var semestern slut för och frågan är om det inte syntes ett litet stänk av vemod i »turissans» och hennes väninnas ögon, när de nu efter fjorton dagar i Visby nödgades återvända till hemorten, Stockholm. Ulla Sandin och May Norén hette de »vemodiga».
— Inte har vi haft sån där förfärlig tur med vädret de här två veckorna, men litet sol har vi ändå fått på oss och ett och annat dopp i Östersjön har det också blivit. Inte bara Visby har vi tittat på, vi har gjort utflykter till Ljugarn och Slite bl.a. Vi tänkte oss även en dag till Fårö, men hur det nu var så blev det bara ett försök, vi kom tyvärr aldrig längre än till Fårösund och fick nöja oss med att se Fårökusten på andra sidan sundet.
— Och Visby, ja vad skall man säga? Det är ju så många som före oss har förklarat den stan sin kärlek om sommaren. Men den är vacker. Och trivsam! De här dagarna har runnit undan alldeles för fort och nu väntar jobbet. Suck från Ulla, som börjar sitt arbete på Stockholms sjukkassa genast vid hemkomsten. May har ännu ett par semesterdagar kvar så hon hinner acklimatisera sig …
Turistsnoken.
Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171