Med ångf. Polhem har i dag under bevakning af en af härvarande länsfängelses vaktare hitanländt den numera riksbekante rymmaren Johansson.
Han synes taga den misslyckade rymningen ganska lugnt och reflekterar ej vidare öfver följderna af de med rymningen förknippade stölderna och förskingringen af fångdräkten.
Af resans strapatser, som naturligtvis ej varit små, synes han ej ha lidit något annat men, än att hans fötter under den långa vandringen blifvit ömma, enär skorna varit små. Vid rymningen skadade han sitt ena knä, då han hoppade från fängelseplanket ned på banvallen, dock ej värre än att han, enligt egen uppgift, kunde »springa flera mil» innan ban stannade för att hvila.
I en för öfrigt mycket naiv uppsats, ett slags »intervju» med rymmaren, meddelar Sv. D. att J. rymt därför att maten varit så knapp och dålig vid fängelset. Vi ha tillsport såväl direktören som andra personer angående matfrågan och fått det besked, att J. såväl som andra fångar fått sin föda i enlighet med den faststälda utspisningsstaten. Därtill kan läggas, att J., hvilken tjänstgjorde som handräckningsfånge och såsom sådan hade att bära in maten till de andra fångarna och att bära ut kärlen igen, hade mycket goda tillfällen att på de andras bekostnad tillfredsställa sin goda aptit, något som han ej heller lär ha försummat. J. var storätare; men någon särskild utspisningsstat för storätare känner man ej på rikets fängelser.
I den här ofvan omtalade intervjuen förekommer vidare följande passus:
— Fans det då ingen bevakning som hindrade er?
— Nej, svarade Johansson. De hade kunnat rymma allihop fångarna, om de velat.
Ja, nog går det an att säga det där, sade direktören, då vi visade honom dessa stolta ord från den våghalsige rymmarens mun, men att göra det, blir nog litet konstigare, och icke ens för Johansson torde det bli något lekverk att göra den bravaden än en gång. Och det tro vi ej heller.
Nu kommer J. naturligen att rannsakas och dömas för stöld och förskingring, men ej för rymningen, såsom Sv. D. påstår, och så. blir slutet på hans frihetssökande en minst fördubblad fängelsetid.
J. synes ej ha planlagt sin rymning, utan har han handlat på grund af stundens ingifvelse. En af honom inför direktören lämnad uppgift, att en annan bandräckningsfånge narrat honom att rymma, har visat sig vara lögnaktig, likasom flera af hans uppgifter om saken i öfrigt icke synas komma att hålla streck.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Januari 1899
N:r 13