Etikett: Brott

Norra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde vid Allekvia 11—12 Mars. Ördf. e. o. notarien Åman.)
Följande utslag afkunnades:

Frikända blefvo i ett misshandelsmål arbetaren Oskar Eriksson och drängen O. Pettersson, båda från Barlingbo.

Såsom vållande till hennes mans död instämde på sin tid enkan Kristina Östergren, Norrlanda, hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga.
Som bekant hade svar. en afton i Aug. förlidit år kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid kär:s man råkade bli öfverkörd. Af deraf uppkomna skador följde sedan döden.
Häradsrätten har nu, sedan det utrönts att svar. dertill icke kunnat vara vållande, frikänt denne från allt ansvar; rättegångskostnaderna kvittades.

Uppskjutet till fjärde sammanträdet första dagen blef ett mot arbetaren G. A. Sjöstedt väckt åtal angående misshandel å arbetaren J. Jacobsson, Bäcks i Endre.

För djurplågeri dömdes statkarlen 0. P. Johansson å Rosendal att böta 30 kr.

Edgång gick hemmansägare Edvard Jacobsson å Fårö i ett förut mot honom väckt åtal för oloflig spritdrycksförsäljning.
Utslag vid 5 sammanträdet.

Ett inkalladt vittne, som första dagen hördes på kärandesidan i barnuppfostringsmålet mellan Selma Karolina Stening och Karl Broman, Hall i Fleringe, sade sig ha sett parterna tillsamman en gång i Aug. månad 1892 i svar:s rum — något vidare kunde han icke säga.
Svar. nekade som förut till faderskapet och öfverlemnade målet med yrkande om 25 kr. ersättning för inställelse m. m. Kär:s ombnd, som äfven öfverlemnade, vidhöll förut gjorda yrkanden.
Utslag samtidigt med förra målet.

Förlikt förklarades tvistemålet angående arfsanspråk mellan gästgifvare Karl Landtbom i Visby och enkan Ulrika Clandelin, Norrgårda i Helvi.

Skild från målet ville fortfarande inspektor Sundén å Rosendal bli i förut refe rerade mot hovom väckta åtalet angående skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård, Sylfaste i Follingbo, egendom.

Kär:s ombud, som anförde att löjtnant Brunnström såväl skriftligt som muntligt erbjudit sig göra upp saken, men hvilken ombudet sedan icke kunnat träffa, emedan han vistas på fastlandet, företedde några papper för att styrka sina påståenden och deribland ett skriftligt intyg af några personer, vilka värderade den uppkomna skadan till I 5 kr. Då svar. icke ville ingå på någon förlikning eller föröfrigt i sak yttra sig, alldenstund han ju, som nämts, ansåg sig ej ha med målet att skaffa, förekommer det åter på 5:te sammanträdets v:a dag, då svar. skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.

Uppsk jutet till femte sammanträdet, andra dagen, blef ånyo äktenskapsskilnadsmålet mellan Maria Andersson i Visby och arb K. J. Andersson, Isume i Väte, på grund af att den sistnämde, svar., ligger sjuk på lasarettet i Visby.

Arekränknin gsmålet mellan Karin Olsson, Stafva i Barlingbo, och fodermarsken S. Nygren derstädes, förevar åter.
Den senare vidhöll som förut att han endast yttrat »ragata» i öfverilningen.
Ett kärandevittne som hördes ville emellertid komma ihåg att svar. äfven fält andra mindre vackra tillmälen vid samma tillfälle. Målet öfverlemnades; utslag faller vid 5 sammanträdet.

För oloflig jagt å kär:s bryggare Lorens Vedin i Visby, arrenderade jagtmarker i Hejdeby hade förut klockare V. Engström i Hejdeby och hnsbonden O. Larsson, Norr bys i samma socken, instämts.
Åf tre inkallade vitnen på kärandesidan kunde endast ett, hemmansiigare Olof Kristenson, lemna några mer afsevärda upplysningar så som att han i början f föregående år sett båda svarandena i sällskap på kär:s jagtmark med vapen i hand. Vittnet hade hört ert skött lossas och sctt Engström bära en skjuten hare, då han vid nämda tillfälle träffade dem Då svar, fortforo att neka, uppsköts målet till första degen af nästa sammanträde, till hvilket svar. skola komma tillstädes vid 10 kr. vite hvardera.

Stämd för olofligt afvikande ur tjänst — och likväl förut skild från densamma. Till tinget hade löjtnant Brunnström å Rosendal genom ombud låtit instämma sin förre dräng Valfrid Josefsson, Stenstu i Endre.
Stämningen lydde på olofligt afvikande ur tjänsten och likväl hade svar. förut, enligt ett stämningen medföljande intyg af t. f. länsman Jacobson vederbörligen skilts från sin plats 12 sistlidne Januari.
Den verkliga orsaken, som sedermera kom fram, var emellertid att svar., hvilken från och med sistlidne juldagsmorgon icke kunnat förmåtts återtaga sitt arbete, hade bekommit 28 kr. öfver sin lön, som kär. nu återfordrade jämte ersättning för resa till tinget m. m.
Tillspord, hvarför han icke fullgjort sina åligganden, förklarade svar., hvilken 1 Nov tillträdde platsen, att orsaken hade varit fruktav för kamraterna och den behandling han af dem lidit; i öfrigt hade han icke haft något direkt mot platsen.
Angående återgäldande af lönen var han villig gå till hälften; emot kär:s öfriga yrkande gjorde han heller ingen invändning.
Målet öfverlemnades å bägge sidor och utslag afkunnas på femte sammanträdet.

För försummad snöskottn ing var landtbrukare Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo instämd, men var frånvarande.
Härför ådömdes han att vid 10 kr. vite vara tillstädes vid nästa sammanträde, då målet åter förekommer, första dagen.

Fortfarande af en »obekant person» hade arbetaren Karl Andersson, Klintegårdai Veskinde, tilltalad för olofligt tillgrepp, tillhandlat sig den spannmål, som han sedan tidvis från 26 Oktober 1894 till 18 Jan. detta år låtit förmala hos mjölnare E. Olsson, hvilken till detta sammanträde jämte några andra inkallats som vittnen.
En gång hade svar. kommit med 1/2 tunna, än med 3/4, 5/8 o. s. v. och på tillfrågan af domaren hur han så ofta kunnat haft tillgång på spanmål svarade han att han »köpt den i stan af en obekant person» — vid ett tillfälle skulle han tillhandlat sig 3 tunnor.
Bägge målsägandena, hemmansägarne A. P. Andersson och Norrby voro äfven denna gång tillstädes, och den sistnämde anförde att han i början af Nov. märkte att han bestulits på spanmål, något som emellertid kunnat börja redan i Okt., då den tagits i små partier.
Angående svar:s penningtillgångar och tillgreppet af portmonnän från A. P. Andersson ha vi förot redogjort; emellertid förmåddes svar. att erkänna att han gifvit ut mer penningar än den vid föregående sammanträde uppgifna summan på 15 kr. 80 öre.
Spanmålen hvarå prof förevisades och jämfördes med kär:s vara, befans vara lika denna till utseendet.
Då de öfriga vittnenaintet af vigt hade att anföra öfver hvad som förut är bekant och då svar. alltjämt nekade, uppsköts målet till femte sammanträdet, andra dagen, då svar. skall vara tillstädes vid hämtnings påföljd.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträdet 11—12 Mars Ordf. vice häradshöfding Grenander.)
De gingo eden. I det förut flera gånger omförmälda målet mellan kronofogden Aug. Bokström & ena samt hemmansägarne Gustaf Pettersson, Botvide i Öja och Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, å andra sidan angående tilltal för våld och skymfliga till mälen emot t. f. länsmannen Svante Lindström 22 April 1894 å Burgsviks hamnplats, ha förenämda Petterssöner varit ådömda edgång, som de också gingo. Länsman Svallingsson som ombud för kronofogde Bokström anhöll hos rätten att någon dom ej nu skulle meddelas, utan målet förklaras hvilande till dess ett avnat mål, som för närvarande ligger i hofrätten, emellan bemälde Petterssöner samt kapten Alfred Snöbom å ång. Klintehamn, hunnit blifva afgjordt, emedan länsman Svallingson vill hafva honom att som ojäfvigt vittne höras i målet. Rätten meddelar beslut vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsbidrag med 120 kr. om året i 15 år fordrar Maria Bergström från Viges i Grötlingbo att husbondesonen Nils Nilsson från samma gård och socken, måtte åläggas att nutbetala. Nilsson skall enligt Marias påstående vara fader till ett af henne 28 sistl. Jnli framfödt flickebarn: Svar., som var närvarande genom ombud, var dock af helt annan mening än Maria angående faderskapet. Han hade aldrig varit tillsammans med henne. Kär. påstod emellertid fortfarande att de haft umgänge med hvarandra och varit bekanta ända sedan barndomen. Hon fick uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för att kunna bevisa sina påståenden.

För att rätta ett testamente hade Lars Nyman i Fröjel instämt enkan Maria Olofsdotter, Bockes i samma socken, m. fl. Aflidne nndantagsmannen Jacob Jacobsson, Bockes, som varit gift med Maria Olofsdotter, hade till svarandenas förmån 8 Jan, 1886 upprättat ett testamente. Sedan Lars Nyman, som är gift med en dotter till aflidne Jacobsson, fått del af testamentet, anför han nn klander mot detsamma. Han yrkar att de personer, hvilkas talan han för, bör få sin laglott i boet, emedan: de äro barn af Jacobsson vid ett föregående gifte. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.

Återfående af arrendekontrakt. K. Appelkvist, Ammunde i Burs, yrkar genom stämnivg att Nils Husander, Enges i Burs, måtte åläggas återställa ett arrendekontrakt, som skulle tillhöra kär.
Enligt kär:s påståenden skulle Husssander på våren 1892 af kär. mottagit kontraktet för att å detsamma skaffa några underskrifter som ännu fattades. Appelkvist hade nämligen på 15 års arrende af Burs sockens 3 skifteslag erhållit en jordlägenhet om 4 tlnd Och skulle Hussander af Appelkvist fått lof att sommaren 1892 samt möjligen något annat år låta en af sina kor beta på den omtalade lägenheten. Hussander hade emellertid behållit såväl kontrakt som jordstycket.
Svar. medgaf riktigheten af kärandens påståenden, blott med den ändring, att han af Appelkvist fått öfvertaga arrendet på 10 år.
Denna öfverenskommelse hade dock varit muntlig samt emellan fyra ögon.
Utslag vid temte sammanträdet.

Han ville ha betalt för sitt arbete. Karl Lundgren, Gumbalde i Stånga, vill af hemmansägaren Vilhelm Bergström, Tjengvide i samma socken, hafva betalt för 5 månader och 18 dagars arbete med 50 öre om dagen eller tillsammans 87 kr. Någon bestämd daglön hade ej varit aftalad, men ansåg kär, att han likväl borde ha förtjänat 50 öre om dagen jämte vivre.
Svar. åter tyckte att han af ren barmhbhertighet på hösten 1893 emottagit kär. som varit alldeles utblottad. Han hade varit belåten, blott han fått mat samt något kläder att skyla sin kropp med. Svar. hade äfven gifvit honom fullständiga arbetskläder.
Käranden var villig ingå i törlikning och nedsätta sina anspråk till 50 kr., men svar. bjöd 20 kr.
Utslag vid nästa sammanträde.

Redovisning af arfsmedel. Johanna Sundvall, Liffedarfve i Eskelhem, hade instämt Johan Persson, Valfva med yrkande att denne såsom godman för kär:s i Amerika vistande man måtte åläggas utbetala 659 kr. arfsmedel, som svar. innehade för mannens räkning.
Svar. medgaf allt, vore villig utbetala, blott han finge rättens dom derpå. Utslag meddelag vid femte sammanträdet.

Ej utan orsak. Det sedan andra sammanträdet uppskjutna ärendet angående hustran Maria Petterssons Ejsarfve i Lefvide yrkande att få mannen satt under förmyndare, emedan han vore begifven på dryckenskap, förevar åter; saken bar varit uppskjuten för mannens personliga hörande. När målet ropades kunde Pettersson ej förmås att framträda, oaktadt han vistades vid tinget. Det lyckades emellertid att få in honom — betydligt ankommen, som han var.
Dom.: — Är det Olof Pettersson?
P.: — Ja, de jär de de.
Dom.: — P:s hustru vill att P. skall under förmyndare, går P. in på det?
P.: — Naj, de gär ja int de.
D.: — Är P. begifven på dryckenskap?
P.: — Tar en sup gär ja väl de, men de jär mang sum gär de, int förstojrar ja någ aigendom intä.
Målet uppsköts till nästa sammanträde, då Pettersson tillsades att komma tillstädes vid vite.
P.: — Räcker hundrä kraunar?
D.: — Tio kronors vite.
— P.: — Pyff intä majr.
Åkl. fann sig föranlåten att yrka ansvar på Pettersson för fylleri och oanständigt uppförande inför rätta.
Han fäldes att böta 25 kr.
— Räckar tjugufem da?
D: — Adjö med er nu.

För att vara vållande till barns död bade kronolänsman Eneman enligt kon. befallningshafvandes förordnande af den 20 sistl. Febr. anstält åtal emot pigan Rosa Bandelin i tjänst hos hemmansägaren Jacob Qviberg, Kvie i Stånga. Såväl af polisförhörs: protokollet, som ock vid förhöret inför rätten framgick, att Rosa Bandelin. som sedan Maj månad förlidet år varit hafvande, hade på intet sätt sökt dölja detsamma. På måndagsaftonen den 4 sistl. Februari hade hon vid pass kl. 10 på kvällen lagt sig att sofva samt vid pass kl. 1/2 12 vaknat och känt födslovåndor samt genast väckt sin husbonde, som låg i samma rum, och bedt honom genast gå efter hjälp. Denne hade då vid kl. 12 tiden gått till Tjengvide gård samt hämtat ett par kvinnor som vid pass en timme derefter ankommit. Barnet hade dock förrän Qviberg aflägsnat sig blifvit födt. När kvinnorna ankommo funno de Rosa med det födda barnet, en gosse, som de dock fanno vara död. Åkl. ansåg det vara besynnerligt att Rosa kunde ligga en hel timme utan att egna barnet den ringaste vård, eller att kalla hjälp af husbondens moder, som bodde i ett rum straxt öfver det Rosa låg uti, ntan i st. låta hämta hjälp som ej ankom förrän efter en timme.
Den tilltalade sade att hon aldrig känt att barnet haft lif, hade icke efter födslen heller kunnvuat märka de minsta lifsyttringar hos barnet, samt varit så svag, fast vid sans, att hon ej kunde resa sig upp, eller lemna barnet någon hjälp. Hon hade äfven lagt af sig det bolster, hon hade öfver sig för att det ej skulle kväfvas samt hade på intet vilkor haft någon tanke på att göra sig af med barnet, ej heller gjort något, som enligt hennes förmenande kunde på något sätt inverka på barnets lif, ifall något lif funnits. Enligt läkares intyg hade fostret varit fnllgånget och vid födslen haft lif och andats. Det hade antagligen dött af brist på lufttillträde till lungorna, samt af brist på vård.
Den tilltalade, som fick redogöra för sina lefnadsförhållanden. är född den 24 Juli 1868 i Hejde församl. der föräldrarne ännu lefva och bo, vistades i hemmet, tills hon i sitt 15 år komfirmerades, kom derefter ut att tjäna på flera ställen och den 11 Maj 1889 födt barn, som ännu lefver. Hon hade på hösten 1892 kommit i tjänst hos den husbonde hon f. n. tjänar. Hade den 80 Sept. 93 födt ett barn som efter 4 dagars lif aflidit. Polisförhör om detta dödsfall hade äfven hållits. Hon hade aldrig varit tilltalad för något brott, samt vidhöll här sin oskuld för hvad hon tilltalats.
Åkl. yrkade häktning. hvilket äfven af rätten efter enskild öfverläggning bifölls, och utsattes nytt förhör Å cellfängelset den 26 nästkommande Mars.

Störd hemfrid. Uppå angifvelse af Olof Klintberg, Hemmor i När, hade åkl. länsman Eneman å tjänstens vägnar låtit inkalla F. Larsson och Anton Pettersson från samma gård och socken under påståenden (som af målsäg. utvecklades) att dessa söndagsaftonen den 3 sistl. Mars sedan målsägaren lagt sig (dock påklädd) kommit och inträngt i hans bostad genom dörren som dock varit låst, slagit i bordet för honom, så att lampan slocknat skällt honom samt för öfrigt stört hans hemfrid. Svar., personligen närvarande nekade, . men sade att de af målsägarens hustru och dotter den omnäm da aftonen blifvit ombedda att göra dem sällskap hem, emedan de fruktade för att möta mannen. De hade efterkommit deras begäran, tillsammans med ett par andra personer. Vid framkomsten funno de dörren låst. Såväl hustrun som dottren knackade på men fingo intet svar. Dottern hade då tryckt mot förstugudörren som genast gick upp, då båda kvinnorna gingo in, men svar. stannade utanför. De hade genast fått höra målsäg. ropa åt hustrun: kommer du nu din satans skojarkona, samt slag och bråk. Hustrun hade då genastropat på hjälp, ty mannen höll på att slå ihjäl henne, samt bedt dem komma in. Då hade de gått in men ej förr, samt blifvit mottagna med lika vackra ord som hustrun. Åkl. som tycktes finna svar. uppgifter sannolika, begärde likväl nppskof för att om möjligt kunna förebringa någon bevisning. Uppsköts till andra dagen af fjärde sammanträdet.

Samme åkl. hade äfven instämt tjänstedrängarne Emil Svensson, August Johansson samt John Nilsson, alla från Mallgårds i Lefvide för åtskilligt bråk i Lefvide. Dels hade de varit inne på smeden Vilh. Petterssons gård och bråkat utanför dennes bostad, sparkat på dörren och slagit i väggen, Emil Svenssonn – skulle ha sagt att han skulle slå ihjäl så många käringar som funnes der. De nekade. Nilsson hade blott varit på trappan och bedt om dricka. Nilsson tilltalades dessutom för fylleri å allmän väg som erkändes. Dels voro Johansson och Svensson åtalade för att å allmän väg ha slagit ynglingen Arvid Olsson. Olsson berättade att Johansson ropat att han skulle stanna, så skulle han få snus och karameller. — Efter åtskilligt nekande hade Olsson stannat samt då af Johansson fått tvänne sviskon och ett slag i hufvudet, samt af Svensson ett slag vid ena tinningen. Detta erkändes af såväl Johansson som Svensson. Johansson hade dessutom knuffat ikull Olsson så att en glasruta slagits sönder som han haft i handen. Utslag vid femte sammanträdet.

Bråket å Visborgs slätt. Målet emellan åkl. länsman Svallingson, poliskonstapel Johans:on och döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson angående bråket å Visborgs slätt den 19 sistl Aug. förevar ånyo. Flere vittnen hördes, som till stor del tycktes styrka åtalet. Åkl. och målsägaren öfverlemnade målet, svar ville ha uppskof. Yttrande vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Mars 1895
N:r 41