Den för föröfvandet af detta brott misstänkte handlanden E. Södergren har, sedan ett långt förhör i onsdags med honom hållits, förklarats skyldig att träda i häkte. Han nekade hela tiden under förhöret att vara föröfvare af brottet. På spörjsmålet, hvar han fått de innehafda penningarna ifrån, svarade han, att de voro inkomna genom hans affär och tillhörde densamma.
Den häktades fader ankom på onsdags e. m. till staden, djupt förkrossad öfver det som händt, Han hade själf ingen aning om, att hans son varit ute den natt brottet föröfvades och kunde icke upplysa något i sak men var mycket förvånad öfver att hans son innehade så mycket penningar.
Till hvad vi förut meddelat i saken kan läggas, att Södergren samma dag han häktades varit inne hos flere handlare här i staden med hvilka han haft affärer och dels därvid betalt räkningar dels växlat sedlar — alltid med 100 kronorsvalör — samt visat sig hafva god tillgång på sådana.
Södergren blef anhållan på följande sätt. Då ban varit inne hos den i förra notisen omtalade försäkringsagenten och uppgjort sina affärer, följdes han af denne ut i staden. På Adelsgatan mötte de kommissarien Jakobsson och stadsfi.
skalen, hvilka helsade på Södergrens sällskap och gingo vidare. S. låtsade icke om något men såg sig om ett par gånger. Länsmannen hade nu vändt om och kom tillbaka efter S. Då denne såg detta blef han förvånad och sade nervöst till sitt sällskap:
— Hvarför ha de vändt om? Vill länsman oss något måntro?
De saktade nu farten, och då de upphunnos af länsmannen bad denne att få tala med Södergren.
Denne följde då med och skiljdes från sitt sällskap med orden:
— Du kan gå sakta före; jag kommer strax efter.
Som vi förut meddelat, har länsmannen med den häktade afrest till Butle för att hålla förhör på platsen för brottets föröfvanda. Därifrån affördes Södergren i går afton åter till Visby för att i afbidan på ransakning införpassas å länsfängelset.
Det har under förhöret utrönts, att brottets föröfvare med en järnborr borrat sönder låset till Berggrens rum, och detta hade gått så tyst, att den öfverfallne intet hört förrän nidingen varit öfver honom.
I Södergrens ägo har man dessutom anträffat trenne dyrkar, hvilka alla passa till låsen i Berggrens dörrar. Vidare har man utrönt, att en af Södergren hos en snickare lånad svängborr precis passat till – de borrhål, som finnas å dörren till Berggrens rum.
Man är nu äfven på det klara med, att de vid rånet försvunna sedlarne varit af riksbankens valör — och det är en« dast sådana sedlar Södergren innehaft.
Södergren har befunnits ha några nyligen erhållna skråmor på ena banden — hvar och hur han fått dem kan eller vill han icke redogöra för. I trädgården utanför Berggrens hus finnas fotspår hvilka lära passa till Södergrens fötter.
Hr Berggren är ännu medtagen af den honom tillfogade misshandeln men vistas uppe och kommer icke att lida något men af skadorna.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Januari 1898
N:r 7