Rykten om stölder

dels af kläder, dels af ur cirkulera i staden. Huruvida de endast äro versioner af berättelsen om den på annat ställe i dagens n:r omförmälda urstölden eller om de äro med verkligheten öfverensstämmande är ännu ej kändt. Hos stadsfiskalen har emellertid endast urstölden hos Ekvalls blifvit anmäld.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Augusti 1896
N:r 130

Stöld af ett damur

begicks i slutet af förra veckan hos förmannen Ekvall, boende å Manhem. Dervid hade så tillgått, att tjufven vid ett tillfälle, då Ekvalls familj befann sig borta, beredt sig inträde genom en öppen dörr och tillägnat sig uret, som var af guld och hängde på byrån i herrskapet Ekvalls sängkammare.
Såväl tjufven som det stulna äro dock antagligen anträffade. Samma dag som stölden begicks inkom nämligen till stadsfiskalen en vid Rosendal boende, sjuttonårig flicka, Anna Lovisa Pettersson, för att tigga. Härvid lade man märke till, att flickan, som eljes var dåligt klädd, var försedd med klocka, för hvars: åtkomst hon vid gjorda efterfrågningar ej kunde nöjaktigt redogöra. Bl. a. uppgaf hon, att hon erhållit den af en fru i Stockholm för gjorda tjänster. Stadsfiskalen tog uret i förvar och har från Stockholm begärt underrättelser om flickans uppgifter. F.n. vistas Lovisa Pettersson på fri fot, men kommer att häktas så fort hon kan anträftas. Hon lär föra ett kringstrykande lif, och i hemmet vet man ej var hon befinner sig, tv derifrån aflägsnade hon sig för ett par dagar sedan. Hennes uppträdande hos stadsfiskalen var mycket besynnerligt så att man skulle kunna antaga att hon ej är vid sina sinnens rätta bruk.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Augusti 1896
N:r 130

Från landsbygden.

Burgsvik 20 Aug.
Ohygligt nidingsdåd, vittnande om djurisk råhet, föröfvades här i socknen i onsdags. Då en arbetarehustru på kvällen skulle mjölka sin ko, fann hon denna liggande på marken, badande i sitt blod, med ett förskräckligt gapande sår i länden längs ryggraden. Kvinnan tillkallade genast folk till hjälp och vid den undersökning man företog af såret sågs genast, att dådet var föröfvadt med en yxa, som huggits rätt ned i länden, till hela sin bredd och djup. Huruvida kon efter det förfärliga slaget hon erhållit kan räddas till lifvet eller ej, är ännu ej att afgöra, men troligen måste den nedslagtas.
Hvem den barbariske föröfvaren af dådet är vet man ännu ej med bestämdhet, men har man sina misstankar riktade mot en person, som samma dag arbetade i närheten af den hage, der kon betade.

Fisket vid både östra och vestra kusterna har under denna sommar varit så ringa gifvande som ej på många år. Hvarken ström ming eller torsk har kunnat fångas. I går natt fångades några valar vid vestra kusten af Vamlingbo, men i natt var återigen fångsten slnt.

Rågsådden är under gynnsamma förhållanden börjad allmänt i går, och i dag första såningsdagen. Från andra socknar mäles att personer derstädes för öfver åtta dagar sedan verkstält denna.

Klen »ökning» har vid verkstäld tröskning nästan alla sädesslag visat sig gifva. Rågen en tunna och derunder efter sextio band, men så är den också ovanligt vigtig, till 120 å 125 kg. pr tunna. Kornet vill ej gifva mera än en och en kvart till en och en half tunna på häck af ganska lågvigtig vara. Hvetet har hvad ökvingen beträffar varit något bättre.

De följdes ät i döden. Då ett par personer sistlidne tisdagsmorgon gjorde ett besök längs med vestra sjöstranden, som leder åt Vamlingbo, observeraees en hafsörn, som i täta kretser svängde sig fram och tillbaka öfver vattnet strax inne vid landbacken på ett par fots vatten. Plötsligt slog fågeln ned med fart, men der måste han träffat på något föremål, som var honom öfvermäktigt i styrka, ty han måste oaktadt väldigt motstånd med vingarne, med hvilka han förtviflat piskade böljorna, följa med utåt, dragen af någon osynlig varelse under vattnet. En kvarts timme fortgick den egendomliga »bogseringen», derunder flera lofvar gjordes än hit och än dit, men till sist försvann örnen, med ett sista klagande läte under vattnet och syntes ej mer till.
Troligen skulle örnen försöka sin lycka på fiskafänge men hade dervid påträffat för stor fångst, som då han slagit sina klor i så djupt, att han ej mäktade frigöra sig med den stackars rätt bäddat en graf åt honom på hafvets botten, dervid kanske såväl fisk som fångare fingo förlikas: i döden.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Augusti 1896
N:r 127

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
»En ättling af de karoliner». För oljud utanför handl. Anton Holms fönster å S:t Hansgatan natten till 15 sistlidne Juli stod svarfvare Karl Niklas Söderberg instämd. Enligt stämningen skulle svar. vid nämda tillfälle knackat på fönsterbrädet och dervid orerat så högt, att flere grannar väckts upp af oljudet. En person hade telefonerat till poliskontoret med påföljd att ett par konstaplar genast infunno sig på platsen och togo hand om S.
I sitt omständliga svaromål förklarade Söderberg att han verkligen ivfunnit sig utanför Holms fönster berörda natt, men i helt fredlig afsigt, och då han knackade på, ville han endast tala några ord med Holm, ty de hade en liten affär sinsemellan. Holm skulle ha i förvar en klocka, som svar:s broder pantsatt för 3 kr., och nu ville svar. ha igen uret såsom varande hans rättmätiga egendom. Härpå ville ej Holm gå in så der oförhappandes midt i natten Hur nu den nattliga dialogen aflopp, så blef Söderberg, der han stod utanför, »upprörd till sin inre menniska», då han såg H:s omedgörlighet, och! blef kanske i hettan litet ifrigare än vanligt.
Domaren: — Söderberg borde väl veta sen gammalt hvad anständigheten fordrar och inte så der midt i natten ställa till oljud på gatan. Söderberg var väl berusad, kan jag tro?
Svar.: — Med förlof, nådig herr borgmästare, berusad var jag inte, de’ kan Jag säga, ty såsom varande »en ättling af de karoliner» vet jag nog att skicka mig. Nej, onykter var jag inte.
— Ja, men litet lifvad var ni väl ändå vid tillfället i fråga?
— Ja, det vill säga, nog var jag »lite’ berörd af starka drycker», de var jag kanhända, nådig herr borgmästare, men det inverkade icke på mig. Jag blef rörd till mina inre känslor . . .
Domaren afbrytande:
— Ja ja, men erkänner nu Söderberg att han var utanför Holms fönster?
— De gör jag, nådig herr borgmästare, men i helt fredlig afsigt, det kan jag försäkra.
Jag får anhålla ödmjukligen hos vällofliga rådhusrätten, att få ett så mildt straff som möjligt. Det kunde ju vara bra med en varning för denna gång, nådig hr borgmästare, och jag lofvar ödmjukt att inte göra om detta.
Jag är annars en fredlig menniska, det kan jag försäkra, och gör inte en menniska, ja inte en mask förnär. . .
Nådig herr borgmästare, slipper jag denna gång med en varning?
Söderberg fick böta 15 kr.

För andra resan olaga maltdrycksutskänkning fick bryggare J. Sjöberg böta 50 kr.

Målet mot Oskar Ekman från Sundbyberg förevar åter. Svar. inlemnade en skriftlig förklaring, deri han föraträdesvis tramhöll sin apparats ofarlighet och att hans massage endast gått ut på att sätta de personer, som köpt hans apparat, in i rätta sättet att sedan själfva begagna apparaten. Äfven företeddes intyg från provinsialläkare E. Olsson i Sundbyberg, som förordade apparatens praktiska duglighet och rekommenderade den för de sjuka den afsåg. Åkl. anmärkte att Ekman behandlat 50—60 personer medels massage samt sålt piller och kolpastiller. Härpå invände svar. angående behandlingen hvad han derom nyss anfört, och hvad försäljningen af piulerna angick fås de äfven i handeln. Han tog företrädesvis endast upp order.
Målet öfverlemnades.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Augusti 1896
N:r 121

Rättegångs- och Polissaker.

Till länsfängelset har af länsman Boberg införpassats för fosters läggande å lön 25-åriga pigan Vendla Konradina Kristina Vikström, född i Lummelunda och boende i Viklau.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Augusti 1896
N:r 120

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Förnyad ransakning har idag hållits å länsfängelset med för våldet å arbetarne Karl Högström tilltalade arbetarne Klas Nilsson-Söder, S. G. Johansson-Holmqvist och Fr. V. Skön. Samtliga svar. äro födda i Kronobergs län i Småland, Söder 1875, Holmqvist 1874 och Skön 1877. Den skadade Högström är enligt af åklagaren företedt läkarebetyg betydligt på bättringsvägen och såren äro delvis läkta. I ersättniog begärde svar. af Söder 100 kr. för sveda och värk, 50 kr. för förlorad arbetsförtjänst och för läkarevård 50 kr. Af Skön och Holmqvist inalles 30 och 20 kr. af hvardera. Söder dömdes till 8 månaders straffarbete och de två andra till 100 kr. böter hvar dera.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt. För kvacksalfveri stod Oskar Ekman från Sundbyberg idag instämd. Enligt stämningen skulle svar. ha utöfvat massörsverksamhet utan att dertill vara lagligen berättigad. Han hade intet att anmärka mot stämningen. Åklagaren yrkade ansvar enligt 3 § af k. förordningen 13 Juli 1887.
Svar. anhöll om 14 dagars uppskot för att få tillfälle ingå i närmare svaromål.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Augusti 1896
N:r 117

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ransakning med de för våldet å järnvägsarbetare Karl Högström, begånget utanför Norderport, häktade arbetarne Lars Johan Edvard Nilsson-Söder, Sven G. Johansson-Holmqvist och Fr. V. Skön har idag hållits å länsfängelset. De tilltalade vidhöllo dervid sina förut vid polisforhör lemnade uppgifter. Enligt läkarebetyg har den skadade Karl Högström ett knifhugg i nacken och 3 i ryggen, men hopp finnes att han ej skall komma att lida framtida men af våldet. Ännu får han emellertid kvarligga minst 14 dagar på lasarettet. För anskaffande af prestbetyg uppsköts ransakningen till 7 Aug., då Skön och Holmqvist, hvilka försattes på fri fot, ålades inställelse vid hämtnings påföljd.

Med för stöld inför södra häradsrätten tilltalade f. kronoarbetskarlen K. P. Jansson-Fulltupp hölls ransakning angående af svar. enligt egen uppgift, hos trädgårdsmästare Karl Edberg å Lenna föröfvade tillgrepp af en yxa, en spade, en tång och i par stöflar, alltsamman värderadt till ett par kronor.
Svar. erkände och dömdes till 2 års straffarbete och 5 års förlust af medborgerligt förtroende.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Juli 1896
N:r 115

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För brott mot ordningsstadgan, stodo jungfru Josefina Medvall och enkefru L. Nyberg tilltalade och erkände och dömdes hvardera till 2 kr. böter.

För djurplågeri, dervid han användt en häst behäftad med fyra öppna sår. deraf af smärta otvetydigt, villats, stod hemmansägare Johan Pettersson, Tofta, instämd. Han erkände och dömdes till 25 kr. böter.

Målet mot bryggare J. Sjöberg angående olaga utskänkning förevar åter, men svar. lyste med sin frånvaro. Emellertid hördes poliskonstaplarne Ahlqvist och Sverker, hvilka intygade att de en dag i April för svar, i hans bostad läst upp länsstyrelsens första resolution avgående stadens utskänkningsrättigheter och enligt hvilken resolution svar underrätrades att Johanna Vesterlunds rättighet, hvilken svar. genom ötverenskommelse med ägarinnan innehade öfverflyttades på Aug. Johansson, Vid föregående rättegångstillfälle anförde nämligen, svar. genom ombud, att kan ej kunde minnas detta.
Utslag 10 Aug.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Juli 1896
N:r 113

För våld efterlyste

järnvägsarbetarne Frans Vilhelm Skön, född 1877 och Klas Johan Edvard Nilsson-Söder född 1875, båda från Furuby i Kronobergs län, häktades i går f. m. i Klintehamn, dit de, efter att några dagar ha hållit sig gömda utanför staden, begåfvo sig i tisdags afton. I går e. m. ankommo de till staden med fångskjuts och insattes på aftonen genast å länsfängelset.
Vid dessföriunan hållet polisförhör ha de efter försök att slingra sig undan alla efterräkningar slutligen funnit för godt att erkänna sig skyldige till det våld hvarför de anhållits. Af deras berättelser ha framgått; att Söder sedan någon tid för blott en obetydlighets skull burit agg till arbetaren Karl Hagström och länge haft i sinnet att hämnas. På söndagsaftonen hade de två våldsverkarne varit tillsamman med några andra kamrater å en danstillställning vid fotogenupplaget utanför — Norderport och dervid äfven Here Isdje våldsverkaren Sven Gustaf Johansson-Holmqvist, född 1879 i Dedesjö i Kronobergs län. Under dansen hade Karl Hagström jämte några andra arbetare från Hästnäs tillkommit. Hagström, som förhöll sig tyst och stilla, trodde icke då att Söder bar på något agg till honom. Men senare, då de kommo ner på allmänna vägen, blef han hastigb tagen ur sin villfarelse, då Söder utan vidare plötsligt sprang efter honom och gaf honom ett svårt knifhugg i nacken, Härmed var början gjord till våldet och pu kommo både Skön och Holmqvist och hjälpte S.
Sedan fick Hagström hugg på hugg i ryggen från den uppretade Söder, som fick bjälp af Skön, hvilken slog omkull H. på vägen, hvarefter båda våldsverkarne fortsatte misshandeln. Äfven Holmqvist var framme och tilldelade Hagetröm några sparkar. När de slutligen lemnade den öfverfallne på vägen, hade H. utom hugget i nacken 6—7 svåra hugg i tyggen.
Af den våldfördes kamrater, hvilka försvunno under det våldet begicks, återkom nu arb. Alfr, Gardell för att se till H., hvilken låg nästan badande i blod. En skjuts anskaffades hvarp&å den skadade genast fördes till lasarettet. Hans tillstånd är ännu mycket medtaget.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Juli 1896
N:r 111