Kategori: 1897 12 December

Publicerat

K. F. U. M. i Visby

firade i går afton sin årshögtid i domkyrkan.
Den anslående festen inleddes med afsjungandet af psalm 227:1, 2 och 6 verserna, kvarefter af en manskör afsjöngs en religiös sång: »Jesus för världen gifvit sitt lifl».
Föreningens ordförande, typograf Norrby, höll härpå ett kort helsningstal, däri han, utgående från ett par verser ur en af Davids psalmer, påvisade vikten för de unga af att tänka på sin Gud och söka att lefva i hans tro och i.hans gemen skap. Härpå sjöngs unisont en mycket tilltalande sång, »O, må Jesus-sången klinga», hvarefter pastor M. Hanner meddelade en kort redogörelse för föreningens arbete under det gångna verksamhetsåret. Af redogörelsen framgick, att föreningen väl ej utvecklats och förstorats i vidare nämnvärd grad under den senast gångna tiden; däremot hade den tilltagit i inre fasthet och styrka. Tal. slutade med en varm inbjudan till alla unge män att ansluta sig till föreningen. Den är bygd på vår evangeliskt-lutherska kyrkas grund, meua detta hindrar ej, att den äfven i sig upptager sådana, som ej tillhöra densamma, endast de respektera föreningens grundsatser.
Följde så unison sång samt »Vårt land», sjungen af en manskör.
Högtidstalet hölls af biskop v. Schéele, hvilken utgick från de historiskt kända orden: »Fram, kristmän, korsmän, kungsmän, fram, I nordmän!» I såsom vanligt högstämda, gripande ordalag manade tal.
de unge fram i det ädlas strid, fram till verket såsom kristmän, såsom kristne, såsom korsmän, de där skatta sig lyckliga att bära korset — ty hvad är en kristman, som icke är en korsman — såsom kungsmän, såsom först och främst den evige himmelske konungens män, men äfven såsom vår jordiske konungs män — och slutligen såsom nordmän, såsom svenskar. I kristlig och fosterländsk anda och i Guds kraft manade han dem att’ gå fram i sitt arbete i Guds vingård, skattande sig lyckliga att i unga år få göra sin herres verk.
Efter talets slut sjöngs ånyo en unison sång, hvarefter utn. kyrkoherde Söderberg afslutade festen med ett kort tal öfver orden: »Hosianna, Davids son, välsignad vare han, som kommer i herrans namn.»
Till sist sjöngs unisont ps. 52: 4 samt af kören »Stilla skuggor.»
Festen bevistades af ett stort antal deltagare.
Efter den offentliga festens slut samlades föreningens medlemmar och några deras vänner till ett trefligt samkväm med supé i fröken Andersson matservering vid Slottsträgården, hvari biskopen deltog.
Vid samkvämet höll biskopen med anledning af dagens betydelse ett tal till Karl den tolftes minne och manskören sjörg »Kung Karl den unge hjälte», m. fl. fosterländska sånger.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187

Publicerat

Tre människooffer har hafvet åter kräft

vid vår kust. Detta är nu tredje året i följd som dylika olyckor vid ungefär samma tidpunkt på året inträffat vid stranden af Visby.
De nu sist så sorgligt omkomna äro tre laxfiskare, Olof Abrahamsson-Åman, Knut Alfred Södergren och John Lundgren. De två förstnämde äro från Mjällby församling i Blekinge och den tredje är gotländing, född och bosatt i Visby.
Olyckan, som inträffade i måndags kväll under det af oss på annat ställe i dagens tidning skildrade ovädret, synes enligt i af tillförlitliga personer lemnade redogörelser, ha tillgått sålunda:
De tre fiskarena hade strax efter middagen begifvit sig ut till sjös i laxkuttern »Tordenskjöld», hvilken ägdes af den nu drunknade Åman. Vädret var då det bästa och vinden god. Kursen sattes söder på, och man väntade sig en god fångst. Efter väl fullbordad fiskefärd vände »Tordenskjöld» mot kvällen åter stäfven mot Visby. Vinden hade då börjat att något friska i, Kommen till Högklint, upphans och förbiseglades kuttern af laxfiskaren Larsén. Denne hade då upptäckt det annalkande ovädret och varskodde nu »Tordenskjölds» manskap om den sig mer och mer närmande våghvirfveln samt uppmanade Åman, just då Larséns kutter länsade förbi, attsätta till toppseglet, för att klara sig i sjöarne. På denna uppmaning svarade Åman intet, och snart var Larsén utom sikte för Åmans kutter.
Länge hade emellertid ej L. seglat, förrän han möttes af ovädret. Hans båt kastades tvänne gånger med våldsam fart inåt mot de farliga refven vid Kopparsvik och fattighuset, och han såg klart, att vid en tredje störtvåg skulle hans kutter kastas upp på land och sönderslås i bränningarna. Det lyckades honom dock att kasta om rodret innan den tredje vågen kom och att sålunda åter nå smult vatten. Vågorna hade då flera gånger brutit öfver båten och utsikterna för räddning hade synts vara nära nog inga.
Nu är det antagligt — och på antaganden får man här stödja sig, då alla ombord varande omkommit — att »Tordenskjöld», som dock ej kunnat vara på allt för långt afstånd från Larséns kutter, blifvit utsatt för gamma pressning af sjön som denna. Men troligen hade »Tordenskjöld» dels varit något närmare land, dels ej hunnit få upp det nödvändiga toppseglet och sålunda varit mindre motståndskraftig, då störtsjöarna kommo. Så hade då kuttern kastats upp mot land och på Skutrefvet, hvarvid de tre männen af de hårda brottsjöarne ryckts öfver bord och spolats ut i djupet.
Allt nog — i Visby hamn hördes »Tordenskjöld» ej af på kvällen eller natten men man hoppades att den förmått hålla sjön och länsat undan för vinden för att söka hamn på annat ställe.
På morgonen i går upptäckte emellertid t. f. föreståndaren för stadens försörjningsinrättning på stranden nedanför inrättningen den ett godt stycke upp på torra landet uppkastade och sönderslagna kuttern, och omkring densamma resterna af masten, de bruna seglen samt en del klä despersedlar. Af de tre männen syntes intet spår.
I kajutan påträffades vid undersökning af densamma bl. a. ett fickur som stannat på 6:20. Detta ger ytterligare stöd åt antagandet, att Tordenskjöld och dess besättning samtidigt med att den andra kuttern lyckades berga sig, hade kämpat sin sista strid med det rasande hafvet.
Ty det var just vid den tiden ovädret var starkast och det var då hr Larsén lyckats vinna smult vatten. Af de sålunda omkomne var endast den ene, Åman, som är född 22 Mars 1865, gift och bosatt i Blekinge. Han efterlemnar dessutom 4 minderåriga barn. Södergren var född 16 Maj 1876 och Lundgren, som väl var ogift, men som på nyåret skolat ingå äktenskap, var 23 år gammal. Han efterlemnar dessutom en åldrig moder, hvars enda stöd-och hjälp han var och vid hvilken ban, som var en exemplarisk, absolut nykter ung man, varit fästad med varm kärlek.
Alla tre voro de erfarne, duktige sjömän, och olyckan får väl sålunda skrifvas på de vidriga omständigheternas konto — hafvet har emellertid åter kräft sin årliga blodsskatt vid vår kust.
Sedan ofvanstående skrifvits, har underrättelse — ingått om, att liket af en af de drunknade, Alfred Södergren, påträffats af samme man, f. skoll. Elfner, som först påträffade den förolyckade kuttern. Det låg uppkastadt på land bortom Kopparsvik och var illa tilltygadt af vågorna, som slungat det. mot strandens hvassa stenar.
Bakre delen af hufvudet är sönderslagen; under hakan och på pannan har liket förfärliga krossår och ser för öfrigt mycket vanstäldt ut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187

Publicerat

En väldig flodvåg

synes det ha varit som i måndags afton drog fram genom Östersjön utefter den gotländska kusten, förorsakande en omhvälfning bland de i vintertid tunga vattenmassorna, som man ej på mycket länge här sett make till.
Vinden var hela måndags eftermiddagen vestlig, samt friskade under eftermiddagens lopp i allt mer, utan att man dock kan säga, att egentlig storm rådde. Vågorna saknade t. o. m. de hvita »kammar», som stormen alltid plägar kläda dem i, då han med hårdhandsken griper dem och för dem till dans öfver djupen.
Klockan mellan fem och sex på e. m. kunde emellertid de, som vistades i närheten af hafvet, å detsamma iakttaga ett ganska sällsamt fenomen. Trots det att, som sagdt, vinden ej hade stormens styrka, började det nämligen ute till hafs att sjuda och koka bland böljorna, hvilka allt högre och högre tornade sig mot hvarandra, fradgande och sjudande som i en väldig kokande gryta. Allt närmare in mot land kom det mäktiga vågsvallet — bakom och framför det sjudande vattenbandet låg hafvet jämförelsevis lugnt — och om en kort stund var den väldiga svallvågen inne under land, där vattnet vräkte sig med våldsam kraft och med dån och larm mot grunden och stenarne, och öfver vågbrytaren gingo vattenmassorna oafhrutet i omkring en timmas tid, störtande in i yttre hamnen.
Samtidigt steg vattnet i hamnen på en kort stund med omkring 3 fot — en stigning, till hvars häftighet gamla sjömän härifrån säga sig aldrig hafva sett maken.
Sedan den första svallningen af den fenomenala vågen något lagt sig, fortsatte dock hafvet att oroligt vräka och skumma hela kvällen såsom vid stark storm.
Till följd af detta häftiga uppror på hafvet blefvo de båda ångare — Klintehamn och Tjelvar — hvilka på kvällen skolat afgå härifrån till Stockholm och Norrköping, förhindrade att utgå. Först i går på morgonen vid femtiden afgingo ångarne till sina bestämmelseorter, dit de anlände utan vidare besvärligheter i går afton.
Äfven ångfartyget Gotland, hvilket var på ingående hit för att lägga upp här för vintern, fick känningar af det häftiga ovädret. Ångaren, som kom från Stockbolm, var här utanför vid 12-tiden på natten, men då ovädret då ännu fortfor att rasa, kunde den icke söka att zå in i hamnen utan måste rida ut stormen i öppen sjö och inkom hit först vid 7-tiden i går morgse.
I går var vinden åter mindre stark och hafvet hade något lugnat sig och i dag är vädret, ehuru något disigt, ganska godt till sjös.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187

Publicerat

Dödsfall Jacob Niklas Hägg

Att Gud den högste efter sitt behag fredagen den 26 Nov. till sig hädankallat f. Kyrkovärden Jacob Niklas Hägg, född den 30 Juli 1818; sörjd och saknad af mig, barn, barnbarn, slägt och talrika vänner, har jag härmed den smärtsamma plikten delgifva.
Hägleifs i Hejde den 30 Nov. 1897.
Anna Härgg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187

Publicerat

Skogsauktion.

Tisdagen den 7 December kl. 10 f. m låter sergeant Uno Vallin, Kvie i Bro, medelst offentlig auktion försälja omkring 5 tunnland vacker, gröfre ståndskog till afverkning, belägen i den s. k, Bruten, hvilken gränsar till Grangatevägen. Skogen kommer att utbjudas först i mindre lotter och sedan i sin helhet, och är passande till såväl såg- som bygnadstimmer. . Samlingen sker på Kvie gård; pröfningsrätt förbehålles och öfriga vilkor tillkännagitvas före auktionens början. Betalningsanstånd lemnas åt godkände inropare till den 1:sta nästk Maj.
Suderbys i Bro den 25 Nov. 1897.
K. JACOBSSON.

Å lägenheten Bollhaga, belägen under Gellungs hemman i Veskinde 7/8 mil fr. Visby, kommer att fredagen den 3 December kl. 10 förmiddagen å offentlig auktion utbjudas till försäljning ett tusen stycken sågstockträd, hvaraf största delen består af furu. Vid samma tillfälle utbjudes sedan hela lägenheten med bygnader, trädgårdsanläggning samt återstoden af skocen. Betal ningsvilkoren samt öfriga bestämmelser tillkännagifvas vid auktionstillfället. Efter slutad fastighetsförsäljning kommer hela lösöreboet att utbjudas, bestående af matbord, serveringsbord, soffor, stolar, sängar, kommoder, ett hörnskåp med skänk; glas, porslin, bords- och hänglampor; gångkläder m. m. För lösa egendomen lemnas åt säkre köpare anstånd med – betalningen till 1:sta April nästa år.
Bro den 24 November 1897.
KARL JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187

Om Oss Drivs med WordPress