synes det ha varit som i måndags afton drog fram genom Östersjön utefter den gotländska kusten, förorsakande en omhvälfning bland de i vintertid tunga vattenmassorna, som man ej på mycket länge här sett make till.
Vinden var hela måndags eftermiddagen vestlig, samt friskade under eftermiddagens lopp i allt mer, utan att man dock kan säga, att egentlig storm rådde. Vågorna saknade t. o. m. de hvita »kammar», som stormen alltid plägar kläda dem i, då han med hårdhandsken griper dem och för dem till dans öfver djupen.
Klockan mellan fem och sex på e. m. kunde emellertid de, som vistades i närheten af hafvet, å detsamma iakttaga ett ganska sällsamt fenomen. Trots det att, som sagdt, vinden ej hade stormens styrka, började det nämligen ute till hafs att sjuda och koka bland böljorna, hvilka allt högre och högre tornade sig mot hvarandra, fradgande och sjudande som i en väldig kokande gryta. Allt närmare in mot land kom det mäktiga vågsvallet — bakom och framför det sjudande vattenbandet låg hafvet jämförelsevis lugnt — och om en kort stund var den väldiga svallvågen inne under land, där vattnet vräkte sig med våldsam kraft och med dån och larm mot grunden och stenarne, och öfver vågbrytaren gingo vattenmassorna oafhrutet i omkring en timmas tid, störtande in i yttre hamnen.
Samtidigt steg vattnet i hamnen på en kort stund med omkring 3 fot — en stigning, till hvars häftighet gamla sjömän härifrån säga sig aldrig hafva sett maken.
Sedan den första svallningen af den fenomenala vågen något lagt sig, fortsatte dock hafvet att oroligt vräka och skumma hela kvällen såsom vid stark storm.
Till följd af detta häftiga uppror på hafvet blefvo de båda ångare — Klintehamn och Tjelvar — hvilka på kvällen skolat afgå härifrån till Stockholm och Norrköping, förhindrade att utgå. Först i går på morgonen vid femtiden afgingo ångarne till sina bestämmelseorter, dit de anlände utan vidare besvärligheter i går afton.
Äfven ångfartyget Gotland, hvilket var på ingående hit för att lägga upp här för vintern, fick känningar af det häftiga ovädret. Ångaren, som kom från Stockbolm, var här utanför vid 12-tiden på natten, men då ovädret då ännu fortfor att rasa, kunde den icke söka att zå in i hamnen utan måste rida ut stormen i öppen sjö och inkom hit först vid 7-tiden i går morgse.
I går var vinden åter mindre stark och hafvet hade något lugnat sig och i dag är vädret, ehuru något disigt, ganska godt till sjös.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187