Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet.)
Ännu ett dikningsmål. Landtbrukaren Arvid Pettersson, Smiss i Linde, hade instämt delägarne i en del sanka marker lydande under Hexarfve och Bodarfve hemman inom Fardhem, samt Hesselby och Smiss m. fl. hemman inom Linde.
Sistlidet år hade på ansökan af såväl kär. som några utaf svarandena laga syn blifvit hållen i och för utdikning af nämda sankmarker. Förrättningen hade verkstälts af landtbruksingeniör K. A. Sylvan med vederbörligt biträde. Öfver förrättningen, som afslutades 25 sistl. Juli, hade åtskilliga af svar. hos konungens befallningshafvande anfört besvär.
Kär. yrkar i sin stämniog att intet afseende fästes vid svar:s klagomål utan att de måtte dömas skyldiga att deltaga i utdikningsförslaget på så sätt som i syneinstrumentet finnes angifvet. En stor del af svarandena bestrida kär:s påstående såsom något för dem båda öfverflödigt och onyttigt.
Fardhemsboarne isynnerhet, hvilka hade sina ägor torrlagda till 4 fot genom en större kanal, som genom den s. k. Visnemyr sträcker sig från Stånga utåt Hemse socken. Ingeniör Sylvans förslag att nästan parallelt uppdraga trenne aflopp ansågs äfven öfverflödigt.
Ett borde vara tillräckligt.
Delägarne hade verkligen ingått en s. k. förening, deri de förbundit sig att hvar och en bekosta sina egna rågångsdiken så långt deras egna marker sträckte sig. Ingeniör Sylvan kunde icke godkänna föreningen, emedan alla ej underskrifvit densamma. Men hade dock delvis lagt denna till grund för dikningsförslaget. Ansågs af svar. oriktigt. Om föreningen icke kunde godkännas i ena afseendet, skulle den ej heller i något annat afseende vara användbar. Några af svar. instämde dock i det närmaste i kär:s åsigter.
Enligt hr Sylvans upplysning deltog en del, isynnerhet Fardhemsboarne, med så liten procent i företaget, att de ej ens betalade för hälften af sina egnarågångsdiken, då deremot såväl kär. som några af svar såsom t. ex. Hesselby finge betala ända till 63,85 procent.
Häradssyn begärdes. Häradsrätten yttrar sig öfver målet vid nästa sammanträde.

Fick i stället dansa till tinget.
Husbondesonen Johan Nilsson, Hanbjers i När, hade sistlidne annandag jul kmmit i kunskap om att några ungdomer voro samlade hos hustrun Kristina Johansson, Hägdarfye i samma socken. Nilsson tyckte att det var ett lägligt tillfälle att komma in och få sig en dans.
Men af de innevarande nekades han inträda och bortvisades.
I stället fann nu svar. sig föranlåten att låta några större stenar dansa in genom ett fönster, hvarvid tre rutor fingo dansa med in i rummet. Anmäld härför hade nu svar. på kallelse af kronolänsman Emil Eneman måst infinna sig vid tinget, der han erkände.
Kristina Johansson begärde 1 kr. 80 öre för glasrutorna, jämte 15 kr. för inställelse.
Utslag vid tredje sammanträdet.

I krig mot en kvinna. Uppå angifvelse af enkan Kristina Karlsson, Nasumme i Tofta, hade kronolänsmannen M. E. Svallingsson låtit till tinget inkalla fiskaren Anders Svensson, Rangvalds i Tofta, för att han natten emellan 6 och 7 sistlidne Dec. på vägen öfverfallit och med en grof stör slagit kär.
så att blånader uppstått i ansigtet. Dessutom hade svar. hotat att slå ihjäl henne. Läkarebetyg företeddes.
Svar. medgaf delvis kärandens påstående, men han hade ej slagit henne med någon stör utan en käpp, och det för att försvara sig mot enkan hvilken skulle öfveröst honom med skymfliga tillmälen och med en större käpp hotat både honom själf och hans pojke.
De uppkomna blånaderna hade enkan erhålllit när hon i vredesmod kastat sig i ett stenröse. Åkl. öfverlemnade målet, men målsägaren ville hafva uppskof för bättre bevisning. Deremot hade svar. ingenting att invända, ty han blefve då i tillfälle att stämma enkan för ärekränkning m. m.
Uppskof till andra dagen af fjärde sammanträdet.

För oloflig rapphönsjagt var Aug. Eriksson, Ammor i Vestergarn, af samme åkl.
åtalad. Svar. erkände genom ombud. Utslag vid nästa sammanträde.

För andra gången tilltalad för olaga försäljning af maltdrycker var fru Fredrika Krokstedt å Burgsvik. Svar., som hade rättighet att i förening med mat åt spisande gäster servera maltdrycker, erkände.
Utslag samtidigt med förra målet.
Oskar Lindberg, Gudings i Alfva, tilltalad för liknande förseelse, nekar fortfarande. Som målet öfverlemnades å ömse sidor, kommer utslag att meddelas vid nästa sammanträde.

Ärekränkningsmålet, emellan Karl Johan Edman, Gullarfve i Väte, samt Henrik Johansson, Mölner, förekom ånyo till behandling. Målet, som förklarats hvilande till dess ett annat mål mellan parterna blefve afgjordt, hade af Edman anmälts till upptagande. Svar. som erkänt förut, upplyste nu att när både härads- ock hofrätten ansett att Edman handlat på god tro när han köpt och afverkat ifrågavarande skog, han äfven på god tro sagt hvad som af Edman lagts svar. till last Utslag meddelas vid fjärde sammanträdet.

Ett barnuppfostringsmål emellan Anna Amanda Nilsson från När och Karl Nilsson, Rikvide, öfverlemnades utan bevisning. Utslag vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Februari 1895
N:r 25

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Utslag har i dag afkunnats mellan Desideria Jönsson, kärande, och hennes moder Maria Jönsson, svarande, angående ersättning för underhåll. Ehuru det visserligen under rättegången visats att svaranden fått åtnjuta vård och underhåll af sin dotter, men hon själf ock kunnat bidraga till sitt uppehälle samt då ej blifvit utredt under hvilka tider och i hvilken utsträckning svaranden erhållit sin dotters omnämda vård och underhåll, har rådhusrätten saknat all grund för bedömande af den ersättning som skulle tillkomma Desideria Jönsson. För den skull ogillades dennas käromål, men skulle parterna själfva vidkännas sina kostnader i målet.
Svarandens ombud, tullförvaltare Lyth, dömdes för synnerligen förargelseväckande beteende vid rättegångstillfället 10 sistlidne December att böta 100 kronor.

Till aga i hemmet dömdes minderåriga J. G. E. Melander-Sylvan, hvilken föregående sommar snattat frukt i åtskilliga trädgårdar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Februari 1895
N:r 24

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland 4 Febr.
När yankeen höll bal. En från det sköna landet i vestern nyligen hemkommen ung emigrant härifrån hade häromdagen inbjudit sina unga bekanta af bägge könen till en bal på en plats kallad Gäddtorp. Då värden var good templare eller något ditåt kunde naturligtvis inga sprithaltiga drycker ifrågakomma som njutning. Men deremot hade mannen uttänkt ett originelt sätt att traktera sina gäster. Så snart dessa anlände bjödos dem i stället för välkomstbägaren rykande — kroppkakor hvilka, aptitliga som de lära varit, gingo åt som småsupar. Emellan hvarje dans, upprepades bjudningen sf dessa »förfriskningar». Vid tiotiden på kvällen gick af stapeln en storslagen måltid af återigen kroppkakor. Under denna uppträdde flere duellanter af såväl det täcka, som det otäcka könet täflande mot hvarandra. Någon egentlig hufvuddrabbning var man ej mäktig utföra, men hederns lagar uppfyldes. Af lätt insedda skäl måste balen afslutas med måltiden och kunde ej fortsättas in på småtimmarne.

Burgsvik, 3 Febr.
Den i bref från mellersta Gotland omnämde luftaren från Visby, som narrat folk med sin putspomada har nu hunnit våra bygder och har nedslagit sina bopålar hos ett fruntimmer. Sedan han nu fått fast plats gör han små utflykter i omkringliggande socknar om dagarne; men kommersen tycks derunder gå ganska skralt beroende detta på den varning allmänheten förut genom tidningen erhållit.
Kvinnor, som han anträffat ensamma vid hemmet, har han dock försvarligt skrämt och och fått att i rädslan göra affär med sig. En arbetarehustru hade han häromdagen västan förskrämt med sina ord och åtbördor. När hennes man om kvällen hemkom och hustrun omtalade hvad som passerat, skyndade mannen till luffarens bostad beväpnad med en dugtig knölpåk. Han träffade dervid »värdinnan» utantör bostaden och bad denne helsa sin hyresgäst att komma ut. Men kvinnan, som anade oråd, skyndadei stället in och reglade dörren.
Luffaren är en person, som förut vistats här i trakten och trots ombytet af namn genast igenkändes. Han var då känd för att föra ett supigt och oregerligt lefnadssätt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Februari 1895
N:r 21

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För öfverfallet sistlidne måndagsafton i hörnet af Cramérska huset, hvarvid en äldre man, som vi förut nämt, sårades af en knif i handen, var i dag hotelldrängen K. G. Ahlin inkallad. Han erkände våldet så tillvida att han, berusad som han då var, icke kunde erinra sig förloppet.
Åklagaren yrkade ansvar. Uppskof.

För våldet å krogen vid Södertorg dömdes Johannes Henriksson att böta 150 kr. och ersätta statsverket för i målet nörda vittnen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Februari 1895
N:r 20

Publicerat

Till länsfängelset

införpassades i går af kronolänsman Eneman, Gustaf Vilhelm Schröder, men hvars rätta namn är Adolf Johansson, för våld, begånget i Etelhems socken. Johansson är 25 år gammal, född i Hellberga socken, Kronobergs län, och skrifven i Madesjö socken i Kalmar län.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Februari 1895
N:r 19

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Med för fjärde resan stöld förut straffade och nu åter häktade fattighjonet J. P. Ahlgren hölls i dag ransakning å länsfängelset.
Denna gång gälde det ett tillgrep på Södra kyrkogatan sistlidne lördagsafton. Å., skickad i ett ärende, kände sig, då han kom utananför fru Karolina Möllerströms affär dragen till några utanför hängande skyltsaker, och lydande sin ögonblickliga ingifvelse, ryckte han till sig i förbifarten en ylletröja och ett par damasker, alltsammans af målsegarinnan värderadt sammanlagdt till 2 kr. 75. Sedermera häktad erkände han inför t. f. stadsfiskalen vid af denne hållet förhör, att han utan att vidare reflektera öfver saken» tillgripit omnämda persedlar.
A., född 1856 på Gotland, frigafs 1891 efter uttjänadt straff för fjärde resan stöld och har sedan dess för det mesta uppehållit sig på fattighuset. Han vidhöll sin afgifna bekännelse och dömdes för femie resan stöld till 1 1/2 års straffarbete och 6 års vanfräjd.

För lösdrifveri dömdes i går f. kronoarbetskarlen Olof Aug. Ahlstedt till 2 års tvångsarbete.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Februari 1895
N:r 18

Publicerat

Knifhuggen

genom venstra handen blef i måndags afton i närheten af Donners plats en äldre man i samhället. Han var stadd på väg till sin i trakten liggande bostad, då han från Cramérska stallgården hörde skrik och oväsen, hvilket föranledde honom att ett ögonblick stanna. I detsamma rusar derifrån ut en mansperson, hvilken med lyftad knif går emot honom, och i nästa nu har karlen riktat ett kraftigt hugg mot honom, Det träffade, som nämts, i handen, dock icke farligt, men så att den tillsvidare måste bäras i band.
En kort stund efter det ofvanstående tilldragit sig, blef polisen kallad till platsen för att afstyra ett vildt slagsmål inne på nämda stallgård. Det var hotelldrängen Karl Gustaf Ahlin från Östergötland hvilken, mycket berusad, anfallit en sin kamrat, Ahlin hade dragen knif, mej kamräten hade lyckligen undgått densamma, medan A. själf råkat skära sig på fere ställen så att blodet rann om honom. Efter mycket besvär lyckades konstaplarne få A. med sig till vaktkontoret, der han fick sofva ruset af sig. Då han blifvit nykter, mindes han ingenting af hela uppträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Januari 1895
N:r 17

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För utfående af. resterande belopp å försåld afverkningsrätt å 78 tunnland skog i s. k. Kohagen hade J. V. Smedberg instämt sågverksägare J. A. Andersson.
Likviden hade erlagts i afbetalningar, af hvilka den sista enligt stämningen skulle verkstälts i Aug. förlidet år.
Svar. godkände krafvet så till vida att ban var villig betala för 70 tunnland, emedan det efter köpet visat sig att af den omnämda afverkningsdelen 8 tunnland bestode af åker och myr och hvarför han icke ansåg sig skyldig betala.
Enligt hvad han deraf funnit var han endast skyldig kär. 2500 kr, en samma som han en gång i vittnens närvaro erbjudit S. kontant för undvikande af rättegång, .som emellertid denne då nekat mottaga.
Kär. företedde ett intyg af landtmätare Strömberg enligt hvilket hela ytinnehållet af omtvistade areal skulle utgöra 78 tunnland och 14 kappland.
Svar. begärde 2 månaders uppskof för att sedan snön var borta låta företaga mätningar å den inköpta delen.
Detta bestred kär., yrkade slut på målet och 10 kr. för inställelse. Uppskof.

För uraktlåtenhet att betala hyran samt för ett, enligt stämningen, fördt »lastbart» och oordentligt lif i lägenheten hade smedsmästare Vickman såsom vice värd för fastigheten 53 i strandrotens första kvarter instämt skräddare Lagervall. Den resterande hyran utgjorde 18 kr. 50 öre för Dec. och Jan. månader.
Fyra kärandevittnen hördes, af hvilka några, som bodde i samma hus, berättade att vid flera tillfällen hörts bråk o. oväsen från det rum en trappa upp som svar. med hustru och minderåriga barn bebodde. En gång, en natt, hade ett af vittnena, fru Gabrielsson, f. d. ägarinna af fastigheten, kommit upp. i öfre våningen lockad af bullret och:då sett Per Flygare stående midt på golfvet och bland annat yttrat att det vore bäst ropa på polis, Flygare, personligen närvarande, bestred detta; något bråk eller lif hade det icke varit. Atleten Larsén hade vid tillfället varit der och de hade roat sig med att »bryta arm».
Ett annat af vittnena hade flere gånger sett fru L. litet ankommen och trodde att bråket berodde på henne.
Svar. bestred genom sitt ombud, Per Flygare, och äfven personligen det s.k, lastbara lifvet, och hvad anginge hyran hade han icke vetat till hvem han skulle betala; han visste icke hvem som blifvt ägare till huset.
Detta bestred fru Gabrielsson under förklaring att hon vid ett par tillfällen låtit svar. förstå — en gång i vittnens närvaro — att hon skulle sälja och hade sålt huset.
Svar. dömdes att utgifva 18:50 samt ersätta kär hans rättegångskostnader.

Brast åt eden gjorde i dag arb. Joh Henriksson i ett mot honom förut väckt mål angående våld mot uppasserskan på utskänkningsstället vid Södertorg.

Till länsfängelset har i lördags afton för stöld af en del skyltaskar utanför fru Karolina Möllerströms affär vid Södra Kyrkogatan införpassats fattighjonet Jakob Petter Alfred Ahlgren, född i Visby 1856. A. är förut straffad för 4 resan stöld.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Januari 1895
N:r 16

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 24 Jan.
Misslyckad tjufnad. En person, stadd i mindre lofligt äreude häromnatten, blef derunder utsatt för ett ganska öfverraskande möte. Som hans visthus nu allaredan börjat blifva väl uttömdt, beslöt han skaffa sig någon påfyllnad, men då kassan var klen, skulle det ske på ett mindre ärligt sätt, dervid hans tank:r föllo på en förmögen bonde isocknen, hvars källaredörr han af gammalt visste vara ganska lätt att öppna.
I lördags natt, då det var alldeles becksvart mörker, inställer sig mannen på ort och stäl!e med en tomsäck, men fann mot sin förmodan dörren låst. Så tyst som möjligt lyckades han dock praktisera sig in genom en glugg. Säcken törsåg han skyndsamt med fylluad at kött och potatis och stälde så ut den genom gluggen för att själf komma efter. Men knappt var han utkommen förr än han kände sig famnad af ett par kraftiga armar. Af det oförmodade angreppet blef tjufven så slagen med skräck att han blott förmådde stöna fram ett: »kors i herrans namn». Men själftbevarelseinstinkten segrade öfver förskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten. Väl var angriparen kraftig, men den angripne var honom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han också efter stora ansträngningar lyckades frigöra sig. Men lika hastigt fattades han åter i tröjan. som refs i tu; då angriparen släppte sitt tag och tjufyven, kände sig fri, var han ej sen att sätta sin person i säkerhet genom en skyndsam flykt, lemnande säcken med de tillgripna varorna i sticket. Att förfölja honom ansåg angriparen ej nödigt utan tog han i stället in säcken och granskade densamma för att om möjligt deraf finna någon ledning för upptäckandet af hvem tjufven vore. Till sin förvåning fann han att säcken vore bangs egen med märkt namn, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i huset sofvande personer ej väckts. Ej ett ord undantagandes de första utropen hade växlats. Angriparen var bonden på stället, som i något ärende varit borta om kvällen och dervid dröjt längre borta än ämnadt var, men hemkommit just då tjufven smusslade med källargluggen och då förstått hvarom frågan var. Påföljande morgon visade han säcken och tillfrågade sitt husfolk om de mindes till hvilken denne var utlånad eller gifven. Drängen på stället upplyste genast härom. Genast afsändes några rader till mannen att skyndsamt infivna sig i bondgården, men utan resultat. Vid ett andra bref från bonden, hållet i en mera sträng och hotaude ton, fann han dock rådligast att infiuna sig. I början spelade han den förolämpade oskulden, men då bonden visade honom säcken och sade honom när och hvartill han lånat densamma, fann han för godt att stiga ner från sina höga hästar, samt bekände sitt tilltag och bad bevekande om förlåtelse. Denna beviljades honom också, men dessförinnan fick han till lifs en grundlig moralpredikan beledsagad af några bastanta örfilar.

Mellersta Gotland, 24 Jan.
Ett gammalt ord säger: af skadan blir man vis men icke rik. Detta ha åtskilliga i dagarna fått erfara i en socken härstädes; en s. k. »luffare» har farit omkring och sålt s k. »förgyllavitvål» för att polera upp silfver och guld, men efter nogran anolysering befans den innehålla endast en komposition af krita och trippel, som fabrikören nog sammansatt själf, all den stund han är murare till yrket. För öfrigt är han visbybo. För att få billigt logi har han gått till väga på följande vis: han sade sig äga en förmögenhet af 2 000 kr. och som der fans en giftavuxen dottar på stället ville han anamma henne med hull och hår. På tre dagar skulle allt vara klappadt och klart, kärleken besvarade förmögenhetsvilkoren uppgjorda, och det viktigaste af allt: ringar köptes af gedignaste halt för ej mindre än 20 kr. Men när dessa tre dagar voro ändade kom ingen friare tillbaka.

Senast i den gångna böneveckan har det talats mycket om barmhertighetsverk och äfven skrifvits vidt och bredt derom, Men hur går det till i verkligheten? En fattig hustra hvars man är i Amerika, sitter med tre minder åriga barn och har ej på många månader för att ej säga år e hållit ett enda öre. All sin egendom har hon måst sälja för mycket ringa värde till lifsuppehälle, och det enda hon hade kvar af värde var en väggklocka värd 20 kr. hvilket efter utmätving måste säljas för 1.80 för att betala dagsverks pengar, 80 öre. Det är hjärtskriande att höra deras nöd berättas af trovärdiga personer. Guds ord säger dock att det är saligare att gifva än att taga.
Hur är det bestäldt med sanningsenligheten i Butle? hafva vi i dag all anledning att fråga. I föregående lördagsnummer införde vi ett meddelande från landtbrukaren J. Engström, Enge, deri denne bestred de uppgifter, som en korrespondent lemnat rörande behandlingen af en hos nämde Engström vistande gosse. I ett oss meddeladt intyg förklarade ledamöterna i fattigvårdsstyrelsen, O. Zackrisson, P. Olsson, C. A. Nyström och N. Vahlby, att Engström icke mottagit någon gosse, tillhörig Butle samhälle af fattigvårdsstyrelsen ej heller på dess anmodan.
Nu hafva vi mottagit ett ytterligare genmäle från ifrågavarande gosses morföräldrar, deri det heter: »Undertecknade kunna ej förblifva tysta, då vi se, hurusom sanningen kringgås i ett genmäle af hemmansägaren Johan Engström, Enge, angående vår döda dotters barn. I genmälet är antydt, att han af oss ombedts mottaga gossen, hvilket påstående är i strid med sanningen. Hade vi haft den befallande rätten öfver gossen, hade han aldrig kommit till den ofvannämde hemmansägaren, men som gossen under flera år åtnjutit fattigvårdsunderstöd, så kunde vi icke hindra gossens öfverlemnande åt honom.
Helena och Anders Olsson.» Härtill är fogadt ett så lydande intyg:
»Att den i tidningen omskrifne gossen blifvit af mig, ordförande i Butle fattigvårdsstyrelse, under år 1894, utackorderad till hemmansägaren Johan Engström, Enge i Butle, och icke af hans morföräldrar, varder härmed på- begäran intygadt. Butle 21 Januari 1895.
Olof Vahlby, Altheime.»
(Två vittnen).
Sedan båda parterna nu blifvit hörda, hoppas vi, att meningsutbytet må vara slut rörande denna sak.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Januari 1895
N:r 14

Om Oss Drivs med WordPress