En rymmares irrfärder.

I öppen båt öfver Östersjön.
Om den från härvarande länsfängelse förrymde snickeriarbetaren J. E. V. Johansson, om hans fasttagande och äfventyrliga — färd öfver Östersjön berättar Södert.- Tidn.:
Redan i torsdags fick polisen spår på rymmaren, Dock voro spåren ganska otydliga. En person hade berättat för en vän, som hade en väninna, hvilken i sin ordning omtalade för ett handelsbiträde här i staden att rymmaren möjligen befann sig här. Detta kom till polisens kännedom, och efterforskningar vidtogos genast. På ett ställe vid Garfvaregatan, där Johansson under sin förra Telgevistelse hade en väninna, gjordes första efterfrågningen. Här höll man för troligt att Johansson var i staden; väninnan hade flyttat till Fogdö. Så spårades rymmaren på flera håll, vakter utsattes öfverallt, dock utan att finna honom. Man misstänkte ett tag, att han möjligen begifvit sig åt Kiholm, och därifrån ingick också i fredags på morgonen underrättelse, att en person, som kunde misstänkas vara den efterlyste rymmaren Johansson, var där ech sökte arbete. Polisen reste genast dit — och fågeln var fångad.
Om sin rymning från fängelset i Visby och båtfärden från Gotland hade Johansson ett och annat att berätta.
Han hade sysslat med vedhuggning å fängelset. Vid 4 tiden den dag han rymde, 28 Dec., kröp han genom en glugg ut på fängelsegården, fick fatt i en stötta och på denna praktiserade han sig öfver det höga staketet, som ligger åt: banan. När han hoppade ned slog han högra knäet mycket illa; men friheten lockade, och han gaf sig af åt hemsocknen Ejsta, utan att tänka på det orätta i att rymma eller risken att bli fast på nytt. Under en buskig tall bredvid västra landsvägen redde han sig ett nattläger och fortsatte dagen därpå till Gerums socken, där han tog in hos en bekant, som hette Viman. Af denne fick han mat, hustrun och 1: 50 i pengar. Det bästa af allt var dock att han här äfven fick utbyta fångdräkten mot en annan kostym. Så begaf han sig till Djupviks fiskläge i Ejsta socken, där han tog en roddbåt och började sin vågsamma färd öfver Östersjön.
Det var på kvällen när han tog båten. Han hade inga segel och ingen kompass. Hela vägen måste han ro. Då han hunnit en 8 å 4 mil väster om den obebodda Lilla Karlsö, uppstod så svår storm, att han måste vända åter till denna ö, och låg där öfver natten. På morgonen fortsatte han. Ett stycke väster om Stora Karlsö måste han vända på nytt för stormens skull. Han landade då i Söderhamn på sistnämda ö, där han under en klipphäll gjorde upp eld, hvilade och torkade sig. Nästa dags morgon gaf han sig åter iväg. Efter en dags och en natts svår rodd nådde han land. Här lämnade han farkosten vind för våg och begaf sig framåt en obekant väg. Sedan han vandrat mycket länge utan att veta hvar han var eller se någon människa, mötte han en person, som upplyste om att han befann sig i trakten af Västervik. Denna stad vandrade han igenom och fortsatte så mot vorr, d. v. s åt Södertelge, där han förr haft arbete och kände igen sig. I Östgötabygderna någonstädes fick han byta bort de gamla söndriga resårskorna mot ett par tjocka stöflar. Utan att bli antastad vanärade han genom Linköping, Norrköping och Nyköping. Här i Telge blef det dock slut med friheten. Långs hela vägen hade människorna varit vänliga och gifvit honom mat och husrum.
Den enda stöld han begått var den, då han tog båten i Ejsta. Under båtfärden hade han tyckt, att det vore bäst om han ginge till botten; utan att dock veta hvarför, rodde han framåt, säker om att bli gripen på fastlandet.
— Nu är min framtid förstörd, suckade han, när han i fredags satt inne hos polisen. Några trösteord af stadsfiskalen att han efter utståndet straff kunde bli en nyttig person igen, kryade upp humöret på honom.
— Blott jag får ha mitt förstånd kvarl Hvarför har jag stält det så illa för mig? sporde han oupphörligt.
Rymmaren sändes i fredags med extra fångtransport — till Stockholms länscellfängelse, därifrån han kommer att vidare sändas till Visby.
(Han är alltså att hitvänta på onsdag morgon.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Januari 1899
N:r 12

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel af hustru har i dag å länsfängelset ransakats arbetaren J. P. Gustafsson, boende vid Follingboväg. G. hade på 6, m. 22 December i fjor i sitt hem slagit och misshandlat hustrun. Våldsgärningen bestod däri, att han efter en stunds ordväxling med hustrun, slagit denna till golfvet och sparkat henne så att högra ögat börjat blöda. G. förnekade, att han sparkat henne, utan hade blodvitet uppstått då hon i fallet slagit sig mot en skänk.
Gustafsson, söm är född 13 Mars 1856 i Kronobergs län, undergår f. p. en månads fängelse för ett förut mot hustrun förötvadt våld. År 1886 dömdes han af Visby rådsturätt till 6 mån. straffarbete för första resan inbrottsstöld.
Då Gustafsson vidhöll sitt förnekande af att han genom att sparka hustrun hade tillfogat henne skadan vid ögat, uppsköts målet till 23 d:s, då G., som under tiden slutar sitt fängelsestraff, skall inställa sig å rådhusrätten.

Södra häradsrätten.
(Forts.).
Testamentsklander samt ätergång af arf. Josefina Johansson Ljugenäs i Burs yrkar, att undantagsmannen Nils Nilsson Hägvide i samma socken måtte åläggas till henne återbära det arf han satt sig i besittning af, efter änkan Anna Nilsson Hägvide, enligt – bouppteckningen uppgående till 9,105 kr. 40 öre. Etter Anna Nilssons 31 Juli 1894 timade död, hade funnits ett testamente till förmån för svar., på hvilken grund han tagit arfvet i besittning. I Maj förra året hade emellertid till kär:s kännedom kommit, att änkan Nilsson någon månad före sin död genom muntligt testamente bestämt, att Josefina skulle hafva all hennes kvarlåtenskap. Vittnesförhör anstäldes omedelbart häröfver. Genom stämning till rätten klandras nu det skriftliga testamentet. Kär.-ombudet länsman Eneman medgaf ej heller f. n. att detta testamente vunnit laga kraft, men det muntliga vere delgifvet alla arfvingarna.
Svarandeombudet hofrättsnotarien K. P. Lundblad bestred att det senare, muntliga testamentet måtte anses såsom testamente, emedan det ej tillkommit, såsom lagen föreskrifver. Testamentsvittnena hördes ånyo. Målet förekommer ånyo dem 14 nästk. Mars.

Interiörerna från Källgårds i Stenkumla. 1:sta kap. Ersättningmålet emellan arrendatorn A. W. Olin och hemmansägaren J. P. Sandelius förekom ånyo. Såsom vi förr refererat fordrar Olin ersättning dels för mistning af utrymme i ladugården, dels ersättning för mistning af drängstuga, smedja och vedbod, samt för vedbrand, jämte ansvarsyrkande för att Sandelius med bössa vid ögat och spänd hane hotat honom. Sandelius bestrider att Olin enligt kontraktet har någon större rätt till ådygnaderna än hän erhållit. Vittnen, hördes utan att någon vidare utredning därigenom vang. Måletupp sköts till andra dagen af tredje sammanträdet.
2:dra kap.
Kyrktjaf och bedragare, påstår Sandelius ej att han är, men att han blifvit kallad af Olins piga Amanda Håkansson. Ett par vittnen som Sandelius tänkt använda mot Håkansson, hade denna & sin sida anmält för åkl. om åtals anställelse för misshandel. Därför uppsköts detta mål till 11 Apriliafbidan på det andra målets afgörande.
3:dje kap.
De personer förenämda Amanda Håkansson angifvit för misshandel voro makarna J. A. Johansson Källgårds. Johansson är medarrendator med Olin -hos Sandelius, Ett vittne, förre soldaten Stark, berättade att en dag under sistl. Nov. månad Johansson sparkat och slagit Amanda ’ H:-på flera ställen, särskildt på magen, så att blånader uppstått, hvilket Stark med egna ögon sett. Åkl. yrkar att mannen Johansson måtte ådömas edgång, men afstod från åtalet mot hustrun. Utslag vid fjkrde sammanträdet.
4:de kap.
Nytt kapitel började emellan Sandelius son, Frans Johansson Källgårds och dennes stjufson Lars Pettersson Homa angående hot och hemfridsbrott.
Svaranden, som bor tillsammans med sin moder (hvilken är Johanssons frånskilda hustru) hade den 17 sistl. Dec. på kvällen kommit till Källgårds, ingått till sin stjuffader samt under utropet. »Jag skall ge dig din d-l» med dragen knif hotat denne. Förskräckt hade då. stjuffadern sprungit ut och frågat efter sin revolver. Svar. hade då aflägsnat sig sedan han först smetat in en större sten genom ett fönster, samt lämnat en bössa på trappan. Den tilltalade som vid polisförhöret erkänt nekade nu till alltsammans, Har hade blott besökt Johansson i den afsikten att bedja sonen hjälpa till med något underhåll åt sina barn, som äro i den frånskilda hustruns vård, samt för att hafva mera respekt med sig medtagit geväret, som han dock lämnat utanför bostaden. En nyckel hade han haft i handen, hvilket stjuffadren i förskräckelsen tagit för en knif. Uppskof till den 13 Marsförbevisning.

Olaga fiske i Närsviken. I målen mot Oscar Södergren och Wilhelm Fredriksson Frigges hördes tvenne vittnen, som dock ej visste mågot bestämdt i sak. Nytt uppskof till den 13 Mars.

Nytt aktiemål från Eskelhem. Såsom verkställande direktör i styrelsen för Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag hade kronolänsman Svallingson instämt Jacob Jacobsson Levide i Eskelhem under yrkande att han måtte dömas skyldig infria sina förbindelser, 200 kr. till bolaget, på grund af aktieteckning, dock utan rätt för Jacobsson att blifva delägare i bolaget. Jacobsson som ansåg att teckningen ej vore fullt bindande, ville dock infria löftet, mot vilkor att han erhöll aktiebrefven. På grund af bolagsordningen samt ett styrelsens beslut kunde aktierna dock ej f. n. utlämnas. Målet öfverlämnades. Utslag faller den 13 nästk. Mars.

Förvildad ungdom. Frans Vigren vid Sigers, Oscar Cederlund och Oscar Gottberg vid Källder i Hafdhem hade den 25 sistl. Nov. vid en sammankomst i Hafdems baptistkapell, under svordomar och osedligt tal, uppträdt på förargelseväckande sätt. Åtalade härför erkände de, och faller utslag 13 Februari.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10

Rymlingen spårad.

Enligt privattelegram i dag till G. A. vardt den från länsfängelset rymde arbetaren Johansson jgår synlig i Södertelje, iklädd fångdräkt, skinnmössa och blå halsduk. I dag hoppas polisen få honom fatt.
Hans vågsamma färd öfver Östersjön har alltså gått lyckligt och väl. Han var därunder synlig på nyårsdagens morgon. från Stora Karlsö, enligt meddelande som i går nådde oss från fyrpersonalen därstädes. De hade nämligen då iakttagit en båt med en ensam mansperson i, styrande västerut.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10

För lösdrifveri

har stadsfiskalen varnat snickaren Karl Andersson och f. d. båtsmannen J. A. Bergsko, båda nyss utsläppta från fängelset, där de aftjänat bestraffning för stöld.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Tvistemålen mellan hemmansägarna Nils Jacobsson och J. O Jakobsson, Hejdeby, förevoro åter. Käranden vidhöll, trots det att såväl från svarandens som domarens sida för sök gjordes till förlikning, sina ansvarspåstående mot svar. för det han genom att taga oloflig väg öfver kär:s ägor skulle ha förstört en del af denna utsatta skogsplantor. För att än vidare styrka sina påståenden erhöll kär. uppskof på nytt till Junisammanträdet.

Svaranden vill ej ha målet afskrifvet. J. O. Jakobsson hade, som vi förut meddelat, i sin tur instämt Nils Jacobsson for begagnande af oloflig väg. Men när målet nu påropades förklarade käranden sig vilja nedlägga målet.
Men däremot protesterade svaranden på det allra lifligaste. Han förklarade i en inlämnad skrifvelse, att käranden endast af hämndlust uttagit stämning å honom och att den väg för hvars olofliga begagnande han nu var stämd, i mera än en mansålder begagnats af sockenborna utan laga påföljd. Muntligen lämnade han den särdeles intressanta upplysningen, att han, då han ej var mer än 14 dagar gammal, burits den vägen till dopet och att han sedan alltid nyttjat vägen. Och icke blott han hade gjort det — äfven präster, klockare och annat herrskapsfolk hade gått den vägen fram utan att drabbas af åtal. Därför ansåg han, att om kär. velat ha sin väg fredad endast för honom, så borde han ha uppsatt ett plakat vid densamma å hvilket det skulle stå: »Denna väg får passeras af alla, utom af Nils Jakobsson Norrbys i Hejdeby». Hade detta skett, så skulle svar. ej ha begagnat sig af vägen.
Nu ville svar. emellertid ej höra talas om att målet skulle nedläggas, ty han ansåg att det endast tillkommit af illvilja, hvarför han yrkade ansvar för obefogad rättegång och ersättning för sin inställelse vid tinget.
Rätten resolverade dock vid sammanträdets slut att målet ej vidare kunde handläggas samt tillerkämde svar. 4 kr. i ersättning för sin inställelse och ersättning för de protokoll i målet, som han kunde visa sig ha löst.

Den misshandlade sinnessjuke. Den för misshandel mot sinnessjuke Jakob Lundin i Lummelunda åtalade hemmansägaren Oskar Larsson Lundbjers i Lummelunda hördes ånyo.
Ett vittne, hvilket vid det tillfälle då misshandeln föröfvades varit närvarande på gården och skött en där uppstäld lokomobil, berättade, att svar. kört Jakob mot en vägg och tilldelat honom flera slag i ansiktet, sparkat och knuffat honom samt så illa tilltygat hans ena öga att detta sett ut som en blodklimp. Vittnet hade akilt de båda från hvarandra samt tillsagt Jakob att gå bort från gården, något som denne äfven gjorde.
Om orsaken till misshandeln visste vittnet intet bestämdt. Men han hade hört talas om att Jakob vid ett tillfälle skulle ha borttagit några brädstumpar som svarandens barn hittat vid stranden och trodde att detta i någon mån orsakat svarandens ovilja mot Jakob. Vid ett tillfälle efter misshandeln skulle svar, dessutom ha yttrat, att han hyste agg till Jakob och nog ännu en gång skulle klå honom.
Svar. medgaf att han gett Jakob »ett par slag», och det upplystes, att Jakob numera vore återstäld från sina skador.
Målet öfverlämnades, och faller utslag 13 Februari.

För falsk beskyllning hade statkarlen F. O. Stork instämt hustru Jenny Elm från Väskinde med yrkande om ansvar. Svar, skulle vid ett tillfälle ha kallat kär. för tjuf eller påstått att han stulit. Svar. förnekade det på det bestämdaste. Hon hade vid ett tillfälle sett kärandens hustru stå bredvid en sädeshög som ej var hennes med sitt förkläde fullt af säd samt då sagt; »Se där står hon med förklädet fullt af säd.» Men hon hade hvarken sagt att Storms hustru stulit säden ej heller på annat sätt talat om hvarifrån hon fått den säd hon hade i förklädet.
Kär. begärde och erhöll uppskof för att söka förebringa bevisning mot svar.

Genstämning å F. O. Stork hade hustru Jenny Elm utverkat, och i denna stämning yrkade hon i sin ordning ansvar å Stork för våld och hemfridsbrott, bestående däri, att Stork inne i Elms gård tagit denna i armen, ruskat och knuffat henne. Nu var det Storks tur att neka och så uppsköts äfven detta mål till nästa sammanträde för vidare utredning.

Södra häradsrätten.
Första sammanträdet. (Ordf. vice häradshöfding E. A. Löfgren.)

Förmyndare begärdes af Levide kommunalstyrelse för hustru Josefina Andersson Tungelbols i Levide, som är sjuklig och vid klen sinnesförfattning. Till förmyndare föreslogs hemmansäg. Jakob Nilssen Likmunds i Gerum.

Edgång var till detta ting förelagd hemmansägaren C. J. Johansson Sandäskes i Sande i det af Otto Johansson å Klintehamn instämda målet om barnuppfostringsbidrag. Till följd af svar:s klena kristendomskunoskap fick han ej nu gå eden, utan utsattes ny edgångsdag till 8 nästk. Maj.

I spritmålet emellan Lindqvister & C:o i Stockholm och Johan Larsson Kakuse i Väte var svar. ålagd att fria sig med ed.
Edgångsbeslutet lär emellertid ha öfverklagats i hofrätten. Kär. öfverlämnade målet, anseende att svar. brustit i eden. Yttrande vid nästa sammanträde.

Om bättre rätt till vissa dammområden tvista, såsom vi flera gånger refererat, Ungbålets åboar i Stånga med Anton Berglund m, fl. från Bjerges i Lye.
Kär, företedde kartor från 1701—1819 samt sklfteskartan från 1876 för att styrka, det de omtvistade områdena alltjämt tillhört Ungbåtels hemman. Allt detta bestreds af svar., som ansågo att denna jord aldrig ingått inågon delning, och om jordbiten än låg i Småland skulle de hafva sin rätt. Kär. öfverlämnade målet och begärde, föratom hyra för de 10 sistförflutna åren med 40 kr. årligen, 396 kr. i rättegångskostnader samt vittneslöner och protokollslösen. Svar. erhöll dock uppskof till 13 Mars.

Födorådstvisten emellan Olof Vedin vid Västerby i Ardre och Oskar Ringbom i Alfva förekom å nyo. Fem vittnen hördes, men hade intet att i hufvudsak berätta. Utslag meddelas 13 Februari.

I ersättningsmålet emellan Aug. Edberg vid Gumbalde samt Fredrik Martell vid Maldes och Oskar Hansson Hägvide i Stånga hördes ånyo fem vittnen, som visste att berätta att redan någon dag innan svar:s fåren af Edberg intagits ett femtiotal får varit inne på kärandena korvåker. Skörden å åkern skulle således varit fördärfvad, innan svar:s får insattes. Dessa vittnesmål bestred kär., som begärde att få aflägga fyllnadsed, om rätten ej ansåg tillräcklig bevisning förebragt. Denna anhållan bestreds återigen af svar. Utslag 13 Febr.

Hästaffären emellan Johan Johansson Dalbo och Lars Ahlqvist vid Husarfve i När samt vice versa förekom ånyo. Svar. och genkäranden inlämnade en längre skrift, som be streds af kär., hvarefter målet öfverlämnades. Utslag 13 Febr.

Djurplågerimålet mot Jakob Olsson Hemmor i När öfverlämnades af åkl., sedan svar. jäfvat ett af åkl. inkalladt vittne såsom angifvare i målet. Utslag 18 Febr.

Barnuppfostringsbidrag med 15 kr. i månaden fordrar 19-åriga pigan Hilma Pettersson å Burgsvik af 18 årige husbondesonen Hugo Vestberg i Öja, såsom fader till ett af henne 13 Juli f. å. framfödt gossebarn. Svar. förnekade faderskapet. Målet uppsköts till 13 Februari, då svar. vid 25 kr. vite skall vara personligen närvarande.

Egendomstvist. Johan Gustafsson vid Stora Mafrids i Västergarn har inledt rättegång mot Karl Magnusson Bjestafs i Sanda om ersättning af 200 kr. för en jordlägenhet om 8 kappland. Kär. hade af svar. köpt en hemmansdel, hvarifrån efter köpet lägenheten i fråga, den s. k. »Vestmanska» boplatsen, befunnits vara afsöndrad, eburu af innehatvaren icke lagfaren. Svar. bestred att han vid köpet förtegat afsöndringen; han hade sagt, att om det kunde visas att lägenheten tillhörde hemmansdelen, finge den äfven tagas. Uppskof till 13 Febr.

För misshandel, föröfvad mot tvenne kanalarbetare, voro arbetarne Lars Hägg vid Kruse och Timoteus Engström vid Tjengdarfve i Sproge åtalade. Till någon del erkändes åtalets befogenhet; adgifvarne Karl Karlsson och Alfred Olsson hade dock varit den anfallande parten. Målet uppsköts till tredje sammanträdet. (Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1899
N:r 9

Fönsterinslagningarna fortgå.

Åter hafva tvenne minderåriga gossar, 11-åripgarna Gustaf Wahlgren och John Andersson, ertappats med att genom stenkastning hafva sönderslagit fönsterrutor. Denna gång har attentatet gält ett vid Vådklockgatan snedt emot metodistkapellet beläget hus, och få föröfvarne af okynnet nu vidkännas laga näpst för sitt tilltag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1899
N:r 9

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För tjufnadsbrott förut till aga dömde minderårige Ragner Smitterlöf rannsakades i dag ang. den senast föröfvade stölden af ett fickur. Rätten förordnade att S. skulle intagas på allmän uppfostringsanstalt.

För fylleri och oljud dömdes arbetarne Karl Söderberg och Ludvig Engfelt att böta hvardera 35 kr. C. O. Engfelt fick för fylleri böta 10 kr. samt för misshandel mot en ung dam och en henne åtföljande ungherre tillhopa 40 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Januari 1899
N:r 8

Rymmaren i Södertelje?

Södertelje tidning skrifver om rymmaren Johansson, på tal om den från Ejsta stulna segelbåten. Det är ej omöjligt att Johansson, som är sjövan, styrt kosan åt Södertelje, där han under ett par tre år har arbetat. Sin vådliga färd från Gotland öfver Östersjön anträdde han troligen nyårsdagen. I Telje lär han ha haft för afsikt att ingå giftermål, oaktadt hustrun på Gotland lefver. Möjligen tänker han i Telje uppsöka sin gamla kärlek.
Fångvårdsstyrelsen, som haft frågan om rymningen under behandling, har nu genom länsstyrelsen remitterat den, i de delar den tör den vid rymnings tillfället tjänstgörande fångvaktaren, till rådsturättens handläggning.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 Januari 1899
N:r 7

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För förseelser mot bygnadsstadgan, den ena bestående däri, att bygnadsarbete påbörjats innan ritningarna blifvit godkända, det andra däri, att inflyttning skett i nybygdt hug, innan det blifvit afsynadt, voro handl. O. E. Olsson och urmakare G. Johansson instämda. De erkände och dömdes att hvar för sig böta 15 kr.

Att fria sig med ed från ansvar för olaglig försäljning af öl var bryggaren Edv. Jakobsson ålagd, och skulle edgången äga rum i dag. Men då J. öfverklagat rättens beslut hos Svea hofrätt, fick med edgången anstå.

— Fortkörningsmålet mot ölutköraren Cäsar förevar ånyo och hördes därvid som vittne den person, som vid det omstämda tillfället åkt med svar. Vittnet förmälde att svar. å öfre delen af Adelsgatan kört i sträck traf, men i backen vid Kyrkogatan i kort traf samt att svar. i backen användt broms. För att vidare utreda målet uppsköt rätten det ånyo till 23 Jan.

I barnuppfostringsmålet mellan Maria Johansson och arb. Edv. Hedin ålades svar. att månatligen utgifva 7 kr. till uppfostringsbidrag till kär:s barn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Januari 1899
N:r 4

Rättegångs- och Polissaker.

Norra härsdsräften Vid sluttinget i går å Allekvia afkunnades följande utslag:
Barnuppfostringsmålet mellan Karl Wahlström i Roma och ogifta Emma Vikström afdömdes så, att svar. dömde3 att utgifva 15 kr. i kvartalet som uppfostringsbidrag åt kär:s barn intill detta fylt 15 år.

— För olaga ölförsäljning å Kräklingbo marknad 14 September dömdes änkan Anna Lovisa Jobansson att böta 10 kr.

— Handl, M. Karlström dömdes till 35 kr. böter för det han tillhandahållit spritvaror åt flera personer.

— Uppträdet vid Enges i Roma mellan hustru Lotta Ahlqvist och hennes son å ena och landtbrukare Euström å audra sidap afdömdes sålunda.
Hustru Ahlqvist dömdes att böta 15 kr. för misshandel mot hustru Enström och sonen att för samma förseelse böta 40 kr. Hanna Enström dömdes till 5 kr. böter för misshandel. Lotta och John, Ablquist dömdes att ersätta makarne Enström för sveda och värk med 25 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 December 1898
N:r 201