Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Rymmaren ransakas. Inför södra häradsrätten har i dag den bekante rymmaren J. E. V. Johansson ransakats för de stölder som han under sin frihetstid efter rymningen begått här — allt saker, hvarom vi förut lämnat redogörelse.
Rätten förklarade efter enskild öfverläggning Johansson saker till första resans stöld å olika tider och ställen delvis med inbrott samt hänvisade honom till Ölands norra mots häradsrätt för undergående af slutransakning. Dessutom ålades han att ersätta de stulna sakerna med tillhopa kr. 56: 75.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Februari 1899
N:r 26

Stöld

föröfvades förliden onsdag hos arbetskarlen O. Wiberg i Lummelunda. Därvid tillgreps ett par onämnbara af mörkblå cheviot. För tillgreppet misstänkes en okänd mansperson af klen kroppsbygnad och liten till växten; hvilken person varit synlig i grannskapet och tagit vägen åt Stenkyrka.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Februari 1899
N:r 26

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Vid Februarisammanträdet i måndags med norra häradsrätten afkunnades följande utslag:
— För misshandel af sinnessjuke J. Lundin dömdes hemmansägaren O. Larsson Lundbjers att böta 100 kr. samt att betala den läkarevård Lundin varit i behof af.

För egenmäktigt förfarande, bestående däri, att svar. beredt sig olofligt tillträde till ev kalklada, har, som förut meddelats, arrendator Höglund. Malms i Helvi, instämt rättaren å gården, N. A. Mattsson. M. hade enligt egen utsago på sin husbondes, ingeniör Bergs, tillsägelse låtit en person krypa in i ladan och inifrån öppna dörrarne samt uttaga där förvarad kelk, hvilken Berg ansett sig vara ägare till men som kär. ansåg tillhöra honom.
Svar. påstod att målet blifvit förlikt, hvilket af kär. bestreds, och öfverlämnades målet med yrkande om ansvar å svar. för det han beredt sig olofligt tillträde till ladan.
Ett vittne på svarandesidan berättade, att han af ing. Berg fått order att ge Mattsson befallning att uttaga kalken ur ladan samt att han varit värvarande då parterna uppgjort om förlikning af målet.
Kär.-ombudet bestred allt afseendes fästande vid vittnesmålet.

För falska beskyllningar och ärekränkning hade rättare Mattsson å sin sida instämt arrendator Höglund, hvilken ej ville förneka men ej heller tillstå saken, enär han vid tillfället varit berusad.
— Men vore det ej skäl att förlika de här målen? sporde domaren.
— Ja, inte oss emot, sade parterna, och så afskrefvos målen i sämja och frid.

Om utfående af lön för sin son Karl Karlström hade landtbr. O. Bjersander från Guldrupe instämt husbonden N. A. Hansson vid Stenstugårds i Viklau.
Svar, påstod, att kär. fått allt utom 29 kr., som innehölls. emedan Karlström flera gånger olofligen gått ur tjänsten samt sedan han misshandlat sin husbonde ej vidare infunnit sig i tjänst Angående slagsmålet hördes två vittnen, af hvilka det ena dock var så sväfvande i sina uppgifter, att svar. anhöll, att detsamma måtte hänvisas till själasörjare för att undervisas om edens vikt.
Målet uppsköts för vidare bevisning till Majsammanträdet.

För ärekränkning hade A. C. Stenmark instämt pred. F. A. Bomqvist, men denne påstod sig fortfarande vara sjuk, så att han ej kunde infinna sig. Kär. yrkade, att svar, måtte åläggas åtminstone ställa ombud för sig samt anhöll om uppskof till Aprilsammanträdet, då B. skall vid vite af 20 kr. infinna sig.

Om återbördande af mark hade O. Högland Bringes, instämt L Bachér, Bjerges, hvilken enligt stämningen skulle utan vidare ha användt kär. tillhörig mark för uppförande af ett såghus.
Svar. genmälte, att marken af kär:s fader upplåtits åt svar., hvadan kär. ej kunde fordra bättre rätt till jorden än fadern, som förbundit sig att upplåta jorden kostnadsfritt.
Kär. invände, att Bachér aldrig velat förete åtkomsthandlingen, hvadan bevis ej företetts om jordens öfverlåtelse.
För vidare utredning uppsköts målet till 10 April.

För äreröriga beskyllningar, bestående däri, att svar. beskylt kär. att vara tjuf, var Jenny Elm, Veskinde, instämd af statkarlen F. O. Stork från samma socken.
Svar ombudet medgaf, att svar. kallat kär. tjuf men att detta skett af tanklöshet utan mening att skada. Tre vittnen hördes och styrkte i allt kär:s påståenden.
Efter en stunds parlamenterande förliktes parterna såväl i detta mål som i det af Jenny Elm mot Stork väckta om misshandel.

För olofligt afvikande ur tjänst var statkarlen L. T. Lundgren, förr i tjänst hos ingeniör A. Grönvall, Taxstens i Lärbro, instämd, Han afvek 19 Dec. förra året ur tjänsten och har sedan ej dit återvändt.
Svar. erkände genom ombud, att han afvi kit men förklarade att det skett på grund af sjukdom.
Åkl. yrkade laga ansvar å L. för afvikandet och faller utslag nästa sammanträde.

För olaga utskänkning af öl var hustra Jenny Elm, Veskinde, instämd. Hon erkände och faller utslag 13 Mars.

Angående fullföljande af aftal, hvarigenom hr Carl Höök å Kappelshamn läm nat steuhuggeriägaren Carl Miller tillåtelse att af H. tillhandla sig 5 tunnland jord men hvilket aftal H. nu ej velat hålla, väcktes nu rättegång.
Då svar.-ombudet ej var beredt att ingå i svaromål, uppsköts målet till 10 April.

Om fullföljande af köpeaftal hade nämdeman Ansh Pettersson, Ardags i Ekeby instämt O. Bjersander i Ganthem, enär denne, som i vittnes närvaro gjort muntligt aftal om köp af en såg, ej velat hålla aftalet.
Svar. invände att hanu ej avsåg sig bunden af vågoet aftal, enär öfverenskommet var, att köpet skulle träda i kraft först sedan skriftlig köpehandling uppsatts. Svar. hade ej heller satt sis i besittning af sågverket.
Kär, invände att man aldrig talat om skriftlig uppgörelse, utan att aftalet skett på ömsesidigt förtroende. Målet uppsköts för vidare handläggning till 10 April.

Södra häradsrätten.
Vårtingets andra sammanträde. (Ordf. vice häradsh. E A. Löfgren.)
Följande utslag afkunnades:

Spritmålet emellan Lindqvister & komp. i Stockholm och hemmansäg. J. Larsson Kakuse i Väte förklarades hvilande, sedan Larsson inkommit med bevis om att han öfverklagat edgångsutslaget.

I undantagsmålet emellan Olof Wedin vid Wästerby i Ardre och O. Ringbom i Alfva fick kär. tillstånd att gå fyllnadsed.

Ogilladt blef Aug. Edbergs från Gumbalde i Stånga ersättningsanspråk mot F. Martell vid Maldes och O. Hansson Hägvide Kaostnaderna kvittades.

Hästaffären emellan Johan Johansson Dalbo och Lars Ahlqvist vid Husarfve i När afgjordes så, att parternas mot svaranden framstälda ersättningsyrkanden ogillades. Parterna skola vidkännas sina egna kostnader å målet.

Dömda till 20 kr. böter hvardera blefvo ynglingarne Oskar Cederlund, Oskar Gottberg och Frans Wigren i Hafdhem för störande af sammankomst i Hafdbems baptistkapell.

Hastig kärlek snart förgår. Det sedan förra sammanträdet uppskjutna målet emellan pigan Hilma Pettersson å Burgsvik samt ynglingen Hugo Westberg i Öja angående barnuppfostringsbidrag förekom ånyo till behandling. Kär., som innehaft tjänst hos svar:s fader under 1897, hade inkallat ett vittne, pigan Jenny Lindgren från Ejsta, som under 1897 innehaft tjänst i närheten af svar:s hem. Hon hade på kvällen 26 Okt. s. å. skolat göra ett besök hos Hilma. Hon hade då ingått i en kammare och dolt sig där i ett hörn, hvarefter parterna inkommit i rummet. Troende sig ensam med Hilma hade svar. sagt att hon vore hans enda kärlek, samt att han aldrig skulle öfverge henne. På grund af de iakttagelser, som vittnet vid tillfället gjorde, dömdes svar. till edgång och hänvisades till pastor för att undervisas om edens vikt.

Lägenhetstvisten emellan Johan Gustafsson Mafrids i Wästergarn och Karl Magnusson Bjestafs i Sanda förekom äfven till handläggning.
Kär. hade inkallat tvenne vittnen, som 23 Okt. 1897 varit närvarande, då köp parterna emellan uppgjordes ang. hemmansdelen, från hvilken den omtvistade tomten skulle vara afsöndrad.
Desse upplyste samstämmigt, att svar. då bestämdt sagt sig vara ägare till »Westmanska» tomten och att denna såldes gemensamt med hemmanet. Han ville när som helst lämna kär. papper på densamma. Ett köpe bref företeddes å kärandesidan, hvarigenom svar. skulle från en numera afliden Emma Wallin köpt tomten. Svar. kunde icke minnas om detta köp vore återgånget eller om han betalt tomten, ej heller om han någonsin varit i besittning af den.
Därefter visade kär. ett annat köpebref, hvarigenom Emma Wallins arfvingar till Westman (som nu besutte lägenheten) försålt den.
G. Bolin vid Mafrids, som skrifvit köpet parterna emellan och mu biträdde svar. tilläts att vittna i målet och påstod bestämdt, att svar. sagt, att om kär. ville ha bort Westman, finge han själf bekosta vräkningen. Målet förekommer ånyo 10 nästk. April.

Om redovisning afarfsmedel. Karl Westerlund vid Mafrids i Wästergarn yrkade genom stämning, att Jakob Pettersson Östre i Alfva måtte åläggas att redovisa för de arfsmedel som han innehade efter änkan Lovisa Westberg i Sproge, emedan kär:s hustru, som vore dotter till änkan Westberg, vore rätta arfvingen. Pettersson, en systerson till den aflidna, bestred käromålet. Han varsin fulla rätt, ty den aflidna hade genom testa mente förordnat, att Pettersson skulle förvalta kvarlåtenskapen. åt kär:s hustru, som blott skulle åtnjuta den årliga räntan. Detta testamente hade kär:s hustru för flera personer sagt sig godkänna. Ett par vittnen styrkte detta. Kär. godkände emellertid ej sin hustrus medgifvande om förvaltningen.
Dom faller i målet 10 April.

För smädliga uttryck och förvrängningar hade urmakaren Karl Bolin å Klintehamn instämt en ämbetsbroder L. J. Sigrén därstädes, under påstående att Sigrén måtte ådömas ansvar för att han om Bolin sagt att denne vore en »urfuskare, kluddare, klåpare och urförstörare», Å en Bolins affisch som Sigrén uppsatt i egen lokal hade äfven dessa titlar prentats. Som svar. blott medgaf en del af stämningen, uppsköts målet till 10 April.

Mera dylikt. Samme Sigrén yrkade ansvar å Bolins hustrun för att hon i flera personers närvaro sagt Sigrén vara en »skojare». Svar. bestred åtalet. Målet uppsköts i likhet med det förra.

För misshandel var kanalarbetaren W. Nyman från Vänge åtalad, men som det försports att han afvikit från orten, blef målet på åkl:s begäran förklaradt hvilande tills vidare.

För liknande brott i förening med hemfridsbrott var arbetaren Emil Hallin i Alfva instämd, men kunde på grund af sjukdom ej inställa sig vid rätten, hvarför målet uppsköts till 18 Mars.

För användande af selbruten häst till körslor fick inspektoren Nordström å Hesselby i Linde böta 10 kr.

Olaga sprithandel skulle J. P. Bergvall vid Bjerby i Etelhem ha bedrifvits. Svar. nekade, och åkl. erhöll uppskuvf till 13 Mars.

För misshandel och våld mot konduktör Lönnies å Roma—Klintehamn järnväg 5 dennes voro skräddaren Ludvig Ahlström och kanalarbetaren Reinh. Palm från Atlingbo åtalade. Palm, som ensam iakttagit inställelse, erkände en del af åtalet, och blef på åkl:s begäran förklarad häktad samt införpassades med gårdagens morgontåg till cellfämgelset för undergående af vidare ransakning.

Till äktenskapsskilnad dömdes emellan Johan Pettersson Österby i Garda och hans hustru Anna Gustafsdotter. Mannen, som bortrest från orten, dömdes förlustig sin rätt i det gemensamma boet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Februari 1899
N:r 25

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För oloflig ölförsäljning dömdes ogifta Emma Myrsten att böta 10 kr. Målen mot P. A. Olsson och A. A. Claesson ang. ansvar för samma förseelse uppskötos till 22 dennes.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Februari 1899
N:r 24

Afslagen nådeansökan.

Den 3 Oktober 1898 hade södra häradsrätten dömt Lars Larsson å Sigleifs för misshandel till en månads fängelsestraff, hvilket utslag sedermera vunnit laga kraft.
K. m:t har 3 dennes afslagit hans ansökan att blifva befriad från detta straff eller ock att få umgälla brottet med böter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Februari 1899
N:r 21

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet angående våld, föröfvadt af arb. Ant. Vestergren och O. Hellström mot arb. Joh, Henriksson, förevar åter, och styrkte ett vittne att Henriksson blifvit misshandlad af svaranden Westergren.

Rätten dömde Vestergren till 15 kr. böter men frikände Hellström till följd at bristande bevis mot honom.

För misshandel voro arb. Karlsson oeh Borg instämda, men då Karlsson ej anträffats med stämning, uppsköts målet tills vidare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Februari 1899
N:r 20

Rymmaren från länsfängelset

synes vara en skälm af renaste vatten, och hans uppgifter om de under fritiden utförda bragderna befinnes nu vimla af lögner och oriktigheter.
Sedannäml. från kronolänsmannen Pettersson i Ölands norra länsmansdistrikt kommit anmälning till stadsfiskalen härstädes om en stöld, som begåtts vid tiden för Johanssons försvinnande af en okänd person, hvilken man dock misstänkte ha varit Johansson, företogs i går polisförhör med honom å länsfängelset.
Och därvid framkommo helt andra meddelanden och bekännelser än dem J. förut lämnat om sin rymningsfärd.
Johansson sökte länge vidhålla sina förut lämnade uppgifter om rymningen och särskildt den, att han landat i Västervikstrakten. Men slutligen, då han hörde att man igenkänt honom på Öland, erkände han, att han vid affärden i båten satt kurs på Ölands norra udde, dit han äfven lyckligt framkommit, samt att han dragit den stulna båten upp på strand och gående begifvit sig inåt ön. Båten drogs sedan af vågsvallet ut till hafs, men har återfunnits vid Smålands kust.
Först kom J. till ett stenbrott nära kusten samt gick därifrån vidare till Ormberga gård i Alböke socken, där han hos en landtbrukare Nilsson begärde och erhöll logis samt mat, och hos den gästfrie mannen stannade han i tre dagar. Till tack för det skydd han fått på platsen, tillägnade han sig vid aflägsnandet ett par i förstugan stående skor och ett par galoscher, kvarlämnade sina egna, utslitna skodon i utbyte. Som bevis på hans fräckhet må orhtalas, att han först gick ut och stal skor och galoscher, som han påtog, och därpå gick han in och tackade för välfägnaden.
Det var denna hos länsman Pettersson anmälda stöld som gjorde, att man ändtligen fick veta åtminstone en del af rätta sammanhanget med Johanssons rymningsfärd.
Från Ormberga stälde han färden till Färjestaden, där han gick ombord på postbåten och for till Kalmar. Under sin vistelse på Öland hade Johansson kallat sig än Nilsson och än Kristiansson, Från Kalmar tog han vägen åt Vimmerby till Norrköping, Nyköping och Södertelje — alltså helt andra vägar än han? förut uppgifvit.
Det är antagligt, att han under denna vandring! gjort .sig skyldig till flera tillgrepp, ehuru anmälningar därom ej ännu ingått; men de komma väl i sinom tid, sedan man i de trakter han passera fått reda på att han hedrat med besök.
Med afseende på Johanssons utrustning för färden öfver Östersjön framkom vid förhöret, att han före affärden brutit sig in i två olika fiskebodar och ur den ena tillägnat sig en lykta och ur den andra en madrass och ett täcke.
Samtidigt med dessa stölder och med båtens försvinnande bortkom äfven på samma plats ett segel, hvadan det är högst antagligt, att J. seglat öfver och ej rott, såsom han alltjämt själf påstår.
Härför talar ock, att man i den af honom stulna båten funnit barlast af flera stora stenar, något som man ej belastar en båt med, då man skall ro. Att Johansson, såsom han uppgifvit, två gånger behöft vända till följd af hårdt väder, är ej heller troligt, ty han hade mycket förlig medvind från Stora Karlsö till Öland.
Detta är nu den senaste versionen af denna Robinsonad, men äfven den torde kanske komma att undergå ej så små förändringar, om Johansson vid blifvande ransakningar ytterligare blir klämd mellan sköldarna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1899
N:r 18

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För skadegörelse, bestående däri, att han inslagit fönsterrutor vid Anderssonskans matserveringen å Skeppabron var f. båtsman J. A. Berg-Sko instämd, men hade han ej anträffats med stämning, hvarför målet förklarades hvilande.

För öfverträdelse af magistratens förbud att sälja öl till afhämtning voro svarfvaren A. A. Claesson och P. A. Olsson instända. De nekade för att hafva gjort sig skyldiga till förseelserna i fråga, hvarför målen för anskaffande af bevisning uppskötos på en vecka.

För öfverdådig framfart dömdes ölutköraren Cäsar att böta 75 kr. men fritogs från ansvar för vållande af kroppsskada å den öfverkörda flickan.

För fylleri och våldsamt motstånd mot polis dömdes arb. Fritiof Johansson att böta tillhopa 20 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Januari 1899
N:r 16

Rymmaren åter i Visby.

Med ångf. Polhem har i dag under bevakning af en af härvarande länsfängelses vaktare hitanländt den numera riksbekante rymmaren Johansson.
Han synes taga den misslyckade rymningen ganska lugnt och reflekterar ej vidare öfver följderna af de med rymningen förknippade stölderna och förskingringen af fångdräkten.
Af resans strapatser, som naturligtvis ej varit små, synes han ej ha lidit något annat men, än att hans fötter under den långa vandringen blifvit ömma, enär skorna varit små. Vid rymningen skadade han sitt ena knä, då han hoppade från fängelseplanket ned på banvallen, dock ej värre än att han, enligt egen uppgift, kunde »springa flera mil» innan ban stannade för att hvila.
I en för öfrigt mycket naiv uppsats, ett slags »intervju» med rymmaren, meddelar Sv. D. att J. rymt därför att maten varit så knapp och dålig vid fängelset. Vi ha tillsport såväl direktören som andra personer angående matfrågan och fått det besked, att J. såväl som andra fångar fått sin föda i enlighet med den faststälda utspisningsstaten. Därtill kan läggas, att J., hvilken tjänstgjorde som handräckningsfånge och såsom sådan hade att bära in maten till de andra fångarna och att bära ut kärlen igen, hade mycket goda tillfällen att på de andras bekostnad tillfredsställa sin goda aptit, något som han ej heller lär ha försummat. J. var storätare; men någon särskild utspisningsstat för storätare känner man ej på rikets fängelser.
I den här ofvan omtalade intervjuen förekommer vidare följande passus:
— Fans det då ingen bevakning som hindrade er?
— Nej, svarade Johansson. De hade kunnat rymma allihop fångarna, om de velat.
Ja, nog går det an att säga det där, sade direktören, då vi visade honom dessa stolta ord från den våghalsige rymmarens mun, men att göra det, blir nog litet konstigare, och icke ens för Johansson torde det bli något lekverk att göra den bravaden än en gång. Och det tro vi ej heller.
Nu kommer J. naturligen att rannsakas och dömas för stöld och förskingring, men ej för rymningen, såsom Sv. D. påstår, och så. blir slutet på hans frihetssökande en minst fördubblad fängelsetid.
J. synes ej ha planlagt sin rymning, utan har han handlat på grund af stundens ingifvelse. En af honom inför direktören lämnad uppgift, att en annan bandräckningsfånge narrat honom att rymma, har visat sig vara lögnaktig, likasom flera af hans uppgifter om saken i öfrigt icke synas komma att hålla streck.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Januari 1899
N:r 13

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Rymningen från länsfängelset.
Såsom vållande till, atv för förfalskning till 6 mån. fängelse dömdes arb. Johansson 28 Dec. förra året lyckats rymma från härvarande länsfängelse rannsakades i dag fångvaktaren Jakobsson.
Först föredrogs rapporten om förloppet vid rymningen, innehållande intet nytt utöfver hvad vi vid rymningstillfället meddelade.
Jakobsson förklarade sig godkänna hvad i rapporten meddelades, tilläggande dock, dels att den glugg, hvarigenom fången aflägsnade sig, äfven vid andra tillfällen på sista tiden öppnats utom för nedkastande af ved i källaren, dels ’att han ögonblickligen efter Johanssons nedgående i källaren följt efter honom för att se hvad han förehade, och att rymningen sålunda ej genom dröjsmål från J:s sida underlättats. Den tilltalade har sedan 1890 varit anställd i fångvårdens tjänst samt är sedan 1 Jan. 1898 ordinarie vaktkonstapel. Han har aldrig förr gjort sig skyldig till försummelse i tjänsten. Jakobsson dömdes att för försummelsen böta 50 kr.

För misshandel af arb. Joh. Henriksson rannsakades ånyo arb. Ant. Vestergren och O. Hellström, hvilka fortfarande förnekade, att de tilldelat Henriksson några allvarligare slag; de hade endast ruskat honom. Ett vittne hördes, men hade intet att upplysa, hvadan målet ånyo uppsköts till 6 Febr. för anskaffande af flera vittnen.

Fortkörningsmålet mot ölutköraren A. F. Cäsar öfverlämnades i dag till rättens pröfning, sedan ytterligare två vittnen styrkt stämningens riktighet och faller utslag 30 d:s.

För våld mot hustru hördes nu från länsfängelset frigifne arb, Gustafsson, men då ej det enda befintliga vittnet i målet ännu anträffats, uppsköts målet ånyo till 18 Febr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Januari 1899
N:r 12