Rudolf Wilhelm Klintberg.

Född 1860 — drunknad den 2 Mars 1875.

Älskad utaf Far och ömma Syskorn.
Pilten sina dagar sorglöst lefde
Under lek och täflan med kamrater
Under ädelt skämt med trogna vänner.
Så en dag — då hafvets bölja kufvad
Var af isigt täcke — raske pilten
Brann af längtan att få modet pröfva
Att få svärma kring på glatta banan.
Glömsk tyvärr af hafsfruns svek i djupet,
Följd af vänner ned till hafvat gick han.
Väpnad som han var med laddad bössa
Varsnar unga skytten snart en fågel,
Sigtar, skjuter och ser honom falla;
Får dock icke njuta af sin lycka,
Ty, då han skall ut och taga rofvet
Faller han i öppna, djupa vaken.
Ej han räddas kan, ty stel af kölden
Mäktar han oj fatta tag i bössan,
Som en vän och lekkamrat framräcker,
Utan sjunker ner i mörka djupet,
Der han på en bädd af gräs och snäckor
Slumrar in och sofver sista sömnen
För att i en bättre verld uppvakna,
Der han väntas af en älskad moder.
Carlo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Mars 1875
N:r 18.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *