Hoburgen på Gotland

är, säger Linné, ”ett af det märkvärdigaste, som naturen formerat på hela Gotland, och ligger här till en oändlig höjd, såsom ett det skönaste Castell, på alla sidor perpendiculairt, der berget icke neder. vid roten på flere ställen vore smalare”. Fältet ofvanpå Hoburgen, som är alldeles slätt, mätte Linné med 397 steg i norr och söder, 145 i öster och vester. Berget har flera rymliga grottor, i hvilka ortens får under storm och oväder plägat söka skydd, så att Hilfeling berättar (1799), att den största af grottorna, ”Hobergsgubbens sängkammare”, var så fyld af fårgödsel, att deraf framtida landtmän kunna få stort gagn. Säkerligen ha äfven lurendrejare i äldre tider varit hemmastadda i dessa grottor, och då klippan sjelf genom naturens lek fått drag af en ”gubbe”, har det icke varit svårt att med sagor om ”Hobergsgubben” afhålla nyfikna från att i onödan besöka grottorna. ”Fabeln om Hobergsgubben är alla barn bekant”, säger Linné 1741. För den händelse den nu skulle vara förlorad för barnkammaren, erinra vi, att den består i berättelsen om en dräng, som bjöd gubben till fadders hos sin husbonde så fiffigt, att, enligt husbondens önskan, gubben icke vågade komma, men för att besvara artigbeten lät drängen få till faddergåfva så många silfverriksdaler, som kunde rymmas i en säck.
Hoburgen, Gotlands sydspets, tillhör Sundre församling af Wamlingbo pastorat. Sundre kyrka, den sydligaste på Gotland, ligger en half mil norr om berget. Invid Sundre kyrkogård står en ”kastal”, en cylindrisk mur af 4 alnars tjocklek och vid tiden för Linnés besök 21 alnars höjd. Bondgårdarne här i trakten äro allmänt af sten, med hvalf och tjocka murar, och orten är nästan alldeles skoglös. I Wamlingbo äro några qvarstående tallar fridlysta som ”sjömärkestallaré. — Den af Linné 1741 önskade fyren på Hoburgen har först hundra år senare blifvit en verklighet.
Planschen framställer i sitt hufvudparti sjelfva den s. k. ”Hobergsgubben”. Ötfverst i ramen synes Hoburgen, sedd från land; derinvid Sundre kyrka och kastal; derunder: Bockstuga i Sundre, Väderqvarn af kalkstensflis, Sjömärkestallar i Wamlingbo, kurkogårdsport i Wamlingbo; under hufvudplanschen: Hoburgen från strandsidan, Gotlands södra uddes fyr, ”Predikstolen”, parti af Hoburgen.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

På bättringsvägen

befinner sig den juldagsqvällen skadade fru Tönning, så att all fara för lifvet lärer vara öfverstånden, ehuru hon en längre tid torde blifva hunden vid sjukbädden. — Icke heller kapten Laws helsotillstånd lärer hafva försämrats.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

Bland vinster,

som vid den af föreningen för nordisk konst senast anstälda utlottningen utföllo, märkes nr 54 ”Klippingar” af Ljungh hvilken tillföll handlanden J. Kallquist, Visby.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

Hamnstyrelserna

på Gotland bestå nu af följande ledamöter:
för Fårösund: Handlandena E. J. Grabb och J. H. Nyman samt Tullinspektoren B. J. Lagerheim;
för Slite: Handlandena J. A. Bachér och F. Nyström samt Byggmästaren C Henne;
för Rohne: v. Konsuln L. Cramér, Handlauden C. J. Broander och Tullinspektoren J. G Bergenstjerna;
för Klinte: Handlandena C. Smitterberg och R. Snöbohm samt Tullinspektoren C.
J. Berggrén; och
för Burgsvik: v. Konsuln C. J. Bæckström, Handlanden J. T. Jacobsson och Tullinspektoren A. von Schantz;
samt till föreständare:
för Kylley: Handlanden A. Edman,
för Kappelshamn: d:o C. Westöö,
för Ljugarn: d:o J. G. Claudelin,
för Katth:svik: — d:o V. Ericsson, och
för Westergarn: Tullinsp. J. Hesselqvist.
Sedan handl. C. Westöö afsagt sig ofvanstående uppdrag, hafva kungl. m:ts bef. till föreståndare för Kappelshamns landthamn utsett och förordnat tulluppsyningsmannen, fil. dokt, J. F. Hagström.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

Stora summor för stora ändamål.

Stadsfullmäktige beslöto på extra sammanträde i tisdags, att till kungl. m:t ingå med underdånig ansökan om rättighet för staden att för stadens behof upptaga ett lån möt obligationer, å en summa af 800,000 kronor, hvaraf 500,000 kr. vore afsedda för jernvägsarläggningen och de återstående 200,000 kr. till bestridande af hamnens behof och andra utgifter.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

Dödsfall Elisa Maria Rosalie

Tillkännagifves att min ömt älskade Hustru Elisa Maria Rosalie stilla afled i Visby Onsdagen den 29 December 1875 i en ålder af 32 år, 7 mån, och 29 dagar, djupt sörjd och saknad af Make, Barn och Moder.
Johan Ludvig Enström.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

Dödsfall Jacob Niklas Sahlsten

Att Gud efter sitt allvisa råd den 24 December hädankallade min ömt älskade man, Hemmansegaren Jacob Niklas Sahlsten, Rågåkra i Hejde, i en ålder af 52 år, 5 mån. och 17 dagar, sörjd af mig, barn och anhöriga, tillkännagifves härmed.
Hejde den 24 Dec. 1875.
Enkan Sahlsten.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 31 December 1875.
N:r 103.

Olyckshändelse.

Juldagens qväll timade en annan sorglig tilldragelse, i det en fru Tönning, född Dalman, och en engelsk sjökapten S. A. Laws, håda stadda på hemvägen från Adolfsberg, i mörkret togo miste om vägen och i s. f. att gå öfver den lilla bron, som leder öfver det s. k. ”vattenfallet” vid palissaderna, gingo åt den strax invid belägna pumpen, och störtade lodrätt utföre den öfver 20 fot höga höjden ned i det nedanför befintliga stenmoraset. Kapten Laws, som fick venstra underarmens benpipa samt ett refben afbrutet, förutom ett hål i hufvudet, afsvimmade dock icke, utan egde nog kraft att bära den 70:åriga gumman till en buske i närheten, samt att aftaga rocken, hvilken han bredde öfver Henne. Med det lilla mått af krafter, han egde qvar, sökte han nu uppnå Adolfsberg, hvilket äfven lyckades, dock icke förr, än nödropen förmärkts och folk beredde sig att bispringa. Gumman, hvarå inga yttre skador förmärktes, inbars nu, sedan hon vid pass tre timmar legat bland stenarne.
Den 60:årige kapten Laws förde, som bekant, engelske briggen ”Eamont”, som strandade å Skåneref 8 Nov. Uppfyllandet af en längre värd önskan att hemresa ”till sjuka anförvandter har genom haveriet fördröjts, och nu ljusnat, ytterligare för en längre tid uppskjutits. Han vårdas nu å lazarettet, men antages vara utom all fara.
Med afseende på fru Tönning, å hvilken inga yttre skador förmärktes, hafva vi förnummit, att så godt som intet hopp finnes om hennes vederfående.
Denna beklagliga olyckshändelse hade sannolikt kunnat förekommas, om vid pumpen funnits ett enkelt staket eller i närheten en lykta. Då i denna lilla ”förstad” icke”så få af stadens innevånare hafva sina bostäder, torde platsen böra rekommenderas hos vederbörande till beväget påseende”.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen den 29 December 1875.
N:r 102.

Drunknad.

Natten mellan Juldagen och Annandag Jul vid ett tiden föll urmakaren, f. d. byggnadsinspektoren Beckman i sjön, då han skulle återvända hem från poståvgfartyget ”Sofia”, och, oaktadt hastiga försök gjordes för hans räddning lyckades man ändock icke upptaga honom med lifvet.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen den 29 December 1875.
N:r 102.