Wisby Rådstufvu-Rätt den 20 April 1874.
Vi omnämnde i vårt förra lördags nummer, hurusom flera försäljare at öl, porter m. m. blifvit sakförde samt till böter och rättegångskostnader fälde, för det de icke iakttagit livad som finnes föreskrifvft uti då åberopade Kongl. Förordningar. Men dessa föreskrifter uti förevarande fall, äro icke för hvar och en tillgängliga och som de för de allra flesta äro okända, så vilja vi nu i yttersta korthet upplysa om hvad som i berörde hänseende är att iakttaga, neml.: om någon vill till förtäring på stället, vare sig med eller utan mat, försälja öl, dricka, porter, kaffe, chocolad, the eller andra icke spirituösa drycker, göra mån skriftlig anandan derom, på landet hos kommaldnämndens ordförande och länsmannen i orten samt i stad hos magistraten med bifogande af betyg om god frejd jemte uppgift på det ställe der försäljningen skall ega runa. Och skall kommunalnämnden eller magistraten skyndsamt insända ansökningen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget utlåtande, huruvida sökanden gikt sig känd för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt anses lämplig att befattningen farestil, hvarefter Kong:s befallningshafrande meddelar beslut om ansökningen bifalles eller icke. (Detta enligt kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning till förtäring på stället at vin, öl, kaffe eller andra icke sprirituösa drycker, dat. den 7 december 1866.)
Den i samma ämne utfärdade k. f. den 22 februari 1874, har ingen annan väsentlig ändring än, att sådan anmälan, som här ofvan finns föreskrifven, skulle ske före utgången af sistnämnde år.
Vi hafva med dessa meddelanden ansett oss böra upplysa den, som deraf är i behof, på det någon förnyad försummelse i detta hänseende icke måtte framkalla ansvar och kostnader.
Äfven till i dag vore flera personer inkallade för att stånda ansvar för likartad förseelse, som den vi förut omnämnt — och deribland hr O. G. Hellgren. De öfrige blefvo bötfälde — men den sistnämnde som vid uppropet framträdde inför dombordet yttrade efter uppläsandet af stänningspåståendet, mycket allvarsamt: Jag har lärt mig att lyda lag, har alltid respekterat den lagliga maktens beslut, och i detta fall torde mitt svar få inskränka sig till företeende af dessa tvenne handlingar.
Hr Hellgren framlemnade då till domstolens ordförande dels ett af Landshöfdingeembetets protokoll af den 4 september 1868, angående tillstånd att utöfva sin då anmälda rörelse och sedermera förflyttning på annat ställe, och dels magistratens här i staden, d. 7 oktober 1872 meddelade resolution, i frågan. Hr Hellgren hade således redan då fullgjort livad honom skulle åligga först inom 1873 års slut. Han blef också ej allenast frikänd från de framstälda ansvarspåståenden utan tilllika tillerkänd ersättning för sin inställelse.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 April 1874
N:r 32
