Burgsvik 20 Aug.
Ohygligt nidingsdåd, vittnande om djurisk råhet, föröfvades här i socknen i onsdags. Då en arbetarehustru på kvällen skulle mjölka sin ko, fann hon denna liggande på marken, badande i sitt blod, med ett förskräckligt gapande sår i länden längs ryggraden. Kvinnan tillkallade genast folk till hjälp och vid den undersökning man företog af såret sågs genast, att dådet var föröfvadt med en yxa, som huggits rätt ned i länden, till hela sin bredd och djup. Huruvida kon efter det förfärliga slaget hon erhållit kan räddas till lifvet eller ej, är ännu ej att afgöra, men troligen måste den nedslagtas.
Hvem den barbariske föröfvaren af dådet är vet man ännu ej med bestämdhet, men har man sina misstankar riktade mot en person, som samma dag arbetade i närheten af den hage, der kon betade.
Fisket vid både östra och vestra kusterna har under denna sommar varit så ringa gifvande som ej på många år. Hvarken ström ming eller torsk har kunnat fångas. I går natt fångades några valar vid vestra kusten af Vamlingbo, men i natt var återigen fångsten slnt.
Rågsådden är under gynnsamma förhållanden börjad allmänt i går, och i dag första såningsdagen. Från andra socknar mäles att personer derstädes för öfver åtta dagar sedan verkstält denna.
Klen »ökning» har vid verkstäld tröskning nästan alla sädesslag visat sig gifva. Rågen en tunna och derunder efter sextio band, men så är den också ovanligt vigtig, till 120 å 125 kg. pr tunna. Kornet vill ej gifva mera än en och en kvart till en och en half tunna på häck af ganska lågvigtig vara. Hvetet har hvad ökvingen beträffar varit något bättre.
De följdes ät i döden. Då ett par personer sistlidne tisdagsmorgon gjorde ett besök längs med vestra sjöstranden, som leder åt Vamlingbo, observeraees en hafsörn, som i täta kretser svängde sig fram och tillbaka öfver vattnet strax inne vid landbacken på ett par fots vatten. Plötsligt slog fågeln ned med fart, men der måste han träffat på något föremål, som var honom öfvermäktigt i styrka, ty han måste oaktadt väldigt motstånd med vingarne, med hvilka han förtviflat piskade böljorna, följa med utåt, dragen af någon osynlig varelse under vattnet. En kvarts timme fortgick den egendomliga »bogseringen», derunder flera lofvar gjordes än hit och än dit, men till sist försvann örnen, med ett sista klagande läte under vattnet och syntes ej mer till.
Troligen skulle örnen försöka sin lycka på fiskafänge men hade dervid påträffat för stor fångst, som då han slagit sina klor i så djupt, att han ej mäktade frigöra sig med den stackars rätt bäddat en graf åt honom på hafvets botten, dervid kanske såväl fisk som fångare fingo förlikas: i döden.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Augusti 1896
N:r 127