Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel dömdes i två på hvarandra följande- mål f artilleristen Johan Olsson och kronoarbetskarlen Gustaf Melander att hvardera böta 20 kr.

Södra häradsrätten.
En ruskig folklifsbild. Ett högst egendomligt intryck gjorde den ransakning, som igår hölls å längsfängelset med pigan Rosa Bandelin, från Kvie i Stånga, misstänkt för barnamord. Mälet har förnt förevarit vid södra häradsrätten i början af månaden, då sådana omständigheter förekommo att länsman Eneman fann sig föranlåten påyrka svarandens häktande. Vid nämda rättegångstillfälle redogjorde svar. för sina lefnadsförhållanden m.
m., men då hennes berättelse denna gång liksom vittnenas i öfrigt gåfvo en helt annan belysning åt målet, kunna vi icke underlåta att omständigare referera detsamma.
Enligt svar:s prestbetyg har hon framfödt 3 oäkta barn, till hvilka alla, som hon sade, hemmansägare Jakob Kviberg i Stånga skulle vara fader.
Den tilltalade är i det närmaste 27 år gammal, var iförd tångkläder och uppträdde i början ogeneradt med något halft slappt och liknöjdt öfver sitt väsen.
Men då domaren helt plötsligt vände sig till henne och i en allvarligt manande ton tillhöll henne att en gång för alla afge en fullt sanningsenlig förklaring öfver förloppet vid barnets födelse, då ryckte hon till, teg några minuter, hvarpå hon i en undertryckt snyftning sade sig vilja säga allt, som det i verkligheten passerat.
Sedan hon måndagen 4 sistlidne Februari fullgjort sitt arbete väntade hon på aftonen hem hemmansägarne Anton Hermansson och Mårtensson, båda från Tjängvide, och hvilka rade tillfälligt arbete hos hemmansägare Kviberg, der hon tjänade. Det var vid sjutiden och aftonvarden var färdig; alla hade till sist kommit, endast Kviberg saknades. När han slutligen trädde in i hvardagsrnmmet satt hon och lagade kläder. Det var kallt ute och de innevarande stodo och värmde sig vid elden i spisen. K. började genast svära och gorma öfver att de andra ej slagit sig ned att äta, hvarvid den tilltalade svarade honom att hon ville icke be dem, förrän han kommit in. K. fortfor emellertid att öfverösa henne med skällsord.
Efter måltiden bad Rosa Bandelin Mårtensson att få ligga hemma hos honom öfver natten, ty hon var trött och kände sig dålig och ville derför icke stanna hos sin husbonde, då hon kände hans lynne. Men hvarken M. eller Hermansson, till hvilken hon också vände sig ute på gården, kunde gå henne till mötes härmed. Hon gick då gråtande in igen. De andra voro nu gångna och till sist gick äfven Kvibergs far, hemmansägare Jacobsson, upp på lofret och lade sig, der hans hustru sedan ett par veckor låg sjuk.
Klockan var 9 ungefär och Rosa och K. voro ensamma. Han började åter gräla på henne; men sjuk som hon kände sig, lade hon sig närmare kl. 10, sedan hon diskat. K. satt fortfarande vid spisen.
Vid half 12-tiden vakvade hon, kännande sig. mycket dålig. Hon visste hvad det betydde.
Seende sin husbonde ligga i sängen bredvid ropade hon:
— Kviberg, jag är så sjuk, var snäll och gå ned till Tjängvide, de ha lofvat komma hit och hjälpa mig.
Den tilltalade skulle då stigit ur sängen yttrande:
— Så har jag det!
Hvarpå han gick bort och lade ved på spisen, der glöden ännu glimmade. Under det ban sedan klädde sig, kände hon att barnet blef födt utan nämnvärda smärtor.
På hennes begäran tände K. innan han gick Jampan, då hon yttrade till honom:
— Barnet är tödt nu. Och derefter:
— Vill Kviberg vara snäll och se efter barnet. Jag kan icke känna om det har lif — det ligger så stilla.
K. teg och ställde den tända lampan vid hennes säng.
Då hon upprepade sin begäran, tog han i stället bort lampan och satte den midtirummet, hvarpå han gick.
Hon ropade efter honom.
— Kviberg, för all del skynda sig hem fort, han vet ju hur det är stäldt.
Den tilltalade hade för sig att hon då äfven ropat upp till de gamla, det sväfvade för henne, men de svarade i alla fall icke. Senare ropade hon igen först på gumman och sedan på dennas man — ingen rörde sig dock det var fortfarande syst.
Flere gånger skulle, sade svaranden, K. misshandlat henne under hafvandeskapet och en månad för barnets födelse hotat mörda henne.
På upprepade frågor af d maren om K. yttrat något om barnet mindes hon intet. Likaså kunde hon icke erinra sig ha sagt till K. innan hon reste till tinget första gången:
— Vi äro lika delaktiga…
aklagaren anmärkte att hon skulle yttrat till K.:
— Du har stält mig i två olyckor — till sist vill du ställa mig i den tredje också.
Sista yttrandet erkände hon. Med de två första olyckorna afsåg hon de två första barnens födelse, den tredje att K. skulle ställa så till att hon blefve häktad — det hade han önskat, och kort innan stämningen yttrat.
Allmänna talet i Stånga, anförde åklagaren, var att K. innan han gått ut den aftonen barnet föddes gått fram till sängen och fattat tag i det, men derom visste svar. intet.
Den tilltalade, som i början visade teckan till känsla och uppriktighet, blef, då talet kom på barnets död — enligt läkareintyg hade det aflidit till följd af bristande lufvtillträde — sluten och tyst och kunde dervidlag icke förmås till någon bekännelse. Hon visste icke annat än att det var dödt vid födseln.
Jakob Kviberg, en medelålders man, infördes nu och berättade:
Att han samma dag barnet föddes varit på arbete i skogen och på aftonen kommit hem tillsamman med fadern, Hermansson och Mårtensson.
Sedan de ätit gingo de andra mellan kl. 8 och 9. Mindes föröfrigt icke mycket; han satt på stolen vid spisen och läste tidningen, hvartunder han somnade in. När han vak nade ville han minnas att han sett svar. ligga insomnad Sedan han varit ute på gården lade äfven han sig och somnade in. Vaknade sedermera vid att svar. ropade honom omkring midnatt. Steg genast upp hvarvid han »troligem» tog på sig byxor och skor och tände lampan. Lade derpå några trän i spisen, der glöden änuu fnnnos kvar af föregående aftonens brasa.
Erinrade sig att svar. bedt honom gå till Tjängvide, men om barnet visste han intet. Nekade till allt hvad svar. förut anfört, likaså för faderskapet till alla tre barnen Vid 12-tiden gick han till Tjängvide, men då vädret var svårt och snön gick honom ända till bröstet behöfde han lång tid för att komma fram. Först om en timme kom han åter med folk.
Tillfrågad af domaren, hvarför ban icke genast gått upp till föräldrarne, som lågo ofvanpå, svarade han att Rosa bad honom gå till Tjängvide.
— Har ni hotat mörda henne?
K. (med ett leende):
— Jag! Nej då, de har ja’ inte gjort
Inkallade vittnen voro föräldrarne till Kviberg, hemmansägare Nils Jacobsson och hans hustru Katarina Jacobsson, enkan Lena Martell, hustru Margareta Hermansson och dennes man hemmansägare Anton Hermausson i Tjängvide, arbet. Hj Pettersson och Johan Nyman, Magnhuse i Levide.
Margareta Hermansson jäfvades af svar., emedan hon skulle stå i brottsligt förhållande till Kviberg, det sade sig svar. sett flere aånger med egna ögon. Såsom obestyrkt ogillades emellertid jäfsnmärkningen.
De båda åldriga makarne, som först hördes, och hvilka vittnade lika, hade intet vidare att omtala. Att svar. varit hafvande derom hade de icke vetat något, förut ett par gånger skulle svar. klagat öfver tandvärk, och då de senare på natten hört henne stånka trodde de att det var derför. Intet annat rop än en gång »kom ner och lägg på elden!» hade de hört eller »se till elden!» Slutligen steg Jacobsson upp, klädde sig och skulle gå ner, af fruktan för elden, men då kom folk, hvarför han stannade kvar uppe.
Hustru J., för hvilken upprepades de ord hon en gång skull sagt till svar., att »blefve Rosa hafvande, ville hon inte inte ha med henne att skaffa» förnekade hon. Detta äfven hvad anginge att hon skulle hört att Rosa ropat på henne om natten, något som hon likväl skulle tillstått tör vittnet Nymans hustru.
Åklagaren anmärkte att golfvet är så tunt att hon godt kunnat höra svar:s rop.
Johan Nyman, hvilken, som nämts, arbetat hos Kviberg, hade en kväll, 8 dagar efter barnets födelse jämte sin hustru hört Rosa och K. komma i gräl, då svar. yttrat:
— Nu har du stält till det bra, nu har fjärdingsman varit här och hämtat barnet till undersökning.
K. svarade:
— Det har han icke rättighet till, det tillhör doktorn… Förresten har jag aldrig stält till något galet för dig.
Rosa:
— Jo, du har stält till så, att du skämt ut mig för hela min framtid.
— Hvad menar du med det?
— Jo, jag menar att du är far till barner Hvarpå hon tillade:
Två olyckor har du stält mig i, och till sist nu i den tredje…
Vittnet förstod icke då hvad svar. menat, men söndagsaftonen derpå fick han veta fet.
Kviberg var då borta, men hade förut bedt vittnet att fodra kreaturen.
Under tiden eller dess emellan sutto Nyman och Rosa Bandelin vid spisen och språkade i skymningen.
Tillspord om hvad hon menat med tredje olyckan, hade Rosa sagt att Kviberg hegag nat hårda ord mot henne gående ut på att hon skulle ta lifvet af barnet — »eljest skulle hon få gå åt själf.»
Till detta nekade svar. — det hade hon aldrig sagt.
Det var dock sanning, förklarade hon, att hon flere gånger måst Hoppa ned från ladugårdsloftet i underliggande rummet, emedan K. velat våldtaga henne.
Vid omnämda tillfället, då svar. och Kviberg varit i gräl hade svar. sagt att blefve hon tilltalad skulle K: ej heller gå fri och hon hade föresatt sig tala rena sanningen medan folk hörde på henne.
Hon förtrodde äfven vittnet att hon mången natt måst fly naken till grannarne för att slippa Kviberg.
Lina Martell verättade att svar. på söndagsaftonen före barnets födelse varit hamma hos henne och då talat om sitt hafvandeskap.
Följande natt mot tisdagen blef hon jämte hnstra Hermansson bämtad af Kviberg och ditkomna gick hon först fram till den sjuka. På tillfrågan hur det stod till svarade denna:
— Jo barnet är födt nu! Sa inte K. det?
Täcket låg löst ofvanpå, likaså en bolstor, som helt och hållet täckte barnet. De lyfte upp den, men ansågo bägge vittnena att barnet ej kväfts af densamma.
Anton Hermansson hade hört svar. i gräl med K. yttra till denne att han vore lika stor skuld till barnets död som hon.
Förhöret pågick i 6 hela timmar och efter enskild öfverläggning försattes den tilltalade på sin begäran på fri fot då åklagaren sade sig icke kunna åstadkomma vidare bevisning.
Domarend aflades inför södra häradsrätten igår & länsfängelset af hemmansägare Aug. Nilsson, Gervalds i Hogrän, hvilken derefter intog plats i nämden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Mars 1895
N:r 48

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde vid Allekvia 11—12 Mars. Ördf. e. o. notarien Åman.)
Följande utslag afkunnades:

Frikända blefvo i ett misshandelsmål arbetaren Oskar Eriksson och drängen O. Pettersson, båda från Barlingbo.

Såsom vållande till hennes mans död instämde på sin tid enkan Kristina Östergren, Norrlanda, hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga.
Som bekant hade svar. en afton i Aug. förlidit år kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid kär:s man råkade bli öfverkörd. Af deraf uppkomna skador följde sedan döden.
Häradsrätten har nu, sedan det utrönts att svar. dertill icke kunnat vara vållande, frikänt denne från allt ansvar; rättegångskostnaderna kvittades.

Uppskjutet till fjärde sammanträdet första dagen blef ett mot arbetaren G. A. Sjöstedt väckt åtal angående misshandel å arbetaren J. Jacobsson, Bäcks i Endre.

För djurplågeri dömdes statkarlen 0. P. Johansson å Rosendal att böta 30 kr.

Edgång gick hemmansägare Edvard Jacobsson å Fårö i ett förut mot honom väckt åtal för oloflig spritdrycksförsäljning.
Utslag vid 5 sammanträdet.

Ett inkalladt vittne, som första dagen hördes på kärandesidan i barnuppfostringsmålet mellan Selma Karolina Stening och Karl Broman, Hall i Fleringe, sade sig ha sett parterna tillsamman en gång i Aug. månad 1892 i svar:s rum — något vidare kunde han icke säga.
Svar. nekade som förut till faderskapet och öfverlemnade målet med yrkande om 25 kr. ersättning för inställelse m. m. Kär:s ombnd, som äfven öfverlemnade, vidhöll förut gjorda yrkanden.
Utslag samtidigt med förra målet.

Förlikt förklarades tvistemålet angående arfsanspråk mellan gästgifvare Karl Landtbom i Visby och enkan Ulrika Clandelin, Norrgårda i Helvi.

Skild från målet ville fortfarande inspektor Sundén å Rosendal bli i förut refe rerade mot hovom väckta åtalet angående skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård, Sylfaste i Follingbo, egendom.

Kär:s ombud, som anförde att löjtnant Brunnström såväl skriftligt som muntligt erbjudit sig göra upp saken, men hvilken ombudet sedan icke kunnat träffa, emedan han vistas på fastlandet, företedde några papper för att styrka sina påståenden och deribland ett skriftligt intyg af några personer, vilka värderade den uppkomna skadan till I 5 kr. Då svar. icke ville ingå på någon förlikning eller föröfrigt i sak yttra sig, alldenstund han ju, som nämts, ansåg sig ej ha med målet att skaffa, förekommer det åter på 5:te sammanträdets v:a dag, då svar. skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.

Uppsk jutet till femte sammanträdet, andra dagen, blef ånyo äktenskapsskilnadsmålet mellan Maria Andersson i Visby och arb K. J. Andersson, Isume i Väte, på grund af att den sistnämde, svar., ligger sjuk på lasarettet i Visby.

Arekränknin gsmålet mellan Karin Olsson, Stafva i Barlingbo, och fodermarsken S. Nygren derstädes, förevar åter.
Den senare vidhöll som förut att han endast yttrat »ragata» i öfverilningen.
Ett kärandevittne som hördes ville emellertid komma ihåg att svar. äfven fält andra mindre vackra tillmälen vid samma tillfälle. Målet öfverlemnades; utslag faller vid 5 sammanträdet.

För oloflig jagt å kär:s bryggare Lorens Vedin i Visby, arrenderade jagtmarker i Hejdeby hade förut klockare V. Engström i Hejdeby och hnsbonden O. Larsson, Norr bys i samma socken, instämts.
Åf tre inkallade vitnen på kärandesidan kunde endast ett, hemmansiigare Olof Kristenson, lemna några mer afsevärda upplysningar så som att han i början f föregående år sett båda svarandena i sällskap på kär:s jagtmark med vapen i hand. Vittnet hade hört ert skött lossas och sctt Engström bära en skjuten hare, då han vid nämda tillfälle träffade dem Då svar, fortforo att neka, uppsköts målet till första degen af nästa sammanträde, till hvilket svar. skola komma tillstädes vid 10 kr. vite hvardera.

Stämd för olofligt afvikande ur tjänst — och likväl förut skild från densamma. Till tinget hade löjtnant Brunnström å Rosendal genom ombud låtit instämma sin förre dräng Valfrid Josefsson, Stenstu i Endre.
Stämningen lydde på olofligt afvikande ur tjänsten och likväl hade svar. förut, enligt ett stämningen medföljande intyg af t. f. länsman Jacobson vederbörligen skilts från sin plats 12 sistlidne Januari.
Den verkliga orsaken, som sedermera kom fram, var emellertid att svar., hvilken från och med sistlidne juldagsmorgon icke kunnat förmåtts återtaga sitt arbete, hade bekommit 28 kr. öfver sin lön, som kär. nu återfordrade jämte ersättning för resa till tinget m. m.
Tillspord, hvarför han icke fullgjort sina åligganden, förklarade svar., hvilken 1 Nov tillträdde platsen, att orsaken hade varit fruktav för kamraterna och den behandling han af dem lidit; i öfrigt hade han icke haft något direkt mot platsen.
Angående återgäldande af lönen var han villig gå till hälften; emot kär:s öfriga yrkande gjorde han heller ingen invändning.
Målet öfverlemnades å bägge sidor och utslag afkunnas på femte sammanträdet.

För försummad snöskottn ing var landtbrukare Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo instämd, men var frånvarande.
Härför ådömdes han att vid 10 kr. vite vara tillstädes vid nästa sammanträde, då målet åter förekommer, första dagen.

Fortfarande af en »obekant person» hade arbetaren Karl Andersson, Klintegårdai Veskinde, tilltalad för olofligt tillgrepp, tillhandlat sig den spannmål, som han sedan tidvis från 26 Oktober 1894 till 18 Jan. detta år låtit förmala hos mjölnare E. Olsson, hvilken till detta sammanträde jämte några andra inkallats som vittnen.
En gång hade svar. kommit med 1/2 tunna, än med 3/4, 5/8 o. s. v. och på tillfrågan af domaren hur han så ofta kunnat haft tillgång på spanmål svarade han att han »köpt den i stan af en obekant person» — vid ett tillfälle skulle han tillhandlat sig 3 tunnor.
Bägge målsägandena, hemmansägarne A. P. Andersson och Norrby voro äfven denna gång tillstädes, och den sistnämde anförde att han i början af Nov. märkte att han bestulits på spanmål, något som emellertid kunnat börja redan i Okt., då den tagits i små partier.
Angående svar:s penningtillgångar och tillgreppet af portmonnän från A. P. Andersson ha vi förot redogjort; emellertid förmåddes svar. att erkänna att han gifvit ut mer penningar än den vid föregående sammanträde uppgifna summan på 15 kr. 80 öre.
Spanmålen hvarå prof förevisades och jämfördes med kär:s vara, befans vara lika denna till utseendet.
Då de öfriga vittnenaintet af vigt hade att anföra öfver hvad som förut är bekant och då svar. alltjämt nekade, uppsköts målet till femte sammanträdet, andra dagen, då svar. skall vara tillstädes vid hämtnings påföljd.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträdet 11—12 Mars Ordf. vice häradshöfding Grenander.)
De gingo eden. I det förut flera gånger omförmälda målet mellan kronofogden Aug. Bokström & ena samt hemmansägarne Gustaf Pettersson, Botvide i Öja och Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, å andra sidan angående tilltal för våld och skymfliga till mälen emot t. f. länsmannen Svante Lindström 22 April 1894 å Burgsviks hamnplats, ha förenämda Petterssöner varit ådömda edgång, som de också gingo. Länsman Svallingsson som ombud för kronofogde Bokström anhöll hos rätten att någon dom ej nu skulle meddelas, utan målet förklaras hvilande till dess ett avnat mål, som för närvarande ligger i hofrätten, emellan bemälde Petterssöner samt kapten Alfred Snöbom å ång. Klintehamn, hunnit blifva afgjordt, emedan länsman Svallingson vill hafva honom att som ojäfvigt vittne höras i målet. Rätten meddelar beslut vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsbidrag med 120 kr. om året i 15 år fordrar Maria Bergström från Viges i Grötlingbo att husbondesonen Nils Nilsson från samma gård och socken, måtte åläggas att nutbetala. Nilsson skall enligt Marias påstående vara fader till ett af henne 28 sistl. Jnli framfödt flickebarn: Svar., som var närvarande genom ombud, var dock af helt annan mening än Maria angående faderskapet. Han hade aldrig varit tillsammans med henne. Kär. påstod emellertid fortfarande att de haft umgänge med hvarandra och varit bekanta ända sedan barndomen. Hon fick uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för att kunna bevisa sina påståenden.

För att rätta ett testamente hade Lars Nyman i Fröjel instämt enkan Maria Olofsdotter, Bockes i samma socken, m. fl. Aflidne nndantagsmannen Jacob Jacobsson, Bockes, som varit gift med Maria Olofsdotter, hade till svarandenas förmån 8 Jan, 1886 upprättat ett testamente. Sedan Lars Nyman, som är gift med en dotter till aflidne Jacobsson, fått del af testamentet, anför han nn klander mot detsamma. Han yrkar att de personer, hvilkas talan han för, bör få sin laglott i boet, emedan: de äro barn af Jacobsson vid ett föregående gifte. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.

Återfående af arrendekontrakt. K. Appelkvist, Ammunde i Burs, yrkar genom stämnivg att Nils Husander, Enges i Burs, måtte åläggas återställa ett arrendekontrakt, som skulle tillhöra kär.
Enligt kär:s påståenden skulle Husssander på våren 1892 af kär. mottagit kontraktet för att å detsamma skaffa några underskrifter som ännu fattades. Appelkvist hade nämligen på 15 års arrende af Burs sockens 3 skifteslag erhållit en jordlägenhet om 4 tlnd Och skulle Hussander af Appelkvist fått lof att sommaren 1892 samt möjligen något annat år låta en af sina kor beta på den omtalade lägenheten. Hussander hade emellertid behållit såväl kontrakt som jordstycket.
Svar. medgaf riktigheten af kärandens påståenden, blott med den ändring, att han af Appelkvist fått öfvertaga arrendet på 10 år.
Denna öfverenskommelse hade dock varit muntlig samt emellan fyra ögon.
Utslag vid temte sammanträdet.

Han ville ha betalt för sitt arbete. Karl Lundgren, Gumbalde i Stånga, vill af hemmansägaren Vilhelm Bergström, Tjengvide i samma socken, hafva betalt för 5 månader och 18 dagars arbete med 50 öre om dagen eller tillsammans 87 kr. Någon bestämd daglön hade ej varit aftalad, men ansåg kär, att han likväl borde ha förtjänat 50 öre om dagen jämte vivre.
Svar. åter tyckte att han af ren barmhbhertighet på hösten 1893 emottagit kär. som varit alldeles utblottad. Han hade varit belåten, blott han fått mat samt något kläder att skyla sin kropp med. Svar. hade äfven gifvit honom fullständiga arbetskläder.
Käranden var villig ingå i törlikning och nedsätta sina anspråk till 50 kr., men svar. bjöd 20 kr.
Utslag vid nästa sammanträde.

Redovisning af arfsmedel. Johanna Sundvall, Liffedarfve i Eskelhem, hade instämt Johan Persson, Valfva med yrkande att denne såsom godman för kär:s i Amerika vistande man måtte åläggas utbetala 659 kr. arfsmedel, som svar. innehade för mannens räkning.
Svar. medgaf allt, vore villig utbetala, blott han finge rättens dom derpå. Utslag meddelag vid femte sammanträdet.

Ej utan orsak. Det sedan andra sammanträdet uppskjutna ärendet angående hustran Maria Petterssons Ejsarfve i Lefvide yrkande att få mannen satt under förmyndare, emedan han vore begifven på dryckenskap, förevar åter; saken bar varit uppskjuten för mannens personliga hörande. När målet ropades kunde Pettersson ej förmås att framträda, oaktadt han vistades vid tinget. Det lyckades emellertid att få in honom — betydligt ankommen, som han var.
Dom.: — Är det Olof Pettersson?
P.: — Ja, de jär de de.
Dom.: — P:s hustru vill att P. skall under förmyndare, går P. in på det?
P.: — Naj, de gär ja int de.
D.: — Är P. begifven på dryckenskap?
P.: — Tar en sup gär ja väl de, men de jär mang sum gär de, int förstojrar ja någ aigendom intä.
Målet uppsköts till nästa sammanträde, då Pettersson tillsades att komma tillstädes vid vite.
P.: — Räcker hundrä kraunar?
D.: — Tio kronors vite.
— P.: — Pyff intä majr.
Åkl. fann sig föranlåten att yrka ansvar på Pettersson för fylleri och oanständigt uppförande inför rätta.
Han fäldes att böta 25 kr.
— Räckar tjugufem da?
D: — Adjö med er nu.

För att vara vållande till barns död bade kronolänsman Eneman enligt kon. befallningshafvandes förordnande af den 20 sistl. Febr. anstält åtal emot pigan Rosa Bandelin i tjänst hos hemmansägaren Jacob Qviberg, Kvie i Stånga. Såväl af polisförhörs: protokollet, som ock vid förhöret inför rätten framgick, att Rosa Bandelin. som sedan Maj månad förlidet år varit hafvande, hade på intet sätt sökt dölja detsamma. På måndagsaftonen den 4 sistl. Februari hade hon vid pass kl. 10 på kvällen lagt sig att sofva samt vid pass kl. 1/2 12 vaknat och känt födslovåndor samt genast väckt sin husbonde, som låg i samma rum, och bedt honom genast gå efter hjälp. Denne hade då vid kl. 12 tiden gått till Tjengvide gård samt hämtat ett par kvinnor som vid pass en timme derefter ankommit. Barnet hade dock förrän Qviberg aflägsnat sig blifvit födt. När kvinnorna ankommo funno de Rosa med det födda barnet, en gosse, som de dock fanno vara död. Åkl. ansåg det vara besynnerligt att Rosa kunde ligga en hel timme utan att egna barnet den ringaste vård, eller att kalla hjälp af husbondens moder, som bodde i ett rum straxt öfver det Rosa låg uti, ntan i st. låta hämta hjälp som ej ankom förrän efter en timme.
Den tilltalade sade att hon aldrig känt att barnet haft lif, hade icke efter födslen heller kunnvuat märka de minsta lifsyttringar hos barnet, samt varit så svag, fast vid sans, att hon ej kunde resa sig upp, eller lemna barnet någon hjälp. Hon hade äfven lagt af sig det bolster, hon hade öfver sig för att det ej skulle kväfvas samt hade på intet vilkor haft någon tanke på att göra sig af med barnet, ej heller gjort något, som enligt hennes förmenande kunde på något sätt inverka på barnets lif, ifall något lif funnits. Enligt läkares intyg hade fostret varit fnllgånget och vid födslen haft lif och andats. Det hade antagligen dött af brist på lufttillträde till lungorna, samt af brist på vård.
Den tilltalade, som fick redogöra för sina lefnadsförhållanden. är född den 24 Juli 1868 i Hejde församl. der föräldrarne ännu lefva och bo, vistades i hemmet, tills hon i sitt 15 år komfirmerades, kom derefter ut att tjäna på flera ställen och den 11 Maj 1889 födt barn, som ännu lefver. Hon hade på hösten 1892 kommit i tjänst hos den husbonde hon f. n. tjänar. Hade den 80 Sept. 93 födt ett barn som efter 4 dagars lif aflidit. Polisförhör om detta dödsfall hade äfven hållits. Hon hade aldrig varit tilltalad för något brott, samt vidhöll här sin oskuld för hvad hon tilltalats.
Åkl. yrkade häktning. hvilket äfven af rätten efter enskild öfverläggning bifölls, och utsattes nytt förhör Å cellfängelset den 26 nästkommande Mars.

Störd hemfrid. Uppå angifvelse af Olof Klintberg, Hemmor i När, hade åkl. länsman Eneman å tjänstens vägnar låtit inkalla F. Larsson och Anton Pettersson från samma gård och socken under påståenden (som af målsäg. utvecklades) att dessa söndagsaftonen den 3 sistl. Mars sedan målsägaren lagt sig (dock påklädd) kommit och inträngt i hans bostad genom dörren som dock varit låst, slagit i bordet för honom, så att lampan slocknat skällt honom samt för öfrigt stört hans hemfrid. Svar., personligen närvarande nekade, . men sade att de af målsägarens hustru och dotter den omnäm da aftonen blifvit ombedda att göra dem sällskap hem, emedan de fruktade för att möta mannen. De hade efterkommit deras begäran, tillsammans med ett par andra personer. Vid framkomsten funno de dörren låst. Såväl hustrun som dottren knackade på men fingo intet svar. Dottern hade då tryckt mot förstugudörren som genast gick upp, då båda kvinnorna gingo in, men svar. stannade utanför. De hade genast fått höra målsäg. ropa åt hustrun: kommer du nu din satans skojarkona, samt slag och bråk. Hustrun hade då genastropat på hjälp, ty mannen höll på att slå ihjäl henne, samt bedt dem komma in. Då hade de gått in men ej förr, samt blifvit mottagna med lika vackra ord som hustrun. Åkl. som tycktes finna svar. uppgifter sannolika, begärde likväl nppskof för att om möjligt kunna förebringa någon bevisning. Uppsköts till andra dagen af fjärde sammanträdet.

Samme åkl. hade äfven instämt tjänstedrängarne Emil Svensson, August Johansson samt John Nilsson, alla från Mallgårds i Lefvide för åtskilligt bråk i Lefvide. Dels hade de varit inne på smeden Vilh. Petterssons gård och bråkat utanför dennes bostad, sparkat på dörren och slagit i väggen, Emil Svenssonn – skulle ha sagt att han skulle slå ihjäl så många käringar som funnes der. De nekade. Nilsson hade blott varit på trappan och bedt om dricka. Nilsson tilltalades dessutom för fylleri å allmän väg som erkändes. Dels voro Johansson och Svensson åtalade för att å allmän väg ha slagit ynglingen Arvid Olsson. Olsson berättade att Johansson ropat att han skulle stanna, så skulle han få snus och karameller. — Efter åtskilligt nekande hade Olsson stannat samt då af Johansson fått tvänne sviskon och ett slag i hufvudet, samt af Svensson ett slag vid ena tinningen. Detta erkändes af såväl Johansson som Svensson. Johansson hade dessutom knuffat ikull Olsson så att en glasruta slagits sönder som han haft i handen. Utslag vid femte sammanträdet.

Bråket å Visborgs slätt. Målet emellan åkl. länsman Svallingson, poliskonstapel Johans:on och döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson angående bråket å Visborgs slätt den 19 sistl Aug. förevar ånyo. Flere vittnen hördes, som till stor del tycktes styrka åtalet. Åkl. och målsägaren öfverlemnade målet, svar ville ha uppskof. Yttrande vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Mars 1895
N:r 41

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För fylleri och fönsterinslagning dömdes enkan Kristina Hallgren att böta 10 kr. samt att ersätta den inslagna rutan med 5 kr.

För begagnande af selbruten häst var instämd arb. J. F. Karlsson, Martebo. Uppskof för husbondens inkallande.

För att ha sålt rapphöns å förbjuden tid fick arb. O. Budin, Ala, böta 190 kr.

I tvänne våldsmål mot arbetskarlarne Johan Olsson och G. Melander blef uppskof för bevisning.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 11 mars.)
Följande utslag afkunnades.

Återställa till låns bekommna skifteshandlingar fordrade Karl Gottberg, Långmyra i Hamra, att Lars Olsson, Lingsarfve, skulle göra. Sv. ålades att inom en månad vid 200 kr. vite återställa handl., samt ådömda 21 kr. i kostnader.

För olofligt afvikande ur tjänst från hemmanseg. Lars Hansson, Ljugenäs i Burs, dömdes drängen Oscar Larsson från Rone att utgitva halfva lönen med 70 kr. samt städja 10 kr. och ersätta kär. med 21 kr.

I målet mellan agenten K. W. Engström från Garda å ena samt t. f. länsmannen Svante Lindström och maskinist K. L. Vesterlund angående våldet mot Engström 22 sistlidne April å Burgsviks hamnplats dömdes Engström att för falskt åtal böta 60 kr., och ersätta länsman Lindström med 68 kr. Vesterlund ådömdes edgång som utsattes till första dagan af sjätte sammanträdet. Vesterlunds åtal mot Engström ogillades, så ock Engströms åtal mot besättningskarlarne Bäckström och Törnqvist, som hvardera tilldömdes kr. 7:80 i ersättning för inställelse.

I målet om bättre rätt till utmätt gods afgjordes tvisten mellan Johan Larsson, Skogs i Mästerby kär. och dennes fader L. P. Larsson samt landtbrukaren A. J. Eklund, Tippsarfve i Hejde, sålunda att käromå et bifölls och utmätningen skall återgå; kostnaderna kvittades.

I utdikningsmålet mellan kommissarien A. M. Eneman m. fl. samt delägarne i den s. k. Vastädemyr blef uppskof till andra dagen af sjätte sammanträdet för instämmande af samtliga delägare.

I utdikningsmålet emellan Arvid Petterson Smiss i Linde och nästgränsande ägare till Smiss och Hesselby gårdar i Linde samt Rodarfve och Hexarfve hemman inom Fardhem bifölls A. Pettersons begäran om häradssyn.

Den på dans begifna husbondesonen Johan Nilsson Hallbjens i När fick för det han låtit några stenar dansa genom hustrun Kristina Johansson, Hägdarfve i När, fönster böta 40 kr. och ersätta kr. 16: 80.

För tjufskytte å rapphöns dömdes drängen Aug. Eriksson, Ammor i Vestergarn, att böta 15 kronor.

För olaga försäljning af maltdrycker dömdes fru Fredrika Krokstedt å Burgsvik, för andra gången, att böta 60 kr.

För olaga försäljning af spritdrycker tilltalade husbondesonen Oskar Lindberg, Gudings i Alfva, ådömdes edgång, som utsattes till första dagen af sjätte sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet emellan Anna Amanda Nilsson från När samt Karl Nilsson, Rikvide i samma socken, ogillades af brist på bevisning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Mars 1895
N:r 40

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För misshandel dömdes i dag kanalarbetare G. A. Johansson till 1 mån. och 15 dagars fängelse och för hemfridsbrott till 32 kronors böter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Mars 1895
N:r 39

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag endast handlagt några krafmål.

För lösdrifveri till 2 års tvångsarbete dömde f. kronoarbetskarlen O. Aug. Ahlstedt har på grund af sjukdom förklarats icke kunna fullgöra sitt straff och har af denna anledning transporterats till härvarande fattighus för erhållande af vård.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Mars 1895
N:r 36

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Förnyad ransakning har idag hållits med för våldet i Etelhem tilltalade kanalarbetaren G. A. Johansson. Något nytt förekom emellertid icke öfver hvad som förut meddelats, och då svar:s prestbetyg ännu icke hitkommit, uppsköts målet till förnyad behandling 9 nästk. Mars.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Februari 1895
N:r 31

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt anmäld till åtal. Då det af oss förut omnämda målet mellan åkare L. Jakobsson och bryggare J. Sjöberg angående brottsligt umgänge mellan kär:s hustru och svar. idag förekom, företedde den sistnämde ett intyg från sin själasörjare, deri svar. för andra gången förklarades sakna nödig insigt för att kunna gå den honom förelagda eden. Men derefter inlemnade han ännu ett papper, hvari han att börja med jäfvade rättens ledamöter i målet, hvilka på grund af hans, enligt pastors intyg bristfälliga kristendomskunskap nu åter funnit sig föranlåtna att neka honom gå den begärda eden. Vidare tillkännagafs att han hos riksdagens justitieombudsman anmält rätten till åtal. hvarpå företeddes diariebevis.
Efter en stunds enskild öfverläggning hänvisades rätten svar. för tredje gången till pastor för att få kännedom om edens vigt och derefter 26 nästinst. Mars med pastors medgifvande då gå densamma.

För oloflig jagt å änder stod torparsonen Anton Nyström, Tjuls i Lummelunda, tilltalad. Svar. erkände under förklaring att han handlat utan närmare kännedom om jagtstadgans föreskrifter.
Han dömdes till 10 kr. böter.

Till tre månaders straffarbete för begånget våld mot en äldre man i samhället, förut af oss omnämdt, dömdes idag f. hotelldrängen K. G. Ahlin.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Februari 1895
N:r 28

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Under falsk flagg. Med för våldet j Etelhem af länsman Eneman införpassade kanalarbetaren G. A. Johansson, född 1870 hölls idag ransakning å länsfängelset Den häktade fick att börja med redogöra för sina lefnadsförhållanden, hvarvid kom i dagen, att det namn han uppgaf vid häktningen ej var riktigt. Lundin hade han också vid några andra tillfällen kallat sig, som han uppgaf dertill förledd af kamrater.
Är nu nvad han senast erkänt sant, skulle hans rätta namn vara Johansson och hans födelseort Hellberga i Kronobergs län, der fadern är torpare, och platsen der han senast skrifvits Madesjö i Kalmar län.
Hit anlände J. förlidet år och uppehöll sig under sommaren här i staden, derefter tog han anställning i Etelhem som kanalarbetare, der han vistats hela tiden.
Angående våldet upplystes att Johansson med några andra kamrater tisdagen 29 sistlidne Jan. på e. m. inkommit i handlanden Jakobssons bod i Etelhem, der frun för tillfället var ensam, och begärt in öl. Då fru J., alldenstund hon och hennes man icke ha ölrättigheter, förklarade sig icke kunna uppfylla deras begäran blefvo de pockande, hvarvid J. skulle fatttat henne fram i kläderna och raskat henne. På sin frus rop inkom då hr J., och bad dem höfligt aflägsna sig, men då de icke genast syntes hågade härför sköt han ut dem genom dörren. Johansson skulle dervid vändt sig om och med en ribba af 4 centimeters tjocklek tilldelat handlanden Jakobsson ett slag öfver ansigtet, hvarvid en kindtand afslogs och blod började flyta.
Några inkallade vittnen, som varit inne i boden, hade derefter hört svar. yttra att han skulle skjuta Jakobsson.
Samma afton hade svar. och hans kamrater äfven öfverfallit några andra personer, hemmansägarne J. Rondahl, Rotarfve, Per Hansson, Medebys, och Osk. Borgström, Heffride. Af dessa hade endast den först nämde fått blodvite, ett slag i pannan, dock icke något farligt; nu är det läkt. De hade alla kommit körande vägen fram och hållit utanför handelsboden.
Svar., som förut inför åklagaren bestridt riktigaeten af den första angifvelsen, erkände nuv delvis, för de öfriga nekade han, sägande sig deraf icke ha något minne. För öfrigt sade han sig endast ha gått försvarsvis till väga, emedan handl. J. från början misshandlat honom och en hans kamrat Löfqvist.
De hade blifvit utkastade från boden och utanför fått både slag och sparkar, isynnerhet Löfqvist.
Allmänna åklagaren yrkade ansvar å Johansson för hemfridsbrott och våld.
Uppskof för inskaffande af prestbevis.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Februari 1895
N:r 26

Stöld begicks

natten mellan 28 och 29 sistl. Jan, vid Bjers i Hejnum socken hvarvid ur smeden V. Engströms olåsta, smedja tillgreps en arbetare H. Yttergren Tune i Stenkyrka, tillhörigt gevär, värdt 75 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Februari 1895
N:r 26

Norra häradsrätten.

(Vårtingets andra sammantråde vid Allekvia 11 Febr., ordf. häradsh. Dömle).
Förklaradt hvilande på framtida anmälan blef äktenskapsskilnadsm ålet mellan urmakare O. A. Lindlöf och hans hustru Catharina Lindlöf, alldenstund den förstnämde, kär., icke stält laga ombud för sig att föra hans talan och svar. icke ingått i hufvudsakligt svaromål.

Bestred ansvarsyrkandena gjorde inspektor G. Sundén å Rosendal i förnt refererade mot honom väckta åtalet för djurplågeri, i hvilket föröfrigt icke förekom något nytt. Svaranden vidhöll hvad han vid föregående behandling af målet anfört, att han icke gjort sig skyldig till djurplågeri; utslag å 4 sammanträdet.
— Ett liknande mål mot hemmansägare Oskar Dahlström, Nickarfve i Hejdeby, som äfvenledes förut förevarit, men hvarvid svar. icke kom tillstädes, uppsköts, då han nu förnekade befogenheten af angifvelsen, till 4 sammanträdet.

Man och hustru. De hade varit gifta i 4 år, arb. Anton Larsson, Gurpe i Kräklingbo, och hans hustru Anna Maria Larsson, då han en dag i Mars 1892 plötsligt kände sig dragen till den fjärran vester och emigrerade. Två små arfvingar hade hon dessförinnan gifvit honom som underpant på deras så i ett nu afbrutna förening. Ett par år dröjde han derute, och när han sistlidne julhelg hemkom, hade hon 3 månader förat framfödt en liten verldsmedborgare, något hvarom han i bref Underrättats. Att det icke var någon uppdiktad historia, det fick han nu veta vid hemkomsten. Det gick honom också så djupt till sinnes, att han stämde henne för äktenskapsbrott med yrkande om skilsmessa.
Der i korthet innehållet af en liten roman, hvars sista kapitel nu skulle utspelas vid tinget.
Den instämda. personligen tillstädes, erkände sitt felsteg. Rätten ansåg emellertid att det skulle lagligen styrkas med vittnen eller med skriftligt intyg att svar. under sin mans bortovaro framfödt ett oäkta barn.
Målet förekommer fördonskull åter nästa sammanträdet.

För olofligt tillgrepp stod arbetaren Karl O. Andersson Klintegårda i Veskinde, tilltalad, hvarvid de två vid tinget närvarande målsägandena, hemmansägarne Norrby och A. P. Andersson skulle fått släppa till, den förstnämde körn och hafre från sin lada, och den senare sin porte onnä, en flaska konjak, spik m. m.
Sedan svar. fått redogöra för sina lefnadsförhållanden, hvarvid upplystes att han icke kunde skrifva, läste med svårighet innantill till följd af att han i barnaåren åtnjutit för knapp skolundervisning, samt att han var gift sedan några år tillbaka, vidtog förhöret.
Känd i hemorten såsom icke så särdeles nogräknad af sig skule svar en natt i Nov. ha tagit sig en promenad in på Norrbys ägor och då han funnit en lada olåst, hade han gått in och försett sig med 4 säckar småkorn och en säck hafre, alltsammans värderadt till 31 kr. En säck korn hade han sedermera skickat till Lummelunda för att sälja, hvarvid kommit i dagen att säcken var märkt med Norrbys namn och att innehållet befans vara just sådant korn som Norrby ägde. Vid polisförhör inför t. f. länsman Jacobson hade också svar. erkänt att hån sålt korn, men förklarade att säcken hade han en gång fått till låns af kär. och kornet hade han köpt likaså konjaken, hvilket han äfven nu vidhöll.
— Hvar köpte ni kornet? frågade domaren.
— I stan.
— Af en »okänd», natuligtvis?
— Ja…
— Kunde tro det, det är så vanligt. Nå, ni erkänner således icke att ni stulit kornet?
— Nej.
Hos den andre målsäganden, A. P. Andersson, skulle svar. för åtskilliga år sedan varit i tjänst; tillgreppet af portmonnän skulle ha skett under eu åktor, antingen i staden eller på vägen till Nors.
Det var lördagen 29 sistlidne Nov. Kär. hade bedt svar. om hjälp Vid något arbete och sedan skulle han ha skjutsat honom till Visby, der kär. under uppehållet tog sig för mycket till bästa och dessutom bjöd både svar. och några andra. Äfven hade han köpt sig litet konjak för att ta med sig hem. I en affär härstädes hade kär. vid ett tillfälle stjälpt ut sin portmonnä på disken; den hade innehållit omkring 37—39 kr., hvilken samma som sagdt han skulle förlorat antingen i staden eller under hemresan på aftonen. En butelj konjak, spik m, m. hade antagligen samtidigt fråntagits honom.
— Erkänner ni då denna förseelse?
Nej, det kunde icke svar., han bestred på det bestämdaste.
Domaren:
— Hvad känner kär. till i den här saken?
Den tilltalade:
— Jo, de’ va så att han der (pekande på svar.) tjänat, hos mig för en del år sen…
Allmänne åklagaren:
— Tyst, Andersson, skall jag berätta har det gick till. Andersson var rusig …
— Naj, se de’ va ja inte…
— Han föll omkull 4—5 gånger, sade svar.Sedan länsman Jacobson redogjor: för förloppet, deraf icke utröntes hur stölden tillgått, anförde han att svar. från 29 Nov. till 8 dugar före jul haft mer pengar än han kunnat göra reda för, som också framgick af förhöret. En del skulle han emellertid fått af hustrun, som förtjänat för arbete till julen, och 20 kr. hade han lånt af några bekanta arbetare, Florin och Blom.
Då svar. som nämdt nekade äfven för denna stöld uppsköts iålet till nästa smtr., första dagen, då svar., å hvilken yrkad:s häktningsåtgärd, som dock icke nu kunde bifallas, skall vara tillstädes vid hämtnings påföljd.

I målet mot husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, angående våld mot länsman Boberg hördes ytterligare några vittnen. Ett hade kommit in till B., hvarvid denne skulle frågat svar., som vid tillfället var inne i ett ärende hos honom, om det var med sluten knif, han slog till honom, hvarpå Gahnström skulle svarat ja.
Detta bestred svar.; vittnet hade bevittnat hans namnteckning, men om någon knif hade det icke varit tal.
På vägen mellan Lauritze och Kräklingbo hade ett annat vittne, Jakob Larsson, samma dag våldet skulle begåtts mött G., hvilken då hade sagt sig vara på väg till länsman Boberg, den han skulle klå.
Något mer i sak förekom icke. Åklagaren vidhöll förut gjorda yrkanden om ansvar epligt 10 kap. 5 § strafflagen.
Svar. bestred; yttrande på 4 sammanträdet.

Hemfridsbrott skulle arbetaren Oskar Melander, Varplösa i Björke, natten mellan 26—27 sistlidne December begått hos Aug. Pettersson, Smidegårda i samma socken.
Ovänskap lär ha rådt mellan bägge par terna, något som dock icke kunde ge Melander anledning till att vid nämda tillfälle, då han bultade upp sin »gode vän» P:s fru, som förskräckt rusade upp ur sin sömn, att samtidigt slå in så många fönsterrutor han i sitt berserkaraseri kunde komma öfver, tyckte P. och stämde honom till tinget.
Svar. kände dock ledsamt nog icke till »något hemfridsbrott»; sin vän P. hade han icke besökt sedan i somras, och bestred för denskull på det lifligaste hela angifvelsen.
Uppskof till 4 sammanträdet, då svaranden skall vara tillstädes vid 10 kronors vite.

En rapphöna hade drängen Edvard Hedin i Hejdeby skjutit sistlidne trettondagsafton i Olarfve.
Som det var förbjuden tid, och svar. genom ombud erkände, faller utslag vil 4 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Februari 1895
N:r 25