Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För tillgrepp af en rock dömdes förut härför ransakade arb. Martin Johansson att för första resan snatteri böta 75 kr.

Plåt-Johan dömd. F. plåtslageriarbetaren Johan Andersson dömdes i går att för tredje resans å olika tider och platser föröfvad stöld undergå straffarbete i ett år samt att vara medborgerligt förtroende förlustig i två år.
För förskingring af anförtrodt gods dömdes han dessutom att böta 100 kr.

Sakföraren A. C. Stenmark hördes i går personligen i det mot honom ankkagier gjorda målet om förskingring och svikligt förfarande mot hufvudman. Svar, vidhöll den af hans ombud förra gången lämnade uppgif: ten, att han behållit reversen för att själf å densamma lämna lån. Efter en ordentlig skrapa af rättens ordförande lofvade svar. att söka uppgöra med målsägaren i godo; ansvaret för svikligt förfarande kvarstår dock. Målet uppsköts på en vecka.

Södra häradsrätten.
Fjärde allmänna sammanträdet.
Till 25 kr böter för förargelseväckande beteende samt fylleri vid inskrifnings dömdes smedslärlingen John Lindgren, Hallute i När.

För djurplågeri fick handl. N. K. Haskel i Hamra böta 25 kr.

Barnuppfostringsmålet emellan O. Johansson i Klinte och Karl Johansson, Sandäskes i Sanda, förekom å nyo, och hördes nu fyra vittnen, till någon del graverande för svar., som emellertid bestred samtliga vittnesmålen samt yrkade ansvar å kär., för det denne tilltalat honom för brott, hvarå fängelsestraff kunde följa. Kär. har nämligen haft tjänst hos svar., som är gift.

Sextiofem kronor i tjänstehjonslön yrkade pigan Anna Gustafsson utbekomma af P. Å. Pettersson, Smiss i Garda, Svar. medgaf krafvet. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Ofullständiga handelsböcker. Fru Julia Carlsson, f. n. bosatt i trakten af Stockholm, men som en tid varit bosatt i Västergarn, är, såsom vi för refererat, tilltalad för att hon under den tid hon haft hanå fastlandet, fört ofullständiga handelsböcker.
Svar. bestred att hon numera enligt konkurslagen kan anses skyldig att förete handelsböcker, enär hon på de sista fem åren ej haft a handel.
En sådan invändning bestreds af kär., emedan svar. ej anmält, att handeln upphört, samt enär hon under den tiden realiserat sitt öfverblifna varulager. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Spriten stiger. Johan Larsson, Kakuse i Väte, instämd af firman Lindqvister i Stockholm, om likvid för spritvaror, vill ej inställa sig vid rätten, Han dömdes nu att böta 20 kr. för bortavaro samt ålades att vid förhöjdt vite af 50 kr. vara tillstädes nästa sammanträde.

Norra häradsrätten.
Vid rättens fjärde sammanträde i tisdags afkunnades följande utslag:

— I målet mellan brunnsgräfvaren F. A. Smålander och hemmansägaren Jak. Gardell m. fl. angående falsk vittnesed resolverade häradsrätten, att samtlige svarande skola höras personligen i målet, som ånyo förekommer till havdläggning 9 Maj.
— För olaga bränvinshandel dömdes handl. Fr. Ekström, Fårö, att böta 40 kr. samt att erläggastadgad försäljningsafgiftmed kr. 56:25, — Drängen A. Larsson, Alsarfve, ålades att med ed fria sig från ansvar för misshandel. Edgångsdagen utsattes till 6 Juni.
För våld mot drängen Gustaf Myrbeck stod. drängen August Håkansson, Garde i Stenkyrka, tilltalad. Han skulle annandag jul 1897 i vredesmod öfver att M. fört oljud utanför hans bostad, hafva förföljt denne ut på vägen och där med en sten tilldelat honom ett krossår i hufvudet.
Svar. nekade för detta. Tyå vittnen hördes, men hade dessa intet att i sak upplysa. De hade väl sett att Myrbeck vid det omtalade tillfället fått en sten i hufvudet, men de visste ej hvem som kastat den. Flere andra personer utom svaranden voro nämligen närvarande.
För flera vittnens inkallande uppsköts målet till 6 Juni.

För olaga bränvinsförsäljning var handl. G. Sörman, Fårösund, instämd. Han erkände och faller utslag i målet vid nästa rättegångstillfälle.

För olofligt tillgrepp af skog å Fårö kyrkoherdeboställe var arb. F. Ekström, Fårö, instämd. E., som bor å prästgårdens grund, erklinde att han vid ett par tillfällen, då han varit utan ved, »i sin nöd» tagit bränsle på skogen men nekade för att ha gjort sig. skyldig till egentlig skogsåverkan, Tillspord om han fällt fyra träd på en gång vid ett tillfälle, förnekade svar. detta, Åkl., som förmälde, att svar. upprepade gånger ertappats med olofligt skogshygge — han hade bl. a. huggit slipers i skogen — anhöll om uppskof för inkallande af vittnen, och uppsköts målet till 6 Juni.

Åverkan å järnväg eller laga förrättningsåtgärd? Ingeniör E. Waldenström var af allm. åklagaren, länsman Boberg, instämd för det han 8 Dec. å Gotlands järnväg i närheten af Viklau låtit nedtaga en telegrafstolpe samt lämnat telegraftrådarne hängande utan stöd.
Svarandens ombud genmälte, att åtgärden vidtagits med största försiktighet samt med tillseende af, att ingen rubbning i telegrafförbindelsen däraf skulle blifva följden. Orsaken till telegrafstolpens undanflyttande var den, att ing. W. var sysselsatt med uppgörande. af ett laga skifte, och att skiftes: linien gick fram just på den punkt där stolpen stod. Svar. förmälde dessutom, att han tillsagt en banvakt att vid närmaste järnvägsstation, Roma, meddela åtgärden till stationsbeftlet, något som emellertid ej hade skett.
Någon skada hade ej af stolpens undanflyttande uppstått.
Målet öfverlämnades af båda parterna, och faller utslag 9 Maj.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 April 1898
N:r 55

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ransakning bölls i torsdags å länsfängelset med för stöld häktade f. tvångsarbetskarlen Johan Andersson, hvilken olofligen tillgripit tvenne fruntintmerskoftor. Han erkände dessa tillgrepp. Dessutom var han misstänkt för att å stadens försörjningsanstalt ha tillgripit en del persedlar, men härför nekade han, påstående, att han fått sakerna till skänks. För utredning af detta uppsköts målet till 12 d:s.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 April 1898
N:r 54

Publicerat

OBS!

Den person, som ed den 1 April vid Söderport i Visby af s. k. Plåt Johan köpte ett betsel med hvita beslag och lädertömmar, torde snarast för undvikande af obehag (då personen är känd) återlämna det till undertecknad som återlämnar betalningen och uppger ägaren.
Visby den 9 April 1898.
J. A. Malmborg, Söderport,
åskådare af affären.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 April 1898
N:r 54

Publicerat

Rånet å Fårö.

Förnyad ransakning har i dag å länsfängelset hållits i detta mål, för hvilket intresset bland allmänheten synes ha alldeles aftagit, att dömn af det ringa antal åhörare som bevistade dagens ransakning.
Domaren sporde Södergren ånyo, om ban ännu ej ville bekänna, hvarpå han avarade ett bestämdt nej. Tillspord om han ämnat resa till Amerika och talat därom till en del personer, besvarade S. äfven den frågan nekande.
Som vittnen hördes skräddaren Jakob Verkelin och fiskaren Niklas Olsson.
Vittnet Olsson är bosatt å Hammars grund i närheten af Södergrens bostad. Vittnet förklarade att den fällknif, som hittats i Berggrens bostad efter rånet, vore alldeles ,lika med en knif, som vittnet sett i Södergrens bostad. Bland annat hade vittnet sett, att ett stift på knifvens ena sida något utskjutit från skaftet. Detta är äfven förhållandet med den vfd Butlex funna knifven.
Jakob Verkelin, Verkegårds å Fårö, hade strax efter det rånet föröfvades besökt Södergren. Vittnet var då inne på Södergrens kontor. Då bade 8. sagt till vittoet: »Vet Verkeiin, i dag är jag glad, jag har gjort bokslut i dag och bar 300 kr. öfver. Dessutom har jag utbetalt omkring 200 kr. på min velociped och lämnat 300 kr. till hushållet.» »Det är ju bra», svarade vittnet, »Ja», sade S., allra helst som jag haft boden endast ej fullt ett år».
Vittnet sporde S. om han ämnade resa till Visby, hvarpå S. svarade ja. Då vittnet sade sig vara utan pengar, förklarade S., att vittnet kunde få låna pengar af honom. Vittnet ämnade nämligen själf fara till Visby men heböfde pengar. Under det de samtalade kom en skjuts från Butlexhållet, och med den åkte Södergren och vittnet, hvarvid skjutsbonden omtalade rånet. Då sade S.: »Ja, den gubben kunde ha gifvit sina barn pengarne, ty de behöfde dem». Skjutebonden omtalade äfven, att undersökning börjats och att man väntade länsmannen ut när som helst. I detsamma kom en skjuts, däri länsmannen satt, När vittnet sade detta, påstod Södergren, att det ej var länsman utan någon annan.
Sedan vittnena afbörts, infördes S. ånyo. Han bestred att han innehaft någon knif som ens tillnärmelsevis liknade den vid rätten förovisade, samt sökte, då han ånyo ansattes angående sin affärsetällning, göra troligt, att penningarna inkommit genom affären.
Härpå uppsköts målet till 27 April.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 April 1898
N:r 53

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sjöman som fuskar i glasmästareyrket. Sjömannen Hugo Dahlén stod tilltalad för det han natten till 14 Februari under hemgående från ett gille på Södra Murgatan sönderslagit glasrutorna till en gatulampa samt släckt lågan. Han erkände och dömdes att för skadegörelse böta 100 kr. samt för släckningen af lampan 25 kr.

I vedbristens dagar. Smeden O.V. Hamrin stod tilltalad för att ur ett fabrikör Wigström & Fole verkstad tillhörigt olåst magasin ha tillgripit några furu-, björk- och ekplankor i syfte att använda dessa till ved.
Svar. erkände att han tillgripit björk- och ekplankorna men förklarade att han ej tagit furuplankorna, Däremot hade målsägaren, då han från svar, afhämtat de tillgripna vedpinnarne, medtagit ett par furuplankstumpar, som svar, förut innehaft. Svar. motiverade sin gerning därmed, att veden varit så oskäligt dyr och så svåråtkomlig, att han icke haft förmåga att skaffa värme i sin bostad utan måst frysa med sig och de sina. Han beklagade att han af tillfället låtit sig förledas att göra tillgreppet samt anhöll om ett mildt straff. H. har aldrig förr varit för brott tilltalad.
Då svar. ej ville erkänna tillgreppet af furuplankorna, anhöll stadsfiskalen, som förklarade sig ha skäl att misstänka svar. äfven för andra tillgrepp, om uppskof för vidare utredning, och uppsköts målet till 18 d:s.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 April 1898
N:r 521

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Hvem var den förfördelade. Allm. åklagaren hade instämt löjtnanten, grefve Karl Cronstedt med yrkande om ansvar på denne för våld.
Saken rör sig om den af oss förut relaterade affären vid Söderport och å järnvägsstationen mellan löjtnant C: och cementarbetarena Rudolf Sandgren och Adolf Bäckström.
Målsägarena, de två cementarbetarena, relaterade inför rätten saken så, att de 18 Febr. på e. m. då händelsen inträffat, stått utanför Söderport samtalande, Bäckström med öfver bröstet korslagda armar och framsträckt fot. Då hade löjtnant C. kommit och snafrat öfver B:s fot samt därvid knuffat B. för bröstet med orden: »Är det ni som ofredar folk». Sandgren hade då kommit till, lagt sin hand på B:s axel och sagt: »Kom så gå vi; det är inte skäl att bråka.» Därvid hade löjtnant C. gifvit Sandgren ett knytnäfveslag för munnen och sedan fortsatt sin väg till stationen.
Löjtnant C. bestred riktigheten af denna beskrifning af förloppet.
Då C. kommit midt för Bäckström, hade denne sträckt fram foten, så att C. varit nära att falla omkull. Han hade då pt B. i armen och ruskat honom, frågande: »Hvarför får man ej gå i fred?» Då hade Sandgren kommit fram och sparkat till löjtnant C. på rocken och ena benet, och C. hade för att afvärja sparken sträckt ut armen och därvid träffat Sanägren under hakan. Bestred att han föröfvat våld, utan hade han gjort hvad han gjort till själfförsvar.
För utredande af ’de motsägande uppgif terna uppsköts målet till 18 April.

För olaga handel med vildt voro instämda landtbrukarena Olof Pettersson, Björkome i Veskinde, Johan Johansson, Fjärdinge i Gothem, och Johan Olsson, Gothem.
Samtlige förklarade, att de icke själfva skjutit de djur, (harar), för hvilkas torgförande de voro stämda, utan hade de af skyttarne endast haft i uppdrag att sälja dem. De sökte äfven alla att med vittnen styrka, det hararne voro skjutna innan fridlysningstidens ingång, fastän torgförandet ej kunnat ske före sagda tid.
Olof Pettersson dömdes till 10 kr, böter, hvaremot de två andra frikändes.

För olofligt tillgrepp af en landtbrukaren O. Stenberg, Follingbo, tillhörig kavaj, värderad till 10 kr. stod drängen Martin Johansson, senast anstäld vid Rosendal i Follingbo, tilltalad. Han erkände tillgreppet, hvilket han förklarade hafva skett under rusets inflytande. Rocken hade han sålt till handlanden Anton Holm härstädes för endast 2 kr.
För infordrande af J:s prestbetyg uppsköts målet till 12 April.

Åklagaren afstod från sin talan i från ett föregående tillfälle uppskjutna målet mot hustru Julia Möller angående bristande sundhetsåtgärder å afträdeshus, sedan de anmärkta bristerna afhjälpts.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Mars 1898
N:r 48

Publicerat

Rätt så, lägg kapson på sprakfålarne!

Från mellersta Gotland skrifves till oss om ett par ungherrar, bekanta för sin stora lust att ställa till bråk och ofreda folk. På en känd, om ej just välkänd gästgifvaregård där inom socknen öfverföllo de älskvärda ynglingarne häromdagen med hugg och slag en stackars dräng, som blef så illa tilltygad, att läkarehjälp måste anlitas. Saken anmäldes för vederbörlig åklagare, men som ynglingarne — det må vara sagdt till deras heder — ännu ha så mycket skam i sig, att de blygas för att uppträda inför rätta, ville de helst ha saken uppgjord i godo, och detta tillstaddes dem ock, mot det att de erlade en viss summa i skadeersättning och skriftligen förbundo sig att ej på två år inom socknen ställa till något nytt bråk. Uppfylles ej detta vilkor, anmäles saken å nyo till laga åtal.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Mars 1898
N:r 48

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sakförare stämd för svikligt förfarande mot hufvudman. Sakförare A. C. Stenmark har af landtbrukaren Magnus Nilsson i Follingbo instämts till rådsturätten för det han, som af kär. emottagit en revers för ansökan om inteckning å densamma samt erhållit i uppdrag att för kär:s räkning belåna inteckningen, för egen del behållit de å inteckningén lånade penningarna, 300 kr., och ej sedan kunnat förmås varesig att till kär. utlämna inteckningen eller de å densamma lånade penningarna. På grund häraf yrkade kär. ansvar å Stenmark dels för förskingring, dels för svikligt förfarande mot hufvudman.
Stenmark bestred genom ombud käromålet samt förklarade sig anse, det rådsturätten ej vore rätt forum för målets handläggning, enär S. f. n, är skrifven i Garda församling. Rådsturätten förklarade emellertid att den ansåg sig kunna upptaga målet till pröfning, hvaremot svar. ombudet anförde missnöje.
I inlämnad skrift förklarade kär., att han mottagit inteckningen för att själf försträcka lånet. Ombudet medgaf att svar. »tillfälligtvis» och »på grund af misstag» för egen del belånat inteckningen. Anhöll om 14 dagars uppskof.
Kär.-ombudet föreslog 3 veckors uppskof för att söka förmå svar. att uppgöra saken, något som hittills visats sig omöjligt, trots trägna försök under öfver ett års tid.
Rådsturätten uppsköt målet på 3 veckor.

För förskingring af en del fattigvårdsinrättningen tillhöriga persedlar dömdes f båtsman Jansson-Pettersson-Fulltupp att böta 100 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Mars 1898
N:r 45

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Vid vårtingets tredje sammanträde i måndags å Allekvia afkunnades följande utslag:
— För hemfridsbrott i handelsboden vil Veskinde station dömdes arb. G. Sjöstedt att böta 100 kr. samt att ersätta målsägaren för den skedda skadegörelsen.
— Efter aflagd värjemålsed frikändes arb.
Johan Pettersson Veskinds i Veskinde från ansvar för misshandel mot hustru Maria Bergström.
— Arbetaren August Pettersson, Tors i Bro, frikändes äfven efter edgång från ansvar för stöld af skogskälkar.
— För olaga bränviusbandel hade, som bekant, drängen Alb. Hallin, Grausue i Lokrume, varit tilltalad. Sedan han med ed friat sig från åtalet, frikändes han nu af rätten.
Hans ersättningskraf ogillades.
— Arb. Aug. Hallin, af sin svärfader instämd för att olofligen ha tillegnat sig en rock från denne, frikändes af rätten.
— Till 100 kr. böter dömdes drängen Otto Ferm för det han misshandlat 15-årige husbondesonen Gunnar Neogard.

Smålanderska menedsmålet förekom uu ånyo till handläggning, och hade Smålander inkallat fyra vittnen.

Desse berättade, att de vittnen, som i hufvadmålet påstått, att den af Smålander spryngde brunnen ej gifvit tillräckligt med vatten, sedermera sagt, att så ej var förhållandet utan att brunnen gett tillräckligt med vatten för både folk och fä och att det dessutom funnes vatten nog att drifva åvgtröskverk med. Vidare hade af ett vittne i hufvudmålet berättats, att en person af ägaren till bruonen fått löfte om 50 kr. om han nåttetid och då Smålander var frånvarande ville hålla brunnen läns från vatten.
Ett af vittnena i hufvudmålet hade dessutom till Smålender själf sagt, att ingen utom hans far vittnat rätt i hufyudmåiet.
Svarandenas ombud bestred, att något afseende måtte fästas vid hvad vittnena i det nu anhängiggjorda målet senast hade berättat. Ville ej bestrida, att hans hufvudmän fält de omvittuade yttrandena, men de hade i så fall menat, att brunnen gifvit tillräckligt med vatten på senaste tiden och ej på den tid hvarom själfva hufvadmålet hade rört sig. Yrkade målets afgörande samt fasthöll sitt förut gjorda yrkande om ansvar å Smålander för falsk avklagelse.
Smålander däremot begärde ytterligare uppskof för inkommande med full bevisning och slutpåstående.
Yttrande i målet vid nästa sammanträde.

Hemfridsbrottet vid Västerbys i Ardre förekom åter, och var i målet ytterligare ett vittne inkalladt.
Detta berättade, att målsägaren, hemmansägaren T. Jakobsson Västerbys förklarat sig ej ännu göra sak af det hända, men då de i supgillet, hvarvid hermfridsbrottet föröfvades, deltagande dessutom tagit sig före att sönderslita och utkasta ett kär. tillhörigt djurskinn, hade han uttagit stämning. Hade intet att upplysa i själfva saken.
Svar. nekade och begärde slut i målet, och beslöt rätten att fälla utslag nästa sammanträde.
En stund efteråt framträdde emellert’d svar, Larsson till dombordet och bad att »få säga ett par ord till rätten.» — Och hvad skulle det vara? sporde domaren.
— Jo, jag yrkar ansvar för ärekränkning samt 60 kr. i skadestånd.
— Hvarför sade icke L, det förut då?
— Jag glömde det.
— Åkl. bestred det gjorda yrkandet.
— Ja, i så fall vill jag ha uppskof.
— Men inte duger det att krångla se så där inte — sade domaren.
— Ja, antingen ska jag ha 60 kr. heller också få uppskof.
— Se så, gå un sin väg ock var lugn — sade domaren.
Larsson gick småmumlande och högst oförnöjd.

Bränmärkningen hjälpte ej. Som våra läsare torde erinra sig, påpekade vår brefskrifvare å Fårösund i början af året i ett bref till vår tidning, att ett tidigt kommersande med bränvin ägt rum å Fårösund samt förklarade sin afsikt med meddelandet vara att bränmärka ntöfvarne af denna handtering. Men bränmärkningen måtte ej ha bjälpt, ty i måndags stodo tre handelsbiträden från Fårösund och Fårö Fr. Ekström, C. Nystedt och O. Högqvist åtalade för olaga bränvinsförsäljning.
Denna försäljning försiggår vanligtvis så, att handelsbiträden, som äro kända å Spritbolaget i Visby, i eget namn rekvirera bränvin, konjak o. s. v. för landtmännens räkning samt ombesörja distributionen af de ädla safterna och inkassera penningarna, som sedan insändas till bolaget.
Af de nu instämda erkände Fr. Ekström och O. Nystedt. Den förste får sin dom vid nästa sammanträde, hvaremot den senares mål uppsköts, enär hans skriftliga erkännande ej var i laga ordning bevittnadt,
O. Högqvist, Fårö, däremot nekade till att ha sålt bränvin, hvadan målet mot honom uppsköts till Maj-sammanträdet.

Systern fortsätter broderns lönkrögeriaffär? För liknande förseelse som de ofvan omtalade handelsbiträdena var systern till den för rånet 4 Fårö häktade handl, E. Södergren, skolläraredottern Jenny Södergren instämd. Tingsmeningheten visade den på sätt och vis rätt ryktbara unga damen en ganska närgången uppmärksamhet, hvilken dock ej alls irriterade henne. Det var i alla fall intressant att se likheten i de båda syskonens uppträdande inför rätten — samma lugn, samma reda i tankarne och samma lätthet att uttrycka sig.
— Nej, visst inte! Jag har icke sålt en droppe sprit af något slag — jo, denaturerad sprit; men det är ju icke förbjudet: Under Esras tid utlämnade jag på begäran konjak till kunder, men då var det han som lämnat tillåtelse därtill. Sedan dess har jag ej gjort det.
För vidare utredning uppsköts målet till Majsammanträdet.

För djurplågeri var fiskaren Karl Broman, Fleringe, instämd. Han skulle under körslor med en ungkäst allt för flitigt ha begagnat piskan. Han bestred ej, att han begagnat piskan, men väl, att han gjort det öfver höfvan. Saken var den, att hästen, som skulle köras in, varit mycket bångstyrig, hvadan ett piskrapp då och då varit af nöden.
För bevisnings förebringande uppsköts målet till Maj-sammanträdet.

Södra häradsrätten.
Tredje sammanträdet. (Ordf.: E. o. hofrättsnotarien J. A. Toll).

För de smädliga rykten Jakob Johansson, Botes i Gerum, utspridt om arbetaren Lars Wiman dömdes J. att böta 50 kr. samt att ersätta Wiman med 86 kr. för dennes kostnader och att i ortens tidningar införa utslaget.

Godemansed aflades af hemmansägaren Nils Johansson, Hägvals i Linde.

Boskilnad sökas af fru Mina Kökeritz i Garda, Mannen medgaf ansökningen.

I barnuppfostringsmålet emallan Otto Johansson i Klinte samt C. J. Johansson, Sandäskes i Sanda, hade kär. ej kunnat få in några vitnen, hvarför målet uppsköts till nästa sammanträde.

Dyr gödning. Aug. Nyberg å Klintehamn ligger i rättegång med Alfred Jacobsson, Hunninge, om ??????ökar gödning, som denne ej ansett sig behöfva uttaga från Nyberg. Denne fordrar 5,000 kronors skade.
stånd för minskadt anseende som redbar köpman.

Kär. visade med frakträkningar, vid hvilken tid gödningen inkommit, samt yrkade, om rätten ej kunde afgöra målet till hans förmån, uppskof till annat sammanträde. Svaranden bestred kärandens påståenden. Yttrande vid nästa sammanträde.

För hemfridsbrottet, begånget julaftonen å Burgsvik, tilltalade Olof Håkansson Norbeck frön ???? hade för att bevisa sin oskuld inkallat ett par vittnen, hvilka ej sett den tilltalade uppföra sig så som de af åkl. förnt åberopade vittnena berättat. Utslag vid nästa sammanträde.

Skadliga rykten skall Lars Jacobsson, Gläfves i Burs, ha i ond afsikt utspridt om Lars Hansson, Ljugenäs i samma socken.

Ett par vittnen voro af kär. inkallade, och hade dessa hört svar. vid flera tillfällen, till och med i större folksamlingar, om kärandens ekonomiska ställning fälla förklenande yttranden, såsom att hans djur voro pantsatta, och att det snart måste blifva konkurs, att han vore en skojare och rackare m. m.

Ett par af svar. inkallade vittnen hördes äfven. Dom faller vid nästa sammanträde.

Djurplågeri. I målet mot N. K. Haskel i Hamra hördes nu vittnen, som sett svar. med mager häst köra lass och med piska tvinga fram den öfveransträngda hästen, samt att hästenhaft dålig utfodring. Utslag meddelas vid nästa sammanträde. För ett dylikt brott var äfven N. P. Hansson, Petes i Linde, åtalad men förnekade, att han gjort sig skyldig till något djurplågeri.

Åkl. hade inkallat fyra vittnen, som svarandeombudet försökte jäfva, emedan de skulle vara angifvare i saken, om ej direkt, så dock indirekt. Det ena vittnet Jacobsson från Garda förat hade haft rättegång med svar. och tappat, samt ville nu taga revanche. Öfver jäfsanmärkningen hördes tre vittnen.

Efter enskild öfverläggning nekade rätten Jacobsson att vittna. Dessutom var en son till Jacobsson såsom varande ej döpt af präst» äfven olämplig att vittna.
Målet uppsköts till Majsammanträdet.

För olaga idfiske i Närsån är, såsom vi förr refererat, Nils Nährström i När åtalad. Denne hade nu inkallat åtskilliga personer från När såsom vittnen. Desse påstodo, att de omnämda vittnena af hat och afund satt målet i gång, emedan Nährström förut angifvit dem för samma brott med den påföljd, att de bötfälts. Nährströms vitsordades äfven som den ordentligaste af fiskrarne därstädes, Genom nd hade utrönts, att N, ej på långt när lagt så långt ut, som han haft rättighet till. Målet förekommer ånyo 12 April.

Med samma mått som i mäten etc.
I gengäld för det handl. C. Blomqvist i När angifvit handl. N. K. Haskel i Hamra för djurplågeri, såsom här ofvan refererats, hade Haskel nu angifvit Blomqvist för likadant brott, men som Blomqvist ej iakttagit inställelse, uppsköts målet till nästa sammanträde med vites föreläggande för B. att komma tillstädes.

För misshandel var arbetaren Johan Tellström, Österlings i Stånga, af åkl. tilltalad. Misshandeln skulle ha bestått däri, att han vid något tillfälle förra året skulle ha gifvit hustrun Katarina Hallbom, Allmungs i Stånga, ett slag för ansiktet, hvilket förnekades af svar. Målet förekommer vid nästa sammanträde.

En krånglare. Fole mek. verkstad hade uttagit stämning å J. Andersson, Tenglings i Etelhem, om utbekommande af 21 kr.
90 öre, som ännu skulle restera å en pump, som firman levererat till svar. Denne ville ej ingå i svaromål, emedan han ej är ordentligt stämd. Med bevis från tvenne stämningsmän bevisade kär. motsatsen, hvarför rätten ålade svar. att svara i målet.

Han bestred då, att han från Fole verkstad köpt någon pump, men väl en från maskinist Schröder å Roma sockerfabrik.
Målet uppsköts till Majsammanträdet för bevisnings förebringande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1898
N:r 42

Publicerat

Rånet å Fårö.

Fjärde ransakningen i detta mål har i dag hållits å länsfängelset, fortfarande under lifligt tillopp af åhörare. Som åklagare uppträdde äfven denna gång, kronofogde Cramér och länsman Arvid Jakobsson och som målsägaren Berggrens ombud f. handl. Snöbohm.
Som vittnen hördes handl. Högqvist och landtbr. A. H. Sjögren.
Först hördes vittnet Högqvist. Vittnet berättade, att han 8 Jan. åpostkontoret träffat svar., som där var sysselsatt med att ordna ett rekommenderadt bref, innehållande 2 hundrakronosedlar af riksbankens valör samt 5 tiokronosedlar.
På vägen från postkontoret voro vittnet och svar. i sällskap och voro sedan i sällskap hela dagen till kl. 5 e. m. Inne i sin butik visade han vittnet fem olika kuvert innehållande sedlar till ett belopp af omkr. 2,500 kr. Vittnet såg dock ej penningarne utan anteckningarna om assurans på kuverten. Dessa penningar sade svar. sig ha förtjänat på sin affär, något som förvånat vittnet, hvilken själf i sin affär ej förtjänat tredjedelen under samma tid. Svar. sade dessutom, att han ämnade resa till Visby samt därifrån till Upsala för att träffa forna kamrater.
Vittnet tillade att svar. såg mycket utvakad och trött ut men intet talades om rånet, hvarom vittnet då ej visste något.
Om utanskrifterna uppgaf vittnet att de ovillkorligen måste vara skrifna samma dag som vittnet träffade svar. å postkontoret och ej, som svar. uppgifvit, för ett par månader sedan.
Om Södergrens affär upplyste vittnet att den ej gått bra någon gång, emedan lagret var alldeles för litet sorteradt. Om sina stora kontanter hade S. aldrig förr talat med vittnet, men väl hade han litet före jul visat sig vara så utan penningar, att han ej kunnat betala ett litet parti ägg, som han köpt af vittnet. Ansåg det vara otänkbart att en affärsman kunde ha så mycket penningar inne och samtidigt röra sig med så litot lager och så stora skulder. Ty från många håll kommo under hela hösten och ända vill jul klagomål öfver att S. ej betalade sina fordringsägare.
Vittnet hade en natt i julhelgen vid 2-tiden mött 8. på vägen mellan Simunds och Butlex. 5. såg dock icke vinet den gången. I handen hade S. en kappsäck. Hurudana kläder S. hade, kunde viltnet icke se.
Om knifven sade vittnet, att hap sett S. ha en knif af snarlikt utseende med den förevisade, kanske något mindre.
Vittnet Sjögren berättade: I September månad vid en rågleverans hade Södergrens far frågat vittnet: »Har Esra sagt till, att vi inga pengar ha att betala rågon med nu?» »Nej», hade Esra svarat, »men om lördag få vi pengar, och då skall ni få» Fjorton dager efter kräfde vittnet och fick då 4 kr, af den äldre Södergron, som sade, att han ej hade mera penningar. Efter ytterligare 14 dagar fordrade vittnet åter men fick blott 3 kr. då. Systern som var ensam hemma, sade, att de endast hade omkr. 11. På detta sätt hade det variv hela hösten och vintern, alltid sammma klagan öfver penningbrist tills 9 December, då Esra erbjöd sig att betala men åtrade sig och sade, att fadren bade nycklarne med sig borta. »Eljest», tillade Esra, »har jag 164 kr. som jag fått för brandstod nyligen.» Härpå erbjöd han vittnet att komma in på söndag. Så gjorde han, hvarvid Esra sade: »Ja, nu har jag en hundrakronesedel; det är allt hvad jag har. Hur skall jag få den växlad, jag bar haft en 100-krona förut i höst och hade då ett fasligt besvär att få växla,» Vittnet fick sålunda inga pengar den gången heller, utan först på onsdagen, då han själf hade växel med sig.
Vittnet tillade, att han ej var den enda som på detta sätt fått tigga ut sina fordringar hos Esra under hösten, och många bade ännu fordringar hos honom. Om knifven sade vittnet, att han sett Esra inneha en alldeles likadan.
Härpå infördes S., hvarefter handl. Arweson från Slite fick företräde och redogjorde för sina affärer med Södergren.
Denne nekar fortfarande. Ransakningen pågår.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1898
N:r 42

Om Oss Drivs med WordPress