presenterade sig ångaren Wisborg, när den i fredags e. m. inlöpte i vår hamn. Hela förskeppet var belagdt med ett tjockt istäcke, som sträckte sig långt upp på brygga, vanter, stag och spiror och kom ångaren att ligga två fot djupare förut än den borde, Resan hade tydligen varit mycket besvärlig. Redan vid utgåendet från Stettin i onsdags e. m. mötte fartyget en stickande nordostlig storm, och efter 24 timmar var det så nedisadt, att kaptenen lät vända under vinden ett par timmar, medan man afisade förskeppet, som gräfde riskabelt djupt i de svåra sjöarne under den tunga extra lasten. Så snart man fått känning af Hoburgen blef det bättre, ty det blof då litet lä aflandet. »Ja ja», sade Wisborgs raske befälhafvare helt anspråkslöst, när vi försökte pumpa honom om detaljer från resan, »allting höll, och då var detju ingen fara, men nog var det bekymmersamma timmar. Jag fick hålla mig uppe hela tiden, fast jag hade influensa och egentligen bort ligga i min koj.» Men sådant anser en sjöman föga värdt att tala om.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Mars 1899
N:r 47