Etikett: Bachér

fördes igår eftermiddag stoftet efter kronofogden J. H. Bachér. Processionen avgick kl. 3 från sorgehuset vid S:t Hansgatan till gravkapellet å gamla kyrkogården, där den rikt blomsterhöljda kistan inbars och placerades på katafalken under tonerna av en sorgmarsch. Kring kistan församlades sedan utom de närmast sörjande en stor mängd personer företrädanda skilda intressen på ön, landshövding Roos i spetsen för landsstaten, representanter för handel och sjöfart, domarkåren, läkare etc. Den avlidne var även hög frimurare och följdes av ordensbröder till graven. Sorgeakten inleddes med psalmen 452:1, Jag går mot döden var jag går, varefter officianten, pastor Th. Freeman, i anslutning till texten i Första Petri brev 1:3-4 höll en varmhjärtad betraktelse.
Vi ha att känna tacksamhet att en människa födes, sade tal., tacksamhet över att hon får komma hit till att gagna och arbeta, och vi känna även tacksamhet då vi stå vid hennes bår, tacksamhet över vad finn varit och vad hon fäts uträtta bland oss. Kanske kännes tacksamhet som störst när vi förlora det käraste vi äga. Är livet än tungt kunna Vi vara tacksamma vm vi därmed kunna leva oss in till ett evigt liv, en evighet där det är slut på allt jordiskt lidande. När vi nu med, tacksamhet för vad han varit, överlämna stoftet till förgängelsen, överlämna vi också hans själ till det eviga livet, till ernåendet av det himmelska arv som Gud berett där ovan.
Följde så den vanliga ritualen, varpå sjöngs andra versen av samma psalm och kistan utbars till familjegraven, där den sänktes under de närvarandes tysta farväl Vid graven framträdde f. landskamrer O. Melia och höll följande minnestal:
John Bachér är ej mer. Med honom har bortgått en person, känd och kär för vida kretsar å vår ö.
Saknaden hos nära anhöriga, som han lämnar efter sig i djupaste sorg, kan helt naturligt icke tolkas av en utomstående. Saknaden hos dem åter, vilka i allmänna värv och den personliga samvaran komma i beröring med honom, har visserligen fått sitt uttryck på flera sätt, men må det likväl vara mig tillåtet att samla tankarna kring hans minne.
John Bachérs gärning i det allmännas tjänst började tidigt. Då det ämbetsverk, där jag då hade mitt värv, mottog hans första insats, var han en helt ung man. Jag har till hans mogna mannsålder följt hans fortsatta verksamhet å mer än ett håll, särskilt i Gotlands läns landsting. Trogen var denna ämbetsgärning, såsom minnet av den fått sitt uttryck i inskriptionen å kransen från länsstyrelse och landsstat. Trogen sitt kall, det var John Bachér, icke endast i statens tjänst, från vilken förhållandena i förtid kommo att skilja honom, utan också i de mångfaldiga, andra värv, där det nu återstår att finna ersättare åt honom. Längre dagsverke får nog mången sig förelagt, ett mera fyllt av arbete och ärlig strävan, än hans, lämnar knappast någon.
Men har arbetet haft sin tid, så har också det vänsälla umgänget haft sin.
Icke endast om erkänsla för fyllda värv vittnar skörden av kransar och deras i ord uttryckta meningar, vittna de sänkta flaggorna överallt i vår stad, vittnar tillslutningen kring hans bår. En vän, en för oss här samlade kär vän, är det vi nu bevisa den sista hedersbetygelsen. Och huru många av de små i samhället, som han så ofta, begennyttigt och utan sparsamt utmätande av tid och omtanke, gav sitt stöd, deltaga ej med oss i saknaden vid hans bortgång.
I denna mening är det som jag, frammanande jämväl de frånvarandes känslor, beder oss, som äro här samlade, att ägna John Bachér våra tankar.
Livet lever bland oss, hans minne. Frid över hans stoft!
Därmed var den högtidliga akten till ända och begtavningsföljet återvände till staden.
Bland den rika skörden av praktfulla kransar, som nedlagts å båren, märktes särskilt följande:
från Gotlands länsstyrelse och lansstat med guldfransade blå och gula band (Trogen ämbelsgärning och vänfast sinnelag bevaras i minnet); från Gotlands läns lantsting med blågula band. (Ett tack för gott arbete); från Gotlands läns hushållningssällskap med blå och vita band (Tack för plikttroget arbete); från hushållningssällskapets förvaltningsutskott och och egnahemsnämd men svarta band Tack för gott samarbete); från tjänstemannen i hushållningssällskapet med vita band (Tack för trogen vänskap och gott kamratskap); från Visby stads hälsovårdsnämd med svarta band (Men tacksamhet); från hamndirektionen med vita band; från Visby stads hyresnämd med blågula bana (Med tack); från frimurarelogen S:t Nikolaus med svarta bana (Broder och vän, länge skall Ditt minne bevaras); från tjänande bröder i S:t Nikolaus med svarta band (Evigt liv blive lönen för broderligt samarbete. Vila i frid !); från Visby högre flickskolas styrelse med vita bana (Med varmt tack); från Slits och Roma järnvägs styrelse med blågula band.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1923
N:r 106

Efter en längre tids tärande sjukdom (lungtumör) har kronofogdein John Herman Bachér i dag på morgonen avlidit i sitt hem härstädes. Med honom har en i vida kretsar över hela Gotland känd och allmänt aktad person skattat åt förgängelsen.
Bachér var född i Visby den 22 juli 1863 och son till grosshandlaren J. A. Bachér och dennes maka, född Hallenberg. Han blev student härstädes 1881 och inskrevs på hösten samma år vid Uppsala universitet, där han 1886 avlade hovrättsexamen, varefter han ingick vid landsstaten i Gotlands län och utnämdes till länsbokhållare 1891 och till häradsskrivare i södra fögderiet 1904. Redarn följande år blev han kronofogde i nämda fögderi. I denna befattning kvarstod han, tills han på grund av fögderiförvaltningens omorganisation i riket 1918 överfördes på indragningsstat. Han var den siste kronofogden på Gotland. Vid sidan av sin maktpåliggande tjänst, som han alltid skötte med sällsport nit, plikttrohet och oväld, hade Bachér emellertid även tid och krafter övriga för en hel del offentliga uppdrag och kommnunala värv. Under åren 1887-1902 var han, sålunda ombudsman vid riksbankens avdelningskontor härstädes. Dessutom har han under en följd av år beklätt sekreterare, posten hos hamndirektionen och hälsovårdsnämden, varjämte han alltsedan 1911 varit kamrerare hos landstinget och sedan 1906 skattmästare hos hushållningssällskapet av förvaltningsutskott han ävenledes var mångårig ledamot, liksom han också varit egnahemsnämdens sekreterare ända sedan demna institutions tillkomst. Under åren 1906-1919 tillhörde Bachér vår kommunalrepresentation, där han alltid med frejdigt mod kämpade för vad han ansåg vara samhällets rätt och bästa.
Det är sålunda ett långt liv i krävande arbete och utomordentlig pliktuppfyllelse, som ändats med Bachérs frånfälle. Det heter ju — och det med rätta — att ord äro fattiga, då det gäller att erinra om en sådan livsgärning, ty det egentliga erkännandet för ett sådant dagsarbete kan endast lämnas av honom, som värderar efter de ofelbara måtten. Om John Bachér måste dock erkännas, att han var en ovanligt duglig tjänsteman, en sällsynt hjärtegod människa och trofast vän. Hans rika och gedigna karaktärsegenskaper gjorde honom överallt avhållen och uppburen och hans minne skall förvisso alltid leva aktat och vördat hos de, snart sagt, otaliga personer av alla samhällslager, med vilka han under sitt verksamma liv kommit i beröring.
Närmast sörjes den bortgångne av maka, född Calissemdorff, och fem barn, av vilka äldste sonen är löjtnant vid flottarn och äldsta dottern tjänsteman i Svenska handelsbankens härvarande avdelningskontor.
Med arvledning av dödsfallet äro flaggorna inom samhället hissade på halv stång.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Maj 1923
N:r 101

Kronofogden John H. Bachér född den 23 juli 1863 avled den 3 maj 1923.
Visdy den 3 maj 1923.
Emelie Bachér, född Calissendorff.
Barnen.
Syskonen.
Meddelas endast på detta sätt.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 Maj 1923
N:r 101