Kvarteret Nunnan.
En summa av kr. 142,700: — begär drätselkammaren i ytterligare anslag till kvarteret Nunnans bebyggande. Motiveringen för de nu väsentligt dyrare byggnadskostnaderna är verkligt finurligt hopkommen. Ja så bra, at dess upphovsman skulle ha en glänsande framtid i diplomatisk tjänst.
Det talas om den relativt höga kostnaden för den gamla byggnadens restaurering. Vid mötet å Arbetareföreningen den 28 januari upplyste drätselkammarens ordförande, att efter de nya kostnadsberäkningarna denna restaurering skulle komma att kosta 15,000: — kr. Men här kan man tala om en kostnadsökning av 50 %. Kan en total ökning av byggnadskostnaderna med c:a 50 % försvaras? Nej. Ty icke kan väl en ansvarskännande arkitekt och densammes kontrollant vara så pass illa underkunniga om, vad det verkligen kostar att uppföra en fastighet. Man får i så fall tänka sig den möjligheten, att arkitekten glömt en eller flera viktiga utgiftsposter, och kontrollanten har då givetvis endast kontrollerat post för post och icke, att av det hela kunde bliva ett färdigt bygge.
Fördröjande av bebyggelsen från förra året, torde dock ej behöva betunga byggnadskostnaderna med hela 50 %. Vi kunna som skäligt säga en ökning av c:a 20 %. Med det meddelande, som lämnats den skattebetalande allmänheten i lördagens tidningar, vill man slå blå dunster i ögonen på godtroget folk, ty ”väsentligt dyrare restaureringsarbeten” har gjort att byggnadskostnaderna stigit så kraftigt att ett nytt anslagsäskande av 142,700: — är berättigat. En kostnadsökning av c:a 7,500: — kr. får här skulden för det helas fördyrande. På grund av, att misstaget ej upptäcktes förrän efter första entreprenadens utlysande och man därvid genom inkomna anbud insåg, att något var på tok, togs en funderare. Skulle byggnadsplanerna slopas eller skulle mera pengar begäras ? Det sistnämda var ej så roligt, så mycket motstånd, som det förut fanns emot bebyggandet. Bäst därför låta arkitekten räkna ut ett billigare byggnadssätt.
Sagt och gjort, men nu blev det ytterligare 55,000: — kr. Icke ytterligare, utan en kostnad av 55,000: — kr. om det gamla huset slopades, men istället en avkastning av brutto 5,600: — kr. eller en förräntning av 10,1 procent. Men nu gäller det att spara! Här kunde nu staden göra en nettoinkomst av 2,692: 50 kr. pr år eller under 25 år kr. 67,312: 50 genom upplåning av ytterligare 30,000: — kr. efter 3 %. Vi måste utgå från att den gamla byggnadens restaurering kostar 15,000: — kr., men så kommer därtill trädgårds iordningsställande, mur kring denna m. m., allt dragande en kostnad om c:a 10,000: — kr., innan denna del av tomt n:r 4 är färdig för hyresintäkt. Utgå vi ifrån, att kostnaden för fastigheten i sin helhet, med undantag av någon mindre skatteförhöjning, förblir densamma, som nu beräknats, komma vi till sagda inbesparing eller merinkomst. Kontrollera själv nedanstående exempel:
Staden bygger om den gamla byggnaden för 25,000:— och
får en förräntning av 8,03 % kr. 2,007:50
Staden kan mot upplånande av ytterligare 30,000:— erhålla större hyresintäkt och betalar härför 900:— = Kr. 2,907:50
Staden kan få vid det sista förslaget, en hyresintäkt
av kr. 5,600:—
varifrån går ovanstående kr. 2,907:50
Merinkomst pr år Kr. 2,692:50 eller för 25 år X 25 = Kr. 87,312:50.
Om hela detta byggnadsprojekt blivit upplagt ekonomiskt räntebärande, tror jag inga röster hörts mot ett bebyggande, om så staden och dess drätselkammare begärt ett anslag å en hel million, men när staden söker med ljus och lykta efter lämpliga hyresobjekt och ränteberäknar för lågt, då blir menigheten fundersam. Spar hellre bebyggandet, tills arkitekten räknat om det hela efter en ränta av 10,1 procent, ty kan arkitekten räkna ut, att en del av fastigheten (c:a en tiondel) lämnar dylik avkastning, så är han nog mäktig att räkna ut de andra tiondelarnas förräntning också. Går inte det, så bygg så många tiondelar, som det går.
Det estetiska skall ha sin tribut. Därför kan icke staden beräkna efter samma grunder som en privat byggherre. Sant. Men skall detta resonemang hålla streck ,så borde drätselkammaren på ett tidigare stadium visat sitt intresse för estetik, ty vi ha alldeles för många stadens egna fastigheter, som skulle behöva lite tillsyn ur estetisk synpunkt. Samtidigt kan man ju säga att staden kastar bort en massa arbetsdagar för byggnads-
arbetarna, vilka ju behövde arbete, Fram då för arbete och estetik. Det är väl ej nödvändigt att en halv million skall behövas, för drätselkamaren skall visa sitt skönhetssinne.
Att fastigheten får ett visst estetiskt värde är nog diskuterat, men stäng då av utsiktspunkten på Trappgatan under turistsäsongen, ty därifrån kommer fastigheten vid torget att se gräsligt komisk ut. Nåja det få ju herrarna övertyga sig om själva, när det står färdigt. Annars kunde man tro, att estetiken bara var till för turisterna, ty annars rekommenderas en rundtur genom staden ur estetisk synpunkt, nu när icke rosor och grönska dölja fulheten.
Den verkligt fördyrande orsaken ligger ej i ökade byggnadskostnader, ty dessa kan sägas totalt stigit med 20 %. Det talas också så finurligt om att det skall byggas efter alla brandsäkra föreskrifter. Detta avsåg ju även föregående förslag, så däri ligger ej den mest fördyrande orsaken. Visserligen har järnet stigit så kraftigt som med c:a 50 %, men huvudämnena vid bygge av järn och betong blir dock här cement och grus, och båda dessa varugrupper ha ju ej stigit. Däremot har trä stigit med 15 %, så varför just nu framhålla att det skall byggas i järn och betong? Vidare påpekas att alla lokaler och lägenheter skola utrustas’ med all möjlig komfort. Sådana nyheter infördes ju inte i marknaden i år och inte förra året heller. För övrigt lovade staden all komfort förra året med. Ett ytterligare bevis på den skickliga formuleringen.
I skillnad mellan bruttoinkomster och utgifter kalkylerar drätselkammaren med en årsvinst de 25 första åren av kr. 2,000: — pr år. Detta överskott är väl beroende på att samtliga lokaler äro uthyrda varje dag av dessa 25 år. Och att ingen hyresgäst är så hänsynslös, att han begär reparationer eller flyttar och lämnar en lägenhet efter sig, som staden sedan skall behöva reparera.
Varför beräknas bruttoavkastningen till 8,03 procent, när tomternas inköpspris (78,600: — kr.) icke medräknats i vinstkalkylen? Låt vara att staden allaredan betalat dessa tomter, så representera de dock ett räntevärde av tre procent eller kronor 2,340: — pr år. Var är då den avsedda nettovinsten om c:a 2,000: — kr. pr år? Den har tydligen bytts ut mot en minimiförlust av kr. 340: — pr år eller under de närmaste 25 åren 8,500 kr. Men man kan ju bokföra på många sätt.
Nunnan behöver tydligen ej tagas till förevändning för att skaffa stans byggnadsarbetare arbete instundande byggnadssäsong, ty det har sports sedan Arbetareföreningens möte, att f. d. Hallonbergska fastigheten skall ombyggas för en kostnad, som något överstiger den först tänkta kostnaden för Nunnan. Ytterligare en orsak, att åtminstone uppskjuta bebyggandet av kvarteret Nunnan.
Samtidigt skall jag bedja få fråga sakkunskapen:
Kan ett stadsfullmäktigebeslut upphävas genom skattebetalares besvärsskrivelse, om det skulle kunna bevisas att det beslut dessa fattat, grundat sig på felaktiga informationer eller otillräckliga sådana, och som lämnats, av understå, ende instans?
Högaktningsfullt
Frågvis skattebetalare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31