Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

En orolig dag var onsdagen i Stånga.

Der hölls då torgdag och mycket folk var samladt, lika mycket kanske derför att det var första Maj som för kommersens skull.
Under förmiddagen fingo skarorna af gotländingar en påhälsning af en trupp hufvudsakligen småländske kanalarbetare, som slagit sig lösa från myrutdikningsarbetena i trakten. Fyrtiotvå man högt, marscherade de i militäriskt ordnade led ned på torgplatsen. De föregingos af två dragspelsmusikanter och hela truppen var beväpnad med duktiga knölpåkar. Ehuru storordiga, syntes de ännu vara nyktra. Men så stäldes marschen ned till ölstånden, der denna brist på majstämning skulle botas. Kronolänsman E. Eneman, som, sin plikt likmätigt, befann sig på platsen, visste dock att förekomma detta genom att genast förbjuda all ölutskänkning. Men detta togo småländingarne jämförelsevis lugnt, ty innan de ankommo hade «le sändt ilbud till Burge gästgifvaregård efter ett större kvantum bränvin. Detta anlände efter en stund och rofvet delades mellan de 42 och sedan det hunnit göra verkan, var det slut med lugnet. Kanalarbetarne begynte icke blott blifva högljudda, utan började förfördela gotländingarne, hvilka i allmänhet drogo sig undan vid åsynen af fiendernas duktiga påkar.
Tumultet växte emellertid, länsmannen måste gång på gång inskrida, men kunde icke få någon hjälp af de förskräckta marknadsbesökandena. Han försökte bringa småländingarne till besinning genom att rikta revolvern mot dem. Men icke heller detta hjälpte. De förstodo nog, att han svårligen kunde skjuta midtin i den sammanpackade folkmassan, utan fortforo de att gå anfallsvis till väga och trumfade till både den ena och den andra, så att blodviten uppstodo.
Slutligen, under fullständigt krigstjut, kastade sig skaran in på en åker, der ett stenröse låg, och nu började ett väldigt bombardemang mot gotländingarne, hvilkas ursinne växte för hvarje ögonblick. Till sist fick länsmannen några handfasta karlar med sig in på åkern, och då ändtligen följde hela den samlade skaran.
Nu vände sig bladet. Folkhopen hade blifvit alldeles vild. Den kastade sig i raseri öfver småländingarne, hvilka skingrades som agnar för vinden. De flydde in i stugorna, alldeles förskräckta, dervid förstörande bohaget på en del ställen. De flesta sluppo undan, men tre lyckades man taga till fånga. Och nu kom länsmannens värsta stund. Gotländingarne voro så npphetsade att det rent af artade sig till en lynchniog af de tre småländingarne, Nästan förgäfves befalde länsmannen hopen att draga sig tillbaka, under förklaring att han häktat småländingarne, som sålunda ej finge vidare förfördelas. Men det dröjde innan detta tog skruf. Slagen haglade öfver fångarne, en drefs med en butelj i hufvudet, så’ att han sanslös segnade till marken, de andra bearbetades med påkar och händer, så att de, om de aldrig förr varit mörbultade, blefvo de det nu. Folkmassans ursinne ville ej veta af några gränser, och när länsmannen till sist lyckades drifva undan gotländingarne, tålde nog ej de tre småländingarne vid mera.
En af dem, 21-årige Frans Berg, född i Ryssby i Kalmar län och boende i Barlingbo, fördes häktad in till staden med ordinarie aftontåget. De två andra, 20-årige Anton August Persson från Halltorp och 23-årige Per Ludvig Johansson, född i Vissefjärda och boende i Etelhem, forslades senare in med extra tåg. Alla tre afbida nu å länsfängelset ransakning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Maj 1895
N:r 67

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För olofligt afvikande ur tjänsten hade landtbrukaren Å. Dassow å Visborgs kungsladugård instämt drängen Olaus Andersson och statkarlen Karl Elof Pettersson.
Bägge svar., som företräddes af samma ombud, anförde att de under den förflutna vintern fått både frysa och svälta; till lägenheterna, som för öfrigt varit obeboeliga. hade ej beståtts tillräcklig vedbrand och utlofvade förmåner in natura hade de endast delvis och helt knappt erhållit.
Den förstnämde, som hade hustru och 3 barn, anförde dessutom, icke nog med att barnen fått frysa, deras föda hade för det mesta endast utgjorts af sill.
Petersson hade aftonen innan han afvek varit inne hos kär. och begärt ut sin lön, som förvägrats honom; af denna anledning och derför att nödig reparation af rummet ej medgifvits hade han flyttat.
I bägge målen bestred kär. svar påståenden och förklarade att om de för vederbörande anmält sina nu anförda klagomål hade allt blifvit rättadt. Båda svar. städslades 1 Nov. 1894 till 24 Okt. 1895 och A som afvek ur sin tjänst 30 sistlidne Mars, försvann ytterligare efter att ha instälts genom polisens försorg.
Kärandeombudet yrkade att bägge svar.
måtte åläggas tillgodogöra kär. den förlust han lidit, vid den nu brådskande arbetstiden, ersättning för den tid de varit ur tjänst, äfvensom för fullgörande af återstående arbetsdagar på städsloåret eller lega några andra derför m m.
I första målet begärde svar. 3.veckors uppskof för att bevisa, det kär. ej fullgjort städslovilkoren.
Utslag afkunnas emellertid 13 Maj.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 April 1895
N:r 65

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby Rådhusrätt.
För förargelseväckkande beteende, dervid han skulle uppträdt bråkigt och förföljt några konstaplar, då de för någon tid sedan afförde en öfverlastad person, stod bagare J. Lindbohm tilltalad.
Svar., personligen tillstädes, anhöll i eninlemnad skrift om anstånd för att få tillfälle ingå i svaromål, hvadan målet uppsköts till 6 nästk. Maj.

För fylleri och våldsamt motstånd mot polis i förening med störande uppträdande å Vedins ölstnga för en tid sedan stod arbetaren Karl Aronsson instämd.
Han var icke personligen tillstädes, men dömdes på grund af skrifligt erkännande till sammanlagdt 20 kr. böter för fylleri och våldsamt motstånd.

Djurplågerimålet mot drängen I. F. Karlsson och dennes husbonde landtbrukare Adolf Malmros i Martebo förevar åter.
Den senare vari dag personligen närvaran de, dervid han vitsordade att drängens omdöme om att hästen var mager, menanförde att drängen, hvad anginge skafsåret i gjordstaden, egnat det otillräcklig vård och tillsyn.
Bestred föröfrigt drängens förut lemnade uppgift att han af sin husbonde, trots skafsåret, uppmanats köra med hästen in till staden.
Bägge svar. dömdes hvardera till 10 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 April 1895
N:r 61

Publicerat

Från landsbygden.

Rute, 14 April.
Ett nidingsdåd föröfvades en natt sistlidne vecka hos en i socknen boende torpare. Någon illlasinnad person hade varit i ladugården och i det närmaste afskurit svausen på en ko. Antagligen är det någon som velat hämnas på djurägaren en liden oförrätt och varit samvetslös nog att på detta omenskliga sätt släcka sin harm på ett oskäligt djur.

Skogarna glesna. Här i socknen har under förliden vinter betydligt med skog fallit för timmerhuggarnes yxor och sågarna äro nu i fall gång. Väldiga timmerstaplar höja sig nu i skogarna i stället för de ståtliga träden som varit en prydnad för våra nejder, hvilka nu i sitt kala tillstånd förete en sorglig anblick.

Hastig död fick häromdagen ett fruntimmer här i socknen Hon hade nämligen varit i gräl med en annan och dervid blifvit så upprörd att hon en stund derefter fans liggande död i sin bostad.

Vamlingbo, 16 April.
Spanmålsprisen höja sig härute på söder fortfarande. Vid i dag hållen auktion i härvarande spanmålsmagasin betaltes råg med kr.
8,90 (= 14,68 för gammal tunna) och korn med kronor 9,70 pr hektoliter (= 18,00 för gammal tunna).
Utlåning af det öfriga af inneliggande fonden, omkr. 180 till 190 hektoliter, ägde också rum på samma gång, och var efterfrågan så liflig att ej alla af de inom socknen boende fingo sina behof tillfredsstälda.

En uppseendeväckande begrafningsakt förrättades härstädes i dag, då stoftet efter aflidne 83-årige undantagsmannen Petter Johansson i Bjerges fördes till den sista hvilan. Den aflidne, som i lifstiden tillhört de s. k. Helgeanisternas samfund, följdes äfven till grafven af flera sina samfundsbröder, hvilka på det bestämdaste vägrade att likkistan skulle inbäras i kyrkan, der jordfästningen efter det lutherska ritualet vanligtvis försiggår. Med anledning häraf uppträdde pastorn på platsen och förehöll dem deras själfständiga tillvägagående, men ingenting hjälpte, de ville naturligtvis icke ha något biträde af kyrkoherden, men denne, som ej så lätt gaf vika, gick uttill grafven, der kistan var nedsänkt och förrättade jordfästningen, då genast alla helgeanister aflägsnade sig från platsen.

Sjöfarten är nu öppnad på Burgsvik, ty förra veckan inkom dit en dansk skonert för att lasta sandsten och afgick derifrån till Flisvik. Jakten »Jenny», kapten Larsson, för vidare slipstensinlastning till inrikes ort.

Hemse, 16 April.
Vilda sällar, åtta till antalet, gästade påskaftonen på genomresa Hemse. De voro kanalarbetare från Etelhem, som med förmid dagståget ankommo hit för att vidare fortsätta resan till Burge i Levide. Att de der offrat sina penvingar åt Backus, derom vittnade mycket vid deras återkomst hit. Parvis tågade de på den för dem synnerligen smala landsvägen och fattade posto framför värdshuset, der de likväl ej släpptes in. Skrål och otidigheter utöstes mot alla, som vågade komma i deras närhet, men det stannade ej dervid. En tjänstedräng, som kom körande vägen fram, antastades med slag och sparkar, så att länsmanuen måste efterskickas och måste denne med revolvern i hand tvinga hjältarne att lemna sitt offer. På järnvägsstationen fortsatte de sina ofog, så att inspektoren derstädes var i den största förlägenhet för dem. Ändtligen slog kl. 1/2 4, tåget gick och sällarue voro lyckligen instufvade i en kupé; men nya hittills okända experiment anstäldes af småländingarne och tå get måste stoppa. Efter åtskilligt bråk och krångel lyckades tågpersonalen återställa ordningen och tåget lemuade nu ändtligen stationen. — Efterräkning lär nog ej uteblifva och torde denva ej blitva så billig. Äfven på andra ställen lära de slynglarne hafva stört påskfriden.

Narrad April kan man säga hela den hop blef, som påskaftonen begaf sig till härvarande postkoutor för attafhämta kvällsposten, som kom med aftontåget, ty här lemnades den upplysningen, att ingen post utdelades emedan det var påskafton, då postkontoret stängdes kl. 6 e. m. *) Försök till underhandling anstäldes, men utföllo illa, hvar och en måste med oförrättadt ärende återvända hem.

Södra Gotland. 13 April.
Stulet och återfunnet: En söndag förliden höst bortstals från en på tillfälligt besök- hos sina fjräldrar härstädes varande urmakeriarbetare från Visby ett cylindernr. Stölden föröfvades inne i rummet, der flere personer för tillfället voro samlade, men märktes ej förrän de aflägsnat sig. I lördags kväll kom en tjänstedräng från en socken härstädes till Burgsvik för att göra uppköp af spritvaror. Då han var i saknad af penningar utbjöd ban till flere personer ett fickur, hvilket också till sist köptes af en sjöman derstädes för två kronor. Senare på kvällen visade sjömannen uret för några ynglingar. Bland dem var en som varit med vid samma tillfälle då ofvanskrifne urstöld föröfvades. Så snart han fick höra namnet på den billiga säljaren, hade han genast förhållandet klart för sig. Ty äfven säljaren hade varit med i rummet, då stölden föröfvades. (renast underrättade han den bestulne, som skaffade sig visshet om saken genom att hos köparen bese uret, hvilket då öfverlemnades till honom. Anndagen påsk anhöll den bestulne urmakaren drängen i vittnens närvaro, men denne spelade i början mästerligt den förolämpade oskulden, tills han underrättades, att antingen bekänna och uppgöra eller också blifva anmäld hos kronolänsmannen. Då fann han för godt att bekänna och bedja om förlåtelse. Genom att betala urets verkliga värde undslapp han 2 ordentlig tillrättavisning för sin oärliga vandel.

Södra Gotland, 13 April.
Efter sin tid. I en socken härstädes lefver en nära sjuttioårig arbetare, hvilken aldrig lärt sig skrifva sitt namn. Läsa kan han, men blott i sin gamla psalmbok, som han ärft efter sina föräldrar, men i någun annan bok, tryckt med nyare tidens stilar går det ej, emedan der, enligt gubbens utsago, står »latin>. Värst deran är han när det blifver fråga om att handhafva penningar, emedan han ej kan skilja dess olika värde. För att likväl hafva någon urskiljning på dem, har han inrättat sig en särskild myntfot efter myuntens olika storlek, så att han talar t. ex. om liten, stor eller största silfverpenning o. s. v.

Ur djurens Uf. TI tisdags observerade en person, som vandrade längs östra kusten bland annat en hafsörn, som itäta kretsar svingade sig öfver hafvet i närheten af land, på ungefär ett par tre fots vatten. Hastigt slog fågeln ner i vattnet med en fart så att skummet yrde om honom. Der måste den dock hafva träffat på något föremål, som var honom öfverlägset i styrka, ty i stället för att höja sig ur de upprörda vågorna måste den följa med nedåt, dragen af någon osynlig makt, hvarför han förtvifladt stretade emot, piskande böljorna med vingarne, under det van utstötte sina vilda skrän. En god stand fortgick simniogen, derunder den gjorde flere girar än utåt och än inåt, men till sist satte den åter af utåt hafvet och försvann der med ett sista klagande läte under vattnet. Örnen skulle troligen försöka sin lycka som fiskare, men dervid träffat på för stor fångst, sum varit honom öfvermäktig i styrka.

Moderskärlek. En hynda, tillhörig en landtbrakara härstädes, framfödde för några dagar sedan sju valpar. Dessa tyckte ägaren voro allt för många att lefva, hvarför han dränkte tre stycken. För att man skulle få bemäktiga sig valparne lockades modern ut från sina afkomlingar och släpptes genast in så snart de dödsdömde valparne voro nedstoppade i en påse, hvarefter ägaren skyndsamt aflägsnade sig, stängande hyndan inne. Då hon varsnade den förlust hon lidit, upphäfde hon hjärtskärande tjut, arbetande att komma ut, hvilket dock misslyckades. När hon sedan utsläpptes, rusade det förut så lydiga och tillgifna djuret på sin husbonde och tillfogade denne flere skråmor och sönderref kläderna, under det denne skyndsamt måste tillegna sig försvarsvapen, hvarförutan han troligen fått draga det kortaste strået. Om en stund hade hon dock alla sina barn åter, i det hon nämligen tagit reda på de dödas graf och oaktadt de voro nedmyllade på en alns djap, uppgräft dem. Hon visade sig dock mycket sorgsen, då de ej gåfvo något lifstecken ifrån sig eller besvarade hennes smekningar.

*) Enligt poststyrelsens bestämmande får postkontor på helgdagsaftnar stängas kl. 6, blott det iakttages, att ingen inskränkning göres i längden af den tid kontoret skall vara öppet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 April 1895
N:r 58

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Ändrad dom. Angående bättre rätt till medel i mål mellan ångbåtskommissionär Axel Pettersson härstädes och Johen P. Ekdahl och Frans Ekdahls hustru Anna Ekdahl, båda vid Stora Hästnäs, ogillade i afkunnadt ut-slag förlidet år norra häradsrätten käranden Petterssons talan och pliktfälde honom jämväl enligt 16 kap. 4 strafflagen att för emot svar. väckt åtal böta 15 kr.
Kär öfverklagade emellertid denna dom i Svea hofrätt, som nu, med ändring af häradsrättens utslag, frikänt kär. från allt ansvar.
Äfven kvittades rättegångskostnader parteraa emellan.

Södra häradsrätten.
(Andra dagen.) Ansvar för misshandel. På angivelse af arbetaren Jakob Södergren från Lojsta hade länsman Svallingsson å tjänstens vägnar inkallat drängarne Johan Jacobsson och Viktor Johansson i tjänst hos järnhandl.
Schvan å Klintehamn, under påstående att de 14 sistl. Mars å allmänna landsvägen emellan Klinte och Fröjel öfverfallit samt misshandlat avgifvaren. Dervid hade så tillgått, att när angifvaren tillsammans med en annan person den omoämda dagen mot aftonen kommit åkande från Klinte, de på vägen mötts af de tilltalade, som frågat dem om de hade bränvin med sig. Angifvarens reskamrat hade då svarat att om de det hade, så anginge det dem icke Johan Jacobsson hade dervid tilldelat Södergren ett kraftigt slag i ansigtet så att han ramlat af släden. och såväl mun som näsa sprungit i blod. Viktor Johansson hade tagit tömmarne af Södergren och Jacobsson hade med sparkar forsatt sin misshandel. Åkl. upplyste äfven att ifrågavarande personer hade vana att uppträda på ett för allmänna säkerheten oroväckande sätt.
Svarandena hade mött angifvaren den omnämda dagen men hade icke misshandlat dem på något sådant sätt som af åkl. påståtts.
De hade visserligen varit ihop, men de hade i stället med piskan hotats »f Södergren, der vid Jacobsson för att afböja slaget af oförsiktighet kommit att stöta till Södergren och dervid träffat honom i ansigtet så att en mindre blödning ur näsan uppstått. På åkl:s begäran uppsköts målet till andra dagen af nästa sammanträde, då svar. vid bämtnings-, äfventyr skola iakttaga personlig inställelse.

För brott mot skogslagen voro af länsman Svallingsson handlandena R. Snöbohm Karl Smitterberg, och J. V. Odin från Klintehamn samt Emanuel Nyman från Vestergarn åtalade, emedan åkl. å deras lastageplats beslagtagit åtskilliga undermåliga sparrar, och spiror såsom hos Snöbohm 6, Smitterberg 18 samt hos Odin 3 st. sparrar och hos Nyman 17 st. årspiror. Alla erkände genom ombud. Åkl. yrkar blott att det beslagtagna skall förklaras förbuntet.

Efterdyningar efter bråket å Visborgsslätt. — Döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson från Visby hade utverkat stämning å poliskonstaplarne J. P. Jacobsson och Sverker, samt rådhusvaktmästaren Larsson, alla från Visby, för mot Pettersson begånget våld den många gånger förut omnämda 19 Aug., då Pettersson varit bråkig.
Kär. företräddes a: herr A. D. Ahlberg från Visby. Svaranden Larsson, personligen, företedde äfven fullmakt för de öfriga svarandena. Herr Larsson anförde att saken icke numera låge under häradsrättens domvärjo, utan under rådhusrätten i Visby, emedan platsen der våldet skulle vara begånget med 1895 års ingång vore flyttad till Visby stads område. Företedde såväl länskungörelse som och stadsingeniörens intyg om saken. Efter enskild öfverläggning godkände rätten svarandens invändning, förklarande sig ej kunna upp: taga saken till pröfning, samt tillerkände svar.
20 kronor för inställelsen.

I krig mot en kvinna. Det förut omnämda målet emellan länsman Svallingsson och fiskaren Anders Svensson, på angifvelse af hustrun Kristina Carlsson, båda från Nasume i Tofta, förevar ånyo till behandling. Svaranden genom ombud nekade fortfarande, samt upplyste att han äfven tilltalat angifvaren för okvädning, yrkande att båda målen skulle behandlas gemensamt. Detta bestred åklagaren, liksom rätten äfven afslog yrkandet. Åkl. hade inkallat tre vittnen, hvilka, isynnerhet det ena, sett svar. vid omstämda tillfylle natten emellan 6 och 7 sistl. Dec. med en duktig. käpp tilldela hustrun Carlsson 4 eller 5 slag i hufvudet både i ansigtet och bakre delen deraf. Hade hustru Carlsson ej vid tillfället varit iklädd en duktig »stoppmössa» sade säkerligen slagen haft menligare följder. Stora blånader af slagen hade äfven uppstått. Ett par vittnen hade äfven hört angifvaren skrika att Svensson slår ihjäl mig. Hade hört käpprapp. Af vittnena tillfrågad hade Svensson sagt »jag körde till henne med käppen och det to& förmodligen, hon skall ännu få mer», Svensson hade äfven svurit på att han skulle slå ihjäl henne. Vittnena påstodo att Svensson utan orsak »daskat» till hustru Carlsson, som icke sagt ett »smack» till svar. Målet öfverlemnades. Åkl. yrkade bifall Hustru Carlsson lemnade en kost: nadsräkning på 136 kronor.
Utslag vid nästa sammanträde.

Barnuppforstringsmålet emellan Maria Bergström samt ynglingen Nils Nilsson, båda från Wiges i Grötlingbo, förekom äfven till behandling. Kär. hade till detta sammanträde erhållit uppskof för att bevisa Svar:s ? med bennes den 28 sistl. Juli födda barn. För detta ändamål voro äfven inkallade tre vittnen.
Utslag nästa sammanträde.

Ålander—Rudebeck. Sedan detta mål ropats instälde sig käranden personligen, men hvarken svaranden eller vittnet Nordström syntes till. Ålander företedde bevis om att äfven arfvingarne efter Bergenström voro stämda, men äfven dessa skyltade med sin frånvaro. På kär:s begäran uppsköts målet till sjätte sammanträdet, då Rudebeck ålades inställelse vid 75 kronors vite, de öfriga svarande hvardera: 25 kronors samt vittnet Nordström 50 kronor.

Ärekränkningsmålet emellan fiskaren Anders Svensson och hustrun Kristina Carlsson företogs nu, men svaranden bestred stämningspåståendena, hvarför målet uppsköts till samma dag som förra målet.

Hemgångsmålet mot F. Larsson och Anton Pettersson från Hemmor i När, på angifvelse af Olof Klintberg derstädes, afstod åkl. ifrån, sedan målsägaren nedlagt sin talan mot svarandena.

Norra häradsrätten.
Våldet i Anga. Med härför häktade arbetarne Karl E, Johansson och P. A. Olsson hölls i torsdags ransakning å länsfängelset.
De tilltalade fingo först redogöra för sina lefuadsförhållanden, hvarvid upplystes att bägge äro födda i Kalmar län, Johansson 1870 och Olsson 1866.
Hit ankommo de 1893, och ha de haft arbete litet hvarstädes ute på landsbygden.
Senast ha de vistats i Anga.
Våldet föröfvades 30 sistlidne Mars vid en auktion hos G. Gardell, Österby i Anga. Tillika med andra besökande infunno sig äfven J. och O., hvilka gingo in i ett mindre rum, upplåtet till försäljningslokal, och begärde in öl. Vid tillfället fonnos bland andra derinne hemmansägare Johan Rondahl och skomakare P. Vallin.
Utan någon anledning skulle härvid uppkommit gräl, hvarvid Vallin och Rondahl fingo mottaga rätt svåra knifhugg af J. och O., Vallin i synnerhet, som fick 3 hugg, deraf 2 i låret af hvilka det ena ännu icke är läkt. Rondahls sår äro deremot läkta.
I rummet hade det varit 7 småländingar inne, hvilka alla öfverfallit de två intet ondt anande, hvilka äfven de begärt in öl.
Tillfrågade om de erkände våldet, nekade bägge svarandena och förklarade att de hade ingen vetskap derom. De hade varit öfverlastade och mindes inte förloppet.

Som vittnen voro inkallade hemmansägare Hj. Nilsson, Norrlanda, sågverksägare Oskar Ahlby, Stenstu i Anga, arbetarne L. F. Lars son Österby i Anga och J. Pettersson hemma i Visby, af hvilka de två förstnämda och Pettersson förklarade sig tydligt ha sett när svarandena med vanliga fällknifvar öfverföllo V. och R. Johansson hade dessutom slagit R. med en butej. Sedan hade svar. sprungit ut bland folket med knifvar och stenar i händerna, hotande och skrålande så mängden förskräckt skingrade sig. Uppträdet hade till följd att auktionen måste inställas.
Mot detta vittnesmål hade de häktade intet att invända. De dömdes hvardera till 6 månaders straffarbete för våld, för fylleri till 20 kr. och för oljud 30 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 April 1895
N:r 57

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Fjärde sammanträdet å Skogs 8—9 April. Ordf. vice häradshöfding Grenander).
Godemansed, såsom godeman vid skiftesförrättningar, aflades af landtbrikaren Fredrik Martell, Maldes i Stånga.

Omyndig förklarad blef Olof Pettersson, Ejsarfve i Levide, sedan ytterligare 4 personer hörts om Petterssons lefnadssätt. Till förmyndare förordnades Petterssons svåger Karl Hultberg, Mellings i Ejsta.

Mejeriaffärer i Sanda. Herr Gustaf Nyman i Vestergarn hade till tinget instämt kontraktsprosten Reinh. Uddin jämte tre hemmansägare från Sanda, yrkande att de måtte förklaras skyldiga till Nyman utbetala 1,680 kr. utgörande 4/5 af en skuldförbludelse å 2,100 kronor, som Nyman utgifvet med borgen af svarandena, för Sanda mejeriaktiebolag, hvilken förbindelse Nyman enligt länsstyrelsens utslag blifvit dömd att betala. Nyman, i rättegången bisrädd af vice häradshöfding Engström, anförde atthanivarit verkställande direktör i nämda bolag, samt att svaranden under 1891 varit styrelseledamöter.
I Juli månad samma år hade styrelsen på grund af ett äldre bolagsstämmabeslut beslutat att upplåva detta belopp, 2,!00 kr. för att inbetala ett äldre lån. Förbiudelsen hade 15 Juli 1891 blifvit utfärdad till D. B. V:s sparbank. Nyman hade då varit tveksam huruvida han borde utgifva förbindelsen, men då svarandena tecknat sig som borgen, sumt lofvat att dela risken, i fall någon sådan uppstode, lika med utställaren, hade han underskrifvit densamma Prosten Uddin kunde ej erinra sig hvad som talats vid tillfället. Ansåg att bolaget skulle infria skulden. Såväl Uddin som öfriga svarande hade alltid varit af den åsigten att de icke personligen borde kunna dömas skyldiga att ansvara för bolagets förbindelser. Men hade Uddin dock alltid varit af den enskilda tanken att han, om någon risk skulle uppstå, alltid borde betala sin femtedel af densamma, Hade äfven före stämningens delgifvande tillsagt Nyman detta. Kär. fordrade att prösten Uddin måtte förklaras dela lika med honom, ifall de öfriga skulle gå fria. De öfriga svar. bestredo krafvet, emedan någon sådan öfverenskommelse aldrig vore gjord; dessutom vore förbindelsen utfärdad två dagar före styrelsens beslut. Kär. ville ha uppskof för att få in protokoll öfver beslutet Prosten Uddin yfile blifva skild från målet, som emellertid uppsköts till andra dagen af sjätte sammanträdet.

Ogulden lön. Mejerskan Sigrid Jönsson från Stenkumla ville af landtbrukarne Lars Munthe, Gardrungs, samt Gustaf Gottberg, Kube, ha ersättning för den tid hon varit anstäld som mejerska vid svarandenas mejeri.
Hon fordrade öfverenskomna 30 kronor i månaden för 12 månader dock med afdrag af 175 kr. som hon uppburit. Svarandena, ge nom notarien Viman, medgåfvo stämningens riktighet, men anledningen hvarför hon ej utfått lönen vore den, att hon aflägsnat sig ur tjänsten utan att lemna redovisning för de medel hon haft omhänder eller för de mejeriprodukter hon försålt. Begärde uppskof för att styrka detta, samt för att kunva få ställa henne till ansvar derför. Målet uppsköts till andra dagen af sjätte sammanträdet.

Testamentsklander. Josefina Löfvall, Rangsarfve i Linde enka. efter hemmansägaren Johan Löivall, hade anfört klander mot ett testamente som hennes aflidne man upprättat till förmån för sin moder och sina syskon. Makarne Löfvall hade förut sins emellan upprättat ert ömsesidigt testamente, men som de voro utan bröstarfvingar, hade mannen utan hustruns vetskap upprättat detta senare testamente, som nu klandrades Modren och ena systern hade medgifvit stämningen, de öfriga bestredo. Uppskof lika med i förra målet.

I:stäldt äktenskap med efterräkning. Muraren A. V. Andersson från Visby hade utverkat stämning å husbonden Lars Larsson, Gogs i Lau, för att erhålla ersättning med 152 kr. 51 öre för dels arbete som han sistlidne sommar verkstält vid sva randens egendom, dels för muterialier vid en reparation å manbygnaden vid Gogs. Tillfrågad härom upplyste svar. att det varit meningen att kär. skulle blifva måg hos honom, samt då han ej hade mera än en dotter, kär. derigenom skulle komma i besittning af svarandens hela egendom. Såsom fästman till dottren hade kär. förra sommaren kommit ut till Gogs samt vistats der en längre tid. Han hade då verkstält åtskilliga reparationer, hvartill han äfvén släppt till något materiel, samt äfven deltagit i jordbruksgöromål, men mest för att hafva någon sysselsättning. När han skulle blifva ägare af alltsammans så finge han göra som han ville. Men så reste han sin väg, och något giftermål blef det inte af. Samma uppskof som i förra målen.

Åktenskap, som ej bort blifva utaf, bör upplösas. L. J. Larsson Sigleifs i När, hade äfven kommit stt fatta tycke för den i förra målet omnämda enda dottren, samt med henne 12 sistl Jan. ingått äktenskap. Efter tre månaders sammanvaro märkte den nygifte mannen, att hans hustru befnnn sig i allt för vidlyftiga omständigheter. Derför ville mannen med stöd af 7 par. 16 kap. kyrkolagen blifva skild från hustrun. För att avakta hvad som komwa skall, uppsköts målet till andra dagen af sjätte sammanträdet, sedan svar. genom ombud bestridt, stämningen.

En rättare som fordrar betalt. Rättaren Arvid Lundqvist, som mot 10 kr. städsel samt 200 kr årlig lön varit i tjänst från 24 sistl. Oktober, hos landtbrukaren Gustaf Gottberg i Stenkumla, hade redan 6 Febiuari utan orsak blifvit skild från tjänsten. Lundqvist hade nu till tinget istämt Gottberg, dels för utbekommanude af lönen 200 kronor, med afdrag at 36 kr. 35 öre som han uppburit, dels för att få utsina koffertar, som ännu stå kvar hos svar. samt för att erhålla frisedel. Löuevilkoren medgåfvos af svar., men had» han ej bortdrifvit kär. ur tjänsten, utan hade denne redan 4 Februari olofligen afvikit. Han hade äfven bekommit mera penningar än som uppgifvits. Äfven detta mål uppsköts till andra dagen af sjätte sammanträdet.

Myndlings fastighet försåld utan vederbördigt tillstånd. Godemännen för granskning af förmyndareskap inom Fröjel socken hade till dombafvanden inkommit med anmälan om att hemmansägaren Jakob Göransson, Snoder i Sproge, såsom förmyndare för omyndiga Alma Pettersson, Pusarfve i Fröjel, försålt myndlingens inom Fröjel socken belägua fastigheter, samt äfven om att 1894 års redovisning icke visade samma ingående balans som 1893 års utgående. Inkallad för att afgifva förklaring öfver godemännens anmälan, upplyste nu Göransson att han försökt utarreudera fastigheterna, men utan att kunna erhålla något antagligt anbud. Hade sedan ingått till rätten med anhållan om tillstånd att försälja desamma, men fått afslag. Sedan hade myndlingens moder fått anbud på att försälja sin anlotti fastigheterna. I Mars månad förra året hade då Göransson för att undvika hemmansklyfning, när mer än dubbla taxeringsvärdet erhållits, tillsammans med myndlingens moder, till handelsfirman Hägg & Johansson försålt fastigheterna. Den omyndiges fastighet vore taxerad till 6,325 kronor, men sålts till ett pris af emellan 14 och 15 tusen kronor. Sedan hade han ingått till rätten med förklaring öfver hur han handlat samt anhållit om godkännande, men utan något resultat. Köparne, som blott för skogens skull gjort köpet, hade tänkt sig göra affär derpå, men komme nu i st. att en ganska kännbar förlust, hvarför Göransson ansåg sig ha handlat till myndlingens fördal.
Uppsköts till första dagen af femta sammanträdet.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets 4 sammanträde vid Allekvia 8 April Ordf. häradsh. Dömle ) Följande utslag afkunnades.
Frikänd blef jinspektor G. Sundén å Rosendal i det mot houom väckta åtalet för djurplågeri, men fick vidkännas egna kostnader i målet.

Edgång ålades husbondson Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, tilltalad för miss handel å länsman Boberg, och utsattes dagen härför till hösttingets första sammanträde, första dagen.

För olofligt jagt fäldes drängen Edvard Hedin, Hejdeby, att böta 15 kr.

Edgång gick maskinisten K. M. Johansson i Ganthem i förut refererade mot honom af Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, väckta åtalet angående barnuppfostringsbidrag.
Bägge parterna öfverlemnade målet; yttrande på nästa sammanträde.

Nekade fortfarande gjorde hemmarnsägare Oskar Dahlström. Nickarfve i Hejdeby, tilltalad för djurplågeri.
Af två inkallade vittnen, som hördes, hade det ena en gång sett hästen stupa framför harfyen. Detta kom sig emellertid af. som vittnet änförde, att djuret — mycket magert för öfrigt — led af stranguri.
Det andra vittnet hade endast att berätta, att hästen var mycket, mycket mager.
För vidare bevisniog uppsköts målet till 6 sammanträdet, första dageu. Svar. ålades inställelse vid 10 kr vite.

För misshandel å Jakob Jakobsson Bäcks i Endre, stod på sin tid arbetaren G. A. Sjöstedt i Endre tilltalad.
Målsägaren, som till följd af våldet måste intagas på lasarettet, var nu fullt frisk och personligen närvarande Några ersättningsan språk ville han emellertid icke göra, alldenstund han visste att svar. saknade tillgångar; ansvarsyrkandena öfverlemnade han åt åklagaren. Svar. har förut erkänt. Yttrande på 5 sammanträdet.

Förlikt förklarades ett af Adolf Bomqvist mot Anna Karlqvist Fårö väckt åtal angående olofligt tillgrepp.
— Så äfven att misshandelsmål med samma kärande mot Aug. V. Fransson å Fårö.

För öfverträdande af skogsförbud stodo i två särskilda mål husbönderna L. F. Gardelin och F. Söderström, Ytlings i Othem, tilltalade. Bägge nekade hvadan målen för bevisnings förebringande uppskötos till 5 sammanträdet.

Delvis erkände gjorde klockare V. Engström och husbonden O Larsson i Hejdeby, hvilka förut instämts. af bryggare L., Vedin för det de skull ha idkat oloflig jagt å af kär. arrenderade jagtmarker.
Kär. hade nämligen till detta sammanträde inkallat fem vittnen, af hvilka två särskilderinrade sig vid olika tillfällen ha sett svat randena med bössa i händerna å omtalade ävor och åtföljda af sina hundar, hvilka vid ett tillfälle drifvit hare.
Svar, som förut alldeles nekat, men nu som sagdt delvis erkände, de försökte emellertid genom ett vittne bevisa att öfverenskommelse skulle träffats, muntlig sådan förutom ett kontrakt, med kär. om tillåtelse att jaga å nämda marker.
Kär. bestred dock den muntliga öfverrenskommelsen.
På bägge idor gjordes yrkanden och anPr om ersättning. Yttrande på 6 sammanträdet.

För försummad snöskottning stod landtbrukare W. von Corswant, Stafva i Barlingbo, tilltalad.
Genom sin ladufogde som ombud medgaf svar. vid detta sammanträde att vägen varit igenyrd, men tiden hade varit för kort att försätta den i farbart skick.
Angif. i målet, hvilken kommit körande vid omtvistade tillfälle och då stjälpt med sitt lass, bestred detta, likaså svars:s påstående att han skulle stjälpt till följd af att fordonet var öfverlastadt.
Yttrande på nästa sammanträde.

Målet mot arbetare O. Melander, Varplösa i Björke, angående hemfridsbrott hos Aug. Pettersson, Smidegårda i samma socken förevar åter.
Något nytt deri förekom icke; åklagaren begärde emellertid att svar. skulle åläggas edgång på grund af sitt fortsatta nekande. Härtill var svar. villig.
Kär. fordrade ersättning för en del inslagna önsterrutor m. m.
Yttrande på 6 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 April 1895
N:r 56

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag endast haft att handlägga några civilmål.

Södra häradsrätten.
(Fjärde vårsammanträdet.)
Följande utslag ha i dag afkunnats.
I ärekränkningsmålet emellan K. J. Edman, Gullarfve, och Henrik Johansson, Mölner i Väte, dömdes Johansson att böta 60 kronor samt ersätta käranden med 35 kronor.

Folknöjet å Burgsviks hamn. Bröderna Gustaf Pettersson Botvide i Öja ock Jacob Pettersson Mickels i Vamblingbo hade vid förra sammanträdet med ed friat sig från åtalet att ha såväl begått våld som okvädat t. f. länsman Svante Lindström, när han 22 sistl. April skulle från ång. Klintehamn ilandföra en full agent. Pettersönerna dömdes nu emellertid att utgifva försutet vite med 25 kr. hvardera. Åklagarens anhållan om att målet måtte få hvila, till dess ett annat dermed sammanhängande mål afgjorts, ogillades äfvensom öfriga yrkanden.

I testamentsk landermålet emellan Lars Nyman Englefs och enkan Maria Jacobson Bockes i Fröjel m. fl. bifölls käromålet emedan J. ej varit berättigad att i testamentet förordna såsom han gjort.

Karl Lundgren Gumbalde i Stånga yrkade att af Wilhelm Bergström Tjängvide i Stånga utbekomma ersättning för 5 mån. 18 dagars arbete. Sv. förpliktades till kär. utgifva 35 kronor jämte 16 kr. i kostnaden.

Bråket å Visborgs slätt. Målet mot döfstumme järnarbetaren Oscar Pettersson från Visby förklarades hvilande i afvaktan på utgången af ett annat dermed sammanhängande mål.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 April 1895
N:r 55

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkyrka, 6 April.
Kutjagt. Äfven här ute har ett par sälhundsungar slagits denna vår, och hade drifisen varit gröfre hade nog denna jagt blifvit lönande.

Långt lidande. En arbetare härstädes sjuknade 16 Mars förlidet år i blodförgiftning.
Efter att en gång varit hemma från Visby lasarett, måste den stackars karlen än en gång dit, enär det onda förvärrades. I sintet af förra månaden, således efter öfver ett års sängliggande, kom döden som befriaren.

Stöld. Härom natten bortstals från en hemmansägare härstädes en liten svart och hvit nassekulting, som tillsammans med sin mamma och syskonen bebodde gårdens stia. Nigon spaning på tjufven finnes ej.

Södra Gotland, 6 April.
Rågbrodden ser nästan öfverallt ganska dålig ut. På flere ställen har ej snön, som kom vid jultiden på den ofrasna marken, bortgått vid blidvädret i slutet af Januari så att någon käle kom ej i jorden, före den myckna snön som sedan föll. På sådana ställen har brodden alldeles bortgått nu visande svarta mullen.

Fjällfisket som efter den myckna hafsisen tänktes blifva lönande då isen släppte landet, har i år utfallit ganska ringa eller ojämt, i det någon enda liksom af slump kunnat få rätt vacker fångst någon enda gång, under det större delen knappast sett någon fisk i sina gillror.

De första seglarna vi för året sett från våra kuster hafva varit laxkuttrar af hvilka synts någon då och då kryssande här utanför. Enligt fiskrarnes utsago lära fångsterna i år utfallit ganska ringa och lär arbetet dermed till följd af den ostadiga väderleken varit ganska besvärligt.

Vamlingbo, 6 April.
Mässlingsepidemien är nu i aftagande härstädes. Skolornas elever ökas dag för dag. Värst ansatta ha de små barnen varit, ty oaktadt härvarande småskola varit instäld flera dagar å rad, har dock lärjungarnes antal många dagar blott uppgått till 4—5 stycken, de öfriga (hela antalet uppgår till cirka 25 st.) ha varit frånvarande på grund af sjukdomen.

En fiffig landibrukare som hade sin slöjdverkstad i närheten af ladugårdshuset, som var täckt med halm, fann på en ganska sinnrik utväg för att under kölden kunna ha eldstad i verkstaden Han anlade i jordytan ett från spisen i verkstaden gående rör, som utmynnade långt från ladugårdshuset, för att förekomma eldsolycka, och se det gick, ty då eder meddelare härom dagen, i sällskap med flera andra, besåg den egendomliga anläggningen, brann en duktig brasa i spisen och röken gick obesväradt genom det så lågt liggande röret och ut i det fria.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 April 1895
N:r 55

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Erkände allt, så när som på att blodvite uppkommit, hvilket han bestred, gjorde arbetare Gustaf Sjöstedt i ett mot honom väckt åtal angående våld mot hemmansägare Jacob Norbeck i Ekeby.
Våldet hade föröfvats 7 sistlidne Mars vid Österport.
Sjöstedt dömdes till 20 kr. böter och ersätta kär med 10 kr.

För störande uppträdande utanför handlanden Lindgrens affär vid Hästgatan, 1 sistlidne Mars, stodo sjömännen Johan Erik Vessman, Sigurd Magnusson och Erik Mårtensson tilltalade.
Nämda dag hade de varit inne i staden för att inmönstra, hvarvid de togo sig för mycket till bästa.
Vessman hade utanför nämnda affär påträffat de två andra, hvilka, som han sade skulle ha »skält på honom på engelska».
— Hvarför skälla ni på mi? frågade V.
Dermed råkade alla tre i gräl, hvarvid Vessman skulle kullkastats af Magnusson och Mårtensson, der han låg till polisen kom och afförde honom till häktet.
Genom ombud nekade de båda andra till att först ha börjat grälet.
De fäldes hvardera till 10 kr. böter för fylleri och 10 kr. för störande uppträde.

»Lite på röken» var jag nog vid tillfället, medgaf arbetare A. L. Ahlstedt, instämd för misshandel å timmermannen Norrby sistförflutna Karldag här i staden, »men jag tilldelade blott N. ett slag, så en liten skinnbit å näsan föll af».
N. skulle först förnärmat honom.
Norrby, personligen närvarande, anmärkte att han fått mottaga två slag af svar.
Alstedt fick plikta 40 kr. för våld och 10 kr. för fylleri.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 April 1895
N:r 51

Om Oss Drivs med WordPress