Rättegångs- och Polissaker.

Allmänt efterlyses pigan Vendla Larsson som 29 Februari olofligen afvikit ur antagen årstjenst hos f. d. kommissionslandtmätaren L. Fegræus vid Kuse i Vesterhejde.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Från landsbygden.

Rone, 5 Mars.
Ett oväder,
hvars mako man icke i mannaminne härstädes skådat drog i lördags fram öfver våra kuster.
På morgonen var vinden O. men öfvergick sedermera till NO och på e. m, till full Nord under orkanlik storm och förfärlig snöyra. I hugs, stall, lador, vind ja isjelfva boningsrummen pressades snön in genom de minsta springor af det starka lufttrycket. Vägarne voro ofarbara och omöjliga att hålla öppna. Postbudet från Hemse måste öfver natten qvarstannna på Ronehamn till påföljande söndag. Åkande måste taga in hvar de kunde och man berättar om personer, som kommit vilse, hvilket dock ej är bekräftadt eller närmare kändt då detta skrifves. Rapphönsen kommo in under boningshusen.

Sitt ben afbrutet
fick häromdagen en arbetarehustru, då hon gick alldeles ensam bärande endast en kanna mjölk. På vägen måste hon ligga, tills hennes man ändtligen fick höra hennes rop och måste köra henne hem. Läkare tillkallades och benet blef gipsbehandladt eftersom håda läggpiporna voro afbrutna.

Hafsisen
utanför Ronehamn är icke blott gångbar utan äfven körbar. Dagligen forslas »släke» från holmarne af flere par dragare. Sedan 1881 har isen icke varit sådan.

Rone mejeribolag
hade idag ordinarie bolagsstämma som leddes af handlanden L. Cramér med landtbr. Nils Eneqvist till sekreterare. Styrelsen redogjorde för bolagets ställning 29 sistlidne Februari, hvaraf framgick att bolaget tills dato inköpt 9,263:70 k:r mjölk för kr. 1,654:82 samt afsändt tillsammans 2,308 skålp. smör. Vid mejeriet såldt smör, ekum- och kernmjölk belöpte sig till kr. 465:05, hvilket sammaalagdt med hvad man tror sig erhålla för afsändt smör utgör 2,285:33. Derifrån afgår ofvanstående summa för inköpt mjölk ellar 1,654:82, och några div. audra omkostnader 420;82. I så fall skulle dock uppstå en behållning af något öfver 200 kr. Vid mejeriet hade tillverkats 2,366 skålp. smör hvilket visar att omkr. 3,91 kanna mjölk utgått till hvarje skålp. smör. Härefter föredrogs revisiousberättelsen, som tillstyrkts ansvarsfrihet, hvilket af stämman tacksamt beviljades. Nuvarande styrelse omval des för nästa verksamhetsår 1889. — 100 kr. stälde bolaget till denna styrelses förfogande som ersättning åt verkställande direktören för korrespondens och besvär. Af suppleaaterna omvaldes de förre med undantag af handl. Fagerberg, i hvars ställe utsågs landtbr. Karl Norrby, Bölske, Eke. Revisorer blefvo hrr Nils Eneqvist och nämdeman O. N. Bolin. Styrelsen uppmanade alla aktieägare, som icke fullgjort sina amorteringar för halfva December, Januari och Februari månader att desamma ofördröjligen fullgöra med kr. 1,58 för aktie. Frågan om att bygga svinhus, hvartill ritning genom styrelsens försorg inkommit jämte kostnadsförslag slutande på 400 kr., uppsköts till framtiden. Men deremot lemnade stämman styrelsen i uppdrag att genast så fort ske kan låta uppföra en vedbod och skjul för skjutsar. Sedan åtskilliga mindre vigtiga frågor dryftats afslöts stämman sedan fabrikör A. V. Krokstedt och N. O. Nilsson utsetts justera dagens protokoll. Länsmejeristen G. af Wetterstedt har undersökt mjölken, Se här buru ett af hans undersökningsprof taget 23 Januari tar sig ut.

Som synes äro profven nr 16, 72, 101, 129 de styfvaste.

År 1830
var det påstå de gamle sådan vinter som i år. Mars var ovanlig kall och snörik och April hade starka yrväder så man i Rone kastade snö 16 dagar i denna månad och sista gången 19 April.

Tidig lamning.
Den 16 Januari erhöll en hemmansägare ett unglam, som nu är krytt och raskt.

Wamlingbo, 5 Mars.
En åtgärd, som af de kyrkobesökande emot tagits med särskild tillfredsställelsa, har kyrkoherden i denna socken vidtagit, nämligen

passionspredikningarnes
hållande i skolsalen, Under den nu rådande ganska skarpa kölden, torde detta tillvägagående mana till efterföljd flerstädes.

Snöyran 3 Mars.
All samfärdsel, likaså alla utomhus förefallande göromål måste formligen inställas.
Stormen, som vid middagstiden uppnådde en orkanlik styrka, sopade snön i drifvor af flare famnars höjd å flere ställen, och de landtmän, hvilka det ålåg att hålla landsvägen öppen för dem som af nödvändighet måste färdas, hade en ej afaudsvärd sysselsättning, då de, bokstafligen förvandlades tilllefvande isstoder, måste i det förfärliga ovädret traska öfver åker och äng, för att utstaka 8. k. bivägar, der snön & landsvägen ej till följd af sin myckenhet kunde undanskottas. Fram emot qvällen bedarrade dock vädret något, under det termometern sjönk allt mer och mer, tills den på natten visade 11—12 gr. Cels. under fryspunkten. — Å vestra kusten, från Hoburg och norrut, har ganska mycket is lagt sig å sjön, ända ut till omkring 16—20 famnars djup, öfver 1/2 mil från land.
För den väldiga snömassan och den stränga kölden infann sig i söndags blott en åhörare i Sundre kyrka, och derför vardt ingen gudstjenst förrättad, utan presten måste resa hem med oförrättadt ärende. I Vamlingbo kyrka infunno sig blott tre qvinnor och några män.

Flere ångare,
ha under den sist förflutna veckan synts trafikera Östersjön, de fleste å östra kusten af ön. I onsdags åtta dagar sen, inkom i Stockviken för att kola och proviautera en göteborgsångare, hvilken var lastad med sill och destinerad till Libau. På lördagsmorgonen afgick den åter med lots från Faludden ombord, och då hvarje försök att landsätta lotsen, till följd af påträngande drifis, syntes fruktiöst, måste deune, som var åtföljd af en kamrat, medföljde på färder. Fartygat angjorde sedermera för storm Visby, derifrån de bägge gotlandsmännen fortsatte resan åt hemmet.

Illa skadad
i ena foten blef en arbetare från en närgränsande socken för en liten tid sedan, då yxan slant med den olyckliga påföljd att foten nära nog klöfs midt itu från tårna och till yristen. Genom en skyndsam och omsorgsfull behandling har det gapande såret, som måste sys tillsamman, så småningom läkts, så att mammen numera är utan all fara.

Östergarn, 6 Mars.
Att gifta sig
midt i smällkalla vintern och uti ett så stormande yrväder, som knappast någon »ungdom» bevittnat, syntes häromdagen vara ganska riskabelt. Det fingo tvänne unga tu erfara under sista högtiden. I Alskog, brudgummens hem, skulle brölioppet stånda redan i lördags; men vigselförrättningen skulle försiggå uti härvarande kyrka, ity att bruden var född härstädes. Men »bradgummen dröjde» till följd af det då rådande yrvädret, och anlände först i söndagsaftop, På måndags f.m. vid tiotiden först kunde den högtidliga akten försiggå ehuru icke under gynsamma omständigheter, ty yrvädret tog åter till med sådan styrka, att återfärden till »brudhuset stälde sig enligt mångas omdömen ganska tvifvelaktig. Emellertid så bar det i väg, och hur det gick med »kronan» och hvad »kokarmor» sade, det vet ingen här ännu.

Buttle, 7 Mars.
Messfall
inträffade i söndags i Buttle och Guldrupe på grund af mycket svåra snöhinder. Till Vänge kyrka, der gudstjensten var utlyst till 12 midd. kommo endast ett par personer, hvarför gudstjensten, sedan pastor delgifvit de närvarande dagens text, blef instäld. Man kan icke minnas att messfall här förut inträffat 1:a böndagen.

Burs, 5 Mars.
Snöstormen.
Vid 1-tiden på e. m. hade stormen nått sin höjdpunkt. Saön yrde, så att man ej såg föremål två alnar framför sig. Några olyckor med anledning af stormen ba, då detta skrifves, ej athörts; dock såg det betänkligt ut med tegeltaken. På ett ställe måste man med stänger och rep binda fast taket, som flere gånger var i lyftning. På ett avnat ställe hade taket öfver pumphuset till gårdens bruan af stormen kastats ett långt stycke bort. Posten, som i vanliga fall brukar anlända kl. 1, kom ej förrän kl. 1/26, men gående, ty häst och släde måste lemnas vid stationen.
De gamle säga, att de ej minnas ett så fruktansvärdt yrväder sedan 1849, Äfven kölden har varit ovanligt stark. Så har det natten mellan lördagen och söndagen frusit i de källare och ladugårdar, hvilka förut i vinter rätt bra motstått kölden. Man hade af barometern förusett att något stort oväder skulle komma, ty den visade nära orkan; men äfven en annan ovädersspåman hade på förhand tillkännagifvit ovädret, nämligen

En tupp,
ifråga om hvilken man flere gånger förut iakttagit, att han genom sitt galande tillkännagifvit att oväder vore i annalkande. Nämde tupp gal då om qvällarne vid 9-tilen, hvilken tid i vanliga fall ej hör till hanegället.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Födda och Döda i Visby.

Födda:
Sjökapten Johan Ernst Lybergs gon, rustmästaren Per Gustaf Anderssons dotter, hustrun Kristina Lovisa Vablgrens son.

Döda:
Ogifta Anna Kristina Norrby, 73 år, 19 dag.; flickan Maria Lovisa Teresia Elisab. Mellén, 1 år, 2 mån., 6 dagar; hustru Maria Laubolm, 27 år; gossen Johan Albert Gunnar Svensson, 4 år, 1 mån., 6 dagar.

Vigda:
Handl. Ernst Gotthard Andersson och Julia Sofia Magdalena Nilsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Stor auktion.

I avseende till arrendets upphörande och afflyttning från stället, låter landtbrukaren E. Iverson medels offentlig frivillig auktion, som förrättas å egendomen Takstens i Lärbro torsdagen den 15:de och fredagen den 16 nästkommande Mars och börjas bägge dagarne kl. 9 förmiddagen till den högstbjudande försälja sina såväl yttre som en delinre inventarier, bestående af bättre och sämre möbler, hvaraf särskildt må nämnas ett skåp och en klocka, bägge antika, och en duschapparat för rum, kökskärl af såväl koppar gom jern; en större och fem mindre” jernspisar, 1 större och 2 mindre jernkaminer; fullstävdiga mejeriinventarier, sågom 3:0e amörkernor, deraf en utaf oy konstruktion, 2:ne ostpressar, 1 ostqvarn, 1 större smörtråg af trä, 2:ne alkylningsreservoirer, transportflaskor, cylindrar, ostformar, mjölkmätare, silar och skumsletvar; kreatur, hvaraf 9 st. bästar, 6 st. oxar, 18 st mjölkkor, 1 tjur, 2:ne qvigkalfvar, 50 st. får och 2:ne gumsar, deraf en af cheviotras, 1 sugga och 2 galtar; körredskap, deraf 1 heltäckare, 1 promenadvagn, 1 trilla, 1 resvago, 1 gigg med sele, 1 bättre ressläda, 1 kappsläda, 2:ne lastvagnar, 1 mjölkvagn, en vinkelkärra samt arbetsvagnar och kälkar; åkerbruksredskap, såsom rad- och frösåningsmaskiner, 1 slåttermaskin, 1 tigerräfsa, kast- och vindmaskiner, 1 tröskverk med vandring och skak, 1 större kornvält, vänd- och spetsplogar, klös- och jerspionharfvar, bättre och sämre selar, oxok samt en mängd handredskap, hvaraf större delen af Amerikansk modell; 1 parti råg, hvete, korn, blandsäd och potatis, en större brandspruta af koppar med 2:ne tryckpumpar och slang samt målkärl, vågbalanser och vigter jämte en del annat, som ej närmare specificeras. Kreaturen komma att på första dagens eftermiddag utbjudas. Med betalningen lemnas endast fullt kände och säkre inropare anstånd till den 1:sta instundande Septembor, hvaremot andra böra vara beredde att betala kontant eller ställa antaglig säkerhet. Till vederbörandes kännedom meddelas äfven attrestauration kommer att på stället anordnas.
Othem den 28 Febr. 1888.
Efter anmodan,
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Borgenärerna

i husbonden P. Petterssons Gute i Bäl konkurs kallas att inför domaren i Gotlands norra härad å tivgsstället Alleqvia den 11 Maj 1888 före kl. XII midd. sina fordringar bevaka.
DOMAREEMBETET.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Hunden Prans tillfällige herre, hvilkens uppträdande inför rätten vi förut refererat, var i dag ånyo instäld för att svara| för Prans burdusa tillvägagående mot gossen Johan Karlsson. Två vittnen intygade att Ytterberg tussat hunden på lille Johan, och att djuret bitit honom.
Ytterberg frikändes från ansvar för Prans räkning, men dömdes, tack vare sin humoristiska skrifvelse, till 50 kronors böter för smädligt skrifsätt.

Om äktenskapsskilnad från sin man, stenhuggaren K. Fr. Pettersson anhöll hans hustru Anna Lovisa Pettersson. Stämningen innehöll att mannen af hat och ovilja förlupit henne och begifvit sig till utrikesort för att ej vidare fortsätta äktenskapet. Mannen, som för närvarande vistas i Köbenhavn medgaf hvad stämningen innehöll. Rådhusrätten ogillade käromålet, enär ej eådan utredning förelåge, att det vore klart att mannen ämnade öfvergifva hustrun.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Husköp.

Sterbhusdelägarne efter fröken Lovisa Marin har sålt sin egendom or 14 Strandrotens 4 qvarter till stadsbokhållare Axel Pettersson för 2 750 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Postförbindelserna

hafva delvis försenats. Norra posten från Fårösund, som skulle inkomma i lördags afton, anlände först på söndags e.m., men medförde då icke post från bilinierna Kappelshamn, Källunge och Gothem. Posten från Klinte, som skulle varit här lördags e.m. kl. 7,45, ankom på söndags e.m. kl. 3,80, och då saknande post från Vestergarn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Telefonledningarne

hafva varit utsatta för afbrott och tontakter, men äro nu tjenstbara. Ledningen mellan Bjerges och Hemse afbröts i lördags men återstäldes idag.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Olyckshändelsen i yttre hamnen.

Nio menniskolif spilda.
Första budskapet.

Vi sutto i lugn och ro vid vårt arbete på lördags förmiddagen, då och då helt liknöjdt lyssnando till stormen, som tjöt i knoutarne och med blicken följande snön, som hvirflade i yster dans uppåt den gråa, molniga himlen.
Då ryckes plötsligt dörren upp, en man kommer brådskanle in. Han har rockkragen uppsligen, skägget är nedisadt snön täpper nästan till ögonen.
— Vet ni om olyckshändelsex, som nyss timat derute i yttro hamnen? — frågar han.
— Nej, hvad är det?
— Jo, der ligga redan 9 man i de rasande vågorna, stela och dödar vid det här laget — beättningskarlar från dykarbåtarne — skullo förtöja en af dem — båten vräktes kull — hela besättningen i vattnet. Det hände alldeles nyss, vid 10-tiden. Det är förfärligt; iag kommer just nu derifrån.
Det dröjde ej många ögonblick, förrän vi voro på väg nelt\’ll hamnen. Stormen och snön gjorde det hardt när omöjligt att komma fram. Daute gingo vågorna skyhöga och dånande — det kokade och fräste.
— Är det der?
— Ja.
Folk började sktringa nedåt Melinderska badhuset, vadande i drifvorna, kämnpande mot blåsten. Vi följde. Här turnade sig sjöarne än mera vållsamt, här var larmet nästan bedöfvande, ju läsrgra bort man kom. Några sköggiga gostalter i sjöstöflar och sydvest stodo, spanande utåt bränningarne. Ena skeppsbåt låg till hälften kullstjelpt på stranden.
— Hvilka äro dessa?
Jo, de blefvo räddade, de ha vadat i land, de speja efter de olycklige kamraterna.
— Huru gick det till?
— Ja, det är ej så godt att säga vi voro i sista båten — vi-skulle. hjelpa de andra — en brottsjö slog in — vi lyckades klara oss .— de nio blefvo qvar — två båtar — nej, en -— jo, de ligga ju der båda två — raska, duktiga karlar — de: flyta nog upp längre bort — så vida de ej fastnat i sörjan — låt oss gå söderut . . .
Det var förvirr adt tal, förvirrade Svar. Ingen visste besked, alla hade något nytt att berätta. Hvad vi fiogo veta, det var, att 4 man från Hermes gått ut med en kabel, som dragit ned båten, 2 andra båtar hade skyndat. till dess hjelp, en med 5 man hade kantrat, alla 9 försvunnit i djupet. Men intet redigt svar. Båtarne, de tre hvita skeppsbåtarne, lågo på stranden som stumma vittnen till den fasansfulla olyckan.
Här var nu ingenting att se, inga upplysningar att få. Vi vända åter till sta den, trotsande så godt vi kunna ovädret, hvars våldsamhet tyckes tilltaga.
Folk har kommit i rörelse nere. vid hamnen, några synas med fladdrande kläder skynda utåt den yttre hamnarmen. Här och der stå grupper med allvarliga ansigten. Allt hade kommit så oväntadt. Hur var det möjligt att detta kunnat ske nästan midt inne i hamnen? Det är oförklarligt för hvar och en som ej känner terrängen och vet hvad en nordostlig storm vill säga. All möjlig hjelp hadelemnats. Intet mera hade kunnat göras. Man blic: kar utåt hafvet. Det har intet förbarmande.

Arma qvinna!
Derborta bland drifvorna midt framför gamla mekaniska verkstaden står en grupp af karlar och qvinnor. Något ovanligt är der på färde. Då och då tränger ett undertryckt rop till våra öron: Vi gå närmare. Se, midt i gruppen står en ung qvinna. Hon har endast en scbal knuten kring hufvudet, håret fladdrar för vinden.
Hon gråter, men tårarna stelna till is, hon vrider händerna i förtviflan. Man håller henne fast. Hon vill slita sig lös.
— Nej, låt mig gål skriker hon, och ögonen blicka förtvifladt på de kringstående.
Säg mig, om han är räddad! Jaså, är han verkligen död! Hvarför skall jag då längre lefva! Nej, släpp mig, säger jag!
Jag vill ditut! Ni ha ej rättighet att hindra mig! Han är min man. Jag vill!
En maka, som förlorat sitt stöd!
Hon gör våldsamisa ansträngningar för att befria sig från vänligt hårda händer, Modern, en grånad qvinna, söker trösta henne, ber henne, besvär hennel-Brodern, nästan en pilt, håller henne fast under tårade rop af: Nej du, får inte gå, du får inte gå.
Men hon är stark, hon sliter:sig lös, och ilar utåt hamnarmen: Återfaättåges hon och föres bort med våld. Klagoropen ljuda så ängsligt förtviflidt genom:stormen.
— Han är borta! Han är bortal:
Arma qvinna!

Två lik.
Alltjämt går folk sökande utefter stranden. Stormen fortfar, klockan blir bortåt 2. Se der! Der bäras tvänne kroppar i land af vågorna. Doe. fattas af seniga; påpassliga händer, dragas upp påstranden. De äro stela som is. Ögonen ligga slutna. Ansigtet är uppsväldt och blåsprängdt.
Bloden lefrad, skägget endast långa klara, genomskinligt röda istappar. Händerna krampaktigt slutna, hufvudet söndörslaget. Det är två präktiga sjönän. Deras namn äro Tareson och Korell.

I bårhuset.
Det är i det gamla polisvaktkontoret. Det är söndagsmiddag. En skara sysslolöst folk står derutanför. Derinne.ligga de funna liken. Ännu ett har kastats upp på morgonen. Engström hette denne, i lifstiden, gotländing.
Nu ligga de, höljda af hvita lakan i sina trånga kistor. De blodsprängda hufvudena äro bakåtlutade, skägg och hår hoptofvade: Kläderna hafva sprättats af dem. Kropparne äro utan en skråma, bleka med svällande blå ådror. Engström, det var nästan en jätte. Kistan räcker ej till för honom. Han ligger med fötterna utom densamma.
Folket går stilla omkring derinne. Det är alltid tyst, der döden herskar. Man känner sig så underlig till mods. I dag röd, i morgon död!
Månne de skola samlas flere här? Skall hafvet gifva igen hela sitt rof.

Huru har olyckshändelsen tillgått ?
Under den första förvirringen var det omöjligt att samla några tillförlitliga underrättelser om, huru det egentligen tillgått vid olyckshändelsen. Hvarje ny person man träffade hade en ny tydning åt tilldragelsen. Nu, då sinnena något lugnats då man hunnit sansa sig efter häpnaden och förskräckelsen, föreligga följande som vi tro — fullt tillförlitliga underrättelser.

Hermes\’ kapten berättar:
Det var i lördags kl. 10 förmiddagen då förste styrman G. Blombergsson varskoddemig, att babords för-virerope sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om sjön gick mycket svår. Vinaden blåste visserligen häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta moringen, der Poseidon redan var förtöjd. För att det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som skulle användas, medan den ännu låg i däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus, matrosen Gustaf Korell och arbetaren Rudolf Mårbeck, hvilken för tillfället tjenstgjorde ombord i stället för en permitterad karl, att verkställa för töjningen. Båten svängde nu ned en 3—4 famnar till Poseidons virerope, långs hvilken de sedan skulle hala sig ut-till moringen. Meningen var att de skulle. väntat, tills vireropen blifvit släckt, men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt och tryckte ned båtep, som tog in vatten. Förskräckta skyndade karlarne akter öfver, båteu kom i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo qvar i densamma, medan de andra, som kommit ut i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de började drifva utåt.
Genast detta varseblefs från Hermes, gjordes en annan båt klar för att skynda till de nödstäldes hjelp. Den bemannades med 5 karlar och styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och som den hade god vind på grund af ångarens läge hann den före Hermes\’ båt och passerade vireropen, hvarvid Timofejus och dykaren hoppade ombord och de två andra bergades. En lodlina hade förut tillkastats de nödstälde och från piren laugades ut bojar, men aggan förde bort dem. Under tiden hade läkare efterskickats för att vara till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bergades, hade Poseidons båt förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej förmådde stäfva mot sjön. Man skrek då öfver till Hermes\’ båt och begärde bogsering, ja, en af karlarne, en dykare -Bark, stod redan med en fånglina färdig att kasta. Men Hermes\’ båt drefs oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att kunna hjelpa, endast att försöka stäfva mot sjön. I detsamma kommer en våg, vräker ikull Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningarne och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett ögonblick uppe. Så försvinner äfven han, Den tredje båten hade under tiden nått närmare stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade gått på 20 minuter.

Poseidons kapten berättar:
Jag var sysselsatt i salongen med skrifoiog, då jag vid pass kl. 10,30 f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag skyndade genast upp och observenade då en båt vattenfyld med 4 man uti (Hermes\’ båt). Förste styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta akterut, då de upp märksamgjordes af en utaf Belos\’ besättning, att Hermes båt med 4 man låg vat: tenfyld vid en af yttre hamnens bojar. Styrmannen klargjorda genast dykarbåten, hvilken var den fortast tillgängliga Jag kom tids nog upp att se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro dykarne Bark och Tureson, matroserna Ekberg och Johansson jämte dykaren Enagström, hvilken af en oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett närliggande magasin, der had arbetade. Jag försåg äfven båten med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde: genast till:de nödstälde tillsammans med. Hermos\’ dykarebåt, men Poseidons båt kom först till-de nödstäldes hjelp och upptog dem. Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan:från vågbry tarens södra knut hade fått makt med bå: tarne. Vi hade utkastat lifbojar med ändar på från vågbrytaren, hvilket dock. visade sig fruktlöst.. Då båtarne ej förmådde ro upp, höllo de utaf mot stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade Poseidons båt tvärs och i nästa brott försvann båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig öfver brotten. Rostbesättningen från båtarne” var förut sänd öfver till andra sidan att vara behbjelplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk.
Folk sändes längst med stränderna att se efter om någon af de förolyckade kunde observeras, man hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna Korell fråa Hermes och Tareson från Poseidon. Underolyckshändelsen rådde nordnordost storm. Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.

Hvilka äro de döde?
De så sorgligt omkomne sjömännen af de 15 som gingo ut, voro alltså 9, nämligen:
Från Hermes: andre dykaren P. A. Johansson från Kalmar, gift;
ryske matrosen G. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck född 1864 i Visby, ogift.
Från Poseidon: förste dykaren F. E. Bark, tjenstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857, men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona, 1845, gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862, men bosatt i Visby, gift;

Alltså fem enkor och många faderlösa, som sörja de så hastigt bortryckta.
Ett par trovärdiga personer påstå sig gång efter annnan ha sett de olyckliges kroppar — åtminstone 5 — då och då slungas fram och tillbaka på vågtopparne.
Man antager att de nio männen i detsamma de drogos ned i djupet, slogos mot den på detta ställe steniga, ej synnerligen djupt liggande-bottnen, så att de genast dogo. Derför talar den omständigheten, att ett par af de återfunna äro illa sönderslagna i hufvudet.
Som något egendomligt må omnämnas, att Engström, hvilken hade permission och var på arbete i ett närliggande magasin endast för ett ögonblick kommit ombord på Poseidon för att hämta litet trippel. Just då sattes räddningsbåten ut, och en käck, hurtig natur, som han var, tvekade han ej ett ögonblick att genast frivilligt skynda till de nödstälde ka mraternas hjelp. Han fick lönen för sitt uppoffrande mod.
Åtta dagar i går, hade Tureson och Bark erhållit ett dödsbud. De hade under skridskokkning i inre hamnen gått ned sig båda två och drogos nästan liflösa upp ur det våta elementet.
Den här gångem skulle de ej slippa undan.
När detta skrifves, har ännu ej någon mer af de förolyckade påträffats trots ifriga spaningar både under gårdagen och i dag.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19