när som Gute på nytt fick på skallen!
TÄNK OM MAN PLOCKADE IN stockholmsseriematcher på tipskupongen! Vilken utdelning! Detta och mycket annat som inte har med fotboll att göra, reflekterade man i går över, när man satt på Gutavallens läktare och tittade på Gute-Essingen. En efter tabellen given »etta» förvandlades till en given tvåa. I en match som intresserade föga, blev hemmalaget totalt utspelat av speciellt centern Esbrink, som satte bakhala Guteförsvaret på prov. När. Inge Claesson drillade i pipan för full tid, hade det fräna stockholmslaget vunnit med 3-0. Ett resultat som vrr fullt rättvist.
Gutegänget visste vad en seger kunde medföra, men likväl tycktes det som om man föredrog det allt mer vanliga sömngångartempot, och det gick inte alls ihop med Essingens fart-fyllda, ibland sinnrika och djärva spelsätt.
PÅ HÖGERYTTERN HADE GUTE placerat Lasse Lundqvist, som förmodligen kom med i laget igen genom sina 4-0 i B-laget för någon tid sedan. Honom skulle man aldrig satt in med tanke på vad en seger skulle betyda. Så gott som under hela första halvlek visade Lasse hur man inte skall spela och det kan inte hjälpas om man uttrycker sig så, att han var totalt veck på sin kant. Likväl kunde man slå boll efter boll på den kanten rakt utan mening. I andra halvlek sattes Lundqvist på vänsteryttern, Olle Uhr blev högerinner och »Puta» Persson gick över på högerkanten. Inte heller detta lyckades.
I FÖRSTA HALVLEK hade Essingen god hjälp av vinden, och man räknade kanske med att Gute skulle med hjälp därav i andra halvlek göra sig bättre gällande, men vinden lugnade av och i stället kom regnet som spolierade mycket framförallt för Gute. Den hala matten fick många att »slå klackarna i taket».
Rentav bedrövligt spel var det så gott som matchen igenom. Många effektiva spelminuter gick bort på grund av »dyngskott» åt vilket håll som helst och skott över sidolinjen, som till del bevisade spelarnas intresse för matchen.
Vänsteryttern Sven- Åke Sundström gjorde 1-0 efter 5 min. i första halvlek. Ett billigt skott, men Guteförsvaret har sig självt att skylla — schabbel uan like framför mål.
20 min. senare blev det 2-0. Centern Esbrink stängdes i ett anfall, och indirekt frispark dömdes. En järnhård boll smet genom benhögen in i Gutemålet.
25 min. in på andra halvlek kom så det tredje målet. Esbrink lirkade sig igenom, passade till innern Lundström som, slog i mål från nära håll.
Essingen hade i bland friskt anfallspel och bl. a. centern applåderades livligt, när han spelade fram själv och chansade och slog hårda diott mot mål. Guteförsvaret hade en dålig dag och det fick bl.a. Sven Uhr i målet erfara. Han ilsknade själv till på allvar en gång och gick till anfall mot en spelare och klarade även den farlige målsituationen. Lennart Runsten fick vid ett tillfälle publiken i upprorsstämning. Han kom fri med bollen, hade endast målet och vakten framför sig, men likväl skulle bollen slås i underliggar\’n — studs på mållinjen men inget mål.
MINST DÅLIGA i GUTE var Karl-Uno Wallin, Sven Uhr, Lasse och Ole Gadd. Inge Karlsson gjorde en förvånansvärt dålig match och var aldrig på sin plats i försvaret.
De 750 som betalat entre var buttra när de lämnade Vallen och en och annan tänkte på Olrog och hans… »för allting går att svälja med mördande reklam, även lagom söt konserverad gröt…»
ELLDE.
Gotlänningen
Måndagen 22 september 1952
Nr 219