nya stölder uppdagas fortfarande.
Hela gårdagen voro polismännen sysselsatta med att följa kvinnan omkring i staden för att få konstateradt, att hon på uppgifna ställen begått tillgrepp, och ronden har fortsatts äfven i dag. Stölderna äro föröfvade litet bvarstädes, mest dock i privata hem.
Hur hon begått stölderna? Hon bar vanligtvis infunnit sig i hemmen för att bettla och därvid alltid förstått att så rörande utmåla sin nöd och sitt elände, att hon sällan gått ohbulpen från någön dörr. Men ingen af hennes välgöräre har gått fri för hennes tjufmani. Hvad som först fallit henne under ögonen har hon tågit med sig, och det tyckes som om hon ofta stulit så att säga midt för näsan på folk. Far hon någon gång kommit till en plats, där ingen varit hemma, har detta naturligtvis för henne varit »gefundenes Fressen». Det var sålunda under ett sådant gynnsamt tillfälle hon tillegnade sig silfverdamuret, som förut omtalats.
Då stadsfiskalen infann sig ikvinnans bostad för att visitera, var äfven den ofvan omtalade arbetaren Hed hemma, och då det befans, att han innehade samt delvis ätven var klädd i af kvinnan stulet gods blef också han anhållen, hvarefter båda nedfördes till polisvakten, därifrån Hed dock åter utsläpptes — dess värre för honom själf.; Om hans äfventyr efter frigifningen meddela vi i särskild notis.
Den kvinliga stortjufvens namn är Augusta Matilda Andersson, och hon är född 24 September 1864 i Madesjö församling af Kalmar län.
Hennes »biografi» är icke särdeles vacker. Hon har förr haft anställning som diskerska på källare och schweizerier samt på ångbåtar och är det väl att förmoda, att hon redan under den tiden stulit t.
ex. knifvarne och gafflarne. Men det ärliga arbetet har aldrig varit i hennes smak. Hon har, synes det, länge varit ett samhällets olycksbarn och tillhör de prostituerade kvinnornas klass. I Kalmar har bon för sedeslöst lefnadssätt varit . varnad af polisen. Hon bar äfven ett barn, en 7-års klok och snäll gosse, hvars förtviflan, då polisen häktade modren, var rörande att se, under det hon förblef alldeles oberörd och icke alls tog notis om det stackars barnet.
Hit kom hon i September månad i år och sammanflyttade då med arb. Hed. Hon hade då endast tillfällig bostad, och under det hon gick och hörde efter rum synes hon ha börjat eina stölder här. Så fick bon då rummet på Nygatan och reste öfver till Kalmar för att hämta sina tillbörigheter. Då hade hon redan stulit gulduret, hvilket kon medtog till Kalmar, där hon hos en guldsmed lät ingravera sitt eget namn i detsamma. Hon förändrade dessutom urets utseende ytterligare genom att hortskrapa en del å bakre yttre boetten befintliga inbrända sirater.
Rummet, som af henne beboddes, har varit mycket lämpligt för henne — genom en sidoport har hon kunnat osedd komma dit in med sina byten, och detta bar äfven lyckats förträfHigt, ty bepnes värdfolk, — kända som aktningsvärda människor — har icke haft den aftägsnaste aning om, att de hyst en stortjuf under sitt tak.
Äfven för Hed har hon lyckats dölja sina snygga affärer, och det synes vara alldeles klart, att äfven han varit okunnig om, att hon stulit. De saker hon gifvit honom, har bon påstått sig hafva köpt.
Augusta Andersson är häktad och sitter nu i godt förvar på länsfängelset, därifrån hon dock såväl igår som idag måst utrekvireras för att konfronteras med personar som hon bestulit.
Då det ännu i polisens förvar finnes en mängd saker, hvilka antagas vara tjufgods, men hvilkas ägare ej anmält sig, har stadsfiskalen anbhållit, att vi måtte uppmana alla, som veta sig hafva förlorat något — särskildt linne — att därom till honom göra skriftlig anmälan.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 December 1897
N:r 203
