Ett besök på Marmorverket i Hejdeby.
Vädret tedde sig inta vidare hoppingivande vid 7-tiden i går morse, om man händelsevis råkade kasta en blick ut genom fönstret. Marken var nämligen betäckt med snö, men inte den där gnistrande helvita, utan det hela liknade fastmer s. k. snömodd eller rentav snöslask. Vilket kan gå på ett ut. Aha, det var trevligt. Då blir det väl ingen vidare anslutning till AIK:s och Gotlands Alle-handas vandring, ty inte vill väl någon gå ut och traska på slaskiga vägar, tänkte man,
Men hur det nu var, så började det frysa på lite smått, och si. Ett par timmar senare hade naturen antagit en annan karaktär med nordanvind och frisk och behaglig luft. De som till äventyrs hade hoppats på aa få fortsätta med den ljuvliga och lättiga morgonsömnen bedrogo sig storligen. Promenadsugenheten (nytt men bra ord) tog ut sin rätt, och det var inte annat än att hoppa i kläderna och bege sig ut till österport, ty alltid fanns det väl något tiotal vandrare. Men det blev fler än tio. När klockan visade halv tio hade en rätt ansenlig skara samlats, varav de flesta voro gamla bekanta från föregående vandringar, men dessutom hade många nya tillkommit. Allt som allt räknades ett sextiotal deltagare, vilket sannerligen inte var dåligt en sådan morgonstund, som från början icke tedde sig så inbjudande för långpromenad.
Och så skedde starten. Någon gruppindelning behövdes inte, ty i allas anleten vittnade beslutsamhetens friska hy om, att det inte skulle bli någon gångtävlan. Det blev det heller icke utan en lagom promenadtakt, och denna behölls bra ända till framkomsten till Marmorverket, som utgjorde målet för promenaden denna gång.
Det blev också en angenäm stund ”i marmorns värld”, (vi kunna väl uttrycka oss poetiskt även i fråga om sten utan i att hugga i sten). De flesta av oss hade förut knappast någon aning om hur modern marmorindustri arbetar, och vi bleve därför en erfarenhet rikare. Marmorverket, eller Nya A.-B. Gotlands Marmor, som det fullständiga firmanamnet lyder, ligger i splendid isolation ute i skogen vid s. k. Tjutet. Efter ungefär en timmes promenad hade vandrareskaran kommit till ort och ställe, och med kassör Bertil Björk som ciceron besågs nu anläggningen både utan och innan.
Först gjordes en titt på marmorbrottet, varifrån råvaran hämtas, och där berättade hr Björk om hur själva brytningen m. m. tillgår. Marmorn består av sedan flera årtusenden tillbaka gjorda avlagringar i kalkstenen, förstenade djur m. m., och det man ser mellan ”blommorna” i stenen är slamlin o. dyl., som också under tidernas lopp förkalkats. Allt detta har en gång stått under vatten, som än sjunkit undan och än på nytt höjt sig, varigenom vissa remnor bildats i berget, som fyllts med något fältspat-liknande ämne, vilket åter bundit ihop dessa renmor. Marmorblocken, som ingalunda te sig så märkvärdiga i oförädlat tillstånd, utskäras med borrmaskin, och blocket föres därpå medelst en liten järnväg in till den bredvidliggande sågen. Den såganläggning, som A.-B. Gotlands Marmor äger, är den modernaste stensågen 1 Sverige. Det är bolagets driftschef ingenjör B. Fritz, som förbättrat densamma genom att helt och hållet följa en annan princip vid vattenmatningen, som sker med kvartssand med någon tillsättning av stålsand. Sågtekniken inom stenindustrien står annars på ungefär samma ståndpunkt som för 50 år sedan, hur egendomligt det än låter. Genom de förbättringar, ingenjör Fritz uppfunnit, kan emellertid marmorverkets såg på blott ett par dygn såga ett stenblock av en meters höjd och 3,8 meters längd. Vid vårt besök användes 38 blad vid sågningen. Det är som man kan förstå inga ”tänder” på dessa sågblad. Vi nämde, att det tar ett par dygn att såga igenom ett stenblock. Vid marmorverk på fastlandet tar samma procedur en vecka i anspråk, vadan alltså Gotland i detta fall är före fastlandet.
Efter sågningen följer slipning av stenen i sliperiet, och hur slipningen tillgick visade oss maskinsliparen Harry Andersson. Sedan råskivan skurits till i lämpliga format (för att så småningom bli diskbänkar, pryda trappor, golv och fönsterbänkar m. m) behandlas desamma under slipmaskinen och poleras till den glänsande och vackra yta, som marmorn har. Ungefär 90 proc. av avsättningen levereras till Stockholm, varifrån bolaget
f. n. har en mängd beställningar. Utländsk marmor köpes jämväl här för att förädlas. Vidare fingo vi se hur en maskinhammare arbetar. Den drives av komprimerad luft och slår ej mindre än 3-4,000 slag i minuten. Den kan på sätt och vis sägas vara en konkurrent till det gamla hederliga stenhuggareyrket. För närvarande sysselsättas 18 arbetare vid marmorverket.
Efter den utomordentligt intressanta demonstrationen avhurrades hr Björk av de tacksamma vandrarna, och efter det lunch intagits ur medhavda matsäckar, skedde uppbrott.
Hemfärden företogs via de a. k. Hällarna på en skogsväg fram till Endreväg och ölbäck. Det var alltså ingen genväg till hemmets tröskel, utan hade vi fortsatt i skogsterrängen 1 skogsstigens riktning, hade vi kommit fram till hållplatsen vid St. Vede. (Se kartan!) Meningen hade varit, att våra speciella orienterare skulle göra en avstickare, men på grund av snömodden i skogen fullföljdes inte denna del av programmet. Vilket dock inte hindrade ,att fyra friska ynglingar företogo en privat orientering i markerna och sedan gingo ifatt den stora truppen. Vinden bet rätt skarpt i näsa och kinder på vägen hemåt staden, men värmen hölls gladeligen ända fram till österport. Där skiljdes skaran, glad och nöjd och många grader friskare och sundare än förut. Ty långpromenader göra gott, och på frisksportare bita inga influensabaciller.
Hälsan befordras på ett utmärkt sätt genom AIK:s och Gotlands Allehandas vandringar, och än i dag gälla Sternhielms ord:
Hälsan är allt. Allt, allt är allsinte, där intet är hälsan …
Hälsan allen är, i vilko beror vår världslige sällhet.
Så avvakta vi nästa gångtur.
Med spänning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 februari 1937
N:r 31