Kategori: 1937

Publicerat

Slite.

Den 8 febr.
Fältskjutning inom Slite skyttegille ägde 1 går rum vid Klints i Othem. Målen utgjordes av helfigurer å 500 m., kg-skytt å 250 m. och hjälm å 90 in. Mot varje mål lossades 6 skott. Vädret var emellertid allt annat än idealiskt med snöyra och hård blåst, varför skyttarna hade att kämpa mot såväl avdrift som dålig sikt. Medeltalet träffar blev trots detta 9. Skjutningen gav följande resultat:
Klass IV: 1) E. Johansson, Boge; 2) B. Bonde, Slite; 3) Rolf Pedersen, Slite.
Klass III: 1) Bernh. Andersson; 2) G. Berggren; 3) N. Lyth.
Klass 1) Helge Pettersson, Boge; 2) A. Sundahl; 3) H. Holmberg.
Klass I: 1) Lyman Carlsson; 2) Carl Bertil Myrsten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Temperatur och lufttryck

i Visby fr. o. m. tisdagen kl. 2 e. m. t. o. m. idag kl. 12 midd.

Lördag:TermometerBarometer
kl. 2 e. m.+ 3,8743,0
kl. 4 e. m.+ 3,1742,4
kl. 6 e. m.+ 3,1742,2
kl. 8 e. m.+ 2,8742,2
kl. 10 e. m.+ 2,7742,2
kl. 12 midnatt+ 2,7742,2
Söndag:  
kl. 2 f. m.+ 2,5743,3
kl. 4 f. m.+ 1,8743,3
kl. 6 f. m.+ 0,5743,8
kl. 8 f. m.– 1,8745,0
kl. 10 f. m.– 0,7746,8
kl. 12 middag– 1,0747,6
kl. 2 e. m.– 1,9749,3
kl. 4 e. m.– 3,4749,7
kl. 6 e. m.– 3,9750,8
kl. 8 e. m.– 3,9751,6
kl. 10 e. m.– 4,1752,2
kl. 12 midnatt– 4,2752,8
Måndag:  
kl. 2 f. m.– 4,2753,3
kl. 4 f. m.– 4,0753,9
kl. 6 f. m.– 3,2754,3
kl. 8 f. m.– 3,0755,1
kl. 10 f. m.– 3,1755,5
kl. 12 middag– 3,2756,5

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Landsbygden. Stånga.

STÅNGA, 8 febr.
En trevlig Röda Kors-fest hade i går kväll anordnats i Malmgard, där vid sjutiden drygt 300 personer församlats.
Festen inleddes med ett musiknummer av Stånga musikkår under ledning av hr Edmund Söderlund, varefter de församlade hälsades välkomna av Stångakretsens ordförande, folkskollärare R. Dahlgren. Så blev det sång av Stånga sångförening samt en vacker tablå \”Julrosen\”, utförd av några småbarn, varefter talarstolen bestegs av landshövdingskan Gertrud Rodhe, som höll ett intressant föredrag om Röda korsets arbete. Hon började med att behandla de uppgifter, som åvila organisationen i händelse av krig och kom därefter in på arbetet i fredstid, vilket icke är mindre betydande. Tal. uppehöll sig särskilt vid de nyttiga verksamhetsgrenar, som startats i och med skoltandvården, sjuksköterskeutbildningen, hjälpen med småbarnsutrustningar åt medellösa, utdelandet av sjukvårdsutrustningar m. m.
Efter föredraget togs en stunds kaffepaus, under vilken musikkåren spelade. Så blev det gutamål av några skolbarn samt ytterligare sång, varefter hr Dahlgren avtackade alla medverkande samt utbringade ett leve för Sverige och publiken unisont sjög Stenhammars \”Sverige\”. Slutligen förrättades aftonbön av kyrkoherde Adrian Kronqvist, som till sist läste \”Välsignelsen\”, varjämte sjöngs ps. 500 v. 7.
Den i alla avseenden lyckade festen var icke slut förrän vid halvelvatiden, då deltagarna skingrades. De som så önskade Pingo t. o. m. gratis skjuts hem, vilken välvilligt ställdes till förfogande av en närvarande bussägare. Ett bra tillskott i kassan torde Stångakretsen också kunna räkna på.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Landsbygden. Lärbro.

LÄRBRO, 7 febr.
Vägarna tjurförening hade i lördags e. m. sitt årssammanträde hos lantbr. Svante Ahnqvist, Vägome. Att leda dagens förhandlingar utsågs kontrollassistent John W. Andersson.
Årsräkenskaperna föredrogos och beviljades styrelsen ansvarsfrihet för det gångna årets förvaltning. Föreningens inkomster och utgifter balanserade på en summa av kronor 1,188. I betäckningsavgifter hade inbetalts kr. 512 för 139 kor. Betäckningsavgifterna bestämdes i likhet med det gångna året till kr. 3,50 för medlemmars kor och kr. 4 för övriga kor. Foderlegan beslöts skall utgå med kr. 365 pr år räknat.
Till styrelseledamöter valdes hrr L. Lindström, Hammars, Adolf Falk, Vägome, och Svante Ahnqvist, Vägome. Styrelsesuppleanter blevo hrr Otto Kellgren, Norrbys, och J. Nilsson, Hammars. Revisorerna omvaldes, nämligen hrr Konrad Ahlberg och Emrik Söderström, Vägome, med A. Herlitz, Vägome, som suppleant.
Efter förhandlingarnas slurliöll kontrollassistent John W. Anderson, ett anförande om tuberkulosens bekämpande med de Bangska och Ostertagska metodernas tillämpning. Talaren påpekade att vid misstänkta fall av juvertuberkulos bör veterinär omedelbart tillkallas, emedan mjölken innehåller tuberkelbaciller, vilka kunna smitta människor, som förtära mjölk efter dessa kor. Vid tvångsnedslaktning för ifrågavarande sjukdom utgår ersättning av statsmedel. Medicinalstyrelsen har nu till k. m:t ingått med förslag om att djur, som reagerat för bovin tuberkulos över tre års ålder skola förses med reaktionsmärke i höger öra, samt att där 75 proc. av besättningarna reagerat samtliga djur där skola förses med reaktionsmärket. Vid den därefter följande diskussionen framhölls att tuberkulinundersökningarna ej alltid voro tillförlitliga.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Landsbygden. Tingstäde.

TINGSTÄDE, 8 febr.
Fältskjutning hade Tingstäde skyttegille i går anordnat i trakten av Träskvälder med skottriktning mot träsket. Ett 20-tal skyttar deltogo och avlossade vardera 18 skott mot trenne olika mål. Kretsens vandringspokal erövrades av Natanael Glansholm med 16 träffar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Vandringssöndagen i går.

Ett besök på Marmorverket i Hejdeby.
Vädret tedde sig inta vidare hoppingivande vid 7-tiden i går morse, om man händelsevis råkade kasta en blick ut genom fönstret. Marken var nämligen betäckt med snö, men inte den där gnistrande helvita, utan det hela liknade fastmer s. k. snömodd eller rentav snöslask. Vilket kan gå på ett ut. Aha, det var trevligt. Då blir det väl ingen vidare anslutning till AIK:s och Gotlands Alle-handas vandring, ty inte vill väl någon gå ut och traska på slaskiga vägar, tänkte man,
Men hur det nu var, så började det frysa på lite smått, och si. Ett par timmar senare hade naturen antagit en annan karaktär med nordanvind och frisk och behaglig luft. De som till äventyrs hade hoppats på aa få fortsätta med den ljuvliga och lättiga morgonsömnen bedrogo sig storligen. Promenadsugenheten (nytt men bra ord) tog ut sin rätt, och det var inte annat än att hoppa i kläderna och bege sig ut till österport, ty alltid fanns det väl något tiotal vandrare. Men det blev fler än tio. När klockan visade halv tio hade en rätt ansenlig skara samlats, varav de flesta voro gamla bekanta från föregående vandringar, men dessutom hade många nya tillkommit. Allt som allt räknades ett sextiotal deltagare, vilket sannerligen inte var dåligt en sådan morgonstund, som från början icke tedde sig så inbjudande för långpromenad.
Och så skedde starten. Någon gruppindelning behövdes inte, ty i allas anleten vittnade beslutsamhetens friska hy om, att det inte skulle bli någon gångtävlan. Det blev det heller icke utan en lagom promenadtakt, och denna behölls bra ända till framkomsten till Marmorverket, som utgjorde målet för promenaden denna gång.
Det blev också en angenäm stund \”i marmorns värld\”, (vi kunna väl uttrycka oss poetiskt även i fråga om sten utan i att hugga i sten). De flesta av oss hade förut knappast någon aning om hur modern marmorindustri arbetar, och vi bleve därför en erfarenhet rikare. Marmorverket, eller Nya A.-B. Gotlands Marmor, som det fullständiga firmanamnet lyder, ligger i splendid isolation ute i skogen vid s. k. Tjutet. Efter ungefär en timmes promenad hade vandrareskaran kommit till ort och ställe, och med kassör Bertil Björk som ciceron besågs nu anläggningen både utan och innan.
Först gjordes en titt på marmorbrottet, varifrån råvaran hämtas, och där berättade hr Björk om hur själva brytningen m. m. tillgår. Marmorn består av sedan flera årtusenden tillbaka gjorda avlagringar i kalkstenen, förstenade djur m. m., och det man ser mellan \”blommorna\” i stenen är slamlin o. dyl., som också under tidernas lopp förkalkats. Allt detta har en gång stått under vatten, som än sjunkit undan och än på nytt höjt sig, varigenom vissa remnor bildats i berget, som fyllts med något fältspat-liknande ämne, vilket åter bundit ihop dessa renmor. Marmorblocken, som ingalunda te sig så märkvärdiga i oförädlat tillstånd, utskäras med borrmaskin, och blocket föres därpå medelst en liten järnväg in till den bredvidliggande sågen. Den såganläggning, som A.-B. Gotlands Marmor äger, är den modernaste stensågen 1 Sverige. Det är bolagets driftschef ingenjör B. Fritz, som förbättrat densamma genom att helt och hållet följa en annan princip vid vattenmatningen, som sker med kvartssand med någon tillsättning av stålsand. Sågtekniken inom stenindustrien står annars på ungefär samma ståndpunkt som för 50 år sedan, hur egendomligt det än låter. Genom de förbättringar, ingenjör Fritz uppfunnit, kan emellertid marmorverkets såg på blott ett par dygn såga ett stenblock av en meters höjd och 3,8 meters längd. Vid vårt besök användes 38 blad vid sågningen. Det är som man kan förstå inga \”tänder\” på dessa sågblad. Vi nämde, att det tar ett par dygn att såga igenom ett stenblock. Vid marmorverk på fastlandet tar samma procedur en vecka i anspråk, vadan alltså Gotland i detta fall är före fastlandet.
Efter sågningen följer slipning av stenen i sliperiet, och hur slipningen tillgick visade oss maskinsliparen Harry Andersson. Sedan råskivan skurits till i lämpliga format (för att så småningom bli diskbänkar, pryda trappor, golv och fönsterbänkar m. m) behandlas desamma under slipmaskinen och poleras till den glänsande och vackra yta, som marmorn har. Ungefär 90 proc. av avsättningen levereras till Stockholm, varifrån bolaget
f. n. har en mängd beställningar. Utländsk marmor köpes jämväl här för att förädlas. Vidare fingo vi se hur en maskinhammare arbetar. Den drives av komprimerad luft och slår ej mindre än 3-4,000 slag i minuten. Den kan på sätt och vis sägas vara en konkurrent till det gamla hederliga stenhuggareyrket. För närvarande sysselsättas 18 arbetare vid marmorverket.
Efter den utomordentligt intressanta demonstrationen avhurrades hr Björk av de tacksamma vandrarna, och efter det lunch intagits ur medhavda matsäckar, skedde uppbrott.
Hemfärden företogs via de a. k. Hällarna på en skogsväg fram till Endreväg och ölbäck. Det var alltså ingen genväg till hemmets tröskel, utan hade vi fortsatt i skogsterrängen 1 skogsstigens riktning, hade vi kommit fram till hållplatsen vid St. Vede. (Se kartan!) Meningen hade varit, att våra speciella orienterare skulle göra en avstickare, men på grund av snömodden i skogen fullföljdes inte denna del av programmet. Vilket dock inte hindrade ,att fyra friska ynglingar företogo en privat orientering i markerna och sedan gingo ifatt den stora truppen. Vinden bet rätt skarpt i näsa och kinder på vägen hemåt staden, men värmen hölls gladeligen ända fram till österport. Där skiljdes skaran, glad och nöjd och många grader friskare och sundare än förut. Ty långpromenader göra gott, och på frisksportare bita inga influensabaciller.
Hälsan befordras på ett utmärkt sätt genom AIK:s och Gotlands Allehandas vandringar, och än i dag gälla Sternhielms ord:
Hälsan är allt. Allt, allt är allsinte, där intet är hälsan …
Hälsan allen är, i vilko beror vår världslige sällhet.
Så avvakta vi nästa gångtur.
Med spänning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Från hamn och hav.

Sjöfartskrönika
av Jimmy.
Den finska sjöfartstidskriften Finlands sjöfart har i sitt första nummer för året en allvarstyngd betraktelse över de två stora förluster, som drabbat Finlands sjöfart redan i årets första månad. Den 12 januari gick det nybyggda motorfartyget Johanna Thordén, på hemväg från sitt första Amerikabesök, under på de farliga klipporna norr om Skottland — 30 personer omkommo och endast 8 blevo räddade — och den 20 jan. försvann ångaren Savonmaa utanför Norges sydkust, varvid hela besättningen 26 man omkom.
På Johanna Thordén befunno sig bl. a. förste maskinisten Lindströms hustru och lille sexårige son samt danske garantimaskinisten Jörgensen med sin fru och treårige pys. Man förstår hur det kom sig att dessa voro med just på denna resa. Fartyget gick på sin första färd till Amerika, man skulle jula under resan eller i Amerika och de båda yrkesbröderna, som kanske blivit särskilt goda vänner, hade väl kommit överens om att taga familjerna med, som ibland brukar vara fallet. Men — som gotlänningen säger, \”deras tejd var livd\”, deras tid var ute, och de kommo aldrig hem igen.
Författaren i den nämda tidskriften, Toivo Winter skriver bl. a.:
\”Om människorna levde sitt liv i innerligare gemenskap med Gud, skulle även förhållandena te sig annorlunda. Vi måste sålunda göra bättring. Så skola ej heller dessa dyrbara offer förgäves ha offrats och mycket annat lidande skall besparas oss. Med aktning och tacksamhet minnas vi Johanna Thordéns trettio och Savonmaas tjugosex omkomna, samt alla de många som havet tagit. Deras minne hedra vi bäst genom en Ödmjuk vandel och träget arbete till gagn för havets söner.\”
Så talar den som kan se en fara i ögonen utan att blinka och ta emot vad livet bjuder med jämnmod och tålamod. Den vackra finska runan finner säkert genklang i tusentals svenska sjömanshem och hjärtan. Även svenska sjömän ha fått sätta livet till under den stormiga januari.
Sjöfartatidskrifternas första nummer för året upptagas i stor utsträckning av uppgifter om det gångna året för sjöfart och handel, uppgifter, som läsekretsen 1 det här laget redan tagit del av i dagspressen. Endast en liten erinran. Skeppsbyggeriet i världen är ivrigt sysselsatt, sammanlagt äro 2 17 i miljon ton under byggnad eller omkring 700,000 ton mera än vid förra årsskiftet. Motorfartygen vinna alltmera terräng, i nu pågående nybyggen överstiga motorfartygen ångarna med närmare 335,000 ton. Tankfartygsbyggena uppgå just nu till 652,000 ton. I Norden är Sverige främst på skeppsbyggeriets område och omkring 80 proc. av dess produktion gick 1936 till utlandet. Värdet av svenska skeppsbyggeriet samma år beräknas i runt tal till c:a 70 miljoner kr.
I Nautical Magazine hitta vi en liten uppsats av tidskriftens meteorologiska medarbetare, som skriver om vinterperiodernas växlingar. Efter hans beräkningar, som grunda sig på solfläckarnas periodiska förekomst, skulle vi inte ha någon svår vinter att vänta förrän 193839. Författaren framhåller, att sedan den svåra vintern 1894-95 mer eller mindre kalla säsonger inträffat med omväxlande 12 och 10 års intervaller. En sådan kall vinter var 1906-07, tio år senare eller 1916-17 kom en ny hård vinter, 12 år senare hade man den på vissa håll arktiska vintern (särskilt i februari 1929) av säsongen 1928-29. Nästa kalla vinter vi då skulle kunna vänta vore alltså först 1938-39.
På tal om oväder och dylikt kan det förtjäna erinras om hurusom statens isbrytarefärja Starke på sin första tur för året från Malmö till Sassnitz kom ut för ett vådligt äventyr, som dess bättre slutade lyckligt. Järnvägsvagnarna ombord sleto sig och när man vände för att söka hamn, hade färjan 35 gr. slagsida. Kaptenen ombor\’l har påpekat, att färjan är avsedd för gång i is och icke till godsfärja. Nu var det endast den omständigheten, att den tunga lasten föll ned och tjänade som broms för vagnarna, som avvärjde en svårare olycka. Nå, i detta fall är det väl statens järnvägar, som tar saken om hand och förebygger vidare tillbud på ett radikalt och effektivt sätt. När lotsverkets ångare i Malmö härom året visade sig få svår slagsida i hårt väder, skickade lots styrelsen ut en man, vilken som första åtgärd rådde till ilandtagande av de lösa trälandgångar som skyddade däck — ångaren skulle väl icke bli så övertung då….
Vi nämde här ovan att skeppsbyggeriet har högkonjunktur och det är riktigt. Bemanningsfrågan är emellertid också en sak, som tål att tänka på. Skolskeppens tid anses ju förbi, men det är då så rrvcket mer anmärkningsvärt att i Norge, där man redat. i seklets början slopade den obligatoriska segelfartygsutbildningen, just nyligen sjösatt ett skolfartyg. Det fick namnet Christian Radich efter ryttmästare Radich, som donerat grundplåten till fartyget. Detta blir en fullriggare om 1,072 ton d. w. fullt utrustad, 62 meter i längd, utrustad med 200 hkrs hjälpmotor och en segelarea av 1,080 kvm samt får plats för 100 elever. Fullriggaren skall ersätta det nuvarande skolskeppet, träbriggen Statsraad Erich-sen, och kostar färdig 600,000 norska kronor.
Sverige har visserligen ännu skolskepp, men en god skola söker man taga bort med skeppsgossekåren — vore det icke skäl i att än en gång pröva skälen för denna åtgärd innan det blir för sent?
Inför de bragder, som i vinter utförts av havets folk som en självklar sak blir man ibland litet bitter när man ser hur statsmakterna taga lätt på sjöfartens och sjöfolkets problem. Man instämmer därför hjärtligt i följande tänkvärda ord, som återfinnes i Svensk Sjöfartstidnings senaste nummer:
\”Sveriges riksdag sitter nu samlad. Även om den blott har ett suddigt minne av de offer vårt sjöfolk bragte landet under världskrigets skickelsedigra år, borde dessa dagars händelser på sjön kunna ge den en väckelse att bethla tillbaka de till sjöfolkets ålderdomshjälp avsedda sparmedel, som staten genom sjömanshusen obehörigt tillägnat sig. Att landet har en livsduglig sjöfart är lika mycket en allmän som en enskild angelägenhet. Om vi ej haft vår egen handelsflotta under världskriget hade landet härjats av svält. Fredstidskalkyler om självförsörjning hålla dåligt streck när nävrätten råder i världen.
Sjöfolkets yrke är ej jämförligt med arbetarnas i land. Det är mera omväxlande men hårdare och mera påfrestande. Det är fullt motiverat att sjöfolkets pensionsfråga löses som en komplettering till den allmänna pensioneringen. Grundplåten därtill finnes hos staten, inbetalad av rederierna och de sjöfarande själva genom långliga tider. Saken föreligger fullt utredd i kapten O. A. Nordborgs riksdagsmotion av 1935, Regering och riksdag ha här ett tillfälle att gottgöra en gammal oförrätt mot vårt sjöfolk.\”

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Stor schackmatch i Roma i går.

I går utkämpades en schackmatch i Roma å Nilssons kalott mellan Roma schackklubb samt en kombination Väte —Atlingbo, i vilken komb. även ett stort antal Sanda-spelare, bl. a. bröderna Björk, deltogo. Den spännande striden, i vilken 17 man deltogo från vardera sidan, resulterade i oavgjort eller 8 1/2 poäng för båda parterna, vilket visar, att Romaklubben går framåt. Den är också värd framgång, ty inom dess krets ryrruna3 många starka spelare, vilka ej heller försumma träningen.
Resultatet vid de främsta borden blevo:

Kombinationen.
H. Björk 0
E. Björk 1
S. Volter 1/2
R. Andersson 1/2
S. Nordström 0

Roma.
Axel Larsson 1
T. Johansson 0
C. Svensson 1/2
K. Pettersson 1/2
K G. Wessman 1

Efter matchens slut kom man överens om att invitera Gute SK till en match i Roma med 35 man, varvid Gute skulle beredas tillfälle att taga revansch för nederlaget sist.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Yrkesmässig försäljning av brännvin
stod en person i dag tilltalad för vid rådhusrätten. Svaranden, som är skomakare, skulle från sin verkstad ha försålt sprit till personer, som varit avstängda från tilldelning från spritbolaget.
Inför rätten hördes fyra vittnen, av vilket ett, en person, som en tid varit intagen på alkoholistanstalt, uppgav, att han vid åtta olika tillfällen under åren 1935 och 1936, köpt sprit av svaranden och, därvid erhållit varje gång en halv liter renat brännvin i buteljer, som varit försedda med spritbolagets etiketter. Priset hade varit 5 kr. pr halvliter. Tre andra vittnen intygade, att de vid olika tillfällen varit i sällskap med det förut omnämda vittnet, varvid de tillskjutit pengar för spritinköpet, varefter spriten delats. De hade emellertid stått på något avstånd, medan det förstnämda vittnet gått in till svaranden och en stund återkommit med brännvinet.
Svaranden förnekade blankt, att han haft något med denna sak att göra. Huvudvittnet uppgav på åklagarens förfrågan, att svaranden nyligen besökt honom med begäran, att han skulle skriva intyg, att han aldrig köpt någon sprit av svaranden. Då vittnet förklarat, att han givetvis icke kunnat göra detta efter de uppgifter, som han lämnat vid polisförhöret, hade svaranden förklarat, att han i varje fall komme att förneka saken. Nu förklarade svaranden, att han endast tillfrågat vittnet, vad denne \”gått och ställt till för galenskaper\”.
Domen lydde på 45 dagsböter å 2 kr.

För ovarsam framfart
med lastbil dömdes en person till 5 dagsböter å 2 kr.

Dyrt att tredskas.
En bilägare hade tidigare förelagts att vid vite av 50 kr. trafikförsäkra sitt fordon men hade trots detta icke ordnat saken, varför vitet nu utdömdes. Dessutom skall bilen vid nytt vite å 100 kr. vara försäkrad innan den 1 mars.

En förargelseväckande yngling
fick böta 25 riksdaler. Han hade vägrats tillträde till en restaurang, varvid han högljutt uttryckt sin harm över polisen. \”Jag har väl betalt skatt\”, sade han bl. a. \”Ställ upp hela Visby poliskår så tätt som staketspjälor, så skall jag visa vad ni går för, jäkla pojkvaskrar\”. F. ö. hade han tyckt, att han som jobbat på polisbygget väl skulle ha några privilegier. Tydligen betraktades det dock inte som en förmildrande omständighet.

En radiolyssnare,
som icke löst licens, bötade 10 dagsböter å 1 kr.

En lyktlös
cyklist dömdes till 10 kr.. böter.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde. Ordf. hovrättsfiskal Bo Reuterskiöld.)
Hoburgsmarmorn.
Målet mellan delägarna i Hoburgen, kär., och ingeniör Svante Wennberg, Stockholm, svar., beträffande ersättning för brytningsrätt avdömdes av rätten i dag sålunda, att avtalet endast gällt blocksten, vilken av svar. betalats, och sålunda icke skärv, varför käromålet ogillades och svar. tillerkändes rättegångskostnader med 300 kr. jämte protokollslösen.

För missfirmelse
mot landsfiskal dömdes en person från Hablingbo till 50 dagsböter å 2 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Publicerat

Meddelande från allmänheten.

Kvarteret Nunnan.
En summa av kr. 142,700: — begär drätselkammaren i ytterligare anslag till kvarteret Nunnans bebyggande. Motiveringen för de nu väsentligt dyrare byggnadskostnaderna är verkligt finurligt hopkommen. Ja så bra, at dess upphovsman skulle ha en glänsande framtid i diplomatisk tjänst.
Det talas om den relativt höga kostnaden för den gamla byggnadens restaurering. Vid mötet å Arbetareföreningen den 28 januari upplyste drätselkammarens ordförande, att efter de nya kostnadsberäkningarna denna restaurering skulle komma att kosta 15,000: — kr. Men här kan man tala om en kostnadsökning av 50 %. Kan en total ökning av byggnadskostnaderna med c:a 50 % försvaras? Nej. Ty icke kan väl en ansvarskännande arkitekt och densammes kontrollant vara så pass illa underkunniga om, vad det verkligen kostar att uppföra en fastighet. Man får i så fall tänka sig den möjligheten, att arkitekten glömt en eller flera viktiga utgiftsposter, och kontrollanten har då givetvis endast kontrollerat post för post och icke, att av det hela kunde bliva ett färdigt bygge.
Fördröjande av bebyggelsen från förra året, torde dock ej behöva betunga byggnadskostnaderna med hela 50 %. Vi kunna som skäligt säga en ökning av c:a 20 %. Med det meddelande, som lämnats den skattebetalande allmänheten i lördagens tidningar, vill man slå blå dunster i ögonen på godtroget folk, ty \”väsentligt dyrare restaureringsarbeten\” har gjort att byggnadskostnaderna stigit så kraftigt att ett nytt anslagsäskande av 142,700: — är berättigat. En kostnadsökning av c:a 7,500: — kr. får här skulden för det helas fördyrande. På grund av, att misstaget ej upptäcktes förrän efter första entreprenadens utlysande och man därvid genom inkomna anbud insåg, att något var på tok, togs en funderare. Skulle byggnadsplanerna slopas eller skulle mera pengar begäras ? Det sistnämda var ej så roligt, så mycket motstånd, som det förut fanns emot bebyggandet. Bäst därför låta arkitekten räkna ut ett billigare byggnadssätt.
Sagt och gjort, men nu blev det ytterligare 55,000: — kr. Icke ytterligare, utan en kostnad av 55,000: — kr. om det gamla huset slopades, men istället en avkastning av brutto 5,600: — kr. eller en förräntning av 10,1 procent. Men nu gäller det att spara! Här kunde nu staden göra en nettoinkomst av 2,692: 50 kr. pr år eller under 25 år kr. 67,312: 50 genom upplåning av ytterligare 30,000: — kr. efter 3 %. Vi måste utgå från att den gamla byggnadens restaurering kostar 15,000: — kr., men så kommer därtill trädgårds iordningsställande, mur kring denna m. m., allt dragande en kostnad om c:a 10,000: — kr., innan denna del av tomt n:r 4 är färdig för hyresintäkt. Utgå vi ifrån, att kostnaden för fastigheten i sin helhet, med undantag av någon mindre skatteförhöjning, förblir densamma, som nu beräknats, komma vi till sagda inbesparing eller merinkomst. Kontrollera själv nedanstående exempel:

Staden bygger om den gamla byggnaden för 25,000:— och
får en förräntning av 8,03 % kr. 2,007:50
Staden kan mot upplånande av ytterligare 30,000:— erhålla större hyresintäkt och betalar härför 900:— = Kr. 2,907:50

Staden kan få vid det sista förslaget, en hyresintäkt
av kr. 5,600:—
varifrån går ovanstående kr. 2,907:50
Merinkomst pr år Kr. 2,692:50 eller för 25 år X 25 = Kr. 87,312:50.

Om hela detta byggnadsprojekt blivit upplagt ekonomiskt räntebärande, tror jag inga röster hörts mot ett bebyggande, om så staden och dess drätselkammare begärt ett anslag å en hel million, men när staden söker med ljus och lykta efter lämpliga hyresobjekt och ränteberäknar för lågt, då blir menigheten fundersam. Spar hellre bebyggandet, tills arkitekten räknat om det hela efter en ränta av 10,1 procent, ty kan arkitekten räkna ut, att en del av fastigheten (c:a en tiondel) lämnar dylik avkastning, så är han nog mäktig att räkna ut de andra tiondelarnas förräntning också. Går inte det, så bygg så många tiondelar, som det går.
Det estetiska skall ha sin tribut. Därför kan icke staden beräkna efter samma grunder som en privat byggherre. Sant. Men skall detta resonemang hålla streck ,så borde drätselkammaren på ett tidigare stadium visat sitt intresse för estetik, ty vi ha alldeles för många stadens egna fastigheter, som skulle behöva lite tillsyn ur estetisk synpunkt. Samtidigt kan man ju säga att staden kastar bort en massa arbetsdagar för byggnads-
arbetarna, vilka ju behövde arbete, Fram då för arbete och estetik. Det är väl ej nödvändigt att en halv million skall behövas, för drätselkamaren skall visa sitt skönhetssinne.
Att fastigheten får ett visst estetiskt värde är nog diskuterat, men stäng då av utsiktspunkten på Trappgatan under turistsäsongen, ty därifrån kommer fastigheten vid torget att se gräsligt komisk ut. Nåja det få ju herrarna övertyga sig om själva, när det står färdigt. Annars kunde man tro, att estetiken bara var till för turisterna, ty annars rekommenderas en rundtur genom staden ur estetisk synpunkt, nu när icke rosor och grönska dölja fulheten.
Den verkligt fördyrande orsaken ligger ej i ökade byggnadskostnader, ty dessa kan sägas totalt stigit med 20 %. Det talas också så finurligt om att det skall byggas efter alla brandsäkra föreskrifter. Detta avsåg ju även föregående förslag, så däri ligger ej den mest fördyrande orsaken. Visserligen har järnet stigit så kraftigt som med c:a 50 %, men huvudämnena vid bygge av järn och betong blir dock här cement och grus, och båda dessa varugrupper ha ju ej stigit. Däremot har trä stigit med 15 %, så varför just nu framhålla att det skall byggas i järn och betong? Vidare påpekas att alla lokaler och lägenheter skola utrustas\’ med all möjlig komfort. Sådana nyheter infördes ju inte i marknaden i år och inte förra året heller. För övrigt lovade staden all komfort förra året med. Ett ytterligare bevis på den skickliga formuleringen.
I skillnad mellan bruttoinkomster och utgifter kalkylerar drätselkammaren med en årsvinst de 25 första åren av kr. 2,000: — pr år. Detta överskott är väl beroende på att samtliga lokaler äro uthyrda varje dag av dessa 25 år. Och att ingen hyresgäst är så hänsynslös, att han begär reparationer eller flyttar och lämnar en lägenhet efter sig, som staden sedan skall behöva reparera.
Varför beräknas bruttoavkastningen till 8,03 procent, när tomternas inköpspris (78,600: — kr.) icke medräknats i vinstkalkylen? Låt vara att staden allaredan betalat dessa tomter, så representera de dock ett räntevärde av tre procent eller kronor 2,340: — pr år. Var är då den avsedda nettovinsten om c:a 2,000: — kr. pr år? Den har tydligen bytts ut mot en minimiförlust av kr. 340: — pr år eller under de närmaste 25 åren 8,500 kr. Men man kan ju bokföra på många sätt.
Nunnan behöver tydligen ej tagas till förevändning för att skaffa stans byggnadsarbetare arbete instundande byggnadssäsong, ty det har sports sedan Arbetareföreningens möte, att f. d. Hallonbergska fastigheten skall ombyggas för en kostnad, som något överstiger den först tänkta kostnaden för Nunnan. Ytterligare en orsak, att åtminstone uppskjuta bebyggandet av kvarteret Nunnan.
Samtidigt skall jag bedja få fråga sakkunskapen:
Kan ett stadsfullmäktigebeslut upphävas genom skattebetalares besvärsskrivelse, om det skulle kunna bevisas att det beslut dessa fattat, grundat sig på felaktiga informationer eller otillräckliga sådana, och som lämnats, av understå, ende instans?
Högaktningsfullt
Frågvis skattebetalare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31

Om Oss Drivs med WordPress