Dag: 27 augusti 2026

Fiskeritillsyningsmannen d:r Lars Kolmoding nu afgifna årsberättelse innehåller i hufvudsak följande:
Strömmingsfisket var såsom vanligt icke obetydligt under vårmånaderna på nordvästra kusten, där medelst fastsättning på grunden eller invid land tämligen goda fångster gjordes under ett par veckors tid. Den erhållna strömmingen, som till det mesta utgjordes af lekfisk, var, såsom förhållandet i allmänhet i är med dylik, af sämre beskaffenhet och otjänlig för saltning eller rökning, hvadan den ock kunde betinga sig endast ett jämförelsevis lågt pris. Sommar- och höstdriffisket var synnerligen på västra kusten mycket ojämt, beroende på den under sensommaren och bör jan af hösten mycket ombytliga och ofta stormiga väderleken, som hindrade fiskarne från att gå ut. Under dylika förhållanden blir fisken, såsom våra fiskare säga, »flyktig» d v. s han stryker vida mer omkring än eljest, då en jämnare väderlek är rådande. De hastiga strömkastningarna och i sammanhang därmed stående hastiga temperaturväxlingarna, för hvilka sistnämda strömmingen är särdeles känslig, och hvilka merendels stå i förbindelse med oroliga väderleksförhållanden, göra, att han då söker till ett så att säga >neutralt> område, där en mera likformig temperatur är rådande d. v. s. han stryker då så långt ut från kusten och ned på ett sådant djup, att han icke där kan nås af drifgarnen, och möjligen drager han sig då för en längre eller kortare tid till långt aflägsna trakter af Östersjön.
I följé af dessa ogynsamma förhällanden bar ock drifgarnsfisket på västra kusten varit mindre gifvande, och exempelvis må här anföras, att på sträckan Fårö—Visby, där år 1897 hufvudsakligen genom drifning erhöllos något mer än 80,000 valar, fångades blott omkring 58,000 valar under sistlidna år, och torde af sistnämde årsfångst minst en tredjedel kunna räknas såsom vunnen medelst fastsättning. Äfven på sydöstra kusten har driffisket varit ojämt, ehuru icke kanske i så hög grad som på den västra. Här må t. ex. antföras att vid Djupdy fiskläge erhöllos
under Maj vid 7 drifningar 222 valar
under Juni vid 14 drifningar 2,972 valar
under Juli vid 17 drifningar 9,865 valar
under Augusti vid 3 drifningar 1,930 valar
under Septemb. vid 7 drifningar 782 valar
under Okt. vid 7 drifningar 1,720 valar
under Nov. vid 12 drifningar 7,695 valar
Under Augusti, September och Oktober, då driffisket under vanliga förhållanden här mest plägar idkas, var det hufvudsakligen i följd af ogynnsam väderlek mycket inskränkt och ofta förhindradt, hvilket framgår af den omständigheten, att man under dessa tre må nader ej funnit sig föranlåten till att göra flera än 17 drifningsförsök eller lika många, som under Juli månad ensamt utfördes. Resultatet af dessa tre månaders drifningsförsök uppgår sålunda ej till fullt hälften af, hvad man erhöll under Juli månad, och utgör något mer än hälften af hvad, som under November månad erhölls på 12 drifningar, På flera håll har man också klagat öfver, att garnen så ofta »lupit ibop» under drifningen, hvilket beror på den omständigheten, att motsatta strömmar varit rådande inom det område, där garnlänken varit utsatt, hvilket naturligtvis i hög grad menligt skall inverka på driffiskets resultat.
Oaktadt dessa ogynsamma förbållanden har dock strömmingfisket i sin helhet under sistlidna år visat ett bättre resultat än man kunnat vänta, då mängden af här under sistlidne år fångad strömming kan uppskattas till omkring 326,800 valar eller 44,000 valar mindre än under 1897, hvilket sistnämda år kan anses hafva gifvit en fallt nedelmåttig fångst.
Värdet at under året fångad strömming kan uppskattas till omkring 116,700 kronor.
Värdet å garnen 181,165 kronor.
Värdet å båtar 43,920 kronor.
Antalet strömmingsfiskare uppgår till 1,297 st.
Antalet strömmingsgarn uppgår till 12,700 st.
Antalet strömmingsbåtar uppgår till 456 st.
Torskfisket har i sin helhet varit vida under medelmåttan. På sydligaste delen af ön, sträckan från Näsref till Faludd, har det dock varit rätt godt, i det mängden af här fångad torsk kan uppskattas i det närmaste till hälften af totalfångsten inom länet. Under de senare åren har torskfisket inom nämda område visat ett märkbart stigande, under det att det på öfriga platser i allmänhet gått nedåt. Orsakerna härtill ligga i den omständigheten, att man numera på sydligaste delen af ön använder icke blott handsnöre utan ock långrefvar, hvilka sistnämda redskap där för omkring ett tiotal år sedan voro västan okända, och vidare däruti, att mar på de platser, där laxfisket numera blifvit med lifligt intresse omfattadt, med vida mindre ifver än förut ägnar sig åt torskfisket, såsom mindre lönande, och slutligen — hvilket väl icke är den minst viktiga faktorn — torsken förekommer icke i så stor mängd nu på den öfriga kuststräckan af ön som förut, men har sannolikt ännu sitt stamhåll på grunden närmast söder om och sydost från Hoburgen. Han är visserligen en strykfisk, men detta hindrar icke att han vissa perioder kan på en plats uppträda i betydlig mängd och under andra vara där ganska sällsynt, och att dessa perioder kunna omfatta flere år. Iakttagelser i den vägen äro gjorda på flera ställen vid Östersjöns och Bottenhafvets kuster, där man kommit till erfarenhet om, att torsken, som förut förekommit talrikt, under hela tiotal af år varit nästan försvunnen eller åtminstone förekommit ytterst sparsamt. Det lider intet tvifvel, att vi äfven här vid Gotland skulle kunna påvisa en dylik periodicitet i torskens förekomst, om vi ägde fullständiga och noggranna uppgifter rörande torskfisket under ett århundrade.
Mängden af här under förlidet år fångad torsk kan beräknas till . . 230,650 kilogr., som i värde motsvara omkring 34,300 kronor. Värdet af vid torskfisket använd materiel med undantag af båtar, som begagnas äfven till annat fiske, kan beräknas till omkring 7,860 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Mars 1899
N:r 47