Kategori: 1940

Konstnären Curt Wiberg har trollat.

Förliden vinter var som bekant ganska sträng för våra breddgrader och det hände litet varstädes att vattenledningar fröso. Till och med värmeledningsrör fröso sönder för den delen, men det berodde kanske mer på frånvaron av bränsle än den rådande skarpa kölden. Emellertid råkade även stadshotellet ur för malören att ett vattenrör sprang och en översvämning blev följden. Det var närmast festvåningen som blev utsatt och skadad. Inget ont som inte har något gott med sig — tack vare vattenskadorna beslöt hotellbolaget att realisera ett gammalt önskemål om renovering av festvåningens huvuddel, stora salen och de två rum, som ligga i linje med denna. Och man hade tillgång till konstnärligt smakråd, som nu också lyckats smidigt och vackert omsätta hotelledningens önskemål och intentioner i ett resultat, som man närmast skulle vilja kalla för trolleri.
När man säger att stadshotellets festvåning blivit omgjord utan ombyggnadsarbeten, så tycker man i förstone, att då skall det väl icke vara mycket att göra där. Men den nya gestalt, vari etablissementets festivitetssvit nu framträder bär vittne om vad en kunnig fackman kan åstadkomma. Konstnären Curt Wiberg är gammal bekant i Visby. Han har här utfört en lång rad arbeten sedan den tid konstnären Yngve Lundström började en konstnärlig renovering av våra publika lokaler, särskilt Snäckgärdsbaden och stadshotellet (Gillestugan), Ångbåtsbolagets kontor etc. Mycket av vad under denna tid kom till stammar från hr Wibergs hand och från senare år. kan nämnas hans restaurering av stadshotellets klubblokal (gamla tredjeklassen), som i smakfull inredning och originell dekorering blivit en trevlig samlingsplats. Är det för övrigt någon som tänker på att den del av Gillesstugan, som – ligger närmast utanför Hansarummet, är en gammal gränd, som här gick fram mellan två fastigheter. Nu är den infogad i hotellets matsalskomplex och har hr Wiberg att tacka för sin varmröda dekor.
I detta sammanhang kan nämnas, att konstnären, som i de svenska konstnärernas deltagande i dekorerandet av Sveriges paviljong på New Yorks Expo, för sin del utförde en väggdekoration, just i dagarna fått meddelande om att denna väggdekoration förvärvats från utställningen av ett svenskt universitet i Amerika och sålunda kommer att stanna där borta.
Vad har då utförts i stadshotellets festvåning efter denna blivit så förvandlad? — Det är på sätt och vis den gamla kända våningen men ändå en ny interiör, och första chocken får man redan i entrérummet, som nu presenterar sig nytapetserat i rött med nya gardiner, kristallkrona i stället för den gamla tunga skllampan samt till och med den stora spegeln finurligt omgjord i stil med inredningen.
Stora salen har fått nya tapeter i guld, kristallkronorna ha bibehållits men värmeelementen under fönsterna ha dolts bakom trägaller, som i utformning och färg gå igen även i smårummen. Det stora fula elementskåpet till höger om absiden i salens norra ände har borttagits och tryckts ned under panelen nedtill. Det stora fula ventilationsgallret till vänster om absiden har försvunnit men ändå har man en känsla av att lokalen är luftig och väl ventilerad. Upptill runt salen har konstnären nämligen lagt en fris med runda medaljonger, som illusoriskt verka genombrutna och i en av dessa i norra väggen har ventilationstrumman inpassats.
I absiden satt förr i världen en underlig målning med några nakna figurer i problematiskt plastiska ställningar. Målningen avlägsnades för några år sedan men nu ha väggfälten åter fyllts och detta på ett synnerligen lyckat sätt. De begränsas och skiljas åt med pilastrar av trä och fälten ha försetts med blomsterdekorationer: gotländska blommor. Där står blåelden och akvilejan, rosen och salivian och …
ja, det hela blir till en veritabel sommarbukett ur vår gotländska flora.
Sakkunskapen har hjälpt till att leta fram specifikt gotländska blommor och samlingen är ännu inte komplett.
Absiden, där som man kanske minnes förr fanns en musikestrad, begränsas på sidorna med blågröna draperier och har upptill försetts med gulaktiga stavlampor, som dolda belyser målningarna.
Träder man så in i första salongen märker man först att väggarna fått gråblå tapeter i bredrandiga mönster, armaturen än ny, de gamla fyra små kristallkronorna ha ersatts med en enda av mattglas i originell blomliknande utformning. De gamla kronornas minnesmärken ha camouflerats med målade rosetter.
Den innersta salongen eller om man så vill den yttersta, har hållits i guldbrunt och själva alkoven längst i norr har på något sätt gjorts intimare den väntar nästan på bröllop. I båda salongerna har parkettgolv och nya mjuka mattor inlagts, särskilt fäster man sig vid en vacker matta i vitt och gråbrunt i alkoven.
I stora festsalen har parkettgolvet nyslipats. I alla tre lokalerna ha möblerna omlackerats — färgen på såväl dessa som träinredningen är hållen i gråbeige. Alla möbler ha omklätts och att färgerna i möbeltyg, gardiner och inredning harmoniera behöver väl icke särskilt understrykas. Konstnären har lyckats uppnå ett särdeles vackert helhetsintryck, lokalerna ha blivit festliga men samtidigt hemtrevliga.
Ifråga om omklädnaden av möblerna liksom gardinuppsättningarna har tapetseraremästare Emil Ohlsson utfört ett förstklassigt och gott arbete.
Stadshotellets festvåning är ju praktiskt taget stadens enda festivitetslokalitet och det är därför glädjande att stadshotellets-ledning trots tidens ondska och bekymmer velat kosta på denna renovering, som ju kommer allmänheten till godo i form av trevliga lokaler vid fester och högtidligheter. Konstnär Wiberg är också att gratulera och vi tro att det omdöme vi här ovan lekmannamässigt tillåtit oss uttala, också kommer att bekräftas av allmänheten.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 31 Oktober 1940
N:r 253